Medlemmar: 8270 st.
Visa menyn

Vem stiger fram?

Davidsson och Mannen
mån 28 sep 2015 kl 16:38

Idag är man som sig bör oerhört glad efter att Arsenal, under lördagseftermiddagen, besegrade Leicester borta på King Power Stadium och inte bara avslutade deras förlustfria svit, utan framför allt tog tre tämligen säkra poäng. Jag är också oerhört glad och tacksam över att vi fick igång målskyttar Walcott och Giroud, men framför allt fick se Sanchez avsluta sin period av måltorka och det på bästa möjliga sätt med ett hattrick. Sanchez är således ende spelare i världen som har gjort hattrick i både Serie A, La Premiera Divisiona och i Premier League. Bara en sådan sak.

Vi ligger nu fyra i ligatabellen, endast tre poäng efter serieledarna Manchester united, vilka just blir vårt motstånd nästa helg. Seriens fantastiska jämnhet (okej, läs citys skador kombinerat med deras defensiva oreda) har gjort att vi förvisso bara är två poäng från liverpools åttondeplats men samtidigt, på alla möjliga sätt, har häng på den ligatopp som efter de inledande tre matcherna såg allt annat ut än inom räckhåll. Målfesten i lördags blev, tillsammans med vissa andra resultat, plankan som räddade oss kvar i den tabellregion vi hör hemma i. Eller i varje fall i relativ närhet till den.

Och redan i morgon har vi ännu en nödvändig räddningsplanka att stappla ut på. Vi möter Olympiacos i Champions Leagues andra omgång och med tanke på hur distinkta, välorganiserade och kompetenta vi var nere i Zagreb har vi målat in oss i ett hörn där endast seger, och det gärna tämligen övertygande, är att tänka på. Och detta samma vecka som vi tar emot serieledarna Manchester United. Vi måste i morgon både vinna säkert mot grekerna och samtidigt behålla truppen i acceptabelt skick inför helgens oerhört viktiga match. Ungefär som läget var när vi åkte ned till Zabreb, men med den skillnaden att vi då stod inför ett möte med chelsea. Och ja, det vet vi ju hur det gick med den saken. Både mot Dinamo och mot abracadabrovic’s ”f-kin’ rentboys”.

Inför morgondagen slungas vi även tillbaka till en diskussionsvåg som gick hög under sommarens transferfönster. Då Wenger valde att inte handla in någon central mittfältare med defensiv spetskompetens att backa upp eller utmana Coquelin och då han gjorde sitt val med hänvisning till att vi hade både Flamini och Arteta i truppen. Nu har alla olyckskorpar, såsom bland andra jag, fått vatten på våra respektive kvarnar och vi står inför ett läge då Coquelin är knäskadad, inte är redo för att spela och, om han så vore, absolut måste vilas till söndagens match. Och detta med båda två, i Wengers värld, potentiella ersättare skadade. Hate to say I told you so, eller hur är det man (inte) skall säga?


Ett föredöme på många sätt och vis. Bild: Bildbyrån.

Så när vi nu sitter med skägget i den Wengerska brevlådan och är i just det läge där Wenger hävdade att vi inte skulle hamna, men där många redan påstod att vi indirekt var; vem är då spelaren som skall gå in i laget, axla Coquelins fallna mantel och staga upp den situation som ser ut att tippa ned i avgrunden? Vem är mannen som skall spela på det centrala mittfältet, troligtvis bredvid Cazorla? Skall vi ta den enkla vägen och gå på den offensivt kompetente Ramsey som förvisso spelat mycket ute till höger men först och främst anses vara en tvåvägsspelare för det centrala mittfältet? Eller sätter vi in Gibbs som förvisso är vänsterback men som från början är ytter och som också spelat central mittfältare under några försäsongsmatcher? Eller rent av en av ligans bästa vänsterbackar, Monreal, som inte bara varit utmärkt till vänster utan också helt okej när han vikarierade som mittback?

Nej, för mig finns det egentligen bara två varianter. Den ena är logisk men vinglig, den andra är närmast grotesk men ändå oerhört tilltalande. Jag talar om Chambers och Gabriel. Den förstnämnde är skolad central mittfältare i Southamptons akademi och juniorverksamhet, var offensivt bra som högerback men tämligen rank i det defensiva och kändes tämligen valpig när han fick chansen som central mittfältare i den numera smått infamösa matchen mot Southampton på nyårsdagen. Chambers var, när han fick chansen som mittback mot liverpool för några veckor sedan, närmast att betrakta som en säkerhetsrisk i sitt passningsspel, men stärkte sina aktier något i ligakuppmötet med spurs, där han både var bra i spelet med bollen och i det defensiva positionsspelet. Gabriel, å sin sida, spelade under sin tid i Spanien matcher på samtliga fyra platser i backlinjen men har hos Arsenal närmast varit att betrakta som ett frustande vilddjur när han fått chansen. Han har med sitt val att i matchen mot chelsea stå upp för Koscielny, trots de negativa konsekvenserna, fått oerhört mycket kärlek från Arsenalfansen och även om det kanske inte var världens smartaste drag, så var det ändå oerhört tilltalande, på något märkligt och oförklarligt sätt.

Efter matchen mot chelsea gick, bland andra, forne Arsenalspelaren Martin Keown ut och hyllade Gabriel för att han visat tuffhet, laglojalitet och hjärta i mötet med chelseas avskum. Och kanske är det någonstans där vi landar i den här diskussionen, vid just Martin Keown. Keown som inte var helt olik Gabriel i sin fysiska och smått aggressiva framtoning, som främst var mittback men som också spelade ett antal matcher som defensiv mittfältare? Kanske blir därför Keown min referenspunkt när jag, inför mötet med Olympiacos, föreslår Gabriel som stand in för Coquelin? För det är här jag tycker trådarna skall flätas ihop. När den en centimeter längre och något tyngre Gabriel får gå i Keowns fotspår, ta ett steg upp i banan och där hålla rent hus framför sina kollegor i backlinjen. Med sin enorma närvaro och sitt enkla spel med bollen sprida lika delar rädsla i gästerna som lugn i hemmalaget. Då har vi, enligt mig, fått en adekvat ersättare för Coquelin när denne behöver vilas mot Olympiacos. Vad anser du? Vem är mannen som stiger fram?

Kommentarer

Bild för Micke

Jag gillar tanken med Gabriel där, men är inte säker på att det ska behövas i morgondagens match! Skulle vi där emot vara i samma sits när vi möte Bayern, då är jag med! 

Nä, i morgon ska vi föra matchen, leda den och befinna oss i vår sista tredjedel. Trots allt så går min röst på Ramsey.. Ramsey o Carzola fixar biffen i morgon! Det är matchen på söndag jag är orolig för, den som håller mig vaken om natten.. Där måste vi ha bästa möjliga lag, för poängtapp där är inget allternativ! Så därför är jag helt med dig om att Coq inte ska spela i morgon, även om han skulle vara helt återställd! 

Tack för intressanta tankegångar och ännu ett bra blogginlägg! COYG! 

Bild för Martin Palmér

Men alltså, en ersättare hade ju varit istället för Flamini och vad säger att sannolikheten att den ersättare skulle vara skadad samtidigt som de andra är lägre än att Flamini ska vara det?

Är Chambers verkligen skolad som central mittfältare? Mycket tveksam till det, har du någon källa på det? Var en vandrande katastrof den match han gjort där. Känns som det nya "try Vermaelen at DM".

Ska vi sätta in en mittback där tror jag Mertesacker är den som skulle klara det bäst. Klart bäst fötter och positionsspel av mittbackarna. Men det bör bli Ramsey-Cazorla och det ska i ärlighetens namn räcka långt mot Olympiacos

Bild för Jonas Eriksson

wengers egna ord är just att han kan se Chambers som en DM i framtiden. Så det borde inte martin ha så svårt att hitta. Det hittar ju en annan Som är halv dyslektiker.  :)

sen om han kommer vara bra eller katastrof kan bra han själv visa oss. Men hårt att dömma ut han efter en match då alla var usla. 

 

Bild för Jonas Eriksson

Ja jag gillar Gabriel. Tycker det blir kanon med han och Cazorla. Men är ju naturligtvis rädd för att Ramsey tar den platsen tyvärr. Tror förövrigt att Chambers är rätt hygglig där. Och något säger mig att han en dag faktiskt tar den platsen. 

 

Bild för Fredde

Vad man spelar nånstans i ungdomslagen tycker jag nog blir väldigt dumt att använda som referens. Vet att Chambers spelat innermittfält en del i Southamptons ungdomslag, men spelare i ungdomslagen runtom får spela på olika positioner för att utveckla spelsinne och olika kvalitéer. Chambers som säkert var otroligt svårpasserad varenda ungdomsår han spelat behövde kanske utveckla passningsspelet och det är mer utvecklande för passningsspelet att spela innermittfältare än mittback. Liksom som att dom vill skola in den deffensiva biten i unga yttrar, då får dom spela ytterback några matcher. För mig är Chambers en mittback. Hans passningsfot är långt sämre än vad som krävs för att spela DM. Han är inte en dålig passningsspelare (i matchform) men att stå och passa utan press som mittback kontra att leta ytor som DM och sköta uppspel är 2 helt skilda saker.

Det jag vill se i imorgon är annars att vi inte roterar hela förbannade laget. Man kan inte vila 6-7 spelare ur en startelva. De som kommer in behöver tryggheten som de matchtränade spelarna har, t.ex Debuchy är en väldigt bra ytterback men när alla liksom han inte spelat match på ganska länge så blir det inte så bra. Hemma mot Olympiakos ska vi i normalla fall kunna ställa upp med vilket lag som helst bara alla spelar på rätt positioner. Men stommen måste spela för att få det att funka. Vill man byta ut 2, högst 3, spelare så gör det. Det ska gå vägen endå, men man kan inte byta ut i stort sett hela elvan.

För mig ska Ramsey spela bredvid Cazorla om Coquelin har minsta frågetecken. På hemmaplan med ett sånt mittfält så bör i kontrollera händelserna från minut 1. Det man kan göra, om det finns möjlighet, är att ta ut ytterligare 3 i normala fall ordinarie spelare när matchen är färdig och punkterad.

You win some, you draw some

Bild för Davidsson och Mannen

Micke// Du tänker; vi är hemmalag mot ett på papperet sämre lag och då skall en spelartyp som Gabriel inte behövas på mittfältet? Jag kan absolut förstå hur du tänker men, måste jag erkänna, är lite rädd för kombinationen Cazorla-Ramsey. Inte bara för att jag ser Ramsey som en blivande Falsk 9:a, utan framför allt för att det var länge sedan han var någon Rambo-Ramsey i defensivt hänseende. Han är inte AOC-slapp i sitt understöd, men är inte alls den hårt arbetande B2B som han var under sin primesäsong. Jag vet inte hur många gånger vi förlorat bollen, motståndarna kontrat och Ramsey liksom småjoggat tillbaka, långt efter att motståndarna startat anfall. Så nej, jag tycker inte alls att Ramsey längre den dubbelarbetande centrale mittfältaren han en gång var och därför tar jag det säkra före det osäkra och låter en mittback träda fram. Sedan vill jag tacka för det fina berömmet. Stort tack!

Martin Palmér// ”Men alltså”. Du verkar ha lackat ut rejält här, MP. Härligt att bloggen väcker dina känslor. Och ja eller nej. Jag läser mig till att ersättaren enligt dig skulle ha varit för Flamini, men i min värld är Arteta både för dålig och för ospelbar (såsom mer än en match/vecka) för ett lag som Arsenal. Så tänker man längre än näsan räcker så är den uppkomna situationen inte alls så svår att förutse. Både Flamini och Arteta är skadebenägna och, i sammahanget, tämligen ålderstigna, så om man väljer att hävda att den uppkomna situationen var omöjlig att förutse, ja då kör man huvudet i sanden och det rejält.

Sedan över till det där med källa. Detta härligt deprimerande 80-talsfenomen, denna tillitsbrist som kräver att alla skall backa upp allt de säger genom att hänvisa till någonting som någon annan har skrivit, tyckt eller tänkt.  Nej Martin, jag skulle säkert kunna leta fram någon källa till dig, men väljer, utan att tveka, att avstå från detta merarbete och kan bara hoppas att du kan lite på mig när jag skriver att bland andra Wenger själv talade om detta när han skulle förklara vem Chambers var när denne kom till klubben. Om sedan Wenger valde att tala sanning eller inte, det vågar jag inte säga någonting om. Sedan håller jag, precis som jag också skrev i texten, med dig om att han var tämligen usel i den enda match han spelat som central/defensiv mittfältare, den mot Southampton. Fast det var han ju å andra sidan allt annat än ensam om. Eller hur?

Jag tycker ditt förslag om Mertesacker är spännande, men skulle nog ändå hellre se Gabriel där. Dels med tanke på snabbhetsskillnaderna spelarna emellan, dels för att Mertesackers lugna behövs bredvid Koscielny och dels för att Gabriels enkla, men tämligen stygga, spel skulle kunna matcha bilden av en old-school-DM. Enkelt och utan krusiduller. Som de säger.

jonas eriksson// Härligt att du delar min bild av den defensiva jämnvikt som en uppflyttad och spelsmart mittback skulle kunna innebära bredvid en så spelmässigt begåvad kille som Cazorla. Chambers känns, som jag nämnde i texten, lite både och, främst med tanke på den enda match han spelat på det centrala mittfältet, men jag är absolut inte redo att döma en så ung spelare redan.

Freddee// Först vill jag understryka att jag helt skrivit texten utan referenser och att den som letar efter sådana kommer att bli djupt besviken. Men med det sagt så håller jag med dig om att min hänvisning till ungdomsfotbollen kanske inte är fotbollseuropas tyngsta argument. För, som du säger, så flyttas ju spelare runt för att träna på svagheter, spetsa kompetenser eller för att rent generellt utvecklas gynnsamt. Jag är, som sagt, ännu inte redo att döma Chambers som central mittfältare, men köper helt dina argument i frågan.

Gällande rotationsfrågan är jag kluven, för tittar man på truppens kompetensnivå så skulle vi lätt kunna byta 6-7 spelare och ändå vinna matchen. Men tittar man på hur Wenger ständigt håller på samma startelva och kramar musten ur vissa favoritspelare, ser man att potentiella rotationsspelare är så nedkylda av bristande speltid att de är helt under isen när de väl får chansen, då tillsammans med andra helt nedkylda spelare och fiaskot är ett faktum. Debuchy är ett bra exempel, matchen mot Dinamo ett annat. Så därför hävdar jag att man visst hade kunnat rotera 6-7 spelare mot Olympiacos, om dessa 6-7 spelare inte var nedtryckta i en frysbox. Typ. –Du förstår vad jag menar, eller hur?

Och Ramsey, denne Ramsey. Som du säkert läste i mitt svar ovan, så tycker jag att Ramsey inte alls är den spelare som han en gång var. Inte kvalitetsmässigt utan spelmässigt. Han tar färre uppoffrande defensiva löpningar, han tacklas mindre och offrar sig generellt mycket mindre i det defensiva spelet än han gjorde när han var yngre. Detta kan ju så klart bero på att han med åren har blivit smartare och därför inte behöver spela så yvigt, men hans kvarliggande i och långsamma resande från gräset och hans smått loja alibijoggande när motståndarna slagit om och anfallit, tyder på att detta är långt ifrån hela sanningen. Jag tror att Wenger kommer att satsa på Cazorla-Ramsey (hey, Wengers hela spelidé bygger på offensiva spelare och med defensiva spelare som nödvändigt ont!), men jag skulle aldrig ha gjort det.

Bild för Martin Palmér

Att ersätta Arteta var ju dock aldrig aktuellt, en ny DM hade ersatt Flamini och hade inte minskat risken för den situation vi är i nu.

Bild för Davidsson och Mannen

Först och främst så anser jag att det är mer prio att ersätta en skadebenägen Arteta än en, om än en något mindre, skadebenägen Flamini. Och hade någon av dessa ersatts så tror jag absolut att risken för uppkommen situation hade varit avsevärt mindre.

Bild för Sral

Om varken Coq, Arteta eller Flamini kan spela tror jag att Ramsey får ta DM-rollen. Då får han alla möjligheter att hitta tillbaka till det där som många av er saknar hos honom. Jag kan också önska att han kunde spela lite enklare för tillfället när han inte är i den där "zonen", men tycker ändå att han gör mycket för laget och inte har varit direkt dålig en enda gång av vad jag har sett i alla fall.

Bild för Davidsson och Mannen

Sral// Jag förstår helt vad du och många med dig både menar och hoppas på, gällande Ramsey. Men som du vet så tror jag att hans framtid ligger i en helt annan ände av spelplanen än en defensivt uppoffrande central mittfältares. Och även om jag tycker att han varit helt okej som inverterad winger, så är han inte längre den multikompetente spelare han var tidigare. Han kanske har fler och mer spetsiga spetsegenskaper (bra jobbat, D&M), men den bredd som inbegriper defensivt tänk och prioriteringar var det oerhört länge sedan jag såg hos honom.

Fast vi får väl se hur det går ikväll. För jag är övertygad om att den tämligen offensivt präglade managern Wenger väljer att spela just Cazorla-Ramsey som centralt nav. Herregud, nu kom jag att tänka på Ramsey-Wilshere mot Villa för ett par år sedan. Brrrr, det var ingen rolig tanke. Tack och lov är Cazorla en både klokare och mer rutinerad herre för att den imploderingen skall vara föreliggande. Eller?

Bild för Martin Palmér

Det var väl oerhört länge sedan han förväntades spela en sån roll? Typ förra våren.

Den matchen mot Villa efterföljdes ju av Ramseys bästa period i karriären 

Bild för Davidsson och Mannen

Det är ju liksom det jag säger, att han inte förväntats spela en sådan roll och inte heller gjort det (jag bedömde inte om han uppfyllt eller inte uppfyllt förväntningar och definitivt inte om han varit bra eller inte). Det är just därför han inte bör förväntas göra det i kväll, heller.

Bild för Martin Palmér

Men Chambers med en halvleks erfarenhet av den positionen på seniornivå eller Gabriel helt utan erfarenhet ska det?

Bild för Woody

När jag läser detta blir det både nostalgiskt och märkligt. Vart har fotbollen hamnat ? Spelare fastlåsta i sina uppgifter ? Har skrivit det förr, men minns Ligacupfinalen 1987. Centralt spelade Arsenal med Paul Davis och Steve Williams. Båda var defensiva och båda var kreativa. Där låg inget fokus på att hitta ytor eller löpningar. Detta kom med automatik av 2 begåvade fotbollsspelare. Har med få undantag aldrig sett ett vassare innermittfält. Båda var för övrigt boxtobox eller vad fanken det nu heter ? In med någon begåvad, bra och flexibel gube på DMpositionen så blir det bra. Rock on !

Bild för Dosa

Det är just det som är svårt att hitta en grym DM! ;)

Bild för Martin Palmér

Och alla bra lag i den moderna fotbollen hade sannolikt kört över det mittfältet. Spelarna har blivit bättre vilket ställer högre krav. Det funkar inte längre att bara låta det lösa sig. Fotbollen är inte kvar på 80-talet, dags att många inser det och uppdaterar sin syn på verkligheten. Sen får man såklart vara nostalgisk

Bild för Sral

Det är väl lite så Wenger vill tänka, tror jag? Alltså att han inte nödvändigtvis måste ha en som enbart sköter det defensiva, utan att det finns dynamik i mittfältet. Vilket i och för sig säger emot sig självt nu när Coq är ordinarie och verkligen tar defensivt ansvar, men det är kanske mer en konsekvens av att behöva täcka upp svagheter i laget än hur Wengers filosofi ser ut?

Bild för Martin Palmér

Tror det mest handlar som att Arteta inte kan spela 40 matcher på en säsong och att good inte kunde lösa rätt spelare för positionen. Kan bli en Gabrielliknande lösning i januari

Bild för Davidsson och Mannen

Woody// Mycket har förändrats sedan dess. Men en god cigarr är fortfarande en god cigarr. Och en god mittfältare är fortfarande en god mittfältare. Rock on själv!

Dosa// Ja, det tog ju Wenger flera år att ersätta Gilberto och då med hjälp av en skadekris och en högst styvmoderligt behandlad Coquelin.

Martin Palmér// Som nämnts tidigare så har fotbollen förändrats stort sedan dess och kraven på spelarna likaså. Och visst var det länge sedan saker och ting bara löste sig, Arsenal om något är ju ett exempel på just det.

Sral// Jag tror också att det är precis så Wenger tänker, att försvarande spelare (om de ej är typ superoffensiva som den tidiga upplagan av Vermaelen) är ont som helst skall hållas utanför truppen. Le Coq hölls på armlängds avstånd otroligt lång tid och bjöds in med armbågen, typ, så visst har du rätt.

Bild för Sral

Riktigt så menade jag kanske inte i och för sig. Jag tror att Wenger gärna vill se den där total-fotbollen, där spelare i hög grad hjälper till både hemåt och framåt. Tror inte att han har något emot defensiva spelare, eller renodlat offensiva spelare heller, men skulle gissa att han helst vill se spelare som följer med upp i anfall, men också att vi försvarar som en enhet. 

Bild för Woody

Mina rader var ämnade att väcka funderingar. Självklart har fotbollen förändrats i avseende på fysisk och taktisk förmåga. Frågan är om fotbollen blivit bättre och mer sevärd ? Personligen föredrar jag spelare som sticker ut och bryter mönster. Idag stöps spelarna i samma form med förutsägbara uppgifter. Sällan dyker någon upp som är något utöver det extra (finns så klart undantag). Om detta är att göra fotbollen bättre kan alltid diskuteras. Vi behöver inte gå tillbaka till 87. Ta 03-04 och fundera något. Var finns dagens Bergkamp, Henry eller Pires ? Är gärna och ofta nostalgisk men vad kommer dagens generation av fans att vurma över om 10 år. Artetas låsningar av ytor alternativt Ramseys löpningar i sidled ?  Rock on !

Bild för Martin Palmér

Det kommer kanske minnas Özils geni, eller Sanchez briljans, eller Ramseys sinne för drömavslut, eller Wilsheres passion?

Bild för Martin Palmér

Men att spelarna är mer låsta beror på att kraven på varje position är högre, vilket for det svårare att dubblera. Typ som att många på 40-talet var landslagsspelare i fler sporter, naturlig talang räcker inte längre. Men not är väl fotbollen bättre än den var för 20 är sedan.

Och visst finns det spelare som Henry, Pires och Bergkamp. Bara inte i.Arsenal just nu. Men det handlar inte som fotbollen i storr

Bild för Davidsson och Mannen

Woody// Visst förstod jag att det var det du var ute efter och visst är det gott att ibland tillåta sig vara lite nostalgisk. Fortsätt med det och gärna här i bloggen!

Bild för Fredde

Vad gör Ospina i CL? Varför köpte vi ens Cech om han inte är våran no1? Nu tror jag inte den bollen var inne (tack bakåtsträvar Uefa som vägrar hawkeye) men han sätter sig i en så extremt genomrutten situation genom att vara så USEL på den hörnan. Fan vad dåligt

You win some, you draw some