Jag var tio år gammal första gången jag såg Arsenal spela på familjens tv hemma i Karlskoga. Jag var bara tio år och jag förstod knappast hur professionell fotboll gick till. Jag spelade aldrig i något lag eller på fritiden med kompisarna. Den enda gången jag kom i kontakt med fotboll var när jag spelade under rasterna vi hade i skolan. Jag spelade som målvakt och jag älskade varenda lilla minut av varenda lilla rast.

Arsenal smög sig sakta in i mitt liv. Det var kärlek vid första ögonkastet, men jag var för ung för att förstå hur kärlek gick till. Jag var för ung för att förstå vad Premier League var och vad spelarna kämpade för. Det tog ett tag tills jag fattade vad en ligatitel innebar och vilken prestige Champions League hade. Men under den tiden vann Arsenal titlar på löpande band. Premier League, FA-cupen, Community Shield och diverse småturneringar. Men det var en sak vi aldrig fick lägga händerna på. Det var Champions Leauge.

Det tog fem år innan jag såg Arsenal spela en final i Champions League. Nu hade jag växt till mig och förstod allt. Passionen, känslorna, målen - allt. Jag hade följt Arsenal hela slutspelet i Champions League och jag kommer ihåg hur uträknade vi var. Jag kommer ihåg hur alla experter underskattade oss. Jag kommer ihåg allting.

I ligan hade det gått väldigt trögt och vi knep faktiskt inte fjärdeplatsen förrän under den sista omgången i Premier League. Men tack vare det faktum att vi inte ens var nära en ligatitel så kunde vi fokusera all vår energi på Champions League. Ett Champions League där vi började med att vinna vår grupp med övertygande 16 poäng. Exakt samma siffra som Barcelona hade vunnit sin grupp med.

Ajax, Thun och Sparta Prag visade sig vara för enkelt. Inför åttondelsfinalen så kändes det bra, trots det svaga motstånd vi mött. Men så hände det. Arsenal. Real Madrid. Åttondelsfinal i Champions League. Arsenal var uträknade, nederlagstippade, slut, finito. Real Madrid var hiskeligt favorittippade och mycket berodde på att Arsenal gått så dåligt i ligan.

När det väl var dags så var det få som trodde på oss. För att vara ärlig var det ingen. Men något hände. Om det var Gud, Harry Potter eller Pat Rice har jag ingen aning om, men något hände. Vi nollade Real Madrid i åttondelsfinalen. Vi nollade Juventus i kvartsfinalen. Vi nollade Villarreal i semifinalen. 1-0, 2-0, 1-0. Arsenal var i final.

Eboue var en av många som imponerade under slutspelet i Champions League 05/06.

Barcelona hade tagit sig till final även dem. Chelsea var slaget. Benfica var slaget. Milan var slaget.  Arsenal var fram tills finalen uträknade. Det pratades om tur, lycka och dåligt spel av motståndarlagen. Experterna hade inte i en enda match trott på Arsenal. Men tre nollor senare så var vi i final och plötsligt blev alla s.k experter ovissa. Kunde de rå på självaste Barcelona?

Sen kom delen jag bara vill glömma. Arsenal skrev för visso historia, men ingen kommer ihåg den. Ingen kommer ihåg förlorarna. Det var inskrivet i ödet att Arsenal skulle falla på mållinjen. Dagarna efter ville jag försvinna från jorden. Det var första gången jag kände så mycket för ett lag. Det var första gången jag grät floder efter en förlust. Men det var någonstans där den supporter jag är idag formades.

Ända sedan dess har Barcelona ofta klassats som världens bästa lag. De spelar en fotboll som inget annat lag rår på. Arsenal kommer dock närmast. När alla lagdelar fungerar i Arsenal spelas det minst lika vacker fotboll på Emirates som på Camp Nou.

Ända sedan den där snöpliga finalförlusten har vi velat ha revansch. Ända sedan den där snöpliga finalförlusten har vi velat komma till ännu en final. Ända sedan dess har vi försökt, men alltid fallit. När vi nu ännu en gång befinner oss i kvartsfinal och har en bra chans att ta oss till final står ett lag i vägen. Det är inte vilket lag som helst. Det är Barcelona.

Precis som då är Arsenal underskattat. Precis som då dömer alla s.k experter ut oss. Precis som då tror alla att motståndarlaget (denna gång Barcelona) kommer att vinna enkelt. Arsenal har ingen chans. Så lyder det inför kvartsfinalen i Champions League 09/10.

Men det finns någonting i det som många glömmer. De glömmer att Barcelona är ett lag som passar Arsenal perfekt. De glömmer att Manchester United skulle vara ett svårare motstånd. De glömmer att Arsenal har en chans, oavsett hur stor den må vara. För om det är någonting Arsenal har, så är det just en chans.

Fabregas. Henry. Arsenal. Barcelona.

Arsenal är precis som vanligt uträknat av alla utom oss. Men det kommer gynna oss. Det kommer gynna oss någonting enormt. Medan Barcelona har allt att förlora, så kan Arsenal ha allt att vinna. Åtminstone om vi ska tro media. Arsenal - Barcelona har alla tendenser att bli en klassiker. Den har alla tendenser att visa upp vilka två lag i världen som spelar absolut vackrast. Den har alla tendenser att bjuda oss på fotbollsporr.

Oavsett vad alla experter, vänner och kollegor säger så kommer vi stå där och heja fram vårt Arsenal. Jag är bara en av många supportrar som tror mer än aldrig förr. Jag tror att vi kan vinna över Barcelona. Jag tror att vi kan ta oss till final. Jag tror att vi kan. Jag tror.

Barcelona må ha en bättre spelare på varenda position och de må vara världens bästa lag. Men Arsenal har alla chanser att visa upp varför man så ofta kallas för englands motsvarighet till Barcelona. Om vi får igång Fabregas, Arshavin, Vermaelen, Gallas och alla de andra har vi minst en lika stor chans att ta oss vidare till semifinal som Barcelona.

Det kommer att finnas nervpirrande, det kommer att finnas ångest, det kommer att finnas skräck, det kommer att finnas rädsla, det kommer att finnas glädje. Men när vi står och ska se Arsenal spela mot Barcelona den 31 mars 2010 så kommer vi att tro. Tro på det lag vi älskar allra mest. Tro på att vi kan utklassa Barcelona.

Jag kommer att stå bland ett tjugio-tal supportrar på O'learys i Gamla Stan och strunta i vad för skoluppgifter jag kommer ha under morgondagen. Jag kommer att stå och heja fram Arsenal. Jag kommer slängas in i den där fantasivärlden jag så ofta pratat om. Jag kommer att stå upp och tro, precis som ni alla andra. Vi må finnas på helt olika platser i Sverige, i Europa, i världen. Men den 31 mars 2010 kommer en sak att knyta oss samman allihop. Kärleken för norra Londons stolthet. Kärleken för de röd-vita. Kärleken, för Arsenal.

God eftermiddag! Gårdagens inlägg blev aningen dåligt - vilket jag måste erkänna själv - men nu är jag back on track! Idag finns det massor att ta upp, så jag ger mig direkt in i inlägget! För er som bara vill läsa om Champions League kan bläddra ner ända längst ner i inlägget!

Vad man förmodar så har nästa års hemmaställ läckt ut och den ser ut så här. Jag är säker på att en stor majoritet av er redan har sett den, men jag postar den för säkerhets skull. Så, vad jag tycker om den? Jag tycker den är sagolik, underbar, fascinerande, hänförande, ljuvlig och allt som kommer där emellan. Om vårt hemmaställ kommer att se ut sådär nästa år kommer jag aldrig mer behöva en flickvän.

Skämt åsido så är den ju helt underbar. Jag vet att en väldigt stor majoritet av de som sett den redan är förälskade och jag ansluter nog mig till den gruppen. Nu har vi inte sett shortsen än, men tröjan är som sagt ... gudomlig. Det sägs att Nike och ledningen i Arsenal faktiskt tagit hjälp av ett fan när de gjort tröjan. Därmed kan man även förstå varför den är så snygg. Frågetecknet är dock om Emirates går med på att ha en minimerad logo istället för en logo som placeras över hela tröjan.

Hur som helst, let's move on. Arsène Wenger har idag uppdaterat skadeläget i truppen och säger följande:

Cesc and Tomas have a final test tomorrow morning. They should be available for Saturday. From the last game we don’t lose anybody. So normally we should have Fabregas, Carlos Vela and Rosicky back. Plus of course we have Song coming back from suspension. However William Gallas will not be available this week or at Birmingham. It is going on and on. It is a concern. It is an endless calf strain and so we need Sol Campbell and Mikael Silvestre to be highly ready to help us out.

Jag brukar ibland säga att skadefronten ljusnar, men frågan är om den någonsin gjort det? När man har långtidsskador på Gibbs, RvP, Ramsey och Djourou plus ytterligare ett par småskador vecka in och vecka ut så kan man nog inte kalla skadefronten som ljus. Campbell har gjort det bra i Gallas frånvaro, men sanningen är att Gallas behövs. Det ryktas dock om att han skall vara tillbaka i träning nästa vecka och att han kan vara tillbaka tills hemmamatchen mot Wolverhampton. Om vi har tur så är han tillbaka redan till kvartsfinalen i Champions Leauge. Men bortsett från det är det skönt att ha tillbaka Fabregas, Rosicky och ... Vela. Vela som vi f.ö inte sett på en fotbollsplan på ett bra tag.

Det var ett tag sedan vi såg Vela!

Före vi ska prata lite om den kommande CL-lottningen så tar vi lite smånyheter. Arsenal har samlat in hela £20 000 för sina "Poppy Shirts" som man sålt till högste budgivare. För er som inte vet vav en Poppy Shirt är så är det en sådan RvP har på sig på denna bild. För er som inte vet vad blomman symboliserar så kan ni vända er till denna sida för lite information. Idag får vi även veta vad som händer om man man väljer att ta det vita pillret istället för det röda. Jo, man ångrar sitt beslut, precis som Taarabt gjort.

Det finns säkert flera av er som minns den gamle arsenalförsvararen Oleg Luzhny. Nu när Champions League gått in i kvartsfinalfasen så väljer han att bedöma Arsenals chans att vinna turneringen. Men först väljer han att peka ut skillnaderna mellan laget som vann dubbeln 01/02 (det lag även han var med i) samt årets upplaga av Arsenal:

This Arsenal side is completely different to the one I played in; we were stronger and faster than they are now. We had Overmars, Ljungberg, Píres and Petit. Now Arsenal are more technical and more controlled but I think they aren't quite strong enough for English football. I'd like to see Arsenal with stronger players in the middle like Vieira and Gilberto. I think my old Arsenal team would beat the current side.

Väldigt intressant jämförelse han gör måste jag säga. Han tror alltså att upplagan från 01/02 (i den formen naturligtvis) skulle vinna över årets upplaga. Ja, vad tror ni själva? Det är oerhört svårt med tanke på hur mycket fotbollen utvecklats på bara de åtta år som finns emellan upplagorna. Jag tror att det skulle bli en nagelbitare som slutade 2-2. Målskyttar för 01/02 skulle vara Ljungberg och Henry medan målskyttar för 09/10 skulle bli Fabregas och Bendtner. Känns helt okej.

Vidare så väljer han att tippa årets Champions League och säger då följande:

I think Arsenal would do better not to draw an English team. I think they do better against the continental teams because Manchester United are so strong right now. I think the favourites to win the Champions League are Arsenal, Barcelona and Inter Milan - I think two of these teams will be in the final.

Favoriter och icke favoriter är aningen svårt just nu. Spelbolagen placerar oss som fjärde bästa lag av de kvarvarande lagen och före oss finner vi Inter, Barcelona och Manchester United. Personligen är jag aningen förvånad över hur alla börjat tro att Inter kan gå hela vägen. Visserligen spelade man bort Chelsea, men Inter är och förblir ett svagt lag ute i Europa. Nu hoppas jag att jag inte får äta upp mina ord, men jag ser verkligen inte att Inter ska gå ända vägen till final. Men det vore lite kul ändå. Zlatan. Heh.

Sedan har vi lag som kan chocka kvar i turneringen. Vi pratar bl.a om CSKA Moskva, Bayern München och Lyon. CSKA är underskattade medan Lyon kan bli farliga i år. Samtidigt kan Bayern vinna över vilket lag som helst så länge stjärnorna levererar. Det är svårt. Lottningen för kvarts- och semifinalerna går imorgon och jag tänkte namnge lagen och en kort kommentar hur det skulle gå om vi skulle möta dem. De lag vi kan möta är följande:

Henry skulle få sig en mäktig hyllning ifall vi skulle möta Barcelona!

• Barcelona - Wow! Ni förstår själva. Två av världens bästa lag. Två av världens vackraste lag. Henrys återkomst till Emirates. Inramningen. Camp Nou. Fabregas. Allt! Chansen att gå vidare är cirkus 65 - 35 till Barcelonas fördel, men Arsenal har en väldigt bra chans. Man ska inte vara rädda för Barca som just nu är aningen överskattade

• Inter - Det gäller att inte underskatta Inter då vi såg vad som hände med Chelsea. Kan dock inte tänka mig att Arsenal skulle förlora sett över två matcher. Visst har de Mourinho, men ja, tyvärr (för vissa) håller jag inte Inter högt. 70 - 30 till Arsenals fördel.

• Manchester United - Jag hoppas verkligen inte vi får United. Dels för att de har ett psykologiskt övertag och dels för att europeiska lag passar oss bättre än United. United har kommit igen på sistone och spelar väldigt bra. Arsenal är dock hur revanschsugna som helst och om dessa två skulle mötas skulle det utmynna i krig på plan. 60 - 40 till Uniteds fördel.

• Bayern München - Jag är en av de som kanske överskattar Bayern en aning, men jag är genuint rädd för dem. Tyska lag och Arsenal har ingen bra historia och om Bayerns stjärnor får för sig att leverera kan det gå hur som helst. Arsenal är dock ett bättre lag än Bayern och vi har en liten fördel ifall vi skulle mötas. 60 - 40 till Arsenals fördel.

• Lyon - Av någon anledning tror jag att franska lag skulle passa oss extremt bra. Lyon gjorde det sanslöst bra mot Real Madrid, men då får man även ha i åtanke att det handlade om ett Real Madrid som inte nått kvartsfinal på flera säsonger. Lyon är inte såååå bra och jag tror att Arsenal skulle älska Lyon som motstånd. 70 - 30 till Arsenals fördel.

• Bordeaux - Enligt mig det sämsta laget som är kvar av de kvarvarande lagen. Bordeaux är bra, men inte så här bra. Det här är ingenting annat än en överprestation från deras sida och i slutändan tror jag att de är nöjda med att ha gått till kvartsfinal. 85 - 15 till Arsenals fördel.

• CSKA Moskva - Ett lag som väldigt många underskattar. Jag tror att de har en väldigt bra skrällchans och ser gärna att vi inte möter dem i kvartsfinal. Samtidigt tar jag hellre CSKA än Barcelona. 65 - 35 till Arsenals fördel.

Lottningen kommer att kunna följas på stream (på uefa.com) imorgon och jag kommer antagligen att posta direktlänk till den på min twitter, så var vaksamma! Tack för idag, hörs!

P.S QOTD: Vilket lag vill ni helst möta i kvartsfinal och vilket slipper ni helst i kvartsfinal?

Vet ni vad det absolut förjävligaste är? När man skrivit klart ett helt jäkla inlägg och råkar trycka på bakåtknappen. Här sitter man och njuter av en underbar onsdag och så händer detta. Jag hade just skrivit klart ett långt, fylligt och intressant inlägg och så väljer bloggudarna att bestraffa mig. Jag får väl dock ge med mig och sätter mig nu fint bakom laptopen och skriver ett helt nytt inlägg. Allt för er! Ni får dock ursäkta mig ifall jag kan låta aningen irriterad i dagens inlägg.

I inlägget som försvann ut i cybervärlden så hade jag just inlett med en fin satir om Chelseas förlust igår. Jag länkade till två bilder, nämligen en vilt gestikulerande Ancelotti och en Drogba som ... dansade. Ni får försöka gissa er till vad jag skrev utifrån dessa fina bilder.

Trots det kan man ju ändå säga att det gick bra för Chelsea igår. Jag menar, Terry råkade köra på en säkerhetsvakt av ren eufori, Drogba blev utvisad för en stämpling, Mourinho dansade och log och publiken jublade non-stop. För ett lag som väntades åka ur i gruppspelet är en åttondel i Champions League rätt bra åstadkommet. Vi får hoppas att Chelsea åtminstone lyckas nå kvarten nästa år.

Hur som helst så gör jag mig bäst till när jag pratar om Arsenal. Och när jag pratar om Arsenal brukar jag prata om allt möjligt. Det som intresserar mig idag är följande listan som Arsenal.com satt ihop. Arsenal finner man naturligtvis i topp och United är inte långt efter. Trea på listan finner vi ett lag som igår åkte ur Champions League och fyra på listan hittar vi ett lag som inte ens nådde slutspel i Champions League ..... förlåt, jag var bara tvungen.

Arsenal.com fick för övrigt tredje(?) året i rad pris som bästa sporthemsida. På samma sida kan man även läsa Songs teori om varför vi gjort flest sena mål av alla lag i Premier League:

br>

The manager trusts us to do the job. If the referee says we have four minutes or two minutes left then the boss says ‘don’t panic, be confident and play’. That means if the opposition team drop we have the chance to score. If the game is not finished we know we can score at anytime.

Arsenal har alltså gjort hela 19 mål under matchernas sista kvart och det är en rätt så imponerande siffra. Det känns dock som att vi förr eller senare kommer att dö av nervositet om det fortsätter så här. Det är inga fel på nagelbitare, men det känns aningen tryggare om man lyckats döda matchen innan sista kvarten. Song är ju en väldigt roande figur och så här väljer han att beskriva hur han kände sig när Bendtner gjorde 2-1 mot Hull:

I was like a crazy man. I jumped everywhere. I was watching it with my son and he did not know what was happening. But when Nicklas scored I just said ‘yeeeeeessssssss’. It is very difficult to watch your friends when you don’t play. But I had confidence in my team. We have the players to come in and do well. And now we are in a strong position and we will fight in the games that are left. The mentality has changed for us. Everyone has in their head that we need to do something this year. It is very important for us.

I WAS LIKE A CRAZY MAN!! Kan ni se den bilden framför er? En skrikande, hoppande och jublande Song? Haha, jag undrar vad hans son måste ha tänkt. Personligen råkade jag hoppa sönder min egen säng när Bendtner gjorde 2-1, men det är en helt annan historia.

Song jublade till ordentligt när Bendtner fixade seger mot Hull!

Jag har alltid undrat hur det är att vara professionell fotbollspelare och se sitt eget lag spela på tv. Trots att man själv inte är med borde det kännas aningen .... konstigt att se det lag man brukar vistas med dag in och dag ut på tv:n. Eller? Ja, har vi någon professionell fotbollspelare bland läsarna får han eller hon gärna svara.

Vi har nuddat ämnet Champions League och det vore en lögn om jag sade att jag inte drog på smilbanden när självaste Messi sade följande:

Once again, I expect the big challenge to come from England in the Champions League. Arsenal are a team to consider because of their fantastic build-up play. They are like us at Barca in so many ways. Rather than being from London, they should be from South America. Andrei Arshavin and Cesc Fabregas are touch-players I love to watch.

Messi är trots allt en av världens bästa spelare och det är inte ofta man får höra någon av världens bästa spelare hylla Arsenal. Det är dock allmänt känt att Barcelona och Arsenal spelar den vackraste fotbollen i världen (när allt stämmer för lagen dvs) så det är nog föga överraskande att han väljer att beskriva Arsenal på det sättet som han gör.

Goal.com har fått en exklusiv intervju med vår vänsterback Gael Clichy och den är intressant och mycket läsvärd (speciellt för att vara goal.com). Den kan hittas och läsas här. Bl.a pratar Clichy om Fabregas då han säger följande:
______________________________________________________________________________

Cesc is a leader, but on the pitch he just lets his football do the talking. When we’re struggling to beat a team he’s the one who pulls the team up.
______________________________________________________________________________

Vanligtvis låter han sitt spelande tala och trots att vi alla vet att han är en av världens bästa spelare så finns det de som ifrågasatt hans ledaregenskaper. Det finns dock ingen som kan säga någonting emot hans uppvisning mot Stoke. Då visade han exakt vilken oerhört viktig ledare han är. När laget var nere för räkning visade hur man bär laget på sina axlar. Han visade en kampvilja som vi inte trodde att han hade. Han visade en glöd som var starkare än vi någonsin sett tidigare. Han visade upp ledaregenskaper som så många ansett att han saknat. Han visade ett hjärta som var mycket större än det vi anat. Han ryckte upp laget rejält och satte den matchavgörande straffen under vidunderligt stor press. Det är vad jag kallar en ledare.

Fabregas sättandes den matchavgörande straffen mot Stoke.

Sist men inte minst så uppges Arsenal komma allt närmare att knyta till sig Christian Eriksen. Eriksen anses vara en av Danmarks mest talangfulla spelare och det sägs till och med att han rekommenderats av självaste Dennis Bergkamp. Det känns dock aningen konstigt med tanke på att vi redan nu har ett överflöd av mittfältare (speciellt offensiva sådana). Vid ett ev. köp av honom så skulle vi ännu en gång vara tvungna att skola om honom till en annan position. Frågan är om han är så bra?

Sedan uppges det att Roma lagt upp ett kontraktserbjudande för Gallas. En Gallas som i sommar blir bosman då hans kontrakt med Arsenal går ut. Nu säger sig dock Wenger vara beredd att skrota policyn om att ge spelare över trettio år endast en kontraktsförlängning med ett år. Det sägs att man erbjudit Gallas en kontraktsförlängning på två år. Det återstå att se om han stannar eller ej.

Det var allt för idag! Hoppas att ni får njuta av denna underbara onsdagskväll. Nytt inlägg imorgon, hörs då!

God eftermiddag. Under förra matchrapporten kom det en hel del intressanta kommentarer och jag tänkte idag bemöta dessa. Jag gör det i löpande text och kommer inte återge vem som skrev vad. Om ni vill kan ni checka kommentarerna (har ni nog ändå redan gjort!) innan ni läser inlägget!

Det är så att vi på senaste tiden visat upp någonting som förra upplagorna av Arsenal har saknat, nämligen kampvilja. Vi ger aldrig upp och då menar jag verkligen aldrig. 07/08 var ett väldigt bra år för Arsenal och med lite mer flyt skulle vi vunnit ligan och gått ännu längre i Champions League. Men det var en händelse som skakade om hela truppen och det var den horribla skadan på Eduardo.

Någonting som inte går att förklara hände efter den specifika olyckan. Innan skadan på Eduardo ledde vi ligan med fem poäng och hade gått till kvartsfinal i Champions League. Men så kom Eduardo-skadan och allt förändrades. Helt plötsligt slutade vi att spela som ett lag och poängtappen kom efter varandra. Fram tills dess hade vi hållt nere gaspedalen totalt och bara flygit förbi motståndarna. Kampviljan var det heller inget fel på. Men så sa det bara bang och allt var förändrat.

Vår säsong tog sig en olycklig törn när Eduardo skadade sig! Här i matchen mot Portsmouth i vintras.

Det handlade inte om några drastiska förändringar, nej nej, men det handlade om att vi helt enkelt började tappa tron. Vi började spela sämre och gav ofta upp när vi insåg att vi inte kunde vända eller vinna matcher. Ett stort undantag var dock vinsten över Bolton (vi kom tillbaka från underläge 2-0 med en man mindre). Men trots den vinsten så saknade vi kontinuitet i vårt spel.

Förra säsongen bör inte ens nämnas. Förra säsongen gav vi ofta upp matcher innan vi ens hade börjat spela dem. Vi saknade allt vad kampvilja står för. När vi låg under med 2-0 sjönk våra huvuden och vi grävde ner ansiktet i händerna. Vi gav upp, vi gav helt enkelt upp.

Men så kommer vi då till årets upplaga av fotbollsklubben (Captain Obvious!) Arsenal. Detta Arsenal vi ser vecka in och vecka ut vägrar att ge upp - vad som än händer. Vi har legat under med 2-0 flera gånger, men har vi någonsin sett nerdragna huvuden och ansikten gömda i händerna? Har vi någonsin sett ett lag som bara skulle ge upp? Har vi någonsin sett ett Arsenal som accepterar en förlust? Svaret är enkelt - nej, det har vi inte.

Arsenal har kämpat tills domaren satt pipan i munnen och blåsit av. Och när vi inte har kämpat har det ändå gått våran väg. Det finns naturligtvis undantag, det finns det alltid (exempelvis då vi tappade 2-0 till 2-2 mot West Ham), men huvudsaken är att kampviljan finns där och det har den funnits hela säsongen. När vi låg under med 2-0 mot Standard Liege i Belgien bet vi bara ihop och gav oss fan i att vända underläget. Det gjorde vi. När vi kunde gå upp i ligaledning vid vinst mot Bolton så låg vi under med 2-0, men gav vi upp? Nej, vi kämpade oss tillbaka till 4-2. När Ramsey skadade sig och alla fick uppleva Eduardo-scenariot om igen var det många som tvivlade. Men detta Arsenal visade prov på någonting vi inte sett på flera säsonger, nämligen en vilja att inte ge upp. Trots att skadan tog enormt psykiskt på spelarna så lyckades man gå och vinna matchen med 3-1, detta efter två väldigt sena mål. De två orden ge upp fanns inte ens i spelarnas hjärnor.

Bendtner gör det han ska - mål.

Oavsett skadorna, oavsett avbräcken, oavsett underlägena, oavsett kritikerna, oavset sågningarna, oavsett det mesta så har vi alltid lyckats komma tillbaka.

Bendtner må inte vara en av världens bästa anfallare, men nog fan har han börjat göra mål på stadig basis. Han har gjort sju mål på sex matcher (Sunderland, Österrike, Stoke, Porto, Hull) och de flesta av målen har varit så kallade skitmål. Men varför klagar vi på Bendtner? Vi har suktat efter en striker som gör de där skitmålen för oss i evigheter. Nu har vi äntligen en som gör dessa skitmål, men ändå så finns det folk som inte är nöjda med honom och klagar på att han antingen inte gör snygga mål eller på att han inte gör mål alls ... liksom wtf?

Campbells bästa dagar må vara räknade, men ändå så visar han med sin erfarenhet att han kan spela på toppnivån. Visst kan vi begära mer honom, men efter flera bra insatser så gjorde han en dålig insats och plötsligt vill folk bänka honom ... för Silvestre?

Almunia må heller inte vara världens bästa målvakt, men vad för alternativ har vi just nu, i detta nu? Ska vi helt slumpmässigt slänga in Mannone och kräva att han ska bära laget? Det kommer bättre tider då vi kan kräva att Almunia ska säljas och en bättre målvakt ska köpas in. Men de tiderna finns inte nu. De tiderna kommer sen .. efter att säsongen är avklarad.

Arshavin har varit långt ifrån sitt vanliga jag och jag är bara en av flera som är missnöjd med honom, men jag är säker på att han åtminstone försöker. Och han står ofta för mycket klipska instick och gör ofta bort försvarare och skapar målchanser. Det finns säkert bättre alternativ ute på marknaden, men så länge Arshavin visar att han försöker och så länge han kan avgöra matcher á la Liverpool/United/Porto(briljerade mot Porto) så kan vi inte vara någonting annat än nöjda.

Jag skulle kunna fortsätta så här i evigheter! Men jag tror ni fattar poängen. Arsenal har inte världens bästa spelare, men vi har ett av världens bästa L A G. Och vad som imponerat mig på sistone är vilket oerhört flyt laget fått med sig. Vi har saknat det är flytet nästan hela säsongen och Chelsea och United har haft med sig Fru Fortuna mycket oftare än oss, men äntligen verkar hon även börja ge oss lite kärlek.

Det lag som vinner ligan har oftast haft mest tur av lagen. Det lag som vinner ligan har sett till att vinna även när de spelat dåligt. Det lag som vinner ligan har helt enkelt sett till att vara bäst när det gäller. Arsenal spelade förfärligt dåligt mot Hull, men nog fan (ursäkta språkbruket) lyckades vi vinna ändå. Arsenal var ständigt tama mot ett tappert Stoke, men nog fan lyckades vi vinna ändå! Trots att vi flera gånger om spelat dåligt, så har vi ändå sett till att åka hem med tre poäng i bagaget. Sådant identifierar mästarlag!

Verminator!

Det blev lite långt, men jag avslutar här. Det jag ville få sagt är vad jag fått sagt. Kom även ihåg att jag aldrig sagt att man inte får kritisera spelare. Det är snarare ett måste efter dåliga matcher, men man får även komma ihåg hur förutsättningarna sett och ser ut, hur omständigheterna förändras och hur laget lyckats i matchen. Så länge vi går vinnande ur striden får spelarna spela hur dåligt som helst.

Jag hoppas på någonting extraordinärt den här säsongen och jag hoppas att ni gör detsamma. Arsenal til I die.

God kväll. Det blev tyvärr inget inlägg igår då jag har fullt upp med saker och ting. Det ska dock inte bli några problem gällande inläggen denna vecka. Så, igår fick jag en hel del intressanta kommentarer och Björkman var den första som började spekulera i hur många poäng alla lag skulle ta i de resterande matcherna och hur Arsenal skulle mäta sig med United och Chelsea i slutspurten. Jag blev väldigt intresserad av att "skapa min egen lista" och således ska jag även göra det i dagens inlägg!

Så, hur ser spelschemat för toptrion ut? Jo, på följande vis:
______________________________________________________________________________

Chelsea: Blackburn (b), Portsmouth (b), Aston Villa (h), United (b), Bolton (h), Tottenham (b), Stoke (h), Liverpool (b), Wigan (h)

Arsenal: West Ham (h), Birmingham (b), Wolves (h), Tottenham (b) Wigan (b), Man City (h), Blackburn (b), Fulham (h)

United: Liverpool (h), Bolton (b), Chelsea (h) Blackburn (b), Man City (b), Tottenham (h), Sunderland (b), Stoke (h) 
______________________________________________________________________________

Låt oss börja med Chelsea. Chelsea har ju smått börjat formtoppa trots sina skador på nyckelspelare, men att de skulle vinna alla resterande matcher har jag ändå svårt att se. De kanske slipper förluster, men poängtapp lär komma förr eller senare. Så här många poäng tror jag att Chelsea tar:

3 poäng: 5 stycken trepoängare (Blackburn, Portsmouth, Aston Villa, Bolton, Wigan)
1 poäng: 3 stycken enpoängare (United, Tottenham, Stoke)
0 poäng: 1 förlust (Liverpool @ Anfield)

Jag tror att deras kommande formtopp håller i sig ett tag och att de vinner tämligen enkelt mot svåra bortamotstånd som Blackburn och Portsmouth. Sedan tror jag att Aston Villa är så pass tröttkört så att Chelsea vinner över dem. United på Old Trafford kan gå hur som helst, men det luktar kryss. Sedan tror jag Stoke överraskar Chelsea och får med sig ett kryss på Stamford Bridge. Jag tror även Liverpool (hur dåliga de än är just nu) skulle något överraskande lyckas vinna mot dem.

Chelsea har just nu 64 poäng med nio matcher kvar att spela. Om poängskörden skulle se ut som ovan skulle det resultera i 18 poäng vilket skulle få dem att sluta på totalt 82 poäng.
______________________________________________________________________________

Låt oss fortsätta med att titta på United. United har en av världens bästa strikers i Rooney och så länge han är frisk kan vad som helst hända. Dessutom börjar man se allt starkare ut och de har minst lika stor chans som de andra två lagen att vinna ligan. Så här tror jag Uniteds poängskörd kommer att se ut:

3 poäng: 4 stycken trepoängare (Liverpool, Blackburn, Sunderland, Stoke)
1 poäng: 3 stycken enpoängare (Chelsea, Tottenham, Bolton)
0 poäng: 1 förlust (Manchester City)

Jag tror att United har ett vasst lag så länge Rooney är frisk och om de så vill sig så kan de ta mycket mer poäng än jag angett här ovan. Det svåra med United är dock att de är svårbedömda. Jag tror att de lyckas vinna över Liverpool och även vinner bortamötena mot Blackburn och Sunderland. Däremot så tror jag de förlorar mot ett riktigt revanschsuget City samt får med sig bara en poäng mot Chelsea och Tottenham. Tror även Bolton har en perfekt chans att stjäla poäng hemma på Reebok Stadium.

Manchester United har just nu 66 poäng och skulle med poängskörden ovan dra in 15 poäng. United skulle i så fall sluta på exakt 81 poäng. 1 poäng mindre än Chelsea.
______________________________________________________________________________

Och så kommer vi då till vårt kära Arsenal. Jag har redan förutspått våra resterande matcher i detta inlägg och hittills har det väl sett sådär ut gällande min tippning på resultat. Hur som helst så tror jag vi får följande poängskörd:

3 poäng: 6 stycken trepoängare (West Ham, Birmingham, Wolves, Wigan, Blackburn, Fulham)
1 poäng: 2 stycken enpoängare (Tottenham, City)
0 poäng: Inga förluster

Jag har svårt att se att Arsenal ska förlora mot lag som West Ham, Wolves och Wigan, men däremot lär både Birmingham (aningen överskattade) och Blackburn kunna skapa problem. Jag tänkte länge över detta och jag tror snarare att vi vinner mot City och tappar poäng mot något av lagen som jag nämnde tidigare. Men då blir ändå poängskörden detsamma.

Arsenal har just nu 64 poäng och skulle med poängskörden ovan dra in 20 poäng. Detta skulle få Arsenal att sluta på 84 poäng. 2 poäng före Chelsea och 3 poäng före United.

______________________________________________________________________________

Visst må jag vara Arsenal-supporter, men här ovan har jag försökt att vara så neutral som möjligt. Det stora hotet är i mina ögon Chelsea.

Chelsea verkar ha fått igång tåget och de kommer att bli hyperfarliga i slutspurten. Dessutom ligger de i täten med hela tre poäng om de lyckas vinna sin match som de har kvar att spela. Detta då de har en match mindre spelad än både United och Arsenal.

Trots skadorna har Chelsea bredast trupp och de har väldigt många som kan göra mål av ingenting (Drogba, Anelka och en Malouda i toppform). Tyvärr måste jag säga att Chelsea ser starkare ut och har en större chans att vinna än Arsenal, men däremot har Chelsea kvar väldigt tuffa bortamöten mot både United och Liverpool som kämpar för en fjärdeplats.

När jag tittar över mina listor här ovan känns det mer som om Chelsea även dem lyckas håva in 20 poäng vilket göra att de slutar på samma poäng som Arsenal. I sådana fall skulle målskillnaden avgöra och just nu ligger vi fyra mål bakom Chelsea. Eftersom vi har gjort fler mål än dem räcker det med att ligga på samma målskillnad som dem. Frågan är om det verkligen kan bli en fråga om målskillnad, vem vet?

Well, ni är gärna att välkomna att komma med era åsikter i kommentarspåret! Vad tror ni? Ser mina listor logiska ut? Vilka vinner PL?

P.S Shahriar och Michael Jonsson, jag tar era frågor/påståenden i morgondagens inlägg!

Wow! Ni vet när man ska springa en mil, närmar sig mål och ser finishen runt krönet? Ni vet när man närmar sig mållinjen och vet vad som väntar? Ni vet när man kastar sig över mållinjen och segar ner på gräset bredvid? Ni vet hur slutkörd man känner sig då? Så slutkörd är jag just nu.

Jag tror vi alla satt, stod eller låg ner och bara väntade på att få ut våra aggressioner. En poäng mot fucking Hull? En poäng mot ett motstånd som bara hade tio man på plan halva matchen? En poäng mot Hull som mycket troligtvis kunnat krossa våra titeldrömmar?  Hur fan kunde det ha gått till? Varför? Varför tappa poäng, NU?

Vi väntade, väntade och väntade, men vi väntade förgäves. Jag hade redan bestämt rubriken på matchrapporten. Den skulle heta One of those days... och jag skulle vara sjukt deprimerad vid skrivande tillfälle.

Spelet var skit, motivationen var skit, målchanserna var skit - ja, allt var skit. Arsenal började först pressa Hull i matchminut '66 (samma ögonblick då Walcott kom in) och då kom man inte med någonting farligare än ett misslyckat skott av Arshavin. Pressen stannade av och vi skapade knappt någonting alls. Vi såg tama, lama och omotiverade ut. Var fanns gnistan, motivationen, drömmen om en titel och allting annat som skulle ha funnits där?

Matchuret tickade mot sitt slut och vi alla satt och väntade på att domarjäveln skulle blåsa i den där förbannade pipan. Vi väntade på att döma ut domarens insats och vi väntade på att kritisera spelarnas insatser. Men, men, men så kom den där förbannade dansken in i matchbilden. Då kom Nicklas Bendtner, 22 år, med ett av de finaste skitmål jag någonsin sett. Då frälste Nicklas Bendtner, 22 år, alla arsenalfans runtom i världen.

Min bloggkollega fektarn frågade både sig själv och er om det skulle bli en ny nagelbitare. Jag tror att det var en nagelbitare fram tills matchminut '89. Fram tills dess så kändes det som om vi hade någon sorts chans, men när Hull-spelarna började dra ut på tiden så kändes det kört. Då kändes det som om vi aldrig skulle lyckas få till någonting. Hull-spelarna maskade så mycket de bara kunde och när väl Arsenal lyckades sno åt sig bollen så skapade man ingenting. Det var en nagelbitare, javisst, men de sista sex minuterna hade vi nog redan accepterat 1-1. Det hade inte Nicklas Bendtner.

Denilson som varit svag hela matchen valde att dra iväg ett mycket desperat skott från 30 meter. Denilson trodde nog aldrig att den skulle gå in och det gjorde den heller inte. Men den var välplacerad (på mål) och den var hård och det räckte för att Myhill skulle släppa en retur rakt ut i banan. Där var den ständigt kritiserade Bendtner vaksam och drog på någon sorts halvvolley in bollen bakom Myhill. 2-1, eller rättare sagt 1-2. Glädje, extas, eufori, lycka!

Jag väljer att stanna här. Det finns ingenting speciellt att skriva om den match som utspelade sig under nittio matchminuter. Det finns dock en hel del att skriva om den match som utspelade sig efter dessa nittio matchminuter. Bendtner såg ännu en gång till att frälsa oss och han är idag, imorgon och nästa vecka anledningen varför vi fortfarande kan hoppas på en ligatitel. Tack Nicklas, tack!
______________________________________________________________________________

Spelarbetyg och omdömen:

Almunia (6,5/10) - Kan inte göra någonting åt straffen då den är för bra slagen. Är i övrigt stabil, precis som han varit på sistone.

Sagna (6,5/10) - Jag tycker han var bättre i den här matchen än han varit i de senaste matcherna. Håller tätt defensivt (precis som vanligt), men var aningen mer aktiv i det offensiva.

Campbell (6/10) - Gör sin sämsta (för grovt ord) match i Arsenal-tröjan hittills (den här säsongen dvs). Olyckligt vid straffsituationen då han inte gör så mycket fel. Detta då JVoH rent ut sagt slänger sig på honom. Är i övrigt väldigt klok i sitt spel. Betyget hamnar mellan 6 och 6.33.

Vermaelen (7,5/) - Vår bäste spelare på plan tillsammans med Clichy och Diaby. Gör som vanligt ett djurjobb där bak och ser alltid till att ge Campbell och andra spelare understöd.

Clichy (7,5/10) - Det här är den Clichy vi är vana att se! Det här är Clichy från 07/08! Killen presterar och killen presterar väldigt bra för tillfället! Jättehot i offensiven med sin snabbhet på kanten och tät i defensiven!

Nasri (6/10 - utbytt i matchminut '76) - Var tyvärr inte lika dominant som mot Porto, men var fortfarande bra. Blir dock ett underbetyg på honom (kanske lite oförtjänt), men jag är hård i bedömningen.

Denilson (5/10) - Har börjat förlora alldeles för många närkamper och blir alldeles för enkelt bortknuffad. Denilson måste lägga på sig lite muskler tills nästa säsong om han skall kunna utmana Diaby om platsen bredvid Song och Fabregas.

Diaby (7,18/10) - Spelade enligt mig riktigt bra. Hans spel är inte allra märkvärdigast, men han sköter balansrollen på mittfältet alldeles utmärkt. Vinner dessutom många viktiga närkamper! Kan dock bli lite för egoistisk då och då.

Eboue (7,21/10 - utbytt i matchminut '66) - Spelade ännu en gång riktigt bra! Ett riktigt hot i offensiven och en spelare som vågar bryta mönstret gång på gång. Synd att han inte kom till något bra avslut bara!

Bendtner (7,8/10) - Han får det höga betyget enbart på grund av det avgörande målet. Så viktigt var det!

Arshavin (6/10) - Var bra i första halvlek, men sjönk riktigt mycket i andra. Missade dessutom ett par riktigt smaskiga lägen. Sett över hela matchen får han en sexa.

Walcott (6,7/10 - inbytt i matchminut '66) - Gjorde ett riktigt bra inhopp. Hans snabbhet avlönade sig nästan direkt då Arshavin fick ett gyllene läge att sätta 2-1. Fortsatte vara ett riktigt hot i offensiven under resterande delen av matchen.

Eduardo (spelade för lite för att betygsättas - inbytt i matchminut '76)

______________________________________________________________________________

Matchens tre kanoner:

• Vermaelen - En gigant i försvaret!
• Clichy - Clichy är tillbaka i storform och han är hiskeligt bra!
• Bendtner - Målet som han satte i matchminut '93 är anledningen varför hoppet fortfarande lever.

______________________________________________________________________________

Matchens sp*rsspelare (spelare som behöver putsa sina kanoner):

• Denilson - Måste biffa upp sig rejält!

______________________________________________________________________________

Glöm inte bort:

Glöm inte bort att ni kan få sova över hos Markuzen eller Björn om ni är i Göteborg och festar. Markuzens (en läsare) fyllesamtal förgyllde min kväll och när han läser detta imorgon kommer han nog inte att minnas någonting. Han ville nämligen ha en liverapport av mig under matchens gång och istället för att se till att hålla sig uppdaterad söp han sig full. Hans glädje när han ringde mig och fick veta att vi vann med 2-1 miste inga gränser. Jag tror alla på den där festen blev tysta under under de sekunder han skrek ut sin glädje. Grattis Markuz!

För att vara lite mer seriös bör vi inte glömma borta att vi faktiskt ligger i delad serieledning för tillfället! Chelsea och Arsenal ligger på samma poäng (Chelsea leder pga bättre målskillnad och har dessutom en match mindre spelad) och United ligger en poäng efter med en match mindre spelad.
______________________________________________________________________________

Mina sista tankar:

Ja, det går inte att sammanfatta den här kvällen med ord. Bendtner är kung och om han fortsätter så här så kommer han att bli älskad av allt och alla. Låt oss nu hoppas att Fulham fixar åtminstone lika mot Manchester United imorgon! Annars så ska jag nu belöna mig själv med en skön sömn. Tack för mig, hörs imorgon :)

Hej! Vi möter Hull imorgon (om ni läser detta på lördag så möter vi dem idag!) och här kommer inför-rapporten från min sida!

**

Spelplats

Plats: KC Stadium
Tid: 18.30
Tävling: Premier League

Skadeläget

I Arsenal har man sedan tidigare Robin Van Persie, Johan Djourou, Aaron Ramsey och Kieran Gibbs långtidsskadade. Cesc Fabregas lär med största sannolikhet missa matchen och tveksamma namn inför drabbningen är Rosicky samt Sagna.
Om alla skulle komma att missa matchen så saknar Arsenal totalt sju
spelare. En spelare som inte är skadad, men missar matchen på grund av
avstängning är Alexandre Song.

I Hull ser det lite ljusare ut där man enbart har Ashbee och Gardner på skadelistan. En av de viktigaste spelarna i Stephen Hunt är dock osäker till spel och kommer att genomgå ett sent
matchfitness-test. En annan viktig spelare som inte är skadad, men nyss
återkommen från skada är Jimmy Bullard.

Possibel startelva

----------Almunia----------
Sagna-Campbell-Vermaelen-Clichy
----Nasri-Diaby-Denilson----
----Walcott-Bendtner-Arshavin----

Vem som kommer att spela som defensiv mittfältare blir det största frågetecknet. De alternativ som finns är Diaby och Denilson.
Denilson som har haft en väldigt stor formsvacka på sistone borde
naturligtvis inte vara ett alternativ, men man vet aldrig med Wenger. Det mest logiska vore dock om man spelade Diaby som
defensiv mittfältare samt Denilson i sin favoritroll - som
balansspelare. Om Rosicky är frisk kan han komma att starta till höger
i anfallet, men jag är rätt så säker på att Wenger låter Walcott starta. Annars finns det inte mycket att ändra. Om Sagna inte är frisk spelas naturligtvis Eboue som högerback.

Viktigaste spelarna för bägge lagen

Efter sitt hattrick mot Porto måste Bendtner visa att
han kan vara lika farlig i Premier League som i Champions League.
Bendtner kommer ännu en gång leda anfallet och han kommer att vara en
nyckelspelare säsongen ut. En annan viktig spelare är Campbell.
Det kommer antagligen vara första gången han spelar två matcher i rad
och det kommer att ställas många frågetecken kring om han har orken att
klara av det. Bendtner och Campbell blir viktigast för Arsenal!

För Hull gäller det att Bullard höjer sig ett par
snäpp. Han var väldigt blek mot Everton och han har inte råd att vara
lika blek mot Arsenal. Samtidigt gäller det att få Hunt matchklar. Med både Bullard och Hull på plan kan Hull slå alla lag hemma på KC Stadium.

Statistik

Hull har just nu bara en vinst på 14 ligamatcher. Hulls
senaste vinst kom den 6 februari mot Manchester City och före det kom
senaste vinsten i november, den gången mot Everton. Hull har bara
förlorat en av de senaste tio matcherna på hemmaplan. Denna hemmasvit
består av fyra vinster och fem likaresultat.

Hull har förlorat de tre senaste ligamatcherna och har bara
hållit nollan fyra gånger den här säsongen. Hull vann mot Arsenal i
deras första PL-möte någonsin (säsongen 08/09), men har sedan dess
förlorat tre gånger mot Arsenal. Två gånger i ligan och en gång i
FA-cupen.

Hull har släppt in mest mål (13) de sista tio minuterna av
alla lag i Premier League medan Arsenal har gjort mest mål av alla de
sista tio minuterna (14). Arsenal har i de fyra sista ligamötena gjort
fyra mål i den nittionde minuten (inräknat tilläggstid).

Walcott kan göra ligamatch nummer 100 för sitt Arsenal om han
får spela. Sist men inte minst har Arsenal vunnit hälften av sina 14
bortamöten hittills. Någonting som endast slås av Manchester United.

Vad säger motståndarcoachen?

We're getting the squad together. The belief, the desire and
certainly the knowledge of what is necessary in the next ten games is
there. We've addressed that this week and how important the next ten
games are in creating the next chapter of Hull City's history.

Vad säger Wenger?

I feel there is respect, and we go in to the next game.We do not
focus on bad blood. We just focus on our game and try to play well. In
fact, if you look at what happened [in december], there was not a lot,
nobody has been injured. There was a little brawl at some stage where
we got punished, them as well, but the game was not dirty. I look
forward to seeing my team play football well. As for the rest, I
respect everybody in life, and I don't make any special issue of that.

Vad säger jag?

Varje match är som en cupfinal och exakt likadant är det för
Hull. Det är två skilda världar det handlar om. Vi kämpar för ligavinst
och de kämpar för att hålla sig kvar i ligan. Det här kommer bli en
extremt tuff match - både fysiskt och psykiskt. Det gäller att vara
fokuserat direkt från första matchminut. Annars kan det kosta sig.

Om vi ska vinna ligan måste vi vinna mot Hull, bara måste!
Det är bara nio matcher kvar och tre poäng är ett måste i varenda
match. Hull är ett väldigt tufft motstånd, speciellt hemma på KC
Stadium. Därför gäller det att inte vika ner sig. Om Arsenal klarar av
att stå upp på benen oavsett vad som händer och om Bendtner ser till
att hitta målet kan det här mycket väl sluta lyckligt. Jag själv har
aningen pessimistiskt tippat 1-1, men jag hoppas verkligen jag har fel
och detta via en Arsenal-vinst.

Övrigt

Jan (bloggverktyget som ändrar stor bokstav till liten) Vennegoor of Hesselink (för övrigt det skönaste namnet någonsin) säger följande:

We have enough quality to stay in the league. I love the saying, 'every game is a cup final' and it's true for Hull just now.

Mina sista ord

Ingenting annat än vinst räknas nu när varenda match är en
cupfinal. Om Arsenal ska klara av det måste de visa upp bra
passningsspel, många mål, grym offensiv och defensiv och framför allt
hjärta och kamp. Om de klarar av det så är jag mer än säker på att vi
vinner. Finns inte så mycket mer att säga än: COME ON YOU GUNNERS!

God kväll! Idag är en sådan dag då det finns tusentals saker att skriva om! Trots att jag kommer att ha med en hel del i dagens inlägg så är jag fortfarande tvungen att sålla. Hur som helst, ni kan redan nu förbereda er på en hel del intressanta uttalanden! Dessutom är det match mot Hull imorgon och en inför-rapport kommer att komma upp sent ikväll. Hur som helst, jag väljer att kicka off inlägget direkt med någonting Wenger sagt här om dagen, nämligen följande:
___________________________________________________________________________________

Leave me alone. I always go to the end of my contract and I am going until 2011. So there is no way. For me, it is the worst moment to come back on this. At the moment I focus on Hull City. That maybe less glamorous than Real Madrid but they are much more important in my life at the moment.
___________________________________________________________________________________

Som ni själva märker så finns det en hel del (läs: lite) aggression bakom detta. Jag skulle aldrig tro att Wenger väljer att rasa på en enkel förfrågan om Real Madrid, en förfrågan som dessutom saknar substans. Antagligen har han på senare tid blivit ständigt pressad av Real Madrid (Perez?) att ta över Real Madrid till sommaren. Detta speciellt efter nederlaget mot Lyon. Jag kan verkligen se det framför mig, då jag inte tror att Wenger skulle reagera så hätskt på en vanlig förfrågan om intresset för RM. Jag menar, det är ytterst sällan Wenger väljer att ta till ordval som leave me alone. Men ja, vad vet jag?

Ioförsig kan den reaktionen tvingats fram efter massa skriverier som fått honom att ilskna till. När man befinner sig i ett så viktigt läge som vi trots allt gör så är rykten om att man bara skulle fly klubben det sista man vill höra. Hur som helst, ni får gärna skriva vad ni tror i kommentarspåret.

Wenger är eftertraktad trots att han inte vunnit en titel på flera år!

Ah, det finns så mycket jag vill ha med i dagens inlägg, men som inte får plats. Hur som helst, låt oss höra (läs: läsa) vad Eboue har att säga:
___________________________________________________________________________________

Last year and this year is not the same. This year we are more compatible together, we have got more maturity and more solidarity in our team. If we continue to play like this, together, we can do something this season.

Arsène Wenger, when we have some bad days he is always with us so for me I think he is like our dad here and we are all happy to play for him.

Every day the players are laughing about me saying 'Emmanuel you do everything but when you come to the goalkeeper you are scared to score,' so I tried to show them I can score and I'm very, very happy.
___________________________________________________________________________________

Ja, det är ju en hel del han har att säga (mer än det jag nämnde här), men jag känner att jag inte kan ta bort något av dessa tre stycken. Det första stycket (det är väl egentligen inte ett stycke, men låt oss kalla det för det) visar att det finns en notabel skillnad mellan förra årets upplaga av Arsenal och årets upplaga av Arsenal.

Andra stycket visar hur viktig Wenger är för spelarna. Jag har tidigare pratat om mina tankar om att ha Wenger som tränare och hur det skulle påverka laget om han valde att lämna. Det här är vad jag pratat om många gånger tidigare. Eboue är bara en av flera spelare som har en sorts fader-son-relation med tränaren. Andra spelare som har en liknande relation med honom är Cesc Fabregas, Gael Clichy och Denilson. Om Wenger helt plötsligt (mitt i en säsong eller innan hans kontrakt går ut) skulle lämna Arsenal finns det all anledning att tro att det skulle påverka laget enormt mycket. Negativt det vill säga.

Tredje och sista stycket visar bara vilken skön karaktär Eboue är. Jag är nog bara en av flera som är lycklig över hur mycket han har förbättrats sedan förra säsongen.

Eboue - en skön karaktär!

Vermaelen tror att vi kan vinna Champions League:
___________________________________________________________________________________

I'm convinced we can win the Champions League. Otherwise I wouldn't be stood here. You have to stay focused in every game and be confident in every game. We've been written off twice already I think. majbe we will have the last laugh, we will see at the end of the season. You have to focus every game and we will see where we are at the end of the season.
___________________________________________________________________________________

En annan spelare som tror riktigt mycket på sitt lag är Clichy som säger följande när han blir tillfrågad om hur mycket en titel skulle betyda för detta Arsenal jämfört med Arsenal 03/04:
___________________________________________________________________________________

Even more, because people really doubt Arsenal. With the young team we have, people were saying a lot of bad things about us. That is the first thing we want to do. We want to show them we are a bit more mature now and that we can compete in this league, which is the best league in the world. We are going to fight until the end to make something happen because this year could be our year.
___________________________________________________________________________________

Jag älskar att Vermaelen säger att det kanske trots allt är Arsenal som får skratta sist och allra bäst. Det är naturligtvis en hel del matcher kvar, men vi finns med där och det känns faktiskt väldigt roligt. Betydligt roligare än förra året då det enda vi hade att kämpa för var Champions League och FA-cupen. Inget fel med det, men ligan betyder oerhört mycket med tanke på att man kämpar igenom sig den en hel säsong.

Jag försöker ständigt undvika tankarna kring ett eventuellt firande vid en eventuell titelvinst, men jag kan inte låta bli att tänka hur lycklig jag skulle bli. Jag skulle praktiskt taget skita i alla problem jag hade och vara glad i flera månader, hah, flera år. Det är upp till spelarna att bevisa att man kan göra det.

Dessutom är det roligt att Clichy kommit igång. Han var ju brutalt dålig (vilket tyvärr inte är någonting annat än sanning) när han precis kommit tillbaka från skadan, men det var ju väntat. Det är få spelare som kommer tillbaka från en långtidsskada och glänser redan de första matcherna. Hur som helst så har Clichy kommit igång rejält och börjar allt mer likna den gamle Clichy som är omöjlig att komma förbi på högerkanten (för motståndarlaget då). Nu får vi hoppas att han inte skadar sig, detta med tanke på att vi "enbart" har Traore och Silvestre som kan spela på vänsterbackspositionen. Alltså inga alternativ man vill ha när man kämpar om en titelvinst.

Clichy har spelat riktigt bra på sistone!

Men, fokus riktas alldeles snart (om det redan inte har gjorts det) på matchen mot Hull och Wenger har följande att säga om hungern m.m:
___________________________________________________________________________________

We will not feel down because we won 5-0, but we have as well to be realistic, keep our feet on the ground, make sure the hunger is there as we just talked about. In the Premier League every game is as dangerous as [it is in] Europe. We have to make sure we prepare well for Hull now.
___________________________________________________________________________________

Det sades ioförsig för ett tag sedan, men sanningen är att hungern kommer att vara extremt viktig imorgon. Spelarna måste ha glömt utklassningen av Porto sedan ett bra tag tillbaka och nu måste fokus sättas på ligan. Vi kan inte gå in i matchen mot Hull och spela nonchalant och tro att vi vinner med 5-0 ännu en gång. Det gäller att rivstarta och visa Hull vart skåpet ska stå.

Jag vill inte se ett Arsenal som ännu en gång spelar lite slappt i början för att sedan komma igång när de fått ett mål i baken. Jag orkar inte med det. Jag vill imorgon se ett Arsenal som kämpar från matchminut '1 till matchminut '90 (+ tilläggstid). De ska naturligtvis inte springa ihjäl sig i matchinledningen, men de ska visa att de är fokuserade på uppgiften och visa att man inte bjuder in Hull i matchen direkt från första början.

Sist men inte minst så kan jag (rättare sagt Wenger) rapportera att Ramsey ligger hemma och har tråkigt.
___________________________________________________________________________________

I spoke to him on tisdag before the [Porto] game. You are bored when you are flying on the pitch and then suddenly you are lying on the bed. You can only be bored. He is confident that he will come back. He is determined, but at the moment it is a problem of patience, and when you are 19-years-old, patience is not your first quality.
___________________________________________________________________________________

Jag undrar vad han gör där hemma egentligen. Jag skulle aldrig i hela mitt liv tänka mig att vara instängd hemma i flera månader. Nu tror jag att han kan komma att röra sig utomhus alldeles snart, men ja, vad gör man hemma som professionell & skadad fotbollspelare? Spelar FIFA, lagar mat, tittar tv, pratar i telefon, chattar, spelar datorspel? Jag har ingen aning, men huvudsaken är att Ramsey har tråkigt. Det kunde hur som helst varit värre, så jag tror alla parter är glada över att det gick så bra som det gick. Han siktar ju på comeback inom 6-7 månader, vilket ändå måste ses som positivt sett till vad tacklingen kunde ha resulterat i.

Hur som helst (har nog använt det uttrycket 27 gånger i dagens inlägg) så stannar vi här. Inför-rapport kommer upp senare ikväll. Tills dess får ni ha det så bra, hej!

God morgon! Denna gång är det morgon också (ni som läst gårdages inlägg fattar!). Hur som helst, idag kommer jag för ovanlighetens skull med ett tidigt inlägg och då det är ett par dagar kvar till matchen mot Hull tänkte jag slå till med ett videoinlägg som de flesta av er brukar uppskatta. Finns inte så mycket mer att säga här än: enjoy! (Jag har gjort det här väldigt många gånger tidigare, så ursäkta om någon enstaka video som varit med skulle dyka upp ännu en gång!)
___________________________________________________________________________________

Den där räddningen - Ja, den där räddningen. Jag kommer själv ihåg när jag satt ensam hemma i ett mörklagt rum och skrek ut min ilska mot domaren. Jag kommer ihåg hur mycket jag svettades. Jag kommer ihåg att jag bad till Gud. Jag kommer ihåg att jag höll på att dö av väntan. Sen slog han straffen. Sen kom räddningen. Sen kom glädjen.

___________________________________________________________________________________

Arsenal-spelarna visar hur man ska klacka - I den här videon får vi bl.a se både en, två och tre klackar framförda av våra kära spelare. Sjuka skills om ni frågar mig!

___________________________________________________________________________________

Grym kompilation! - Finns inte så mycket mer att säga om denna kompilaton. Kan vara en av de bästa som någonsin gjorts.

___________________________________________________________________________________

Hur lurar man bort en målvakt utan att ens nudda bollen? - Jo, precis så som Kanu gjorde i klippet.

___________________________________________________________________________________

Underbar Arshavin-kompilaton - Det må ha hänt att jag länkat den förut, men man blir bara så glad av den hår, så den tål att länkas ännu en gång.

___________________________________________________________________________________

Bendtner-kompilaton - Det här må inte vara en av de bästa "ute på marknaden" (snarare åt det motsatta hållet), men det viktiga är att den visar vad killen är kapabel till. Han kan trots allt. Och han kan en hel del.

___________________________________________________________________________________

Fabregas vs. Stoke - Vi alla kommer ihåg den här matchen och den kommer sitta kvar i minnet ett bra tag. Den här videon har jag kollat på minst 25 gånger sedan matchen. Den är bara ... underbar. Och låtvalet (Hoppipolla av Sigur Ros) är ju bara så rätt.

___________________________________________________________________________________

RvP visar skillsen - Vi saknar fortfarande vår holländare och denna video får en ju att längta efter honom ännu mer. För sin storlek är han sjukt tekniskt, sjukt!

___________________________________________________________________________________

A Night At The Emirates - Jag vet att jag länkat till den förut (inte i dessa sammanhang dock), men den här tål att länkas tusen gånger om. Det här är så nära poesi man kommer i videoformat. Rysningar!

___________________________________________________________________________________

Judgement Day - Långt ifrån så gammalt att man kan kalla det för nostalgi, men visst ger det ändå gåshud?

___________________________________________________________________________________

Campbell visar hur man ska glidtackla - Den gode Campbell sätter världsrekord i glidtackling.

___________________________________________________________________________________

Hitler får reda på att vi inte tagit oss till final i FA-cupen - Det finns en hel del av dessa ute på tuben och trots att den här "bara är okej" så är det en av de bättre Arsenal-relaterade. Och den borde bjuda på ett och annat skratt trots allt!

___________________________________________________________________________________

Henry fixar avancemang! - Just de här scenerna är från filmen Goal 2, men förutom bilderna på tränarna (som är skådespelare) så är det autentiskt material från matchen mot Real Madrid. Ger en riktiga feel-good vibbar, bör ses!

___________________________________________________________________________________

1-0 TO THE ARSENAL! - Bortafansen sjunger One Nil To The Arsenal!

___________________________________________________________________________________

Alla fem målen mot Porto - ...och sist men absolut inte minst kan vi ju inte få nog av utklassningen i tisdags!

___________________________________________________________________________________

God morgon, blah, god kväll. Jag skrev helt ärligt god morgon innan jag insåg att klockan faktiskt är rätt mycket. Anledningen är att jag är nyvaken då jag av någon anledning somnade vid fyra-slaget. Det är även därför detta inlägg inte kommit upp förrän nu. Det får ni ursäkta mig för, men istället för att skriva mer om det så väljer jag att hoppa på dagens inlägg direkt.

Så, vart ska man börja idag egentligen? Först och främst kan vi väl njuta lite till av gårdagens vinst genom dessa löp - ett, två och tre.

Det finns egentligen mycket att njuta av än, men jag tänkte idag ta tillfället i akt och hylla Bendtner lite. Jag påbörjade smått på ett helt hyllningsinlägg, men jag väljer trots allt att inte ropa hej förrän jag/vi är över bäcken.

Hur tänkte jag då hylla Bendtner? Nja, hylla och hylla är väl att ta i, men jag tänkte försvara honom genom att .. ja, hylla honom. Saken är att det finns väldigt många som anser att Bendtner gjorde väldigt "enkla" mål igår och att vem som helst skulle kunna sätta dem (läs: Bendtner är överskattad). Om det skulle vara sant så skulle man alltså kunna sätta in min klasskamrat Åkermark inför 60,000 fans på Emirates och Åkermark skulle utan tvekan göra dessa tre mål. Sanningen är ju att det inte är en sanning alls.

Låt oss först och främst gå igenom målen en för en. Första målet skapas av en Arshavin som
störtar mot mål på ett kamikaze-aktigt sätt och efter hans misslyckade
försök att skotta så rensas bollen undan av en Porto-back. Men bollen
hittar en framåtsprångande Bendtner som går in hundraprocentigt för
att få en fot på bollen. Någonting han lyckas med. Hans tajming, hans vilja och hans sätt att gå in i närkampen skapar målet och i mina ögon är det inget snack om att det är ett mål som är svårt att få till. Men Bendtner lyckas, precis som han har gjort så många gånger förr.

Bendtner sätter första målet! Foto: Bildbyrån

Andra målet skapas ännu en gång av Arshavins fina förarbete, men det är Bendtners specialitet att hitta ytor i straffområdet som får Bendtner att stå där och slå in bollen. Jag kommer här nedan (i styckena nedan) beskriva mer djupgående vad som gör det här målet så bra. Det tredje målet på straff är ju en mycket fint slagen straff. Eftersom målvakten går åt samma håll måste straffen vara bra slagen för att den ska gå in, någonting den är. Lågt och långt ner i målvaktens högra hörn. Näst intill otagbar för målvakten.

Vad som gjort Bendtner till en så bra striker (anfallare ö.h.t) under det senaste året är hans ständiga sätt att hitta ytor i motståndarnas straffområde. Han hittar alltid nya löpvägar och nya sätt att ta sig förbi motståndarlagets backar för att sedan bli serverad med en passning som han vanligtvis brukar raka in.

Han verkar alltid på ett eller annat sätt lura försvararna och trots att han inte är en snabb spelare så är hans spelsinne väldigt utvecklat för att vara 22 år. Han vet när han ska ta löpningarna, han vet när han ska få passningarna och han vet när han ska ta avsluten. Fråga er själva hur många gånger ni sett Bendtner offside. Om ni tänker efter så är det ytterst få gånger han springer offside, eller hur? Vi alla minns Adebayors försök att sätta offside-rekordet 08/09 och RvP brukar även han då och då springa/ställa sig offside. Bendtner å andra sidan har förmågan att lura offside-fällan gång på gång. Mycket tack vare hans tajming, spelsinne och förmågan att hitta ytorna.

För att enbart vara 22 år gammal är det här väldigt bra. Detta med tanke på att Bendtner aldrig ens varit i närheten av att ha den talangen som Messi, Ronaldo och Fabregas blivit begåvade med. Bendtner har kämpat, kämpat och kämpat och fortsätter än idag att kämpa. Det finns naturligtvis fortfarande stora brister i hans spel och bara för att han gjorde tre mål mot Porto är han inte världens bästa anfallare. Däremot ska man komma ihåg att han enbart är 22 år och har hela sin karriär framför sig. Om han fortsätter att utvecklas i den takt han gör just nu så kan han mycket väl växa sig till ett stort namn i framtiden.

Well, efter lite tankegångar så tänker jag faktiskt inte göra inlägget längre. Den har en perfekt längd och jag låter det hela stanna vid Bendtner. Däremot så bör ni ta er en titt på dessa fina fotografier från en fotograf vid namn Ryu Voelkel. Jag har valt ut några godbitar och här kommer dem: Bendtner firar, Wenger vid tränarbänken, Nasri firar, Sagna x1, Sagna igen. Sedan kan man låta sig skratta lite över marcus Birro - nämligen detta. Sist men inte minst njuter vi lite till av Nasris mål mot Porto. Tills imorgon får ni ha det så bra, hörs!

[video:http://www.youtube.com/watch?v=Vuf_8JjdVG8]