Min önskelista: Fokus på centrala anfallare

I fredags berörde jag på vilka positioner som Arsenal skulle behöva nytillskott och jag tog också upp behovets ungefärliga utsträckning och hur stor procentuell chans jag tror det är att klubben tillmötesgår de eventuella behoven, genom att handla in spelare. Utifrån min rangordning, vilken såklart bygger på truppens behov, kommer detta stycke ha en viss övervikt på strikerpositionen. Spänn fast dig i kontorsstolen och greppa kaffemuggen för nu kör vi.

1: Yttermittfältare: Det har ryktats om barcelonas Pedro och om att vi lagt bud på Real Sociedads Antoine Greizmann men dessa tror jag är allt för stora affärer, i relation till Arsenals behov på den positionen, för att genomföras under innevarande fönster. Det har också talts om gamla chelskyrejectet Salomon Kalou, just nu i Lille, men på den trumman vill jag absolut inte slå. Det finns heller inte så många renodlade yttrar som skulle gå rakt in och förstärka dagens Arsenal, varför denna punkts spelarinköpsfråga förblir obesvarad. Skulle däremot den versatile anfallaren, med såväl central som kantkompetens, dyka upp så…

2: Mittback: Marseilles N’Koulou har ryktats intressera Wenger, men hans ringa längd (180 cm) gör det lite svårt för mig att tro att han är svaret på mina frågor. Kanske Celtics holländare Virgil van Dijk som också han har ryktats till oss, och shitty, vara något. Stor (193) enligt uppgift positionssäker och med en bra insats under innevarande Champions Leaguesäsong under bältet, skulle han kanske vara redo för spel den engelska förstaligan, frågan är om det kommer att bli i topplaget Arsenal. Ett annat, av arsenalrykten omhuldat, namn är Anderlechts senegalesiske Cheikhou Koyaté som med sina sex CL-matcher, åtta landskamper och 194 centimeter inger sjok av respekt och inneboende potential.

3: Central anfallare: Här har jag valt att dela upp möjliga spektras i två delar, den kortsiktiga lösningen och den långsiktliga, varav jag gjorde bedömningen att inköp med kortsiktigt perspektiv har en ungefärlig inköpschans på 60-75% medan det långsiktliga spelarinköpet har maximalt 20-25% chans att bli av. Jag har valt spelare som det dels snackat om, men framför allt spelare jag själv kan tänka mig se i världens vackraste fotbollströja.

Den kortsiktliga lösningen: Det talas mycket om ett halvårslångt lån av Real Madrids Alvaro Morata och visst anses killen vara lovande och visst känns han som rätt spelartyp att täcka upp bakom Giroud, men jag ställer mig ändå relativt skeptisk till denna eventualitet. För dels har han varit tämligen slätstruken när han väl fått spela i Real, dels kommer han behöva gå igenom en tid av omställning till den engelska ligan, en tid vi absolut inte har råd med, och dels är dessa utlåningar, utan förhandlad utköpsklausul, mer eller mindre ett sätt för utlånande klubb att införskaffa behövlig speltid till bänkvärmare. Av dessa anledningar är jag emot den lösningen, för Arsenal av idag.

Miroslav Klose, Lazio, är förvisso redan 35 år gammal och näppeligen något framtidsnamn, men eftersom han sitter på ett utgående kontrakt, har storleken och dessutom verkar ha kvar sin känsla för mål kvar, så kan han vara en helt okej kortidslösning. Inte van vid engelska ligan, inget jag skulle bli själaglad över, men ändå bättre än det vi har (eller inte har).

Nu skall du inte sluta läsa bara för att den här snubben dyker upp på bild. Från Flickr.com: ”GIRLCHESTER”

Dimitar Berbatov, Fulham, är en spelare som nästintill delar Arsenalfantasterna i två läger. Många anser att en före detta spurs- och manuspelare inte har något i klubben att göra och att hans, tillsynes, usla attityd skulle komma att förstöra den goda stämning som vår trupp sägs ha. Jag kan förstå det första argumentet, att vi inte skall beblanda oss med spurs- och/eller manurejects, men tycker ändå att om Berbatov ser ett halvår i Arsenal som en möjlighet till upprättelse eller revansch på ett manu som kanske inte gav honom de chanser han anser sig vara värd, så är den chansen värd att ta.

Sedan är jag heller inte helt säker på att hans attityd är så usel som många vill få det till. Visst höll han på med fjantiga gester till medspelare under sin tid i spurs, men med tanke på hur vilken klubb det handlar om, kanske det var helt på sin plats. Och enligt initierade källor (läs: Manu(td)-Mats) fick SAF ordning på Berbatovs självbild på ett sådant sätt att osköna gester försvann och att han både accepterade sin lott som rotationsspelare och hade en acceptabel, om än undanskymd, roll i omklädningsrummet. Killen sägs vara mer av en känslig konstnärssjäl än en konventionell omklädningsrumsdominant och tordes således inte vara så svåranpassad som många upplever.

Berbatov sitter på utgående kontrakt, skulle således bli billig att lösa och tordes gå att låna in för resterande del av säsongen, eller ges ett korttidskontrakt på kanske ett och ett halvt år. Vi må tycka vad vi vill om hans stundtals provocerande uppsyn samt om hans historia av osköna klubbval, men lånar vi in honom får vi en ligavan rotationsspelare av högt snitt. Inte en spelare som skall bära ett lag, men som kan vara tungan på vågen när ligan skall avgöras. Inte världens mest glamourösa värvning, mer som en anfallarnas Yossi Benayoun.

Den långsiktiga lösningen: Atletico de Madrids brasilianske anfallare Diego Costa är ju namnet på allas läppar och skall, enligt rykten, ha en utköpsklausul på ungefär £30-32 miljoner. Den 25-årige brassen har i år, då han i och med Falcaos farväl, lämnat ytterplatsen, fått den centrala stikerfunktionen och tämligen öst in mål. I och med att han både är relativt storväxt (nästan 1,90 och tämligen bitig) och framför allt så pass versatil att han kan göra ett gott jobb både i mitten och på kanterna, alla anfallstörstande lags stora transferdröm.

Dock finns det ingenting, bortsett från Atleticos tämligen risiga ekonomi, som talar för en försäljning i nuläget, utan Costa kommer att spela vidare, och kämpa i ligans absoluta topp samt i CL-slutspelet, fram till sommaren då klubben kommer casha in på sin målproducerande ädelsten. Absolut inte i januari, kanske i sommar, men troligtvis, med tanke på hur mycket Atletico brukar tjäna på sina försäljningar, antagligen inte. För dyker fler intressenter upp så trissas, utköpsklausul eller inte, priset upp och högre än Özils prislapp tror jag inte Wenger, Gazidis och Kroenke ämnar gå.

Jackson Martinez från Porto har pratat vitt och brett om hur mycket han tycker om Arsenals spel och hur han föll för klubben redan i unga dagar. Martinez är 27 år gammal, har gjort 12 mål på 14 ligamatcher och 7 på 23 landskamper för Colombia. Han är 188 centimeter lång och främst central anfallare men kan också spela både till vänster och till höger.

Här bjuder Jackson Martinez på lite skönt spänstig bollkontroll. Bild från Flickr.com: ”farity”

Steget från den portugisiska ligan till den engelska har i många fall visat sig vara stort och till detta bör läggas att portugisiska lag tenderar att vara svåra att förhandla med, speciellt Porto, och att vi skulle riskera att få betala ett enormt överpris. Martinez torde ha ett ungefärligt marknadsvärde över £25-30 miljoner, vilket, i relation till ålder och nuvarande liga, skulle kunna fungera avskräckande. 

Julian Draxler, Schalke 04, skall enligt uppgifter, ha en utköpsklausul på ungefär £35 miljoner som träder i kraft i sommar. Han är, trots sin ringa ålder redan både erfaren bundesligaspelare och landslagsman. Hans längd, teknik och fart har gjort att han använts som ytter, som 10:a och som central mittfältare. Trots detta talar han ofta att han faktiskt ser sin framtid som central striker och vissa kännare på tysk fotboll har jämfört honom, och en eventuell transfer till Arsenal, med ingen mindre än Thierry Henry och den process Wenger satte igång med denne. Det har också dragits paralleller till Robin van Persie och den förvandling han genomgick från 10:a och ytter (i landslaget) till den så kallade falska 9:an, vilket torde bringa en viss logik i ett eventuellt inköp av ännu en central mittfältare som kan spela ytter.

Som tysklands nästa stora sak har rykten florerat kring Draxler en ganska lång tid. Draxler har talat gott om sin nuvarande klubb och även förlängt sitt kontrakt tämligen nyligen. Trots detta känns tiden för övergång allt mer inne. Schalke har redan kontrakterat en potentiell ersättare i Bayer Leverkusens landslagsanfallare Sidney Sam, som anländer i sommar, och verkar dessutom ha Lewis Holtby på väg tillbaka från spurs. Detta har inte på något sätt dämpar övergångsryktena kring Draxler och en potentiell win-and-win a la Bale-Real-Özil ligger för oss arsenalister frestande nära att dra paralleller till

Konklusion: Som jag nämnt tidigare är inte januari fönstret som då de stora sakerna händer. Och Wenger har gång efter annan proklamerat för ett nedläggande av spelartransfers efter att säsongen påbörjats. Men Wenger har ju, ryktena om bromsdragningar i relation till styrelsens spenderarlusta i sommar till trots, överraskat oss förr. Inte många såg Özilvärvningen komma, innan de riktigt stora pengarna faktiskt lades upp på bordet för vidare transport till Madrid. Av detta att döma kan det omöjliga faktiskt hända, även i Arsenal- och Wengersammanhang.

På min önskelista står 1: Jackson Martinez eller Julian Draxler och därefter Diego Costa. Anledningen är att Costa, med sitt till synes stora ego tillsammans med endast en halv lyckad säsong, väcker osäkerhet inom mig. Ett köp av Draxler skulle, på Bosse P-iska, sända ut signaler till andra klubbar, men den unge tysken är denna floskel till trots en fantastiskt lovande spelare och redan nu ett etablerat namn. Jackson Martinez har inte bara har fantastiskt tilltalande namn utan är också en versatil spelare som gör en herrans massa mål och assist, om än i en något svagare liga. Jag föredrar Martinez just före Draxler utifrån att Martinez redan nu är en färdig striker att avlasta Giroud, medan Draxler förvisso har högre potential, men ännu inte har konverterats om till den centrale anfallare som vi så enormt mycket behöver.

Jag skulle bli själaglad om någon av mina tre namn på önskelistan anländer. Men som nämnts tidigare tror jag chanserna till den stora affären är tämligen ringa i detta fönster. Jag hoppas jag har fel men tror att vi, om nu affär kommer till stånd, lånar in Morata eller liknande som rotationsspelare och att denne kommer att konkurrera med Bendtner om andrafiolen. Wenger skulle kunna chocka oss genom att, mitt i allt snack om central striker, värva en winger och således jobba än mer på att få ordning på Podolskis fastlåsningsfunktion, men på det är jag ännu inte helt fräst.

Så jag önskar mig en stor affär av en spelare som faktiskt kan göra oss bättre. Som kan få oss att behålla det momentum, den rörelsemängd, vi trots allt innehar. Som gör att vi kan hålla de onda pengadopinglagen stången och använda den kontinuitetsfördel många talar om att vi har. Så jag hoppas att klubben, styrelsen och Wenger, eller vem det nu är som bestämmer, vågar släppa bromsen likt han/de gjorde med Özil i somras, ger truppen det tillskott den behöver men också använder den feelgood-boost vi fick i och med köpet av Özil. Kom igen, ge oss Martinez eller Draxler och krydda anrättningen med en positionssäker mittback.