D&M Revisited: Mycket löö för pengarna

Som ni redan känner till så skriver jag inte så mycket blogg nu för tiden. Förr kunde jag sno åt mig en stund på lunchen för att skriva av mig eller samla på mig skrivbara idéer under dagen för att under kvällen utforma något sånär läsbara texter. Nu för tiden äter jag lunch på 12 minuter, jäktar precis hela tiden och är jag inte på jobbet eller urlakad hemma i soffan så sitter jag i bilen och skjutsar någon av barnen till någon av deras träningar. Jag menar här inte att gnälla, jag är nöjd med min lott och tacksam för det fina livet givit mig. Men jag saknar att blogga, jag saknar er kommentatorer och jag saknar att kunna nysta upp allt virrvarr av Arsenalrelaterade tankar och känslor med hjälp av det redskap som ett bloggskrivande innebär. Bara det, inget annat. Ingen otacksamhet, inget ojande och inget ältande. Bara det.

I brist på tid vill jag, min grandiosa ambivalens till trots, ändå trumma upp det där med Champions League, det där med åttondelsfinal och det där med ännu ett möte med de glassgubberandiga fc barcelona. Och jag gör det genom att här lägga ut en text som publicerades 17 december 2010, då jag körde indieblogg på blogspot, en text som präglas av mitt tidiga skrivande, utmärkande främst av oändliga utvikningar, massiv förkärlek till kommateringar och av att jag på den tiden älskade skriva om mig själv i tredje person. En text som fick tämligen massiv dysa av kommentarer, allt mellan ”Satan i gatan! Hamnar överst på listan av D&M-alster!” till ”Du verkar ju inte frisk någonstans.” Så här är den, texten om Champions Leaguemötet mellan The Arsenal och fc barcelona, här är Mycket Löö För Pengarna.

-----------------------------------------------------------------------

Tänk sent 80-tal, tänk strut- (vida lår med extremt smalt vid anklarna) formade Levis 510:or och pastellfärjade Lacoste-tröjor. Tänk er att allt fortfarande är möjligt och försök visualisera en tanig D&M, hockeynacke och måsvingar, kanske någon, av storasyster blonderad, slinga här och där, tänk ryggmärke med Maiden och Ozzy på höger axel. Tänk er en fredagskväll i det än så länge förlovade landet.

Vi har passerat utvecklingsstadiet med movie-boxen och här har vi, i det välbeställda medelklassområdet i den lilla, lilla staden i det stora starka landet, faktiskt råd med egna videoapparater. Inte gamla utgångna Beta, inte hette det VHS och det var absolut inte det ännu ej uppfunna digitala formatet, utan bara videoapparater, rätt och slätt, kort och koncist.

Så frambringa således bilden av den tonårige D&M i kast med att realisera önskan om fredagsmys. Vistandes i någon av den välmående småstadens alla videobutiker. Kanske 21:ans Video, kanske Ljudvågen eller kanske hos Tjocke-Kjell på Bon Bon. Säkerligen utskickad för att komma hem med en Polisskolan 2, en Nu Blåser Vi Snuten 4, en Sällskapsresan 3 eller någon av filmerna i den såklart icke remastrade Star Wars-trilogin. Där står han, med ett tomt VHS-fodral i handen och råkar, som den högadolescent han då var, nästan obemärkt långsamt glider bort mot den hylla där så kallade Vuxenfilmerna, står. Filmerna om Redskapsgymnastik. Filmerna som damerna i glitterpimpade palestinasjalar kallar Samlevnadsfilmer, Instruktionsmaterial eller Erotisk action. Hyllan för de småstadsinvånare som passerat Fräcka Fredag och Sköna Söndag utan att få lusten stillad eller rent av har fått blodad tand, men också hyllan för de, skall vi säga, partnerlösa. Ni känner ju till dem; en sorts samlivets ständiga sökare, en sorts självtillfredsställelsens hantverkare.

Och så lite bild med bildtext. Den tar vi, sa polisen. Bild: D&M

När D&M står där, och känner blodet ila tinningarna runt och handsvetten tämligen skölja över heltäckningsmattan, kommer en av de, på den tiden av välfärdssamhället uppfångade, levnadskonstnärer vi idag aldrig ser skymten av. De som brukade kallas för namn som Dregglas, Janne Murarn eller Trixy. De som var liksom precis som alla andra, fast bara lite mer. Där kommer, låt oss kalla honom för Bälinge-Tarzan och utan problem identifierar D&M´s placerings, även lätt ser att han redan insett sig blivit påkommen med fingrarna i den mellanmänskliga kakburken och lägger korten på bordet genom att gladlynt uppmuntrande utbrista: ”Bra grejer det där, mycket löö för pengarna”.

Om vi tänker att tiden här nästan stod still, så passar vi på att reda ut ett par, för sammanhanget viktiga begrepp. I den aktuella småstaden kunde ordet ”löö” betyda ”kvinna”, kanske på ett väldigt subtilt sätt även ”kärlek”, men främst bara var ett ord för en kvinnas pubesbehåring. Och om dessa ovan nämnda filmer, enligt denne ovan nämnde levnadskonstnär var av den art att han/D&M eller någon annan, skulle få sig till livs rikligt med kvinnlig pubesbehåring för X antal investerade svenska kronor, så kan denna bild med lätthet översättas till den vuxne D&M´s inte, på alla plan, enkla relationen till favoritfotbollslaget Arsenal.

För trots att D&M ogillar matcher som Clash of The Titans och ogillar upphåsade så kallade stormatcher, vilka endast är till för turistande konsumenter, så måste ni hålla med om en sak. Om Bälinge-Tarzan, Dregglas, Janne Murarn och Trixy skulle samlas på en sportbar någonstans i denna förvirrande värld, för att se en endaste match i hela deras förvirrade liv, för att få så mycket löö som möjligt för pengarna, så är vår åttondelsfinal mot kontinentens Celtic, aka barca, en riktigt läskande lockelse.

Här kommer fotbollsfetischister of the world united, verkligen kunna frottera sig med andra av samma sort, inte en millimeters sportbardisk kommer att vara ledig och alla de som egentligen följer Norwich, Newcastle, Southampton, eller för den delen Bari, Real Betis eller Mönchengladbach, kommer att sitta i jobbets lunchrum och införsnacka om denna match. David mot Goliat, stora mäktiga Barcelona mot lilla låtsasbarca i regnruskigt England och den vackra fotbollens förespråkare som möter den förlupne efteraparen. Barcelona mot Arsenal, Cesc mot väldens bästa vänner och Den Unge och Vackre mot den gamla och grinige.

Ja, j-lar i min lilla låda, nu blir det mycket löö för pengarna.