En monolog om Domare Dean och hans kollegors behov av nya arbetsredskap

Igår, onsdags, kväll spelade spurs borta mot Southampton på St. Marys. De avgick till slut med en 4-1-seger och om det kan en ju tycka precis vad en vill. Nu vet ju du som läsare redan vad jag anser om spursvinster i allmänhet och antagligen även om vad jag anser om dem när de sker när de debila kusinerna från Middlesex ligger i tabellmässig närhet i synnerhet. Men det är inte deras seger, deras tre tagna poäng och deras högst osköna tabellmässiga närhet som jag idag ämnar avhandla i denna text. Nej, jag är mer ute efter en allmän diskussion om var fotbollens explicita darwinism faktiskt har fört oss idag.

Gårdagens spursmatch dömdes av en viss Mike Dean. Samma Mike Dean som på de sju senaste spursmatcher han dömt, har givit de liljevita fem straffar och tre röda kort till dess motståndare. Vi arsenalister är ju väl medvetna om att vi, å vår sida, oerhört sällan får någon hjälpande hand av nämnde rättskipare, men jag är inte så konspiratoriskt lagd att jag tror att eventuella spurssympatier (ja, jag vet, det känns oerhört konstigt att skriva det orden, men det finns faktiskt människor bär på just sådana) går att odla frodande utan tuktning i fotbollsdomarskapets absoluta toppskikt. Jag tror inte Dean dömer till fördel till spursarna med mening, att hans ensidighet är avsiktlig och att han, med baktanke, gör vad han kan för att kusinerna från landet skall göra det uppenbart omöjliga och hamna före världens vackraste lag, när säsongerna rundas av under respektive spelårs vår.

Jag tror mer att Dean är, typ, lite smått dum i huvudet. Eller i varje fall tämligen narcissistisk. Och att domaryrket ger honom och andra med liknande personlighetsstruktur en arena för fritt spelutrymme att tillfredsställa själsliga begär. Men oavsett orsak, oavsett eventuella enskilda domares preferenser och oavsett generellt dalande kompetenskurvor bland de engelska domarna så känner jag att vi på något sätt har kommit till vägs ände. Vi kan inte längre se den engelska ligan, lika lite som den spanska och om möjligt ännu mindre den italienska ligan, som en trovärdig produkt, när den numera har en sådan enormt sned kompetensfördelning. Och landslagsfotbollen skall vi inte ens beröra, för där har ju mästerskapens värde gravt devalverats inte bara av fifa och uefa själva, utan landslagsfotbollen har ju i princip begått självmord just utifrån denna rent hissnande sneda kompetensfördelning som går att se med än större tydlighet i samband med mästerskapen.

Därför är det nu hög tid att agera, hög tid att inse att gårdagens arbetsredskap inte räcker för att utföra dagens sysslor och hög tid för att, min smått reaktionära fotbollsrelation till trots, bryta mot heliga normer och agera på annat sätt än vi hittills gjort. Dagens fotbollsspelare är så otroligt mycket bättre tränade än vad de var för bara 15-20 år sedan och dagens fotboll går så otroligt mycket snabbare än gårdagens. Dagens fotbollsspelare ger också sken av att ha ett något mer uppluckrat normsystem än gårdagens, då filmningar, eller ”förstärkningar” (ett verkligen löjligt uttryck för att förmildra fusket) förekommer precis hela tiden. Spelarna försöker idag vinna fördelar och lura domarna avsevärt mer ofta än de gjorde förr, de gör det i mycket högre fart än som förr skedde och de har också fysiska förutsättningar som de, för bara tjugotalet år sedan, saknade.

Tre onda ting i en och samma bild. Bild från Bildbyrån.

Av dessa anledningar måste dagens domare få redskap att möta dagens arbetsuppgifter och de måste få det i form av nya regler och av användande av ny teknik. Tilldelas en spelare ett gult kort som egentligen borde ha varit rött måste FA och fifa ändra regelverk så att kortfärg och bestraffningsgrad kan ändras i efterhand. Försöker en spelare fuska sig till en fördel, såsom en straffspark (och ja, det finns ett par bra exempel bland annat i just spurs), måste aktuell spelare kunna bestraffas med avstängning i efterhand. Eller ännu hellre bli bedömd i realtid, såsom i exempelvis sker inom hockeyn. Vid behov borde domaren kunna blåsa av spelet och be om hjälp av exempelvis fjärdedomare, som har tillgång till skärm med repriser, eller helt enkelt själv bara göra löpning ut till skärmen för att själv kunna avgöra om det var straff eller inte, varpå aktuell bestraffning (straffspark eller gult kort för fusk) utdelas. Vidare måste tid kunna uppmätas mellan att en målvakt skall sätta igång spelet och till att han gör det och på uppkomna regelbrott direkt bestraffning, i form av varning, utdelas.

Listan på exempel kan i princip göras hur lång som helst, men andemeningen är densamma. Efter att de beslutande ännu inte valt att införa nya redskap har dagens domare har fått på tok för mycket fokus på sig, paradoxalt nog för att domarna själva skulle skyddas. Detta måste försvinna och domarna måste få möjlighet att göra en rättvis bedömning med samma medel som du och jag, i våra respektive TV-soffor, har tillgång till. En bra domare är en domare som inte märks och den bästa domaren är en domare som fattar beslut som inte skapar några som helst fokusförvridande diskussioner. En sådan perfekt domare finns inte men ger vi dagens domarkår nämnda redskap kan de utföra sitt jobb utan att vi skall behöva älta deras insatser så förbannat som vi kommit att göra nu för tiden.

Vissa hävdar att detta eftersnack om domares insatser och bedömningar hör sporten till, jag är absolut ingen av dessa. Jag väljer att titta på en fotbollsmatch för att se mina elva spelare möta elva andra spelare, inte för att se en domare fatta beslut av olika art. Jag vill ha sporten fotboll ren och fri från smuts, otyg och distraktion. Jag vill inte att fotbollsmatcher följs av en massa tjabbel om vem som gjort eller inte gjort vad, vilka klubbsympatier som går att skönja i vissa domarinsatser eller huruvida dagens fotbollsspelare blivit skickligare på att fuska, dvs. blivit bättre på att vara dåliga människor, eller inte. Jag vill ha en sport fri från fusk, oavsett om den är ekonomisk, medicinsk eller iscensatt av utövarna själva och detta, det sistnämnda, går endast att möjliggöra genom att ändra domarens situation och yrkesutövande.

Dagens domare måste få tillgång till all teknisk hjälp som finns på marknaden och våningen ovanför i beslutspyramiden måste fatta beslut som möjliggör adekvat och total möjlighet att i efterhand, eller i nämnda realtid med hjälp av videogranskning, straffa fuskare och regelbrytare. Jag vill ha sporten fotboll tillbaka men eftersom dess innehåll totalt förändrats de senaste åren måste även ramen kring den göra detsamma. För mig är domaren endast ett hjälpmedel, ett redskap som vilket som helst eller en funktioner bland andra funktionärer. Inte någonting som skall lägga sordin på stämningen och än mindre påverka resultatet. Paradoxen här är att släppa prestigen och se situationen som den faktiskt är, vad vi än må tycka om den. Och då måste nya arbetsredskap till. Så jag reser mig upp ur mellandagsförslappningen, stapplar upp på barrikaderna och skriker: ”Bort med dumdomare Dean och regelsystem som för länge sedan spelat ut sin roll. In med adekvata arbetsredskap och användning av dagens tekniska möjligheter. Så får vi vår sport tillbaka”. ”Viva den tekniska revolutionen”.