The Headmasters Ritual: The Gordie Howe Hat Trick

Igår åkte våra kanonjärer upp till Midlands för att ta sig an det underifrån anstormande Aston Villa. Inför matchen reciterade jag Astonsonen Ozzy Osbourne och landade i konklusionen att det egentligen inte spelade någon roll hur du spelade spelet, om det såg vackert ut eller inte, utan att det är slutresultatet, om du vinner eller inte, som såklart var det avgörande.

Med denna uppenbara självklarhet vandrade vi in i en tillställning som för oss TV-tittare fick audiologisk kuliss i form av två Viasattomtar varav den ene, Niklas Holmgren, talade om en av landets bästa säljande pizzor medan den andre, Bosse P, inte bara staplade plattityder och banaliteter på Joakim von Ankahögar, utan även drog smått paraolympiska referenser när den unge ”Wheelchair” gjorde Arsenals ledningsmål. Eftersom jag själv ägnat mig åt smått banala självklarheter i införtexten fick ett förlåtande skynke läggas över kommentatorerna, men utan denna imagenära textilie, hade matchen med största sannolikhet uppfattats ur en helt annan, resor mer aggressiv, dager. Eller inte, vem vet?

För med en första halvlek där Gnabry sköt Nathan Baker av banan, nämnde Rullstol, efter lysande passningsspel av Monreal och Özil, gjorde 1-0 i 34:e minuten. Följde upp det med att, knappa minuten senare, servera Girouds smått himmelska nedtagning och det därpå följande 2-0-målet, hamnade matchen i ett smått lunkande tempo av avspelning. Våra vänner Niklas och Bosse P gjorde vad de kunde, det vill säga inte särskilt mycket, för att dölja sina suckar och tillnickningar, men det dröjde fram till 76:e minuten innan Villa kunde sprattla till i form av ett reduceringsmål där varken bolltappande Calzone, nej förlåt, Cazorla, inbytte Gibbs eller det centrala mittfältets Flamini och Wilshere, kunde känna sig särskilt nöjda med sina respektive insatser.

Nöjda skall vi däremot vara med att sedan ha spelat av matchen utan att släppa in några fler mål än Bentekes nämnda reducering. Nöjda skall vi också vara över att ha fått bevittna någon form av fotbollens Gordie Howe hattrick. Ni vet, den gamle storspelaren som gjorde sig odödlig, främst, under sina år i Detroit Red Wings och som inte bara var en målskytt och framspelare av rang, utan också var en tuffing som inte backade för ett rallarslagsmål.

Ett Gordie Howe hattrick är när en hockeyspelare gör ett mål, står för en assisterande målpassning men också är inblandad i ett slagsmål i en och samma match. Så när Wilshere varnades och fick sitt gula kort i 95:e spelminuten fick också vi någon form av fotbollens motsvarighet till The Gordie Howe Hat Trick. Wilshere gjorde ett mål, stod för en assist och drog på sig ett gult kort (genom hårt spel). Boom! Killen kanske inte var årets bäste defensive mittfältare igår, han kanske inte var ständigt på rätt plats eller i rätt balans. Men han levererade när vi behövde och det i planens båda riktningar. Vi skall vara glada och tacksamma att vi fick bevittna detta hat trick, lyfta på hatten (häpp!) och hänge oss åt följande spelarbetygssättning:

Szczesny: 3/5. Var bokstavligen utan sysselsättning under hela första halvlek. Han tog emot bakåtpassningar och behandlade bollen väl, men gjorde sin första riktiga räddning i 49:e minuten. Ungefär däromkring rullade Villa igång och ungefär där fick även Szczesny visa sig på en relativt styv lina. Chanslös på reduceringsmålet, men med ett par oerhört viktiga räddningar i matchens slutskede gjorde han vad som krävdes.

Sagna: 3,5/5. Ännu en bra match från fransmannen som nu börjar bli så het att det tordes bränna under förhandlingsansvariga borta i Highbury House. Sagna var oerhört bidragande i det offensiva, dels med en rad fina inlägg vilka var värda bättre öden, men även med att ständigt hota i djupled och med sitt höga presspel trycka tillbaka Villas wingback-idé som sedan, efter Bakers skada, blev ordinärt ytterbacksspel. Bra i luften och, bortsett från bortgivning i 87:e, ett väldigt bra försvarsspel.

Mertesacker: 4/5. 14 brytningar, 100% i passningsspelet och 100% stor älskvärd lagkapten. Missade Benteke en gång (22:e minuten), men var i övrigt helt felfri. Dominant i luftspelet, följsam och så markeringssäker så nämnde belgare stundtals såg pinsamt impotent ut. När Benteke väl slet sig ren och gjorde mål, skällde Mertesacker ut fallerande pressansvariga efter noter. Var också föredömligt närvarande när Monreal låg i smärtor.

Koscielny: 4/5. 17 brytningar, en mängd uppoffrande tacklingar och ett stort kamphjärta när vinden ven som hårdast över Arsenals försvarsanläggning. Följsam, löpande och allt mer vällavvägd i sitt brytningsspel. Täckte stora ytor och gjorde väl bara ett misstag, eventuellt det vid Bentekes reduceringsmål, på hela matchen. Suddade helt ut Agbonlahor ur matchen, härligt. 

Monreal: 3,5/5. Precis som i Sagnas fall så var Monreal väldigt följsam och delaktig i det offensiva spelet, där anfall faktiskt blev bästa försvar. Hade ett par väldigt fina länkar med Özil och, främst, Cazorla och stod även för en väldigt fint assist till Wilsheres 1-0-mål. Stod rätt defensivt, spred trygghet och var vältimad i sina val mellan att gå framåt och falla bakåt. Hade bra målchans i 57:e minuten då han också slog ihop med Villa försvarare varefter han, i 66:e, tvingades lämna matchen till förmån för Gibbs. Det ryktades om brott i något litet ben i foten och om 8-10 veckors frånvaro. Hoppas oerhört att så inte är fallet utan att skadan är lättare och konvalescensen blir kortare.

Flamini: 3/5. Utifrån matchbilden var han utespelarnas Szczesny med en förstahalvlek präglad av deltidsarbetslöshet. Var inte helt övertygande i speluppbyggandet, men lyckades ändå instruera medspelare, mana på och applådera vid fina insatser, samt dessutom sätta in en hyggligt nasty glidtackling på Agbonlahor i 27:e. När sedan matchen ändrade karaktär och Villa började pressa på, ja då steg den yvige fransmannen fram. Missade pressen vid inlägget som föranledde reduceringen, men var bortsett från detta, oerhört bra i en andra halvlek som nog passade Flamini som hand i handsken. Fem-sex klockrena brytningar i andra.

Wilshere: 4/5. Med ett Gordie Howe hattrick är det mesta förlåtet. Och Wilshere var tämligen ojämn igår. Missade en del i försvarsspelet och gjorde lite märkliga vägval i sin bollhantering, men var, detta till trots, oerhört viktig igår. Med sitt mål, med sitt passningsspel och med sitt nästan självförbrännande uppoffrande spel. Var het, var emotionell och var hjärta. Det kan man också vinna matcher på och sämre dagar än så kan man ha.

Özil: 3/5. Såg stundtals helt frånvarande ut, slog ett par riktigt slarviga passningar och bidrog över huvud taget i det defensiva. Men slog också flest så kallade keypasses, låg bakom 1-0-målet med sin fullständigt briljanta djupledspassning till Monreal och höll ett smått auktoritärt grepp om taktpinnen. Min tes är att killen lurar oss och motståndarna, han stannar upp och verkar avslagen, men fäller bara bak sin kontorsstol och blickar ut över sitt landskap, där han är chefen. Och han vet om det. Plus för delikat kroppsfint i 73:e där han gled igenom som diskmaskinsvarm kniv genom fikarumsstående smör.

Gnabry: 2,5/5. Började bra och gjorde sig användbar längs med högerkanten, tillsammans med Sagna. Hade även någon fin central löpning men spelade med för stort mått av respekt gentemot främst sina medspelare. Gav exempelvis ständigt bollen till Özil eller Cazorla så fort någon av dem var i närheten, istället för att utmana eller söka mer effektiv väg. Löpte oerhört mycket matchen igenom och gav Sagna ett föredömligt understöd i det defensiva arbetet, längs med hela sin kant.

Giroud: 3,5/5. Glimtade till och gjorde sig användbar när han höll bort motståndare och bidrog med vallningsmöjlighet för medspelare att linka ihop med. Kunde ena sekunden se smått bollosäker ut och i andra stå för en smått magisk nedtagning och första touch, som vid 2-0-målet. På samma sätt kunde han ta helt fel beslut och snubbla på bollen i ena sekvensen för att i andra smeka med sig arbetsredskapet på ett smått Piresqt sätt. Jobbade stort hela matchen, tog krävande hemlöpningar och gjorde det där målet som både han och Arsenal behövde.

Cazorla: 2,5/5. Var lysande i matchens inledning, men försvann sedan nästan helt. En massa fina passningar, både crossbollar, djupledspassningar och droppande frisparkar, och såg ut att vara på gång in i storformen under första halvlek. Men hamnade sedan helt utanför matchens ram och märktes mest när han skulle dribbla på egen planhalva och tappade bollen varefter Villa reducerade. Fick viss upprättelse i och med sitt defensiva stångande och sin smarta bollhantering i matchens slutskede.

Wenger: 3,5/5. Ställde enligt mig fram helt rätt startelva och gjorde de byten (Gibbs in för Monreal i 66:e, Rosicky in mot Gnabry i 69:e och AOC in mot Rosickys mosade näsa i 86:e) man kunde förvänta sig. Men såg ni Podolskis skakande på huvudet när AOC byttes in? Jag må vara konspiratoriskt lagd, men skulle man inte vilja vara en fluga på väggen när Wenger och Podolski sitter ner och resonerar kring tyskens funktion i truppen? Ständigt bortvald vid byten och ständigt omtalad såsom varandes bitar från formen, detta samtidigt som andra spelare lätt sprintar förbi honom från rehablistan in i matchprotokollen. Detta ställer, för att parafera en känd floskelproducent, frågor. Kanske inte till motståndarförsvaret, men väl till mig. 

D&M: 2/5. Snackade, under arbetstid, vitt och brett om den utökade löprundan som ämnades tas mellan arbetsdagen och avspark. Kom sedan hem med ett klickande vänsterknä, vilket omöjliggjorde matchning av det grälla skrällandet i fikarummet. Förlustade mig därefter på knäckebröd, vatten och fransk nougat och höll, i början av andra halvlek, på att välta ut ¾ av nämnda vattenglas över laptoppen. Katastrofen avstyrdes tack vare himmelska reflexer vilka parerade ut den kommunala vätskan över skrivbord och ned på golvet. Några få bra punktinsatser, men överlag tämligen slätstruken insats.

Ja, det var väl ungefär allt. Det såg inte superbra ut, vi räddade våra tre poäng och fick oss ett fotbollens GH hattrick. Vi är tillbaka i serieledningen och vi lyckades spela av en match med bibehållen ledning utan vare sig champagnefotboll, lyxlir eller fotbollsliga snittar. Vi hade, efter helgens resultat, pressen på oss och klarade faktiskt av detta riktigt bra. Jag är oerhört nöjd. Tack för idag.