The Headmasters Ritual: Nästan som Esa Tikkanen

I min förra THR, den som följde efter vinsten borta mot Villa i måndags kväll, likställde jag Wilsheres mål, assist och gula kort med hockeyns Gordie Howe hattrick. Idag fortsätter jag på den inslagna vägen av hockeyreferenser och låter inlägget döpas efter en av vårt östra grannland Finlands absolut största inom den sporten, Esa Tikkanen. Förklaring, om än kanske något långsökt, kommer senare i sjoket av spelarbetyg.

När startelvan släpptes kändes den lika logisk som märklig, för jag kunde förstå att Wenger, genom att ge honom speltid, ville få igång en kille som Cazorla och tyckte det var härligt att vi fortsätter matcha stortalangen Gnabry i den utsträckningen som vi (Wenger gör), men kunde fortfarande inte begripa varför Podolski fick starta ännu en match på bänken. När han är äldre och mer erfaren än Gnabry, gör mål så fort han väl får spela och när Cazorla dessutom var så formsvag som han var senast mot Villa.

Efter tio fina minuter var första halvlek sådär sedvanligt arsenalskt småsömnig. Bollar slogs bort, tempot tappades och all defensiv press på bollhållande Fulhamspelare avstannade. Vi lät dem rulla och sjönk på tok för långt ned för att vara ett serieledande hemmalag mot gäster från tabellens botten. Sedan började andra halvlek och metamorfosen var smått fullkomlig. Vi var tillbaka i det höga bolltempot och återtog, vid eventuell förlust, den nästan omedelbart. Plötsligt satt passningarna där de skulle, spelarna fortsatte att våga ta dribblingar och utmanade smått slokande gäster på löpande band.

Fullt logiskt kom också 1-0-målet i 57:e minuten och lika logiskt var det, med tanke på mina ovan nämnda åsikter om startelvans utformning, att just Cazorla var den som, efter en läcker kombination med Giroud och Wilshere, spräckte nollan. Där fick jag svar på tal allt. Och inte mindre svar fick jag, fem minuter senare, när samme, av mig ifrågasatta, Cazorla gjorde 2-0 efter att ett fint inlägg av Monreal studsat på försvarsspelsförsökande Fulhamspelare och ut till den lille mannen från Asturien. Där satt den, D&M!

Sedan gjorde Arsenal det som vi blivit så bra på att göra denna säsong, absolut ingenting. Eller i varje fall nästan. Vi stängde igen totalt och spelade av matchen utan att ge Fulham mer än Bents friläge/Szczesnys utflaxande i den anorektiska chanskolumnen. Tre poäng i en match med två ansikten, lika logisk som märkligt, lika självklart som upprättande. Tillbaka i serieledning med en poängs marginal på shitty. Mina spelarbetyg är som följer:

Szczesny: 3/5. Var säkerheten själv fram till 91:e då han dels han komma ut helt fel och missa både boll och Bent och i 94:e då han höll på att tappa in en sen kvittering mellan benen (?). Fram till dessa sena malörer, var han som nämnts, oerhört bra. Säker, vältimad och skottstoppande när han så behövde. TV-räddning på Sidwells skott i 26: e, fina nedplock på löpande band och så den lysande utrusningen på Kacaniklics friläge i 42:e.

Sagna: 3,5/5. Inget vidare i första halvlek där han förvisso slog några fina inlägg, men även slog bort ett antal passningar helt utan press på sig. Den kungliga brytningen på Kasaniklic i 28:e blev slutet på början och början på en allt mycket bättre period. För Sagnas andra halvlek var avsevärt bättre och han var bra både i defensiven, med passningsspelet och inne i Fulhams box, som avslutare.

Mertesacker: 3,5/5. Stod ständigt rätt och läste spelet mycket bra idag. Dirigerade och styrde sina lagkamrater som en kapten skall göra och gjorde oss duktigt nervösa när han blev knockad av Flaminis axel i 45:e minuten. En bra, solid och säker insats.

Koscielny: 4/5. Mycket bra insats av den gänglige fransmannen denna eftermiddag. Var som en igen på Berbatov och gav denne inget annat att göra än att slå ut med armarna. Bra i första halvlek och hur bra som helst i andra. Den höga brytningen i 51:e, berbaklippningen i 52:e, dubbelbrytningarna i 76:e och den smått avgörande i 78:e. Och den fantastiska löpningen när han tog bort Bent både ur det öppna målläget och ur matchen i 91:e.

Monreal: 3/5. Kul att se Monreal tillbaka efter den överhängande skadeoron som följde på Villamatchen. Var bra matchen igenom och matchade perioder av hög press med säkert defensivt positionsspel. Slog inlägget som föregick 2-0-målet och bjöd på några till av dessa väladresserade lyror, främst under andra halvlek. Jämnbra hela matchen.

Flamini: 3,5/5. En första halvlek där bollarna inte riktigt ville gå dit han ville följdes upp av en andra där passningsspelet plötsligt började fungera. Var defensivt med i hela matchen av gav oss ett antal av de där lika njutbara som skrämmande glidtacklingarna med en nästan hissnande risk för felmarginal. De kunde sluta i tomma intet och Fulhamkontring som i 47:e, men också i klockrena boll- inklusive benträffar såsom i 60:e, 87:e och någon gång till just i slutet.

Stort plus för det så kallade Tikki-talkandet han hade med Sidwell, Dempsey och Berbatov matchen igenom. Det där som textens rubrikman var så famös för under sina 15 år i NHL. När han inte bara gjorde grisjobbet för att bana väg för stjärnorna i Oilers och Rangers, utan även fick motståndarnas dito helt ur balans med sin lika elaka som obegripliga blandning av engelska och finska, vilken gick under namnet Tikk-talk. Där var Flamini, nästan, idag och ibland är det just det som Arsenal behöver. Precis som Gretzky, Kurri och Messier behövde när det begav sig.

Wilshere: 3,5/5. Började matchen utsökt och var regissören bakom våra första 10-15 minuter av övertygande finspel. Föll därefter, tillsammans med några andra, av i sitt presspel innan andra halvlek tog vid och Wilsheres fina spel likaså. Ett antal fina crossbollar, små instick och frammarcher. Tvingade Fulhamspelarna att ge bort frisparkar i fina lägen på löpande band och stod även för assisterande passning vid Cazorlas 1-0-mål. Fick mycket stryk, men pallade trycket.

Özil: 3,5/5. Var tillsammans med Wilshere mannen bakom merparten av våra uppspel när han gick ned och hämtade boll framför Flamini. Satte ett antal fina passningar, såväl långa som korta, till medspelare och skapade oändligt med ytor för sina medspelare. Var ofta involverad i väggpass, konstellationer och spelvändningar. Stort plus för att han tog ned Dempsey i 40:e och därmed avvärjde Fulhamkontring. Bra match, mycket boll och mycket spelmässigt ansvar. 

Gnabry: 4/5. Visst sköt han en herrans massa skott utanför, men han tog skott och gjorde det inte sällan efter att antingen ha kombinerat sig fram med hjälp av medspelare eller, helt utan respekt, dribblat sig förbi förvirrade gäster. Gjorde gamle manu-rejectet Richardson till en än mer löjeväckande figur och var, fram till bytet mot Podolski i 71:e minuten mycket bra. Gjorde nästan allt rätt idag och gav, även han, mig svar på tal. Oerhört lovande.  

Giroud: 3/5. Var nyttig i speluppbyggnaden och var nästan alltid använd- och spelbar för lagkamraterna. Var också en av få som pressade Fulhams uppspel hela matchen och räddade även just framför egen mållinje i 47:e. Hade några riktigt fina passningar ut till Monreal, Cazorla och senare även Podolski på vänsterkanten och var även högst delaktig i 1-0-målet. Men han måste skjuta bättre. Han måste omsätta chanserna till mål i högre utsträckning än han gjorde idag.

Cazorla: 4/5. Hade en riktigt märklig första halvlek där han varvade bollbortgivande a la Villamatchen, med dribblingar så vackra att kinderna färgades röda. Steg i andra halvlek fram drev upp tempot med stor rörlighet, lysande passningsspel och så de där förlösande målen. Underbart för honom, för laget och för oss som tittade. Till honom måste man också ge beröm för att han faktiskt tog ett stort defensivt ansvar och löpte oerhört mycket utan boll. 

Wenger: 4/5. Vad vet jag? Vem är jag att sätta mig till doms? När jag knorrade med startelvan i handen så visade den sig vara så rätt, så rätt. Bra byten, en stekhet Podolski som till slut fick pingislunga men också höll på att skjuta sönder både målram och Stekelenburg, samt AOC, som kom in och höll högt tempo, och jag kan bara gissa mig till hur pratet gick i halvtidsvilan, för han gav oss ett helt annat Arsenal efter den. Bra.

D&M: 4/5. Kom hem från jobbet igår, på ett rent ut sagt j-kla humör och kände att jag var på väg att tippa över i ”tjatande pappa och surande make”-läge, vilket hade varit allt annat än bra för helgens utformning. När denna känsla välde över mig valde jag att gå ut och kuta i den västkustska snöyran. O va fiiin jag blev sen da! Flöt på som en räka hela kvällen, knödde in en träning med Manu-Mats på lördagsmorgonen och kände mig allmänt dj-la sweet ända fram till avspark. Detta trots att fru D&M, i någon sorts ont i halsen-förkylning-tyck synd om mig-skepnad, vankat av och an hela dagen. Mycket bra jobbat, D&M. Aj aj kapten!

Puh, tack för idag slut för idag. Tre poäng är tre poäng och två mål av Cazorla kan komma att visa sig bli oändligt viktiga för oss, både på kort och på lång sikt. Vi kanske väntade oss en lätt storseger, men fick en sömnig först halvlek med tillblixtrande i andra. Och idag räckte det. Det tillsammans med en tämligen diger mängd Tikki-talk. Inte alltid vackert. Men härligt.