Medlemmar: 8290 st.
Visa menyn

En första lektion i sporten fotboll

Davidsson och Mannen
fre 27 feb 2015 kl 13:15

Ja, ibland tänker man att man inte behöver skriva eller säga det till synes uppenbara. Ibland tänker man att det där, det är en självklarhet så det behöver vi inte ägna någon energi eller tid åt. Men så, stunden efter, så inser man hur j-la fel man hade. Att det till synes självklara inte alls var så självklart och att det uppenbara tydligen inte alls var speciellt uppenbart får samtliga berörda parter. För när jag nu skall se framåt och se fram emot söndagens möte med Everton så bubblar fortfarande ilskan från i onsdags upp inom mig. En ilska som med största sannolikhet är ackumulerad efter åratal av långsamt släpande utmed fotbollens dadaistiska mittfåra.

Jag trodde det var obestridligt, otvivelaktigt och aprioriskt fastslaget, men tydligen hade jag fel. Jag trodde det var uppenbart, självklart och tvivelsutan, men tydligen hade jag fel även där. Att en fotbollsmatch inte bara består av ett lag och dess representanter i form av spelare, utan att det handlar om två lag som gör upp om segern. Och att man, om man antingen är del av eller ansvarar för det ena laget, har det andra laget centralt att förhålla sig till. Att det liksom inte räcker med att fundera ut hur man vill att man själv eller det egna laget skall prestera, utan måste göra det i relation till det där andra laget som man just då skall möta.

Att det utifrån det andra laget uppstår vissa frågeställningar man måste besvara eller problem man måste lösa. Att det väcks tankar och idéer, uppslag och potentiella rockader gör sig påkomna och att det finns ett samlingsnamn för spörsmål som dessa. Taktik. Att man utformar en strategi där man sätter det egna lagets kompetens och brister i relation till motståndarlaget motsvarande styrkor, svagheter och sportsliga vanor och utifrån detta framvaskar ett kollektivt förhållningssätt för det egna lagets spelare på planen att anamma. Att man inte tänker att ”jag gör väl lite som jag känner för så ordnar det sig eftersom jag är så himla bra”, eller ”vi är ett så himla bra lag, knökfullt med värdefulla spelare som vi betalat dyrt för, så vi kan väl ändå inte förlora”. Att man tänker efter hur man skall besegra motståndarlaget utifrån vilka de är och sedan gör på det sätt som gör dem sämre och oss bättre.

Ja, ibland får man lära sig saker man aldrig någonsin hade tänkt på. Bild från Flickr.com: ”Tim Ellis”

Att man utformar en strategi eller spelidé och sedan håller sig till den. Att man till denna inför någonting som heter disciplin, vilket skulle kunna översättas som ”ordning och regelföljande” vilket i praktiken, när man står inför ett annat fotbollslag lag, innebär att man gör som man kommit överens om eller blivit beordrad att göra. Att ens känsla för konstnärlig frihet eller vilja att uttrycka sina innersta känslor i form av impulsiv fotbollspoesi får stå tillbaka till förmån för den taktik som antingen laget själv eller dess ledare framverkat utifrån ovan nämnda förutsättningar.

Som Henry, och hans avsevärt sämre möblerade kollegor i Skys panel, var inne på efter onsdagsmatchen, att du använder en högerytter för att vara högerytter och inte för att springa in på planens centrum, stå i vägen för ordinarie center och därmed inte bara göra livet surt för hen utan också göra det så otroligt mycket enklare för motståndarna att stoppa din intervention och hindra dig från att generera vinst för det egna laget. Oavsett vad du själv önskar eller liksom bara känner för. Det skulle också kunna vara att låta bli att använda dig av hög backlinje om du, i denna backlinje, har spelare vars absolut sämsta egenskap är rörlighet, då du antingen får byta spelaren mot annan eller beordra din backlinje att sjunka lägre ned i banan för att optimera bifintliga resurser.

Det skulle till och med kunna handla om att lura det andra laget att agera på ett sätt som gynnar det egna laget, exempelvis locka upp dem med din låga backlinje, få dem att öppna upp sig och sedan, när du lurat dem, slå om, anfalla och göra mål på en motståndarbacklinje du genom din egen strategi gjort skör och möjlig att oskadliggöra. Det skulle kunna handla om att dra isär motståndarlaget med, förvisso kanske tråkigt ospännande, löpningar för att få dem att tro att du vill någonting annat än det laget kommit överens om att göra.

För fotboll handlar inte bara om dig, om din syn på fotbollsvärlden eller om ditt stjärnspelarkryddade lag. Det handlar inte om din vackra vision, om att visa upp dina stora investeringar från den glittrande fotbollssuperstoren eller om din längtan efter återupprättelse. Fotboll handlar om att optimera dina resurser för att besegra ett annat lag och att ta varje till buds stående medel för att göra så. Att pressa dig eller dina spelare att göra sitt yttersta när det som mest behövs, att använda hjärnan för att få fötterna att generera än lite mer och att sätta ihop elva små delar till en så enormt mycket större enhet. En enhet vars enda uppgift är att härska och söndra den andra enheten till smådelar och spillror. Två lag möts, ibland blir det oavgjort men för det mesta vinner ett lag medan det andra förlorar. Det är vad fotboll handlar om. Varsågod.

Kommentarer

Bild för George Adams

Problemet är väl att vår manager många gånger bortser från motståndarna, och istället på ett ibland naivt sätt bara ser till det egna spelet.

Iofs en bra idé.  Tyvärr har vi inte tillräckligt  bra spelare för den.

Football - Created by the poor, stolen by the rich...

Bild för Micke

Jag är full av beundran över att du orkar skriva två så välformulerade texter efter onsdagens prestation..

Själv är det först i dag som jag orkar läsa om matchen! Har i dag gått igenom otaliga texter och med tårar i ögon insett att det inte bara var en hemsk mardöm som jag hade fått till verklighet, utan att det verkligen hände! 

Vi kan ha tusen olika orsaker om varför, men jag tror det handlar om två saker: Ett, det du skriver om här och två, vi har spelare som har en för låg lägsta nivå! 

Jag har försökt hitta ett lag i historien som har samma spann mella högsta och lägsta nivå som dagens Arsenal, men går bet! Någon som kan komma med ett förslag? Dortmun kanske? Men känns inte som de "når upp" i vår nivå.. 

Bild för Davidsson och Mannen

George Adams// När vi hade vårt 03-04-lag, som var fyllt världsstjärnor och innehöll en av dåtidens bästa ledare på det centrala mittfältet, var laget ett självspelande piano. Då behövde vi inte tänka på motståndet. Men hur gick det i Europaspelet? Jo, vi mötte i och för sig ett brittiskt lag, men vi åkte, vårt fantastiska manskap till trots, ut i kvartsfinalen. För man möter ett motståndarlag och måste vara smartare än dem för att besegra dem! För var dag som går känner jag som du: "Give us our Arsenal back..."

Micke//Tack så mycket för de värmande orden, och ja, ibland undrar jag med. Framför allt undrar jag hur i h-vette det kommer sig att man fortsätter följa ett lag som gör samma dj-la misstag varenda år, gång på gång, utan att ta lärdom av misstagen. Man är fången av detta ständigt misshandlande lag.

För jag känner som du, var det verkligen inte bara en ond dröm? Var det verkligen sant? Ännu än gång? Fast inte mot Bayern eller barca, utan mot ett Monaco som gjort 4 mål på 6 matcher och som saknade en halv startelva? Är det verkligen sant? För nej, jag finner liksom du inget lag som har så otroligt stor skillnad mellan högsta och lägsta nivå, men heller inget lag på vår nivå som spelar så på känsla -på gott och ont. Ibland är det himmel, ibland är det liksom i onsdag rena h-vettet.