Medlemmar: 8300 st.
Visa menyn

Två svar bland många frågor

Davidsson och Mannen
mån 2 mar 2015 kl 14:00

För mig är det alltid svårt att finna fokus efter att Arsenal förlorat en viktig match, speciellt om det gäller en kvällsmatch under arbetsveckan. Jag ligger vaken på natten, försöker begripa vad som hände och finna orsaker till att det elände som jag bevittnade kunde komma till stånd. Sedan brukar jag till sist släppa taget, sova oroligt resterande del av natten och vakna upp som om jag vore bakis, trots att jag inte intagit något alkoholhaltigt. Men den arsenalistiska baksmällan slutar inte bara där, för efter sådana matcher som den i onsdags har jag ofta svårt att ladda om och tagga upp inför nästkommande match. Det blir ofta lite halvhjärtat och, hur skall jag säga… nedsmutsat av förlusten som vägrar ge med sig och som följer mig som en tung boja om foten när jag försöker steppa upp inför avspark.

Så var det också inför söndagens match, den hemma mot Everton. Trots att jag lika självklart önskade en seger så kunde en sådan ändå inte ge laget upprättelse eller gottgöra de skador laget åsamkat både mig, sig själva och klubben genom sitt alibiframträdande i onsdags. En primitiv sida av mig skrek högt efter bestraffning och vedergälning medan den logiska delen talade sansat om de tre poängen vi desperat behövde, om återstudsandets läkande kraft och om att vi just växlat in på ett nydaningsspår där CL-uttåget fick läggas till historien och där det bästa sättet att få den att hamna just i historien var att behålla kursen i ligan.

Söndagens krösamaja-feeling blev heller inte mindre av att foolsen just hade besegrat city och därmed inte bara förlängt sin goda ligasvit utan också krupit högst oskönt nära oss i tabellen. De om några är ju snubbar man vill ha på behörigt avstånd och vår match mot Everton riskerade, i och med deras vinst mot city och vårt pladaskfall mot Monaco, att indirekt bli otäckt symbolladdad. Därför tog jag tag i den synnerligen dramatiska situationen genom att sätta på mig den halsduk som jag av någon orsak missade att bära under onsdagens förlustmatch mot Monaco. Detta fick, som ni märkte, en högst avgörande betydelse.

Men matchen mot Everton var väl egentligen inte mycket att skriva blogg om. Den var i bästa fall att anse som tämligen medioker rent underhållningsmässig, Arsenal var inget vidare och det Everton, som knappt levererat sporten fotboll utanför Goodison Park ägde större delen av initiativet, bortsett från Özils målgivande hörnpassning som Giroud svepte in med sitt stödjeben i 39’ matchminuten. Några halvchanser innan Rosickys avgörande 2-0-mål , men annars får vi nog alla erkänna att Everton var minst lika bra som vi var. Jag tycker att Gabriel, trots någon bortgång, gjorde en bra debut, att Cazorla fungerade bra som tvåvägsmittfältare och jag känner nästan fascination över att Özil kan se så frånvarande ut och ändå fortsätta leverera poäng. Och det slutade trots allt med att det var vi som gjorde två mål och inte de. Med att vi var laget som höll nollan, medan de inte var det och med vi således var det lag som fick med oss de tre poängen medan de fick inga. Ibland kan detta vara vad som räcker.

Som en bro över oroliga vatten, eller nått. Bild från Flickr.com: ”Antonio Cravarezza”

Men matchen gav oss också svar på några högst påtagliga frågor. En är att Arsenal får en oerhört mycket mer användbar högerflank när vi har en ytter istället för en utlokaliserad centralsökande striker på den. Visst led Oxlade-Chamberlain stundtals av den smittsamma centrumhetsen och visst ville han ibland, på gott och ont, vara den nye Rosicky, men framför allt arbetade AOC längs med sidlinjen både offensivt och defensivt. Vi fick med honom som fungerande ytter en väldigt mycket större fotbollsplan att spela på, något vi synnerligen hade behövt mot det defensivt kompetenta Monaco, då Welbeck spelade dem i händerna genom att stå i vägen för Giroud och Özil. Så svar ja, jag tar med mig Oxlade-Chamberlains comeback som plus i svarskolumnen.

Ett ytterligare svar var det som Ospina faktiskt gav oss. Hans insats mot Everton berättade att vi, trots hans tämligen påfrestande insats i Monacomatchen, faktiskt inte kan lägga honom till skräpkorgen ännu. När jag, i mitt sönderarsenaliserade huvudkontor, höll på att bygga ihop hans namn med Almunias och knyta ihop deras liknande ändelser i en gemensam undergång, så rusade han ut och räddade Gabriel från att få en smärtsam introduktion i den engelska ligafotbollen och han följde upp det med att faktiskt spela riktigt förtroendeingivande matchen igenom. Så svar nej, Ospinia är ännu inte redo för totalsågning.

Till dessa två svar kvarstår dock fortfarande en mängd frågor. Är det verkligen Monreal och Mertesacker som skall bära hundhuvudet för Arsenals sviktande defensiv? Hur skall vi klara oss mot QPR på onsdag och framför allt mot Manu nästa måndag utan den näsbrutne Coquelin? Vem tar över hans fallna mantel och tar det huvudsakliga ansvaret för att balansera upp mittfältet? Har Arsenal en spelidé värd namnet och hur kommer det sig att vi fortsätter upprepa misstagen gång efter gång? Kan vi nu släppa Champions League för det här året, lägga fokus på ligan och kanske bibehålla den form vi trots allt haft i ligan? Kan vi hålla framstormande liverpool och ett Manu som ännu inte hittat ett fungerande grundspel men som ändå tar en massa trepoängare, bakom oss? Och kan vi rent av jaga ikapp ett allt mer gamnackat city?

För dessa två matcher, den mot Monaco och den mot Everton, ger mig inte alls någon enhetlig och lättbegriplig bild av vad Arsenal står just nu. Det är Rosickyhour och det brukar ju hjälpa, men i övrigt är det svårt att riktigt se vart åt det balkar. Håller vi måttet och kan vi dessutom accelerera än mer? Eller är vi inte bättre än vad vi var mot Monaco, varför vi snart kommer att bli upphunna och omsprungna i ligan? Och hur kommer vi stå rustade nästa gång vi möter ett lag som, till skillnad från Everton, har reella förutsättningar att besegra oss? Hur kommer vi att vara formerad då, hur kommer försvarsspelet se ut och hur kommer vår eventuella taktik att vara utformad? Vi fick två behövliga svar i söndags, men många frågor står ännu kvar obesvarade.

Kommentarer

Bild för Alberto Haglund

Bra som vanligt, man ställer sig plötsligt frågor som man på egen hand inte ens haft i åtanke. Personligen så köper jag petningen av Mertesacker till 100%. Gabriel kändes som om han borde kunna varit mogen för sin PL-debut. Tycker i det stora hela att han gjorde det bra! Men bekräftar inte petningen av BFG att Det var nåt extraordinärt fel på Poldi#9 enlig AW? För hur frustrerad var man inte över denne mans konkurrenter på hans position som underpresterade gång på gång men att Lukas aldrig fick chansen mer än i en betydelselös match mot Anderlecht? Samt ett par mindre inhopp.

Once a gunner // Always a gunner.

Bild för Pelle

Lukas e ju kraftigt ifrågasatt i Italien och har inte gjort ett enda mål under sin utlåning än...

If it's too strong, then you're too weak!

Bild för Fredrik Larsson

Borde inte Coquelin kunna spela redan i veckan med ett sådant där ansiktsskydd som man ser då och då? Förutsatt att smärtan inte ställer till det då men då finns ju dämpningsmediciner. ;)

Bild för Micke

Känner helt igen mig i kännslan en match som mot Monaco sprider.. Känns nästan som att ingenting spelar längre någon roll och de tre pinnarna mot Everton togs emot med en axelryckning.. 

Men trots det så sitter man där, och bryr sig! 

Håller även med dig om att vi behöver en ytter! Men varför inte Theo? Han har ju gjort det bra när han har spelat! Sen gillar jag Oxen också, men ge Theo en chans säger jag! 

Bild för Davidsson och Mannen

Rnmjr87// Tackar så mycket och ja, det är en av mina absoluta förhoppningar med mitt skrivande, att man som läsare –oavsett om man håller med eller inte- kanske får en ny tanke eller fråga i skallen (som om man som Arsenalist skulle behöva FLER utmaningar att förhålla sig till!). Jag håller med dig angående Gabriel som även jag tycker gjorde en bra debut och ja, det faktum att Wenger, utan barmhärdighet, kan peta en BFG när han inte kunde göra detsamma med de som stod i vägen för Poldi, säger nog en del om Poldi, om hur Wenger såg på honom eller om hur deras relation, efter FA-cupfirandet, ser/såg ut. Inte helt utan spänningar dem emellan? Frågan som då poppar upp i mig är varför Rosicky, utifrån den funderingen, får så få chanser från start?

Fredda// Du kanske har rätt (och jag hoppas att du har det) , men det jag läste igår var att näsbenet var brutet och att man inte vågar riskera det, även med mask, inom mindre än 10 dagar. Men, som jag och @philipwalhed var inne på, på twitter, vore det inte grymt skönt om Le Coq kunde göra elak comeback iförd Jasonmask på OT. Inte minst utifrån det faktum att han, senaste gången han spelade på den arenan, förlorade med 8-2?

Micke// Precis, den vanliga upphetsningen inför matchen blev mest ett ”jaha, då var det dags för Arsenal, då”, som om man värjer sig från att riktigt knyta an eftersom man åkte på så mycket stryk senast. Sedan, det här med Theo Walcott. Om jag förstått det hela rätt så skall hans kontrakt förhandlas om och han är, bortsett från Özil och Sanchez, högst betald i truppen. Frågan är om han verkligen ingår i Wengers framtid, särskilt om man sätter den lön han uppbär och säkerligen vill höja än mer i ett eventuellt nytt kontrakt, i relation till vad han faktiskt levererat för laget. Han har haft många skador, skyddar sin ytterback lite si och så (om du jämför med AOC, Rosicky, Sanchez) och kan liksom försvinna helt ur matcherna ibland. Kanske satsar Wenger helt enkelt på Oxlade-Chamberlain och Welbeck? För att den ene är en mer mångfasetterad spelare som i och för sig behöver skapa mer poäng, och för att den andre har ett tämligen nyskrivet kontrakt med klubben?

Bild för Alberto Haglund

Ja du har nog helt rätt dära, något fanns hos Podolski som Wenger såg och som vi som supportrar inte fick se.Men jag kan ha missat något avgörande, något uppseendeväcknde som hände under cupfirandet? Ja när det gäller Totte Trosan (Rosicky) så är det för mig också en stor stor gåta att förstå varför han inte får starta. Jag menar, den kvalitén vid hans ålder och med hans erfarenhet borde väga tyngre i Wengers beslut.

Once a gunner // Always a gunner.

Bild för Fredde

Det som slog mig mot Everton (var på plats) var hur Özil faktiskt gick mycket i djupet. Att han höll Barry förutom när han försökte gå in i högre press mot andra spelare (med medspelare med sig). Han var väldigt aktiv i sin rörelse framförallt. Var det något som gick igenom rutan? Han har ju ofta sett lat och loj ut när man sett på tvn, men att se honom live gav en helt annan bild av honom.

Det som slog mig i övrigt var hur lite Sanchez och The Ox faktiskt gick i djupet, bara boll på fötterna.  Och funderade på Gabriel som såg mycket bra ut, hur mycket kan man egentligen prata på den nivån? Nog för att vi inte har den bästa stämningen på hemmaplan men hörs verkligen språket, vid fasta så förstår jag att det kan bli fel med kommunikationen men han pekar på andra och ber dom plocka upp spelare och andra pekar på han och ber han plocka upp andra spelare.

You win some, you draw some

Bild för Davidsson och Mannen

Rnmjr87// Händelsen i samband med FA-cuppfirandet som jag hänvisar till är när Poldi, som ende spelare i truppen, vågar närma sig Wenger med öppnad bubbelflaska varefter han sedan tömmer flaskan över Wenger. Kanske så man firar i Tyskland, men av Wengers min och snackisarna efter firandet, att döma var det nog inte Wengers preferens direkt. Detta är ju självklart bara spekulationer och yrkesmän som Wenger och Poldi borde kunna reda ut vad som nu eventuellt uppstått, men man undrar ju lite om det finns samband, eller hur? Gällande Rosicky begriper jag ingenting, för jag håller helt med dig i både resonemang och slutsats.

Freddee// Man slås ju, varje gång man kollar fotboll live, hur mycket man missar i TV-soffan och Özil är säkert ett bra exempel på detta. Jämför med hans landsman, Poldi, eller lille glade Cazorla så ser man nästan bara Özils loja, trumpna eller sammanbitna miner i TV-kamerornas fokus, och inte hans avlagda löpmetrar. Statsen säger ju att han ofta är en av de mest löpande i laget, men om dessa meter är bortanför bollfokus så missar ju vi soffpotatisar dem.

Gällande Sanchez och AOC, så är detta lite bekymrande, för jag anser båda så oerhört viktiga i just det offensiva spelet utan boll, då de drar isär och skapar ytor för de andra. Så det får vi verkligen hoppas de återupptar, för om de bara jobbar med bollen, så kommer vi ständigt bli lättlästa. Sedan Gabriel, ja. Vad skall man säga? Behöver han över huvud taget prata talspråk? :-)

Bild för Tomas Horvatic

Som jag vart inne på i ett tidigare inlägg är dessa "fula" segrar så otroligt viktiga. Ser mig en liknande match mot QPR på Onsdag. Trots den hemska Monaco matchen kan vi fortfarande rädda denna säsongen anser jag. Häng på City, och är det ngt Gunners är bra på så är det att jaga. Min sluttips är att vi slutar tvåa och lyckas flåsa Chelsea i nacken hela vägen in.

Gabriel!! Blev kär direkt :) Som att ha två Kos men en som är liite elakare!

Om du inte kommer ihåg det har det aldrig hänt...

Bild för Glenn

Missade både Crystal Palace matchen och Monaco då jag va rpå resande fot och inte lyckades ladda ner matcherna efteråt innan jag såg resultaten. Tur att jag ej hann ladda ner Monaco. Hade ju rivit hotellrummet och suttit i amerikanskt fängelse nu.

Bra skrivet förresten... Tycker precis som du att matchen var rätt usel. Orkade inte ens gå in på forumet och läsa hur jävla bra vi var osv som vissa fans verkar tycka så fort vi lyckas ställa 11 man på plan. Som vanligt otroligt less på Özil och hans nonchalans men trots allt producerar han. Dock räknar jag knappast hörnassists som några underverk. Men vi har gjort väldigt många fle rmål på hörnor i år känns det som. Tidigare år var man livrädd när vi fick hörna för det slutade nästan alltid med en kontring och farlig målchans för motståndarna.

Kul att se Oxen igen men undrar lite hur långt in in i Wengers berömda frysbox Walcott sitter? Saknar den snabbe. Tycker Bellerin var hygglig och gillar hans fart. Få till ett riktigt bra kompliment till honom på högermitten så kan det bli kul där. Oxen kanske är den bäste? Båda är snabba och rätt dribblingsbara med.

Önskar att få se en bra Arsenalmatch snart. Var väl City borta senast?

Har sagt det i många månader, Fools kommer komma högre upp än Arsenal så kan vi hålla Soton, tottenham och minst ett manchesterlag bakom oss?

COYG

Bild för Fredde

Tyckte att vi spelade med en oerhört låg risk i allt vi gjorde, de gångerna våra yttrar slog sina gubbar 1mot1 var väldigt lätträknade, inte för att man misslyckades utan snarare för att man inte gick mot sin motståndare, även att Everton dubblade på kanterna väldigt bra. Özil spelade även han med otroligt låg risk, fick trots det 2 assister.

Det blir väldigt tydligt att se vad Walcott tillför när han inte spelar.

Om man tittar på förra årets CL så ser man följande. https://pbs.twimg.com/media/BhCAwO2IAAAuC4K.jpg   Lat?

You win some, you draw some

Bild för Davidsson och Mannen

URÄKTA MINA SENA SVAR. Svaret kallas VAB!

 

Tomas Horvatic// Visst är dessa ”fula” segrar underbara (och väldigt viktiga). Jag tror också att vi kan rädda den här säsongen, precis som vi räddat så många säsonger tidigare. Tyngden jag känner just nu vilar i att det är just det vi gör, vi gör bort oss för att sedan rädda vår säsong. En klubb som Arsenal, med den ekonomi vi faktiskt har och med den trupp vi har, borde inte behöva rädda vår säsong. Bortsett från shitty, QPR och Aston Villa, måste vi vara en av ligans riktiga underpresterare i relation till det realkapital vi har. Och det är deppigt. Gabriel däremot, han gjorde mig inte deppig (jag håller nu tummarna för att det inte är en Vermaelen 2.0 vi ser).

Mickys// Ja, du Monacomatchen är nog inget du skall plåga dig själv med, om du inte gjort det så läs gärna texten jag skrev efter den; http://www.arsenal.se/blogg/2015/02/14195-en-forsta-lektion-i-sporten-fotboll ingen rolig läsning och ingen rolig situation att behöva skriva om. Men så är det, i varje fall enligt mig.

Gällande Everton är jag inte upp i det blå, men däremot funderar jag lite kring Özil, och några med mig: För han är inte go och gla kexchokla', men han jobbar oerhört mycket mer än vi ser, framför allt utan boll. Och bara för att han inte är Poldi/Szczesny eller Sanchez/Cazorla i sitt mimspel eller framträdande, så behöver det inte betyda att han är loj, han kanske inte är de stora känslomässiga uttryckens kille, vilket är det vi ser i TV-rutan och det vi tolkar som nonchalans?

Jag är också glad över att se OAC och jag tror, precis som du, att Walcott nu är snubben att få ha övertagit rollen som syndabock/nedfrysningsobjekt. Även om jag ibland kan tycka att Walcott är en aning endimensionell så förstår jag inte varför han skall hållas borta från planen likt pesten. Och jag förstår verkligen inte den sortens ledarskap alls. Märkligt. Sedan är jag, liksom du, oerhört brydd över foolsens framfart. Måste knäckas och det snart!

Freddee// Ja, det var nog ett enormt säkerhetstänk och en solid riskminimering vi såg i söndags. Det var nog skadereglering det handlade om, helt klart. Walcott, ja, som jag skrev ovan så begriper jag inte, oavsett hans svagheter, att han hålls så iskall som han hålls nu. Som Poldi, Campbell och Rosicky i höstas, som åtskilliga spelare för honom i den Wengerska historien.

Och din länk till Özilbilden, den tål att tittas på och funderas kring. För han är ju, som vi varit inne på tidigare, inte alltid vad vi ser, eller han är snarare det vi ser men med mycket annat, som vi lätt missar, därtill. Och vi skall nog vara lite försiktiga när vi dömer honom.

Bild för Glenn

Visst Özils minspel är något han har emot sig för det ser ej speciellt kul ut. Det jag stör mig mest på är hans alibijobb. Visst han springer kanske en hel del men han springer alltid bredvid och tittar på motståndaren. Han gör aldrig ett försök att stoppa honom eller hjälpa sin lagkamrat. Det ser ut som att han nästan försöker men tillför inte ett skit på den punkten. Undrar om han har 3 brytningar på hela säsongen? I markeringsspel/försvarsspel står han alltid nån meter för långt ifrån gubben för att göra någon nytta eller riskera komma i en duell men tillräckligt nära för att det ska se ut som han är på plats.

Skulle vara intressant att veta hur många % av hans löpkm som är i tomma intet. Om det gick att mäta. Dvs där han inte direkt medverkar i anfall eller försvar utan lallar omkring för sig själv på sin kant.

Alldeles för mkt alibispelare för min del.

COYG

Bild för Davidsson och Mannen

Mickys// Jag tycker det är oerhört spännande det här. För om jag vittnar om min egna inre dialog så älskar jag killar som Coquelin (ja, även Flamini) som gör det hårda och tuffa jobbet i det tysta. Som pekar och försöker göra andra observanta om den oglamorösa och cyniska delen av sporten fotboll. Och utifrån det så skulle jag kapa Özil rakt av, absolut, på alla sätt och vis, inget snack.

Men jag ser också att fotboll, och att bland annat just detta gör fotbollen så fantastisk som sport, innehåller så mycket mer. Att det aldrig är antingen/eller, utan snarare både/och. Och jag förlåter gärna Özil för hans lite trumpna, avvaktande och avstängda mimspel så länge han fortsätter att leverera smörpassningar när hans medspelare väl rör på påkarna. Och när jag ser statsen (exempelvis i Freddees länk) så funderar jag på om vi låter oss luras, om vi missar att även Özil, precis som sporten fotboll, faktiskt har både/och, men att du, jag och många med oss, missar hans genialitet i just spelet utan boll.

För det som folk hyllar Arteta för, det kloka läsandet av styr- och positionsspelet, kanske är det just detta vi låter bli att se hos Özil? Att han är så oerhört klok i sina löpningar så att han slipper göra de underbara glidtacklingar vi älskar Rosicky med flera för? Ungefär som när TV-räddande målvakter faktiskt döms ut av de som kan målvaktsspel eftersom kännarna pekar på att varje TV-räddning är ett resultat av dåligt placeringsförmåga. Att Özil är utespelarnas svar på målvakternas Courtois? (Wow, här blev det långt, Mickys. -Du öppnade en pandoras ask hos mig här!)

Bild för Glenn

Haha varsågod D&M.

Du har säket en poäng. Vore kul att ha en kamera på bara Özil en hel match. Tror iof att jag ändå skulle bli besviken av det jag skulle få se. Smarta löpningar gör han säkert men att stå o titta på när ens medspelare sliter som f...n utan att hjälpa det minsta är inte ok.

Nån mer som tänkt på Arsenals press-spel? Hur ofta pressar vi med hela laget unisont? Känns som att det nästan alltid är en vilsen som springer omkring (oftast Sanchez) medan resten står och tittar på. Där har vi mkt att lära av t ex Liverpool. Hade vi haft en coach som va beredd att förändra något i spelet och inte satt och pillade på sin jacka hela matcherna så hade vi kanske också kunnat börja pressa. Mot Everton var det bedrövligt.

COYG

Bild för Davidsson och Mannen

Mickys// Ja, en Özilcam vore oerhört spännande och vi skulle nog lära oss oerhört mycket mer om honom som fotbollsspelare än vad vi vet nu, mycket bra tänkt där enligt mig. Och precis så skulle jag också vilja ha en backlinje+DM-cam. För som du tar upp i stycket efteråt; hur ser vårt presspel och vårt kollektiva defensiva spel egentligen ut, där bollen inte befinner sig. Vårt styrspel etc? För i rutan ser man ju bara spelet i närhet till bollen och då väckes ofta frågan hur vi egentligen tycker och tänker kring det defensiva (f-n, när jag tänker efter så gör jag det exakt varje match!). Som du är inne på känns det ofta som om det bara är en eller två spelare som lite på random kutar omkring och stressar, medan andra ser ut att bara titta på.

Vi har Wenger att tacka för mycket, men det defensiva känns inte riktigt som varken hans prioritet eller kompetens. Och ofta känner jag att han är så fotbollsideologisk (motsatsen till pragmatisk eller till och med cynisk) att offensiven är så otroligt mer prioriterad än defensiven. Och vi vet ju alla att matcherna vinns av offensiven, men turneringar och ligor vinns av defensiven. Såatte...

Bild för Fredde

Det intressanta vore isåfall att ha en kamera som går över hela planen. En kamera som visar ALLT som händer på planen. En som jag tycker känns som att han springer mycket i intet är ju isåfall Flamini, springer ur position titt som tätt. Att som offensiv spelare vara i ständig rörelse är i mina ögon ett mycket sunt tecken.

Och jag tycker snarare att Sanchez går upp i press och försöker stressa motståndare utan lagets uppbackning, visst det är publikfriande att se men inte så värst bra om man inte har med sig medspelarna. Nu var det ju så att i söndags så gick ju absolut upp i press med hela laget några gånger men för det mesta så sjönk vi hemåt och säkrade och sen så försökte Sanchez pressa själv ibland, man visar mycket vilja (man gillar ju sånt!) men frågan hur pass effektivt det är är en annan fråga.

You win some, you draw some

Bild för Davidsson och Mannen

Freddee// Precis så är det. Även jag är lite kluven till de där individuella initiativen. För Sanchez och ofta även Giroud brukar ju springa några extra varv som någon minipress, vilket, som du är inne på alltid känns roligt för oss fans, en liten extra krydda för laget, typ. Men samtidigt så är ju press- och styrspelet ett redskap som bygger på kollektivitet och väl trimmat sammarbete mellan spelarna och mellan de olika lagdelarna och det verkar Arsenal i många matcher helt sakna. För det är ju först när understödet är det rätta som de individuella räderna gör nytta.