Medlemmar: 8300 st.
Visa menyn

Tack för denna säsong

Davidsson och Mannen
tis 21 jul 2015 kl 09:36

Nu är det sommar och säsongen 2014/2015 är för länge sedan över. Jag har avlagt ännu ett år som bloggare på Arsenal Sweden, jag har producerat nittionio blogginlägg, vilket i och för sig skulle kunna anses vara allt för få för en bloggare på en plattform som Arsenal Sweden, men är ändå ganska nöjd över det jag utfört. Inför säsongen begravde jag The Headmasters Ritual-serien, där jag tidigare, efter varje spelad match, skrev om matchen och betygsatte spelare, Wenger, domare, Anfields publik och insekter, min egen insats eller vad jag nu ansåg vara relevant att betygsätta. Jag stod i ett läge där jag antingen fick sluta skriva de oerhört tidsslukande och logistiskt knöliga THR eller helt sluta blogga.

Och eftersom jag skriver på helt ideell basis fick min kompromiss mellan arbetsliv, sociala behov och familjeansvar landa i att jag valde att lägga ned THR, trots att jag älskar betygssättning – både att sätta och att läsa andras, men behöll mitt bloggande om än i något lägre skala. Så därför landar årets inläggsskörd just under hundrastrecket vilket ger oss ett genomsnitt på ungefär två texter i veckan. Personligen vidhåller jag att det är för lågt, men väljer att acceptera rådande omständigheter och begränsningar för att kunna fortsätta med mitt skrivande, om än med något lägre satt ribba rent kvantitativt.

För jag tycker så mycket om att skriva. Om Arsenal, laget i mitt hjärta, om mina tankar om laget och klubben men framför allt om min relation till klubben. För det var i den änden som det en gång, för många år sedan, började. Med en ensideskrönika i Kanonmagasinet vackert illustrerad av Kaj Poikala, våren 2009, där jag under rubriken ”Skada” berättade hur jag påverkades av klubbens förehavande och hur jag, detta till trots, alltid kommer att stå vid klubbens sida. Och så här avslutade jag mina första stapplande steg som Arsenalskribent, för drygt sex år sedan: ”Men, Arsenal. Du för och jag följer. Vart Du än går, så följer jag Dig. Du lade beslag på min själ och nu äger Du den, vare sig jag vill eller inte. Vare sig min fru och mina barn vill det eller inte. Vare sig min chef… Du för och jag följer. Du vandrar aldrig ensam, och med dig vid min sida gör ej heller jag det. I nöd och i lust, sannerligen, vinst genom harmoni, ja jösses.”

Nu skall även jag och min familj få sommarlov.

Eller så här, i avslutningsstycket av texten ”Det Stora Nedläggandet” (som publicerades i ett Kanonmagasin, hösten samma år) där jag utifrån vännen A:s funderingar kring sitt då kommande giftemåls bieffekt av fastslagen monogami, tog avstamp in i relationen till klubben genom att bland annat skriva: ”För det är så här du numera lever. Du lider och njuter, du älskar och förskjuter. Du har accepterat din lott i livet men timmarna på lokalpuben eller med sexpacket i tv-soffan blir din kvantfysiska upptäckt, boken du aldrig fick publicerad eller listettan som du aldrig skrev. En chans till cupfinal, en stegrande formkurva eller ett efterlängtat spelarinköp lyfter dig högt över plågsamt långa arbetsveckor, arga chefer och störd nattsömn. Över alla dessa relationsproblem som hon läser om i sina tidningar och över det faktum att du aldrig kommer att få lägga dina darrigt sökande händer över ett par nya kvinnobröst. Över det faktum att du aldrig mer, aldrig mer, kommer att få göra Det Stora Nedläggandet.”

Och jag kan inte säga att så där oerhört mycket har förändrats sedan dess. Jag har slutat skriva om mig själv i tredje person, jag har fyllt upp skrivandet med mer fakta, i relation till det ursprungliga skrivandet som allena vilade på känsla och relation till klubben, och förhoppningsvis har jag blivit en bättre hantverkare, en bättre textproducent och kanske till och med en mer insiktsfull fotbollsfantast. Men jag vet inte riktigt. Ibland känner jag att jag är precis samma person som jag var då, för drygt sex år sedan. Kanske lite lösare i hullet, eventuellt några gråa skäggstrån rikare och antagligen med mer spretande fågelfötter vid ögonen än jag hade då. Fast på många sätt ändå samma. Samma lille kille som med den rödvita halsduken över axeln och underarmen på den klibbiga bardisken står och hoppas på underverk. Samma rädsla för att det skall gå åt h-vette och samma, ständiga, längtan. Längtan efter att Arsenal skall bli det vi en gång var och som vi, egentligen, alltid är. Störst, bäst och vackrast. The Arsenal.

Så när jag nu vänder blad och går på sommarledighet vill jag passa på att tacka alla er som läst och framför allt skrivit i bloggens kommentatorsfält. Det kan låta som en lika lismande som intetsägande plattityd, men för mig är det er respons som ger själva kicken. Som på många sätt gör bloggen och håller den levande. Som gör att jag vill fortsätta skriva och som gör att jag, trots min övriga konservatism, vill fortsätta att utvecklas. Kanske inte som människa, det har jag sedan länge givit upp, men som bloggare här på Arsenal Sweden. Tack för denna säsong och jag hoppas vi alla får en underbar sommar (gärna kryddad med ett par nyförvärv i världsklass) för nu trycker jag på bloggens pausknapp och packar jag ned mig själv och min familj för att ta flyget till värme, god mat och sköna bad i Andalusien. På återseende när Premier Leaguesäsongen återupptas. Tack för säsongen 2014/2015. COYG.

Kommentarer

Bild för Micke

Tack för dina texter, ser alltid fram emot dem! 

Njut nu av ledigheten, snart kickar vi igång nästa säsong :)

Bild för Pelle

Pustar ut! Hittade inte meningen där du skriver att du slutar blogga här. Jag fick nämligen den hemska känslan när jag läste dina första rader, men tack o lov skall du ha ett välförtjänt sommarlov och ladda dina batterier.

 

Jag tycker det är kul att du har mer fakta i dina texter samtidigt som du har kvar din kreativa ådra med ordets möjligheter. Där har du absolut ett sätt som du utvecklats på! Tycker inte en blogg likt din skall vara en blogg med dagliga inlägg för dels riskerar man att det blir mindre diskussion och respons i kommentarsfältet och jag föredrar kvalitet framför kvantitet sex gånger av fem.

Vi utbecklas ständigt som människa, vi märker det dock sällan då vi är oss själva och vår närmsta omgivning är med oss konstant. Det är som med vår vikt, oavsett om den ökar eller sjunker så gör den det med hekto per dygn, något vi inte kan se skillnaden på dag för dag. Men om man tar ett foto dag ett och sen ytterligare ett dag 60 så syns skillnaden tydligt så länge viltskiölnaden fortlöpt...

Ha en underbar semester och njut med din familj och framförallt ta vara på er tid tillsammans.

If it's too strong, then you're too weak!

Bild för Sral

Ja, tack för en läsvärd blogg som alltid får mig att tänka vidare, både om Arsenal och livet, egentligen. Var också rädd att du skulle sluta, men lite vila låter välförtjänt. Tack också för din respons på kommentarer och den goda ton som finns här! 

Men liten fundering har jag. Du beskriver en närmast villkorslös kärlek till Arsenal, så hur viktigt är det egentligen att vi är bäst för dig? :-)

Bild för Davidsson och Mannen

Micke// Tack själv och härligt att de är något du ser fram emot! (Fördel med att jag skriver glest med inlägg :-) )Och dito gällande ledighet.

Pelle// Hehehe... Att jag slog an en så dramatisk ton, det var jag inte riktigt medveten om när jag skrev, men nu när jag -efter din kommentar, läser om första stycket så ser även jag ett outtalat farväl snurra omkring. Men nej, I'll be back.

Sedan är det oerhört kul att läsa dina positiva ord om bloggen. Och även jag ser, alla dagar i veckan, kvalité framför kvantité och att jag idag skriver mer fakta/information/kunskap än emotioner är nog ett sätt att göra bloggen mer intressant, både för läsare och för mig som skriver. För även om jag älskar de lägen när jag hittar en metafor som går att leda in i Arsenalland som i sin tur kan dyrka upp en känsla, så blir det vattentramp om skrivandet bara innehåller just känsla. Så ja, jag tror också att den förändringen är av godo.

Så tack för responsen och en god semester önskas från D&M-redaktionen!

Sral//Tack själv för ditt flitiga kommenterande och drivande av bloggen framåt, oerhört vitaliserande med er som plockar upp små frågor och gör dem levande i kommentatorsfältet, lite som Pelle var inne på ovan. Och att även du läste in drama i första stycket, ja jag förstår nu att det var lite ödesmättat anslag (undrar hur detta kom sig, det får jag fundera på. Det har ju varit lite turbulent år, med en plötslig låsning av bloggen och med en inte helt 100 %-ig kommunikation mellan styrelse/VD och mig, så tja... det tål att funderas på).

Gällande kommentarerna så tycker jag att du och många med dig så gott som alltid håller god ton och jag ser verkligen ingen anledning till att någon skulle göra annat. Vi är en förening knutet till ett lag vi alla älskar och bör ha så mycket respekt för oss själva att även respektera de andra (även då åsikter glider lång isär) och jag är oerhört glad över att den absoluta merparten av kommentatorerna är klockrena i detta hänseende.

Du, vilken grym fråga. Puh. Den tål nästan ett eget blogginlägg, bara den. Men kort sammanfattat är kärleken till klubben stundtals på gränsen till beroende, dvs. man kan liksom stå ut med vilken sk-t som helst bara för att få vara kvar. För mig är det egentligen oerhört viktigt att vi är bäst, för mig är det en självklarhet att den skall vara med och slåss om ligatiteln år efter år. Men samtidigt finns det inte i min personlighet att överge den, nu när så inte varit fallet. Så då blir jag liksom kvar och hoppas på förbättring.

Bild för Sral

Haha, ja, det var bara som att man väntade på en dramatisk twist i slutet, där du tackade för dig. Kanske är det lite extra lätt för mig att läsa in det under den här veckan, då jag själv ska byta jobb snart och säger adjö till elever dagligen faktiskt.

Ja, det är ingen lätt fråga. Jag tyckte själv att trofé-torkan var jobbig, samtidigt som jag tycker att säsongen då vi hade sålt Fabregas och Nasri blev till ett oerhört jobbigt hål som det var fantastiskt kul att se oss klättra upp ifrån. Den och första säsongen utan van Persie var på många sätt fantastiskt kul att uppleva. Sen har vi äntligen brutit trofé-torkan med två FA-cuper och en Community Shield (även om den kanske räknas halvt om halvt). Då önskar jag att fler kunde njuta av det, istället för att direkt vilja ha mer och mer. Alltså, det är inget fel eller konstigt med drömmar och ambitioner, men det är heller ingen katastrof om vi inte vinner ligan kommande säsong, t ex. Just nu är klubben på en ganska kul resa, som det är så skönt att vara med på. Jag tycker helt enkelt att det är riktigt fint att vara en Gooner just nu. :)

Bild för Davidsson och Mannen

Det är gott hur man läser in vad andra skriver utifrån var man själv är (jag blir gott nöjd)!

Bild för Sral

Gott? Jag trodde du var göteborgare? Då säger vi ju gött! :)

Bild för Davidsson och Mannen

Gôtt blir bra kompromiss? Eller blir det värmländska?

Bild för Sral

Det är väl kanske det bästa? Är du en sån där tvättäkta göteborgare med klingande skön dialekt?

Bild för Davidsson och Mannen

Nja, jag är nog som de flesta är i relativa storstäder, flyttade hit i 20-årsåldern.

Bild för Sral

Aha! Ja, jag är väl någon slags kvartsgöteborgare. Jag kommer från en liten by drygt fyra mil utanför Götet, men vi har någon slags "bonnig" göteborgska. Dessutom kommer mammas sida av släkten alla från Göteborg. :)

Bild för Ola Mauritz-Nelsson

Ser alltid fram emot dina texter och har läst de med stor glädje länge nu.

// Ola 

Bild för Davidsson och Mannen

Härligt. Hoppas jag lyckas leverera (även?) nästa säsong. :-)

Bild för Jonas Eriksson

Tack för denna säsong DM. En fröjd att följa dina texter och tankar. Men jag trodde det var slut på din semester med tanke på att dom kommer så sällan. ;)

och är övertygad att du kommer att utvecklas som människa för varje år som går. Bloggen kan inte bli bättre. :) 

ha en skön semester. 

 

Bild för Davidsson och Mannen

Tackar och gott att läsa att det smakar. Även om det varit lite glest med leverenserna!

Bild för Adamberg

Din blogg och dina kommentarer och Arsenal hjärta är en stor behållning, inte minst din trevliga ton och respekt 

Adam

Bild för Davidsson och Mannen

Ah... STORT tack!

Bild för Byarum

Stort tack för den gångna säsongen. Det är en att fröjd att läsa dina krönikor. I min värld så är det du och Niva som står i en särklass. Uppskattar också den positiva tonen som finns här och som du står för. 

Njut nu av välförtjänt sommar, sol och semester, samtidigt som jag kan tänka mig att ledigheten innebär en påfyllning av tankar inför framtida krönikor. 

Bosse

Bild för Davidsson och Mannen

Stort tack, både för dessa värmande ord och för tidigare support. Ja, som vi varit inne på tidigare är jag en vän av ymniga diskussioner, men där god ton och respekt bibehålls. 

Och ja, nu skall jag unna mig sol, bad och imma på ölglas! 

Bild för Baron

D&M får 10p för säsongen som gått.
THR från 14/15 och tidigare var trevligt, men D&M och evolverat. Man kan konstatera att frekvensen av inlägg nu har sjunkit, men det i sig har inte inneburit en värdeminskning. Det har rådit en mindre deflation under 15/16 bara, dem är färre, men får för mig och förhoppningsvis många andra läsare ett större värde.

hahaha@Lord_Sugar: 1-1 at Newcastle

Bild för Davidsson och Mannen

Många fina ord där av vilka jag faktiskt begrep några stycken. Men min tolkning blir att du ger mig beröm vilket jag gärna tar emot. Tack skall du ha. Jag blev glad som bara attan!

Bild för Adamberg

När det gäller Arteta har jag en orolig känla att Wnger ser i hinom något som ingen annan ser i fotbollsvärlden, och att han låter honom vara förstevalet på mittfältet.

Tycker varje spelare i truppen har högre kompetens än den stilige matadoren.

Wenger kan ju vara väldigt envis i vissa frågor och ignorerar det som ser så uppenbart ut för andra. Hoppas jag har fel.

Adam

Bild för Sral

Du har inget vidare förtroende för Wenger, va? Jag tror att Arteta får spela ganska sparsamt under den här säsongen, man hoppas säkert på honom som en coach i framtiden, dock. 

Bild för Adamberg

en annan sak är att det pratas om att vi har en bred trupp. Men det är likson ingen mening med att ha en bred trupp om man inte roterar in spelare Monsieur Wenger.

Adam

Bild för Sral

Tja, Mourinho roterade inte särskilt mycket, och Chelsea vann ligan. 

Bild för Adamberg

du har rätt Scral- jag har inte så stort förtroende för Wenger- läs NUFÖRTIDEN. Jag har all respekt för hans fotbollsgeni och allt han åstadkommit för klubben i många år, och en av anledningarna till att jag föll handlöst för klubben  men nuförtidecn litar jag inte på hans kompetens.

Adam

Bild för Adamberg

läs beslut (ej kompetens)

Adam

Bild för Kaj Poikela

Väntar på att du ska köra igång igen, D&M.

längtar till i morgon, söndag. Måtte vi bara få en bra start.