Avskedslista: Anfall

Om jag hade velat vara konsekvent och i varje fall det minsta trovärdig skulle jag nu vara i farten med att skriva en inköpslista för anfallet, precis som jag har gjort för det centrala mittfältet och The Back Five. Men när jag funderade på denna lista märkte jag en viss inombords gnagande känsla av centrifugering, som om jag inte riktigt var redo för att jobba med spelarinköpstanken till dessa positioner och jag upptäckte till slut att känslan hade sin rot i att vi, innan vi talar om inköpsbehov och namn på potentiella truppförstärkare måste redogöra för vilka luckor truppen kan tänkas ha på dessa positioner. Om vilka spelare som vi räknar med kommer att lämna oss i sommar.

Wenger och andra i klubben arbetande personer talar ofta och gärna om vilka framsteg vi har gjort och hur vi, som de brukar säga, är på rätt väg. För oss fantaster kan det ibland vara svårt att riktigt dela den bilden och vi uppfylls då och då av känslan att av att vi visst står kvar med samma avstånd både till ligasegrare och till den absoluta europatoppen. Men på en punkt håller jag med Wenger, Gazidis och de andra och det är hur Arsenal idag, till skillnad från för några år sedan, inte alls behöver sälja våra stora stjärnor. Vi arsenalister behöver inte möta varje transfersommar med magsmärtor, med påträngande rädsla för en kommande undergång och vi behöver inte bereda oss på en exodus av den/de spelare som burit oss. Här har klubbens propagandaapparat faktiskt helt rätt, vi har tagit ett jättekliv ifrån att vara en så kallad säljarklubb för vi är inte längre i behov av transferinkomster och framför allt är vi inte, per automatik, en klubb som spelare önskar lämna för att tjäna pengar och vinna troféer och titlar.

Således känner jag mig ganska lugn inför Arsenalsommarens spelarutflöde. Bortsett från Szczesnys utlåning/försäljning tror jag inte att någon bärande spelare kommer att lämna oss, utan sommarens försäljningar kommer endast vara grundade i att klubben vill göra sig av med olönsamma löneposter och gärna ser transferinkomster genom att avyttra spelare som inte används samt att dessa spelare i sin tur önskar få mer speltid och därför söker sig till klubbar där de kan hamna närmare en startelva än de gjort under säsongen 14/15 i Arsenal. Jag har valt att ta med även anfallsspelare som jag anser stå inför utlåning och enligt mig är dessa spelare följande:

Lukas Podolski: Vår fryntlige tysk tog med sig sina sociala medier från London till italienska Milano där han spelad för de svartblåa Inter från januarifönstret fram till ligaavslutningen. Poldi önskade utlåning för att få speltid och för att, under Roberto Mancinis ledning, återfå sin målskytteförmåga. Det har väl gått lite sådär med den saken för med endast ett mål på 9+8 matcher är han allt annat än het och även om han själv uttalat sig om att han har sin nästa säsong i Arsenal, är jag 100 % att han kommer att spela för annan klubb än Arsenal, säsongen 15/16.

Bortsett från hans måltorka är hans tämligen omfattande lön ett småknivigt problem och jag tror att han måste räkna med en avsevärd lönesänkning samtidigt som Arsenal rear ut honom för att möjliggöra den kanske mest logiska flytten, den tillbaka till hans favoritklubb FC Köln. Kanske drar hans agent en vinstlott och krokar fast honom i ett CL-spelande topplag i den turkiska ligan, för att ge honom möjlighet att dels vara kvar på Europafotbollens stora scen ännu några år men också få njuta av den parodiskt låga skattekvotens obesudlade guldoblat. Om inget av dessa två scenarier möjliggörs är jag rädd för att Prins Poldi slutar i något oljedränkt emirat där varken pengar eller måltorka annorstädes är något som helst problem. Och då är det bara att säga catchin, klart och betalt, Goldi Poldi!

Serge Gnabry: Den unge tysken var smått lysande när han, hösten 2013, hoppade in när vi hade stor skadefrånvaro på våra ytterpositioner. Sedan åkte han, våren 2014, på en otäck knäskada som höll honom borta i drygt ett år. Nu är han tillbaka men för att ta det avgörande steget behöver han rikligt med speltid och det kommer han inte få i ett Arsenal som antas utmana om ligasegern. Av denna anledning hoppas jag att han lånas ut till någon av de mindre namnkunniga, men ändå spelande, lagen i Premier Leagues botten. Jag tror Gnabry har en ljus framtid i Arsenal och hoppas att han, nästkommande säsong, visar sig redo för A-lagsspel i klubben säsongen 2016/2017.

Grrr säger du, men vad säger klubbarna i Tyskland, i Turkiet och runt Persiska viken? Bilder från Flickr.com: ”Blog Gallery”

Ryo Miyaichi: Ja, minns ni honom? Upp som en sol och ned som en uppenbart helt oanvändbar marknadsföringsprodukt. Killen som en gång sades vara Japans fotbollsframtid har nu inte gjort mål i tävlingssammanhang på över fyra år och spenderade den just avrundade säsong i transithallen FC Twente där han skrapade ihop till 5+5 matcher och mestadels har spelat i reservlaget. Miyaichis kontrakt med Arsenal går ut om ett par veckor, det kommer absolut inte att förlängas och Arsenal kommer att spara £ 10 K/veckan samtidigt som Miyaichi får vandra vidare ut i fotbollshistorien som en av alla dessa upphaussade ungdomar som aldrig blev något i seniorsammanhang. 

Yaya Sanogo: Här kan man tveka. För hans vår i Palace har ju varit att anse som, i vänliga ordalag, tämligen medelmåttlig och ett mål och  4+7 matcher är inte mycket att hänga i julgranen för den gänglige fransmannen. Sedan känns det ju som att Wenger har ett gott öga för honom och jag tror inte att Wenger är riktigt redo att ge upp Sanogo, varför jag tror att han står inför ännu en utlåning till ett EPL-lag i den nedre tabellregionen. Min åsikt är att det säkert är bra både för honom och för en hoppfull Wenger, men mitt försoffade fotbollsöga har inte sett mycket som tyder på att han har någon vidare framtid i klubben, varför han för min del gärna får avyttras om köpare dyker upp.

Joel Campbell: Om Sanogo väcker ambivalens är det ingenting mot vad Campbell gör. För så länge och i så många år vi arsenalister har fått hantera turerna kring Campbell, så vore det väl själva f-nken om han inte skulle bli någonting. Allt från de ständiga svårigheterna att få arbetstillstånd och de många utlåningarna till franska, spanska och grekiska ligan, till hans tämligen gedigna produktion i det Costa Ricanska landslaget. Detta har liksom peggat upp Campbell till hisnande höjder och med dessa förväntningar i ryggen får vi nog anse att hans säsong 14/15 får ses som ett mindre magplask. 41 spelminuter i ligan, en match i ligakuppen och några ströinsatser i Champions League gjorde honom fastfrusen på Arsenals bänk innan Villarreal dök upp som en räddande ängel och erbjöd honom en fristad.

Väl hos de gula ubåtarna fick han, med sina 22 matcher (18+4), tämligen acceptabel speltid men gjorde ändå bara ett enda mål från sin fria högerytterposition. Jag har alltid närt ett hopp om att hans rättvända vänsterfot med utgångsläge från högerkanten skall komma att bidra med någonting gott för Arsenal. Men med tanke på hur hans senaste säsong varit, speciellt i relation till ett okej VM och en lyckad säsong med Olympiakos, är jag inte längre säker. Jag hoppas Campbell bevisar mig fel, men jag tror inte längre att han är bra nog för Arsenal, varför jag med en mindre tår i ögat, får säga ”sälj” på frågan om vad klubben skall göra med honom. Tyvärr.

Chuba Akpom: Denne akademiprodukt gjorde säsongen 14/15 tre inhopp, samlade ihop 27 Premier Leagueminuter och slog en målgivande passning (till Cazorlas 4-0-mål mot Villa i februari). Han spelade dessutom 36 minuter i FA-cupen och 5 i ligacupen och rundade sedan av vintern genom att skriva på ett nytt kontrakt som håller honom i Arsenal till och med juni 2019. Efter den dealen lånades han ut till Championshipklubben Nottingham Forest där han på sju matcher (5+2) inte lyckades skrapa ihop varken mål eller någon målgivande passning.  Akpom benämns som en både versatil och målfarlig anfallare men ibland också som den kanske störste talangen som klubbens akademi producerat sedan Jack Wilshere. Detta kanske säger mer om klubbens akademi än om Akpom, vad vet jag? Men för att råda klarhet i frågan måste Akpom, liksom Gnabry, lånas ut för att få rikligt med speltid och vad vore då mer naturligt än en hel säsong i något spelande Championshiplag? Inte mycket, om du frågar mig.

Nu har jag betat av några offensiva spelare som jag anser antingen står inför en viktig utlåning eller bör säljas till annan arbetsgivare, vilka i sin tur öppnar upp lediga platser i truppen. I nästa bloggtext kommer jag fundera vidare kring anfallsbesättningen, vilka val vi står inför och dessutom diskutera vad jag anser klubbens styrande skall göra åt och med anfallsbesättningen. Jag hoppas ni har haft glädje av den just lästa texten och att vi återses i nästa inlägg, där jag kanske rent av bjuder på en liten överraskning, vem vet? Come On You Gooners, keep it real!