The Headmasters Ritual: Top of The League 2013

Efter att de båda Manchesterlagen gnuggat till sig 1-0-vinster och tre poäng, var vi piskade att vinna i den synnerligen svåra bortamatchen på St James' Park i Newcastle, ett Newcastle som varit glödheta de senaste matcherna. Och när matchen började vart det inte lätt. Toonsens enormt höga press och deras ständigt pulserande löpningar tillsammans med den så kallade höga nivå som Lee Probert tillät, gjorde det oerhört svårt för Arsenal att komma igång. Vi hade en bra första kvart, men tappade därefter mycket av initiativet och kom aldrig fram till någon hotande chans under resterande del av första halvlek. Vi spelade i sidled, lite bakåt och så lite sidledsbakåt, typ.

När Giroud staplade ut för att spela av andra halvlek, kändes dagens match smått på väg att glida oss ur händerna. För vi hade egentligen inte mycket till spel, vi stressades och pressades ur vårt spel och såg ut att inte ha någon plan B tillgänglig. Då visade uret 64 matchminuter och Walcott stegade fram för att ta frispark som Cazorla tvingat fram och på den frisparken gled vår halte franske bloke Giroud upp och nicktochade in 1-0 till världens vackraste lag.

Vi var näppeligen värda segern, men lyckades hålla ut, lyckades stå emot och lyckades spela av denna match. Att vinna uggly, att stå pall med one-nil to the Arsenal och att, även vi, lyckas gnugga oss till en trepoängare känns nu underbart skönt. Som en lättnadens suck, som en avtorkad handflata och som en nagel på gränsen till nedbitning. Vi vann matchen, tog tillbaka ligaledning och behåller den över nyåret. Kanske inte så välförtjänt, men ett väl förtjänt kvitto på att vi inte är någon dagslända på väg ned. Vi stod pall, vi vann smutsigt och vi vann härligt oförtjänt. Mina spelarbetyg är som följer:

Szczesny: 3/5. En mängd nedplockningar och några räddningar kunde han lägga till ett par hafsigt yviga utrusningar och ett rakt igenom huvudlöst bortsparkningsförsök som, efter att ha träffat Rémys huvud gick bara halvmetern utanför polackens högra stolpe. Stort plus, vilka också räddar hans betyg, var de räddningar han gjorde just före halvtidsvilan, 2x87:e minuten och utboxningen på hörnan i 94:e.

Sagna: 3/5. Bra offensiv början med en bra period mellan 10:e och 15:e minuten. Hamnade sedan allt längre ned i banan och fick ägna sig åt markerings- och defensivspel där Santon och Gouffran togs bra av Sagna tillsammans med Walcott. Räddade Szczesny i 51:e när denne hamnade helt fel och avslutade matchen förtjänstfullt som en av tre mittbackar.

Mertesacker: 3,5/5. Arbetslös stora delar av första halvlek, men när snålblåsten drog igång, från den så viktiga rensningen på hörna 66:e till då toonsen mot slutet jagade kvittering som allra mest, stod den store tysken där. Han stod upp, markerade och rensade, åtskilliga gånger.

Koscielny: 3,5/5. Precis som Mertesacker var han tämligen oprövad under första halvlek och, precis som i tyskens fall, steg Koscielny fram när han väl behövdes. Tog Rémy åtskilliga gånger, bröt såväl högt som lågt och rensade storartat när den svartvita vågen välde över det arsenalska försvarsområdet.

Gibbs: 3/5. Började matchen lysande när han kombinerade frenetisk offensivlust med att i princip stänga sin kant. Enda blundrarna var när han, tillsammans med Cazorla, missade Debuchy vid ett par gånger, men stramade upp sin defensiv ju mindre offensiv kraft han spenderade. Bra press på bollhållare och följsam i sitt defensiva spel, men allt mer ljummen i det offensiva spelet ju längre matchen led. Utbytt (mot Arteta) i 70:e minuten, skadad?

Flamini: 3,5/5. Låg ständigt rätt och tog på det stora hela bort Newcastles centrala offensiv under första halvlek. Var bidragande till att Rémy var helt osynlig, markerade ständigt närvaro och vann åtskilliga bollar. Lite sämre med boll än vad vi är vana vid, spelade, efter den fina första kvarten, mest i sidled och till det enkla alternativet. Fick från och med 70:e minuten spela vänsterback och hade en tuff match mot pigge inhopparen Ben Arfa, en match som Flamini, trots hans landsmans tempo och teknik, gick ur med hedern i behåll. En del smått ovårdade brytningar vilka man skulle kunna tycka spelade i högriskfältet, men jag ser dem som positiva för laget.

Wilshere: 3/5. Oerhört stort jobb i det defensiva och under matchens inledning också ett antal fina offensiva räder. Fortsatte i andra halvlek med att bjuda på stor kamp, frenetiskt presspel och ett par riktigt fina passningar. Några felpass, men även några djupledspassningar som var värda bättre öden än de fick, exempelvis den till Walcott i 69:e.

Rosicky: 3/5. Började matchen strålande med fina passningar, isärdragande positionsbyten och lovande ihoplänkanden. Var överlag rörlig och nätt och kompenserade några marginalpassningar med öppnande dito. Jobbade hört som ensam i den första försvarslinjen.

Walcott: 3/5. Blandade ljuvliga löpningar med några mindre lyckade bollkontakter. Kändes periodvis ganska långt från spelet, men glimtade till rejält vid ett par tillfällen. Gav Sagna ett stort understöd vilket, tillsammans med frisparken och assistansen till segermålet, ger honom betyget 3:a. Detta trots att Walcott måste jobba på mottagningarna, på avsluten och på den dåliga vanan att försvinna ur matchen under långa perioder.

Giroud: 3/5. Var initialt väldigt användbar för sina medspelare men såg ganska snabbt oerhört tung ut i löpningarna. Efter smällen i 36:e, då han dessutom fick ett gult kort från klar himmel, såg han tämligen döende ut och min känsla var då att den här matchen skulle bli en enda lång plåga för honom. Så kom frisparken i 64:e, så kom den totaltimade löpningen och den lilla nätta nickskarven. Och där hade vi segermålet. Samma segermål som räddar ett betyg som annars varit rejält mer präglad av den tyngd och den utmattning han gav sken av att bära på. Vi berömmer ofta Giroud för hans arbete och hänger honom för att han inte gör mål. Idag gjorde han precis tvärtom.

Cazorla: 2,5/5. Lika lysande han var centralt, lika malplacerad kändes han på kanten. Fick, bortsett från första 10-15 minuterna, aldrig riktigt upp farten och blev stillastående och chanspassande på en nivå som han borde vara långt mycket mer kompetent för att falla ned till. Var oerhört trött mot slutet, men bjöd då, paradoxalt nog, på det bästa hemjobbet under sin match.

Wenger: 2/5. På tok för sena byten (Arteta, Jenkinson och Bendtner) men också byten som, trots det innovativa i att gå ned på fembackslinje, gjorde att vi helt tappade initiativet, hamnade för långt ned i banan och inte alls kunde pressa hemmalaget bort från vårt straffområde. Föredrog fortfarande en alibijoggande Bendtner framför en potentiellt djupledshotande Podolski, vilket för mig fortfarande är en gåta.

Lee Probert: 1/5. Vanligt vis en synnerligen kompetent yrkesman, som sällan gör bort sig eller faller för hemmatryck. Men var i denna match smått parodiskt generös till hemmalaget och lika parodiskt petig gentemot bortalaget. Tre utdelade gula kort, samtliga till Arsenalspelare, detta trots att det var hemmalaget som konsekvent nötte hälsenor, sparkade på smalben eller satte ut smått livsfarliga knän gentemot spelare med fart. Tappade mot slutet av matchen tämligen totalt, vilket torde ses som en logisk konsekvent av ett högst ologiskt dömande.

Så, trots Arsenals sidledsspel, trots vår managers rädsla för potentiellt tempohöjande byten (exempelvis Gnabry eller Podolski) och trots att vi inte riktigt lärde oss hantera toonsens hårda presspel, tuffhet och ständiga stresslöpningar. Och trots att vi faktiskt aldrig riktigt hotade dem, så vann vi. Kanske orättvist, kanske smutsigt/osnyggt och kanske med ett spel som var högst frustrerande för oss som tittade på. Trots allt. Så vann vi. Vi återtog ligaledningen och där ligger vi så oerhört skönt. Rätt lag på rätt ställe. Arsenal: Top of The League.