Medlemmar: 8243 st.
Visa menyn

Who Are You?

Davidsson och Mannen
fre 28 aug 2015 kl 07:50

Jag har tidigare skrivit om Newcastle United som den moderna fotbollens svar på Prins Orlando (vilket försvann då Arsenal Sweden bytte plattform och därför inte går att länka till) och jag har skrivit om ett möte jag hade med stadens invånare, deras sätt att fira påskafton och mina känslor för dessa människor. Jag har befunnit mig i några former av absoluta ytterligheter där den genomkommersialiserade fotbollens allt mer påtagliga förgänglighet och nästan smärtsamma cynism har stått i bjärt kontrast till en samling Geordies totala oförmåga eller ovilja till förändring och en nästan dadaistisk syn på sig själv i en värld som snurrar allt snabbare omkring dem. Och det är någon stans här jag står i min relation till Newcastle. Både som stad och som fotbollsklubb.

Ett Newcastle United som inte längre är Shearers höjda knytnäve i en strid ström av gjorda mål, inte längre är Champions Leaguespel och inte längre är fotbollens hemvist på ett fullsatt St. James’ Park där alla lever sina hela liv för just detta fotbollslag. Ett Newcastle United som inte heller är Allardyces fotbollspragmatik, inte längre handlar om Bartons eviga rubriker om misshandelsdomar och inte längre är Dyer mot Bowyer i ökänt inbördeskrig. De gamla varianterna av den välkända konstansen Geordielaget har, i Mike Ashleys händer, blivit någonting helt annat. Ett simpelt marknadsföringsredskap som vilket som helst, en dyrk att öppna upp marknader för Ashleys sportklädesföretag och en verksamhet som köper billigt, säljer vidare något dyrare och vars primäruppgift endast är att generara pengar till ägaren, snarare än att nå sportslig framgång. Som inte ens hör av sig till en cancersjuk spelare och sedan ger honom sparken via sms, som inte ens bemödar sig att ersätta en flyende tränare med en ny och en klubb som skapar så mycket smärta hos dess följare vars liv satt dem i stort behov av lindring.

Så när jag ser på Newcastle United FC idag undrar jag vad det egentligen är, vilken klubb den har kommit att bli och vilken funktion den har för alla som de lever sina liv på sluttningarna längs med floden Tynes utlopp i Nordsjön. Jag känner inte igen klubben, finner ingen egentlig klarhet i vad den har kommit att bli och kan absolut inte säga vart den är på väg. Till årets säsong har klubben handlat in Mbemba och Mitrovic från Anderlecht och Wijnaldum från PSV, vilka inte bara är strategiska åtgärder i SportsDirect.com’s erövring av Benelux-länderna, utan också riktigt spännande fotbollsspelare. Till de har de lånat ut fjolårsfiaskot Cabella till Marseille och fått Tauvin för £13 miljoner tillbaka. Och de har anställt Svennis gamle landslagsside-kick Steve McClaren som ny manager för klubben.

Och det är kanske just där man hamnar när man kontemplerar över vilka Newcastle är idag. Att de är i händerna på en av den moderna fotbollens absoluta styggelser, att de långt ifrån har säkrat stadens stöd och att de, för att ta sig uppåt och förädla alla fina spelarinköp, anställer en manager som förvisso lyckades bra i holländska Twente men som antingen fått sparken eller lämnat i förtid på egen begäran från samtliga uppdrag han haft som huvudtränare. Det känns liksom ganska mycket yta och inte så mycket innehåll, det känns mer högröstade ambitioner än rätt person att omsätta dem till framgång och det känns mer Mike Ashley än ett gungande St. James’ Park.


Över hela härligheten vilar St. Jame’s Park. Bild: D&M

Och ungefär så känner jag även inför Arsenal tre omgångar in i ligasäsongen 15/16. Detta vackert spelande, numera ganska balanserade men ack så impotenta Arsenal. Arsenal som i somras började berätta om att vi nu var redo att ta nästa steg upp i hierarkin för att utmana om ligasegern men som nu står på ynka fyra poäng med två gjorda mål. Vilka är vi egentligen idag? Inte längre lågbudget-Arsenal, men inte heller ett Arsenal som faktiskt köper vad vi behöver. Vi är inte booring, men vi är definitivt inte scoring Arsenal. Snarare kanske ett runt-runt-runt-Arsenal där ingenting egentligen händer. Och vi har dessutom gått och blivit En-halv-säsong-Arsenal. Eller ett försäsongs-Arsenal. Som sedan, när allvaret väl började, drattade på ändan och, om inget radikalt händer, håller på och kastar bort säsongen innan den ens har kommit igång på allvar. Är det detta Arsenal vi har gått och blivit?

Och spelartruppen, vad är den idag? Vår engelska kärna som skulle vara anrättningens bärande ingrediens som sedan skulle kryddas med utländsk spets, är nu bara en enda röra som kladdar ihop det och springer i vägen för varandra. Wilshere ständigt skadad, Jenkinson utlånad, Walcott och Gibbs fastfrusna på bänken och Chambers… ja, Chambers är kanske inte riktigt så färdig som vi trodde. Och Ramsey, vem är du idag, Aaron Ramsey? Från misslyckat famlande Fabregasersättare till solid B2B som chockade samtliga fotbollskännare världen över och frälste oss Arsenalföljare med en drömsäsong (13/14) som lovade guld och gröna skogar, vem är du nu?

Ramsey är inte lagets nr 10 för den positionen är vikt för lagets stora marqueesigning Özil. Rollen som kreativ B2B är han på tok för offensiv för och där lämnade han, mot West Ham, Coquelin helt ensam och av dessa skäl har han nu förvisats till en högeryttermittfältarplats vilken hanterar genom att ha en heatmap som mer liknar en central striker, en renodlad anfallare. Så därför tar jag idag steget ut, jag tar bladet från munnen och vågar kasta mig ut. Som en tandlös Geordie utan något kvar att förlora, som en höghushög tanta klockan halv sju en påskafton eller som en ytterst talangfull anfallare från Smederevo som lämnar Champions Leaguespel med Anderlecht för kaoset i Newcastle United. Jag kastar mig ut och föreslår följande anfallstrio inför lördagens möte:

Oxlade-Chamberlain – Ramsey – Sanchez

Ja, du ser rätt. I Girouds och Walcotts oförmåga att göra mål (läs egentligen: omsätta skapade chanser i gjorda mål) och Wengers oförmåga att handla in adekvat anfallare låter jag två minus bli ett plus. Eller egentligen tre minus som blir ett plus. För Ramsey, som ändå aldrig håller sin position som högerytter för att istället söka en anfallares ytor, ger jag en frälsande förlösning genom att placera honom på hans egentligen önskade position. Desperata tider kräver desperata metoder och lösningen heter omskolning. Omskolning från B2B-mittfältare som förlorat kollen på sin primäruppgift till en ytter som vägrar hålla sin kant och istället springer i vägen för lagkamrater till robin van persies gamla roll, rollen som så kallad Falsk 9:a.

Jag säger inte att jag vet någonting som du saknar kunskap om, jag säger inte att detta inte är ett skott från höften och jag säger inte heller att detta är en given succé. Jag känner bara att någonting måste göras av en ekvation som aldrig går ut, av Wengers ständiga vilja av att tränga in Ramsey i startelvan trots att hans potentiella positioner redan är upptagna och av det faktum att Ramsey har så mycket inneboende potential som han just nu inte lyckas realisera. Han har öga för mål, han har fysiken att söka och ta närkamper och han har, uppenbarligen, vilja att avlägga löpmetrar. Men han har kört fast, han famlar och han letar efter sitt rätta jag.

Jag hävdar inte att min tanke per automatik skall permanentas, men att den är värd ett försök och av nämnda anledningar önskar jag ställa över både link up-Giroud och snabb springar-Walcott för en Ramsey som famlar efter att återfinna det han hittade för snart två år sedan, då bredvid vid Arteta och just bakom nyanlände Özil. På lördag sker det framför nämnde Özil, men mellan två spelare som många tror inte kan spela samtidigt men som, tillsammans med Özil och Cazorla, är precis rätt redskap för att iscensätta Ramseys pånyttfödelse. Ba-bam: 3-0 till Arsenal, Sanchez gör ett mål och Ramsey gör två. Yes, där satt den.

Kommentarer

Bild för Micke

En underbar tanke!! Ramsey på topp.. Jag låter det smälta in och känner att jag vill också testa honom där. Vet inte om det blir succé, men det kan ju inte bli sämre i alla fall..

Tack för en, som vanligt, läsvärd blogg och det är oftas dom som sätter igång känslan av att det är match på gång! 

Hoppas nån kan ta på sig att föra över dina gamla krönikor till den nya plattformen, älskar att gå till baka och läsa dom du refererar till.. 

Bild för Adamberg

jag kastar mig över dina inlägg D&M. alltid underhållande och intressanta. Tänk om vi hade en coach som vågade tänka lite nytt och experementera med det enda lag vi har - som du här. Ramsey har precis det ego som en riktigt vass anfallare ofta har! Värt att prova. Har du numret till Arsene? Inttressant inlägg om Newcastle också även om den dystra framtiden du beskriver är som att titta på ett naturprogram på TV och få konstaterat att djuren är utrotningshotade inom en snar framtid.

Allt medan arsenal står dår för jag vet inte vilken gång i ordningen inför ett snart stängt transferfönster och man undrar - hur svårt kan det vara när man har dessa pengar att använda och varför tycks det vara så lätt för våra konkurrenter?

Adam

Bild för Jonas Eriksson

Spännande tanke Och det är nog där han kommer spela i framtiden. Han är ju en ganska vass avslutare. Och sen så slipper han springa i vägen för özil mm. ska bli intressant och se om laget ser nå annorlunda ut denna match mot den förra. Min gissning är att den är precis lika dan ut. men 3-0 låter bra tycker jag. :)

 

Bild för Davidsson och Mannen

Micke// Ah, underbart att du var så med på den tanken. Jag har funderat ganska mycket på Ramsey senaste halvåret, på hur jag själv känner inför honom och kring hur han var för några säsonger sedan (dvs. har i sig). Och det har långsamt grott en tanke i mig om att han är för bra för att slänga bort på bänk/inhopp, på spel på fel position och att han egentligen har många av de attribut som vi suktar efter hos våra forwards.

Tack för berömmet och härligt att texterna fungerar som en liten kick-start eller upptrumning. Gällande de gamla krönikorna/texterna är de flesta överförda men det är några månader från 2013 som tydligen är spårlöst försvunna. Jag har påtalat IT-killarna på Arsenal Sweden om problemet, men de hittade (har jag för mig) ingen lösning.

Platini// Tack för den positiva responsen och ojojoj vad gott det var för egot (häpp!) när jag läste det du skrev om ”vi hade en coach som vågade tänka lite nytt och experimentera”. För även om jag hoppas på nyförvärv så måste vi fortsätta jobba med, trimma och optimera det lag vi har. Och som jag skrev ovan så har jag vänt och vridit både på Ramseys situation och mina känslor inför honom och landat i denna omskolningstanke.

Och ja, även om jag inte känner mig så deppig så var nog textdelen om Newcastle United lite tungt, lite som utrotningshotade djur. Fast Geordiesarna, de kommer att leva för alltid! Och Arsenal+Wenger+Transfers: Det verkar liksom, oavsett hur mycket pengar vi har, bara kunna vara på ett sätt. Ett oerhört tärande sätt för oss Arsenalister.

jonas eriksson// Yes, gott att du var med på den och att även du (?) kanske har tänkt den tanken kring Ramseys framtid. För alla de överarbetade klackarna och ivägspringandet till trots, så är det som du (och jag) säger, han är en ganska vass avslutare. Och det är ju, bland annat, det vi saknar just nu. Och jag tror dessutom att en sådan roll, som den sk. Falska 9:an, skulle kunna bli ett lyft för honom. Han blir viktigare för laget, slipper klämmas in där han inte hör hemma och kan få göra de där målen/få de där rubrikerna (apropå egot!). Cheers.

Bild för Ola Svärd

En av våra klart mest aktiva spelare i rörelser och bolltouch. Så för mig kan han spela lite varstans. Gör nytta var han är. Och det är väl därför som han hamnar där han gör. Skapa balans åt laget och låta Özil, Sanchez och tyvärr då även Cazorla emelllanåt småfuska i defensiven.

Själv är jag inne på att bänka någon av Özil, Ramsey och Cazorla. Tre spelare som vill ha boll hela tiden och där övriga i laget passar dem så snart de har chansen. Mindre kladdande och rakare spel alltså. Tror Giroud skulle må bra av det - rakare snabbare inspel (ibland mer chansartat) som han kan hugga på med en touch. Han gör ju nästan bara mål så dvs när han inte behöver tänka utan bara hugga och vara först.

Tre pinnar imorgon så man kan ta ordentlig helg sen, tack!

"I will sign every contract Arsenal put in front of me without reading it.”

Bild för Davidsson och Mannen

T.A// Precis som du så är jag inne på ett rakandde spel med mindre kladdadande och runtrullande. Och på bortaplan brukar det inte vara omöjligt men på hemmaplan, då numera samtliga motståndare backar hem, då verkar det smått fördömt med ständig gåfotboll.

I min värld behöver vi våga få in två snabba yttrar, exempelvis Sanchez och AOC, och ha en vass avslutare i mitten. I väntan på att denne avslutare handlas in få vi ta vad vi har och ja, då dök Ramsey upp som gubben i lådan. Värt en chansning? För som du är inne på så är han bra på att spela bollen i rörelse (bättre än Giroud) och har bättre bolltouch, och framför allt spelsinne, än Walcott (som i och för sig gärna får spela vänsterytter om Sanchez behöver vila). Taget..?

Bild för Fredde

Sjukt intressant tanke. För mig är det lite ofattbart att vi inte spelar med 2 skitsnabba yttrar med en sån passningsspelare som Özil. Och det är inte så att Ox och Sanchez är 2 yttrar som är kända för att fuska med deffensiven heller. Giroud som inte är i högform är en spelare precis som Özil, Ramsey och Cazorla. Spelare som vill möta boll och få den på sig. De som bryter mönstret och avgör matcher är oftast spelarna som vill ha bollen framför sig.

You win some, you draw some

Bild för Ola Svärd

Yes taget. O min känsla sä här på kvällskvisten m en skvätt (?) Jura i glaset säger att Ox startar imorrn. Eg får det se ut hur f-n som helst bara vi får de tre m oss!

"I will sign every contract Arsenal put in front of me without reading it.”

Bild för Torbjörn Nylin

Naturligtvis ska vi starta med Giroud på topp. Detta självklara val har två tydliga anledningar. han gör ofta bra matcher = mål mot Newcastle, och vi kommer inte köpa in någo ny striker, så vi behöver han i form speciellt så länge Welbeck inte är frisk- va ere för fel på han egentligen? Tyckerdessutom vi inte ska starta med Sanchez. Låt oss nu hoppas att en ordonarie MB kan starta också, isf kommer vi vinna. 

Captain Tony A på Twitter 

Bild för Davidsson och Mannen

Freddee// Ja, men visst är det så. Och att lägga till de snabba yttrarna, mumma. Och precis som du säger är det nästan ofattbart att inte använda all den speed vi har att tillgå, måste optimeras! Sedan, bollen framför sig, där har du nyckeln.

T.A// Härligt. Och ja, AOC från start, tyvärr utan Özil, men fart borde vi kunna frambringa och tre poäng likaså.

Torbjörn Nylen//Giroud... tja. Visst gör han bra matcher mot toons, men så ineffektiv han varit hittills. Men vi hoppas han kommer igen och hoppas att han blir ligans bäste andreval!

Bild för Fredde

Med facit i hand, Ox är fortfarande sjukt ojämn (grejer som kan avgöra ibland och ibland klumpig med bollen), han behöver matcher. Giroud är inte så tokig endå speciellt i såna här matcher, men en skyttekung ska inte göra det snyggt, han ska få ditt bolljäveln. Jag kan inte göra annat än att hålla med Bojan i hans analys av Walcotts miss, använd vänstern människa. Özil saknades brutalt i den dära nyckelöppnarrollen. Det blev svårare när Mitrovic blev utvisad men målet hade kommit oavsett om Coloccini hade puttat in den eller inte.

Sen efterlyser jag än mer flexibilitet från Wengér, behövs Coquelin när dom är 1 man mindre från minut 16? Man måste se att dom flyttar ner samtliga positioner och då är Walcott tämligen värdelös i jämnförelse med en stor och tung Giroud.

Det som jag gillar med Bojan är att han har höga förväntningar på alla som spelar i storklubbarna (Arsenal och United framförallt!). Om man (nuförtiden?) lyssnar på vad han har att säga istället för hans ton han säger det i så tycker jag han är vettig (kanske för att jag är salongsberusad men endå).

You win some, you draw some