Måndagens ryktesflora: Hålla oss till Bendtner, shall we?

Äntligen måndag och äntligen söndagsrykten att lägga till handlingarna. För som jag skrev i texten ”Varje dag är som söndag” i augusti 2012 så är hela denna period av galenskap accentuerad kring de söndagsversioner av skvallermagasin vilka rör om med grövsta slevarna och kryddar anrättningarna med det bredaste av hittepå-spektra. Hela perioden är hemsk och värst är söndagarna, då räcker inte allt salt i världen till för att förhålla sig till ryktesfloran.

De senaste dagarna har merparten av Draxlerryktena ebbat ut och det är nog bara caughtoffside som vidhåller att Draxler är klar för Arsenal och just nämner innevarande dag som den stora signeringsdagen. Snacket har allt mer kommit att rikta sig mot norditalienska staden Turin och två där, i Juventus, bänkade anfallare. Det snackas om att vi vill låna in någon av dem men att Juve vägrar låna ut utan i stället vill sälja. Vi vill ha en interimistisk lösning, de vill ha permanent. Och cash.  

De två spelarna det talas om är Mirko Vucinic och Sebastian Giovinco, varav den förstnämnde skulle tänkas fylla funktionen av en Giroud-light och den sistnämnde mer av en central Walcott, typ. Jag är den förste att erkänna att min koll på Serie A är allt annat än omfattande, men åt oss ändå se över hur läget är för och med dessa i sammanhanget beryktade herrar.

En högst komptent rotationsspelare som tyvärr knappast blir yngre. Bild från Flickr.com: ”wlera”

Mirko Vucinic: Den montenegrianske landslagsmannen har hunnit bli 30 år gammal och har, i och med de forwardinköp som Juventus gjorde inför och under sommaren kommit att bli allt mer överflödig hos den gamla damen. Under hösten har han också dragit med en del skadebekymmer och har, innevarande säsong, totalt bara spelat 12 matcher, varav 5 varit inhopp, och på dessa gjort två ligamål och ett mål i en träningsmatch.

Vucinic är 1 86 lång och en tämligen rörlig anfallare. Hans främsta egenskap är kanske inte målskyttet utan mer som del i speluppbyggnaden, som så kallad shadow striker, men har även använts som ytter. Han har god teknik, sägs vara tämligen välbalanserad som person och en kompetent anfallare på en bra nivå. På minuskontot hamnar hans ålder i relation till anpassningsperioden han kan förväntas ha till en eventuell ny liga. Med min tämligen grunda kunskap i ämnet känns det som en okej korttidss- eller kanske till och med lågbudgetlösning, men absolut inget att lägga de ca £10-12 miljonerna som det talats om att Juventus vill ha.

Den här killen verkar lätt att tycka om, men är han rätt för Arsenal idag? Bild från Flickr.com: ”giovincofansite”

Sebastian Giovinco: Denna 26-åring går under smeknamnet Atommyran och gör det, högst troligtvis utifrån att hans rämsta egenskaper en god teknik, hög fart och fina passningsfötter, lagda till hans fysiska attribut med en längd på 1 64. Hans tid i Juventus har präglats av utlåningsperioder i Empoli och Parma, men har ändå lyckats ta sig in i det italienska landslaget, mycket utifrån den rörlighet och energi som han anses föra med sig.

Giovinco har förvisso spelat som central anfallare, men är främst att ses som offensiv mittfältare eller vänsterytter och torde nog inte medföra någon egentlig avlastning för Olivier Giroud, om han tas till klubben. Jag skulle gärna se Giovinci i Arsenal, men frågan är bara om vi nu, trots Walcotts frånvaro, verkligen behöver ännu en kvick winger/offensiv mittfältare, och om denne i så fall verkligen skall bli Giovinco. Speciellt nu när Oxlade-Chamberlain är tillbaka. Kanske, men skall då Podolski centraliseras?

Konklusion: Det kan tänkas vara för att det idag är måndag eller för att både shitty och chelsky vann i helgen, men jag känner ingen jättestor spritt i kroppen när herrar Vucinic och Giovinci tas upp för avhandling. Dels för att jag inte tror att någon av dem ingår i Wengers långsiktiga plan för Arsenal, utan således endast tordes bli akuta lösningar, men också för att jag tror att de egentligen inte är vad vi behöver. Spelare som är mer eller mindre överflödiga i Juventus, som förvisso leder Serie A men inte övertygat i europaspelet, känns inte riktigt som de spelare som skall lyfta Arsenal till nya höjder såväl inrikes som utrikes.

Så om detta måndagsmood inte övergår till euforisk likotoxia på grund av oväntad Draxlertransfer till Norra Londons finaste, så vette 17 om vi inte kommer att stå kvar med befintlig forwarduppsättning. Om inte Wenger plötsligt glimtar till med det där magiska leendet han bjöd på när Özil var på väg i somras. Om inte så står vi nog med en central forwardbesättning på Giroud, Bendtner och… Park. Och tja, då tordes förvisso både Vucinic och Giovinco vara klara förbättringar på platserna två och tre, men räknar vi med stipulerad tid för anpassning så sitter vi nog där vi sitter. Med Bendtner som förste alternativ till Giroud.

Det kan ju vara för att det är måndag, men jag vill att Kroenkes besök i London inte bara är för att Wenger skall krita på ett nytt treårskontrakt, utan för att säga ”ja absolut, kör så det ryker” för ett storbud, inklusive adekvat lön, på nästa stora tyska fotbollssak. Som kan spela både offensiv mittfältare och ytter, men efter inköp kommer att skolas om till så kallad falsk 9:a. Den du.