Vem är det egentligen som håller klubben som gisslan?

För några veckor sedan gick ånyo vågorna höga kring herrar Sanchez och Özils ännu inte förlängda kontrakt. Kontrakt som går ut sommaren 2018 och därför sätter klubben i ett tämligen oskönt trångmål när de alltjämt förblivit oförlängda. Orsaksbattlandet kring denna situation har under höst och vinter allt mer ökat i tonläge, åsikter blivit till sanningar och rena spekulationer fått någon form av legitimitet, mycket beroende på vem som fört fram dem. En av klubbens störste genom tiderna -tillika spelaren jag namngivit min son efter, Thierry Henry, satt då i en Skystudio och uppgav, efter att ha blivit ombedd att reda ordning i frågan, att våra storstjärnor genom att inte skriva på nya kontrakt faktiskt höll klubben fången, som någon sorts gisslan.

Och ja, jag tycker att dagens fotbollsspelare, i och med Bosmandomen och den lavinartade kommersialiseringen av sporten fotboll, har på tok för mycket makt i relation till klubbarna, så på ett plan håller jag absolut med honom. Men jag tycker nog ändå att han snubblade till lite grann när tanke blev till uttalad åsikt, särskilt när vi funderar kring hans egna genomdrivna klubbyten. För även om spelarna utövar den makt som den moderna fotbollens uppochnedvända maktstruktur givit dem, anser jag inte att de är bovarna som skall pekas ut i detta drama. De skall, även om jag hade gråtit glädjetårar om de agerat på motsatt sätt, enligt mig inte klä skott för att de agerar i samklang med nutiden, utan blickarna skall egentligen riktas mot ett helt annat håll, där en helt annan fråga inkluderar herrar Özil och Sanchez respektive kontraktssituationer.

Frågan måste återigen ställas: Vem är det egentligen som håller klubben som gisslan? Vem är det, bortsett från dessa agentdopade moderna stjärnspelare med ”varumärke” som mellannamn, som har makten i fotbollsklubben Arsenal? Vem är det som, egentligen, äger frågan? Jag har tidigare skrivit om olika länkar som håller klubben fjättrad vid dess plats i toppfotbollens mellanskikt, där en lealös styrelse dränerad på fotbollskunnande styrs av en ägare som visat totalt ointresse för sina klubbars sportsliga resultat och där all, egentlig, makt över det sportsliga är placerad i en enda persons händer. Nu är det nog dags att göra det igen.

Igår mötte vi Watford och inför matchen talade Wenger om att spelarna var förberedda och mentalt fokuserade på att hantera alla utmaningar de kommer att möta. Sedan åkte vi på två mål i baken på 14 minuter och torskade därefter matchen, varefter samme Wenger slog fast att spelarna inte alls verkade ha varit mentalt förberedda för matchen. Ja ba WTF? Vad hände här? Vad är det jag har missat? Var det någon annan än Wenger som bestämde att vi skulle startad med en 11:a från h-vettet, en 11:a som såg ut att vara på elakartad avtändning från tungt drogberoende och en 11:a som presterade samma ickeinsats som de och deras kollegor gjorde mot bland annat Everton och shitty för några veckor sedan? En elva där Gabriel var rakt igenom bedrövlig som högerback, där Giroud inte hade ett enda rätt på sina dryga 45 spelminuter och där Sanchez var iskall som ytterforward innan han placerades centralt. Där mittfältet var så smärtsamt uppenbart felkomponerat, där backlinje var rena hönsgården och där ingen, över huvud taget, deltog i spelet under första halvlek. Var det någon annan än Wenger som tog ut laget och var det någon annan än Wenger som ansvarade för förberedelserna av det? Har jag missat någonting här, eller?

When We Were Winning. Bild: Bildbyrån.

Och var det första gången vi var med om detta? Är säsongen 16/17 den första säsongen laget uppträder så här? Var gårdagens plattmatch således en engångsföreteelse? Självklart vet vi alla redan svaret. Nej, här har vi varit så många gånger tidigare och sådana matcher som gårdagens har vi fantaster bevittnat så många gånger förr. Arsenalföljare battlar istället om vilken spelare som skall utses för syndabock för dagen och ilskan vändes mot dessa spelare och därefter mot varandra, fast ingen kan egentligen blunda för fakta. Wenger stå ensam vid rodret och han styr skutan som han vill. Samme Kapten Wenger som inte vunnit en ligamatch spelad tisdag eller onsdag sedan mars 2015, som på 20 år inte lärt sig spela mot lag som sätter hög press och som styrkt klubben utan att vinna ligan på 13 år. Och samme Wenger som skall förmå Özil och Sanchez att skriva på nya kontrakt med klubben.

Samme Kapten Wenger som berättat att han skall bestämma sig hur han gör, om han skall skriva på nytt kontrakt för klubben eller inte, i maj. När innevarande säsong är över, när han vet hur det har gått och när han vet hur han, därmed, känner sig inför sin framtid i klubben. I maj? Då? Ja ba WTF? Igen. När shitty försökte locka Pep till Manchester förberedde de styrande i klubben affären i nästan två och ett halvt år. Och när de väl fått hans underskrift offentliggjorde klubben det ett halvår innan. För då kunde de dra nytta av Pep som lockbete för att antingen locka spelare de ville ha till klubben eller för att behålla spelare de önskade behålla. Men Wenger som säger att han, när det väl är dags, ämnar lämna över klubben i absolut bästa skick till sin efterträdare, han vill bestämma sig i maj. Två och en halv månad innan därpå följande säsong? En millisekund innan de stora spelaraffärerna sätts i sin absoluta rullning? Och samma millisekund innan nämnda Sanchez och Özils går in på sitt sista kontraktsår och den medföljande försäljningssumman därmed rasar lavinartat? Driver du med mig?

Özil och Sanchez förväntas alltså skriva sina absolut största kontrakt, när de står på sina karriärers absoluta höjdpunkt utan att ens veta vem som skall vara deras egentliga arbetsgivare? De skall binda sig och sin framtid till klubben utan att ha en aning om hur den faktiskt kommer att se ut? Moyes eller Mourinho? Simeone eller Stuart Pearce? Och klubbens synnerligen fotbollskompetenslösa styrelse förväntas finna en adekvat manager som alltså skall kunna förmå våra storstjärnor att stanna hos oss och ta klubben vidare upp till forbollshierarkins höjder, två och en halv månader innan säsongen börjar och en millisekund innan spelaraffärerna börjar avgöras? Ja ba WTF? Ännu en gång.

Är det att ta ansvar? Är det att lämna över klubben i andras händer, i absolut bästa möjliga kondition? Nae, det är det sannerligen inte. Snarare är det precis tvärtom. Snarare är det ett uttryck för när jaget får gå före laget. När pengar, prestige, ego eller vad det än må vara får gå före klubbens bästa. Det är inte att bygga upp för andra att njuta och ta del av, det är att rasera för sin näste för att framstå i bättre dager när historien skall skrivas. Så vem är det egentligen som håller vad som gisslan här? Är det verkligen Sanchez och Özil vi skall vända vår frustration åt? Är det verkligen de som skall få skit kastad på sig, i pressen såväl som på random sociala medier? Är det verkligen där vi är och är det verkligen den klubben vi skall vara? Jag bara frågar.