Det var det det. Bendtner - som redan frälst oss tusentals gånger den här säsongen - hade inte krafter kvar att frälsa oss ännu en gång. Han gav oss hopp i en match som redan var förlorad. Mer än så går det inte att säga. För sedan klev Messi in i handlingen och precis som vi fick erfara så kan Messi förstöra motståndarlag helt på egen hand. Det enda sköna med hans uppvisning var att fokus nu ligger på Messis superba insats snarare än Arsenals förlust. Precis som fektarn sade så speglade inte 4-1 matchen, men ja, det blev förlust ändå.

Jag har hållt mig optimistisk hela säsongen, även under de dystraste tiderna. Jag tippade oss som tvåa eller etta inför säsongen (Premier League) och jag trodde att de skulle resa sig efter nederlagen mot Man U och Man C samt mot Sunderland och Chelsea. Jag hade rätt bägge gångerna och jag har fortsatt att vara optimistisk, men med bara fem matcher kvar så finner jag det svårt att tro på en titel. Nästan allting lutar åt ännu en titellös säsong.

Nu är det inte över än och jag tänker inte börja skriva en krönika om allt som gått fel redan nu, men jag känner redan nu en sån oerhörd sorg. Fabregas som snart funnits i klubben i sju år har ännu inte fått smaka på några titlar (om vi utesluter FA-cupen 2005) och samma sak gäller många andra trogna och lojala spelare i truppen. Sen finns ju fansen. Fansen som varje säsong trott, trott och trott för att i slutet av säsongen ännu en gång se laget i sitt hjärta gå titellösa.

Det är som sagt inte över än, men jag har extremt svårt att se att Chelsea skulle tappa fyra eller fler poäng (1 förlust & 1 likaresultat eller 2 likaresultat) samtidigt som Arsenal skulle vinna alla resterande matcher. För att vara ärlig så känns det näst intill omöjligt.

Jag har inte gett upp hoppet än (vilket jag anser är viktigt att påpeka), men jag har det bara svårt att se att vi skulle lyckas ta oss förbi ett väldigt formstarkt Chelsea. Istället känns det som om vi får sikta in oss på nästa säsong ... igen.

Kanske är det på grund av förlusten igår som jag känner mig så pessimistisk, vem vet. Sanningen är dock att det måste krävas någonting speciellt för att vi ska lyckas lyfta en titel den här säsongen. Vare sig det är Bendtner som emuleras till Henry eller Almunia som plötsligt vill leka Casillas så måste det ske någonting speciellt. Det är vårt enda hopp som finns kvar - att någonting likt ett mirakel ska ske.

Chanserna finns. Tre poäng är inte omöjligt att ta in och Chelsea har bl.a Liverpool på Anfield kvar att möta. Om det är någonting vi fått erfara den här säsongen så är det att Premier League är jämnare än någonsin och att vad som helst kan hända.

För vem trodde inför säsongen att Chelsea skulle förlora mot lag som Wigan eller att Manchester United skulle förlora på Turf Moor? Vem trodde att Arsenal skulle finnas med i titelstriden och vem trodde att Liverpool skulle falla så hårt som de gjort? Vad som helst kan fortfarande hända, men trots det så kommer det att krävas någonting speciellt av både spelare, ledare och fans. Vad som än händer så kommer jag att älska Arsenal i vått och torrt - för evigt.

**

QOTD: Ge mig så många anledningar ni bara kan till att vara optimistisk!

Hej. Idag är det då dags. Idag är det då dags att ta sig an en näst intill omöjlig uppgift. Jag har valt att vara optimistisk nästan hela tiden - av naturliga skäl - men ju närmare drabbningen kommer desto mer pessimistisk blir jag (förlåt att inlägget kommer att bli aningen pessimistiskt). För det som väntar är ingen enkel match, det är inte en medelsvår drabbning och det är inte ens en svår uppgift. Det som väntar är en ultra-mega-super-duper-svår uppgift. Barcelona är kraftiga förhandsfavoriter och det kan man förstå.

Fektarn skrev ett superbt inlägg igår. Visst är det aningen pessimistiskt, men hur många av oss väljer att inte vara det egentligen? Vi har 5 utav 11 startspelare skadade och ni kan själv jämföra det med drabbningen förra veckan. Då saknade vi bara en startspelare utav elva och det var Van Persie som varit borta sen november. På mindre än en vecka har hela fyra stycken till blivit skadade. Det måste vara något slags rekord. Lägg där till den redan tunga skadelista vi har och ni märker att det är en svår - näst intill omöjlig - uppgift vi står inför.

Jag tänker inte räkna ut Arsenal och jag har definitivt inte gett upp hoppet. Det har både vi och många andra gjort alldeles för många gånger förut för att sedan se hur Arsenal slår sig tillbaka och vinner matcher som vi trodde att de på förhand skulle förlora. Det finns chanser, men för att dessa chanser ska gå in krävs det ett mirakel, ett superstort mirakel. Någonting likt Miracle on Ice för er som vet vad det är.

Vid en förlust så kommer nog inte förlusten vara det svåraste att hantera. Det svåra kommer vara alla som klankar ner på Arsenal och skriver hur pass "sämst" de är. Det kommer bli frustrerande att gång på gång förklara hur vi kämpat oss tillbaka för att sedan bli förstörda inifrån (av skador). För sanningen är att årets skadeproblem är och har varit något utöver det vanliga.

Inför nästa säsong måste Wenger ta sig en kraftig tankeställare kring de återkommande skadorna i truppen. Han måste se till att lösa det problemet på något sätt. Ett par skador är alltid oundvikliga och vi kommer utan tvekan få handskas med en eller två långtidsskador nästa säsong, men redan det är en förbättring jämfört med våra fem-sex långtidsskador den här säsongen.

Matchen mot Barcelona kommer att bli svår och det har jag nämnt ett par tusen gånger. Den skulle t.o.m blivit svår om vi haft hela vår trupp tillgänglig, men då hade vi åtminstone haft mycket större chanser samt varit mycket mer optimistiska. Hur som helst, matchen är inte spelad än och mirakel kan ske, trots att de sker sällan. För om det är någonting vi behöver ikväll, så är det ett mirakel en fotbollsvärld sällan skådat.

Hej! Jag är i detta nu bortrest på semester (i Sverige). Trots det så ska jag försöka uppdatera bloggen så bra och ofta jag kan. Det kan dock hända att jag missar att uppdatera den någon dag. Men alla måste få vila någon gång, eller hur? :)

Hur som helst, dagens inlägg får stå för inför-rapporten som just har blivit klarskriven och upplagd. Ni hittar den här och precis som vanligt så kan ni kommentera den under det här inlägget.

Ni kan även följa mig på:

Twitter

mIRC (instruktioner finns här)

Följ bloggen via RSS

Snart är det dags! Barcelona mot Arsenal. Kvartsfinal i Champions League. Vinst eller förlust. Eufori, glädje och lycka eller sorg, depression och ilska. COME ON YOU GUNNERS!

God afton! Er käre kicken fortsätter att uppdatera er, men idag är det faktiskt dags för ännu en videokväll! Det var ett tag sedan och det passar ju som handen i handsken att ha en denna söndagsafton. I dagens videoinlägg kommer ni att få se allt från superba kompilationer till intressanta händelser bak i tiden. För att blicka tillbaka och se någon av de förra videokvällarna jag haft kan ni trycka på någon av följande länkar:

Videokväll 1
Videokväll 2
Videokväll 3
Videokväll 4
Videokväll 5

***

______________________________________________________________________________

Denilson ravar loss - Att Denilson kunde dansa visste de flesta, men att han kunde "rav(e)a" var det färre som visste om. Checka in videon för att se hur vår brasse dansar på ravepartyn!

______________________________________________________________________________

Arshavin + Linkin Park = Success - Här följer en riktigt trevlig Arshavin-kompilation där Faint verkligen gör sitt jobb. Det är högt tempo låten och videon igenom och om man gillar Arshavin så gillar man säkerligen denna video.

______________________________________________________________________________

Ta er en titt vem som dyker upp 1.14 - Jag tänker inte spoila denna video för er! Därför vill jag att ni tar det lugnt, lyssnar på de spansktalande Barcelona-spelarna och inväntar det som komma skall 1.14. Jag lovar att ni kommer få er en liten surprise!

______________________________________________________________________________

Fantastiskt underbar RvP-kompilation - Jag sätter stora frågetecken på musikvalet och editeringen, men annars så är denna kompilation riktigt bra! Vi slipper specialeffekter, onödigt visande av repriser och mycket mer. Det är bara "rena" klipp vi får se i denna kompilation. Vi får här även se hur enormt viktig RvP varit och fortfarande är. Jag lovar att ni kommer att sitta med era munnar öppna efter att ni sett klart detta! (Ett stort tack till den trevlige Fredrik som tipsade om denna video!)

______________________________________________________________________________

Diaby och Ben Arfa i slagsmål - Ben Arfa (nu i Marseille) och Abou Diaby (nu i Arsenal) spelade en gång i franska Clairefontaine. Dessa två herrar var inte direkt bästa vänner och här är det nära att det hela utmynnar i ett stort slagsmål efter att en hetlevrad Diaby fått snetändning. Intressant video i övrigt då vi får se en ung Diaby!

______________________________________________________________________________

Vill du bli lika bra som Fabregas? - Ja, då kan du se på denna video och försöka lära dig in momenten. En riktigt trevlig video som man dessutom kan lära sig mycket av om man är fotbollspelare!

______________________________________________________________________________

Arsenal 'til I die - Arsenal till I die, I'm Arsenal till I die, I know I am, I'm sure I am, I'm Arsenal till i die. (Bonusvideo: Who's that team we call the Arsenal!)

______________________________________________________________________________

Marsch till Emirates - Tänk om man kunde vara med i dessa tåg inför varje match? Jag skulle då inte säga nej till det. Här får vi se hur en stor klunga arsenalfans marscherar till Emirates inför ett möte mot Aston Villa under 07/08.

______________________________________________________________________________

Underbar stämning på Emirates - Många brukar ju klaga på stämningen på Emirates, men i vissa matcher tänder verkligen publiken till. T.ex i denna match mot Sp*rs(?).

______________________________________________________________________________

We made you a rockstar! - Hip-hop och Arsenal brukar inte gå ihop alltför ofta, men här så blir det faktiskt en bra kombination. Jag är inget större fan av rap/hip-hop, men denna kompilation måste jag erkänna att jag gillar. Lär även gå hem hos er som gillar liknande musik! En bra kompilation i övrigt (ni kan se den utan att lyssna på låten!).

______________________________________________________________________________

Fabregas = kärlek - gnypek4 har satt ihop denna fina video. Går inte att säga så mycket mer än att det är fin musik ihopsatt med mål och segergester från vår kapten! Fin video!

______________________________________________________________________________

Reyes debut i Arsenal-tröjan - Den unga spanjoren hade just anslutit till Arsenal och så väljer han att debutera så här! Ibland önskar man att han hade fortsatt sådär även nästföljande säsonger.

______________________________________________________________________________

Wiltord avgör (i stort sett) ligan på Old Trafford - Titeln och videon är självsägande.

______________________________________________________________________________

En av de bästa sammanfattningarna av 2008 - Denna kompilation tillhör en av de bästa från året 2008. Underbart låtval, underbara scener, underbar kompilation!

______________________________________________________________________________

Den sista efterrätten - Det här är en underbar (förlåt för överanvändandet av underbar) video som man verkligen kan kalla för förrätt eller efterrätt! Det är en helt enkelt en kort video om ... Arsenal. Jag vet inte varför, men det här kan vara min absoluta favorit från dagens videoinlägg. Se den!

______________________________________________________________________________

Så, vilken var just eran favorit?

God kväll. Matcherna har börjat hagla titt som tätt nu. Det har bara gått två dagar sedan den där matchen mot Barcelona, men det känns som evigheter, åtminstone för min del. Imorgon är det dags igen! Då är motståndet lite mindre glamouröst, men ack lika viktigt. Wolverhampton står för motståndet och ni kan hitta och kommentera den matchen i inlägget före detta. Nu blir det dock fokus på andra saker, nämligen skador.

Så, skadehelvetet hade precis börjat ljusna och till matchen mot Barcelona ställde vi upp med bästa tänkbara lag (exklusive RvP). Det kunde verkligen inte bli bättre. Alla var redo och trots att både Fabregas, Arshavin och Gallas antagligen spelade småskadade så spelade de trots allt. Nittio minuter senare var tre av våra viktigaste spelare (de tre nämnda) skadade. Idag är domen officiell. Fabregas och Gallas blir borta resten av säsongen medan Arshavin blir borta 3+ veckor.

Vad som gör en irritierad är att det knappast är första eller sista gången det här händer. Jag har skrivit en hel del krönikor om skador och våra skadeproblem förr och kommentarerna har alltid sett likadana ut. Sanningen är helt enkelt att Arsenal lider något absurt mycket av skador och har gjort något enormt de senaste säsongerna. Samtidigt så blir man kritiserad av motståndarfans att skylla ifrån sig på skador när man förlorar eller tappar poäng. Just det har gjort mig enormt irriterad på sistone.

Det känns som om de inte känner till våra skadeproblem eller aldrig tar en titt på de aktuella skadelistorna. Lindy på den fina hemsidan www.csfc.se (ta en titt ni!) kritiserade nyligen Arsenal och påstod att Chelseas lag var det mest skadedrabbade under säsongen. Jag menar, herregud....

Walcott är bara en av flera som fått sin säsong förstörd pga skador.

Vi har fått spelare skadade i stort sett varenda match och vi har aldrig - och då menar jag verkligen aldrig - haft under fem spelare skadade under en och samma gång. Sedan är det klart som korvspad att skadeproblemen påverkar vårt spel. Vi hade Bendtner och RvP borta samtidigt vilket gjorde att Arshavin fick spela som centerforward. Vi fick en av världens bästa anfallare (och en som kunnat utmana Rooney i skytteligan) långtidsskadad och lägg där till att viktiga nyckelspelare som Clichy, Nasri, Gallas med många fler varit borta under väldigt långa perioder den här säsongen.

Samtidigt har vi haft våra bästa bänkspelare (de som även brukar få chansen många matcher) skadade ett bra tag. Vi pratar om spelare som Gibbs (hur mycket hade vi inte behövt honom när Clichy var skadad?), Djourou (hur mycket hade vi inte behövt honom nu när Gallas gått sönder?) och en supertalang som Ramsey (som kommer att vara borta ett bra tag).

Skador påverkar naturligtvis varenda trupp och inför en säsong ska man se till att ha en bred trupp nog att tampas med de skador som förr eller senare kommer att falla in. Det är klart att Chelsea känt avsaknaden av Essien och United känt av försvarsskadorna i början av säsongen. Det förnekar jag inte. Men i Arsenals fall har det kommit till ett skede där vi helt enkelt har minst fem-sju spelare på skadelistan match in och match ut.

Det är en absurd siffra och jag är säker på att United-fansen, Chelsea-fansen och Liverpool-fansen skulle grina exakt lika mycket som vi har en tendens att göra ifall de aldrig kunde komma i närheten av att ställa upp med sitt bästa möjliga lag. För hur mkt klagade inte United på sitt försvar när de hade viktiga pjäser borta i början av säsongen? Hur mycket har inte Liverpool skyllt på skador denna säsong? Då ska vi ändå komma ihåg hur jäkla bra det gått för Arsenal, detta med tanke på skadorna.

Liverpool klarade sig inte utan Torres, Chelsea klarade sig inte lika bra utan Essien, Manchester United klarade sig inte utan sitt försvar. Arsenal har kämpats med ännu fler skador och ändå lyckats prestera bättre än de nämnda lagen sett till antalet skador och sett till vilka spelare som gått skadade. Saknaden av vår näst viktigaste spelare (RvP) i mer än en halv säsong har visat sig vara tydlig. Saknaden av Gallas har visat sig på sistone. Saknaden av Clichy visade sig när han var borta. Saknaden av Bendtner visade sig när både han och RvP var skadade. Jag kan fortsätta i flera veckor om det vore så. Huvudsaken är att någonting måste göras åt skadorna, men jag har ingen aning vad.

RvP och Bendtner var två extremt tunga avbräck under vintern.

Jag - liksom ni - är jävligt trött(a) på att behöva läsa om skaderapport efter skaderapport som involverar viktiga pjäser i vårt lag. Jag kommer ihåg dagen då jag läste att RvP skulle missa resten av säsongen. Jag mådde helt ärligt illa resten av veckan. Så mycket påverkade hans skada mitt personliga liv. Jag kände att säsongen var körd, att den var på väg utåt och att vi skulle stå och falla med honom borta. Nu gjorde vi inte det, men sanningen är att vi skulle varit i en mycket bättre position i skrivande tillfälle om han hållit sig frisk säsongen ut.

Nu senast har alltså Arshavin, Gallas och Fabregas gått sönder och de två sistnämnda missar resten av säsongen. Detta i ett skede då vi står inför (rättare sagt befinner oss i) en av de viktigaste slutspurterna de senaste säsongerna. Samtidigt som detta sker har Clichy och Denilson varsina problem med skadekänningar. Som om det inte räcker med det kan Campbell inte spela varenda match samt att en del spelare som spelat jävligt mycket på sistone måste få vila en eller annan match.

För att klargöra våra skadebekymmer på bästa möjliga sätt tänker jag lista exakt varenda spelare som dragits med skador den här säsongen:

______________________________________________________________________________

William Gallas - Klarade sig undan skador mer än halva säsongen. Har dock varit borta i flera månader sedan han skadade knät och kommer antagligen att vara borta resten av säsongen. Kommer i slutet av säsongen ha varit borta i 3,5 månader.

Johan Djourou - Vår tredjeback (inför säsongen) skadade sig allvarligt under försäsongen och har varit borta ända sedan dess. Har snart varit borta i ett år. Tack vare hans skada har vi dels varit tvungna att spela med Silvestre då och då samt kontraktera Campell. Det har enbart varit tur att varken Gallas eller Vermaelen inte gått sönder under första halvan av säsongen.

Gael Clichy - Drogs med allvarliga ryggproblem i två månader. Detta under samma tid då vår andre lovande vänsterback (Gibbs) skadade sig allvarligt. Nödutgången i detta fallet blev alltså en viss Traoré som knappast gjorde succé.

Kieran Gibbs - En kille med massor av potential som dessutom skulle fått spela en hel del under tiden då Clichy gick och skadade sig. Tyvärr skadade även han sig och det så pass allvarligt att han blev borta resten av säsongen. Snart varit borta i 5-6 månader.

Sol Campbell - Campbell har inte dragits med skador, men på grund av hans ålder och fysik har han inte kunnat spela mer än två matcher i rad. Detta har naturligtvis gjort vår trupp sårbar. Dels har Silvestre fått spela och dels är rotationer i mittförsvaret sårbarare än på något annat ställe.

Abou Diaby - Har dragits med skador nästan hela säsongen. Haft en mycket bra och skadefri period efter jul, men fram tills dess var han extremt skadedrabbad. Spelade 2 veckor, borta i 2 veckor, spelade i 2 veckor, borta i 2 veckor och så vidare och så vidare.

Diaby är en spelare vars karriär nästan blivit förstörd på grund av återupprepande skador.

Cesc Fabregas - Hållit sig skadefri men missar den viktigaste perioden av säsongen. Borta resten av säsongen.

Tomas Rosicky - Likt Diaby har han varit extremt skadedrabbad. Spelat någon enstaka match för att sedan vara borta pga skada i flera matcher. Sedan valt att spela igen och sedan varit borta igen. Man känner igen mönstret från ett flertal spelare. Rosicky är bara en av dessa. Har inte fått mycket speltid (pga skador) den här säsongen.

Samir Nasri - Var borta i 3 månader efter att han skadat sig under försäsongen.

Aaron Ramsey - Har klarat sig bra med skador, men sedan så kom en viss Shawcross in i händelseförloppet. Kommer att vara borta 6-9 månader.

Eduardo - Har efter att ha kommit tillbaka från en lång frånvaro dragits med småskador hela säsongen. Har den senaste tiden inte fått spela på grund av att han jobbat med att få upp sin acceleration och snabbhet (då han tappat för mycket fart under tiden han varit borta med skador).

Robin Van Persie - Snart varit borta i 6 månader. Var tillsammans med Fabregas vår viktigaste spelare under höstperioden. En av världens bästa anfallare var han även. Stort avbräck.

Theo Walcott - Hans säsong har blivit förstörd på grund av återupprepade skador. Spelat max 2 matcher i rad (om ens det?). Var borta 2-3 månader med en allvarlig skada för att sedan dras med ständiga småskador.

Nicklas Bendtner - Var borta 2-3 månader under en tid då vi suktade efter en centerforward. Var borta samtidigt som RvP vilket resulterade i att vårt spel led någonting enormt.

______________________________________________________________________________

Så, ni som säger att vi gnäller/klagar för mycket på våra skadeproblem får gärna läsa igenom den listan. Ni får gärna kritisera vad som helst, men kom inte och säg att vi inte haft mest otur av alla lag i hela Premier League och möjligtvis Europa med skador.

Samtidigt så är inte det här ett nytt problem. Någonting måste göras, men jag har ingen aning vad. För om nästa säsong kommer bli lika skadefylld som denna så vet jag inte vart jag ska ta vägen. Arsenal måste göra någonting, för så här kan det inte fortsätta. Frågan är bara vad det är som får vår spelare skadade? "Arsenal don't like it up 'em-taktiken", kosten, träningsupplägget, otur, läkarteamet eller någonting annat? Som sagt, jag vet inte vad, men någonting måste göras och det illa kvickt.

Precis som vanligt så kan ni läsa inför-rapporten här! Allt jag vill få sagt har jag fått sagt där. Ni är mer än gärna välkomna att kommentera. Senare idag kommer även ett vanligt blogginlägg komma upp, men det är här allt relaterat till Wolves tas upp!

Ni kan även följa mig på:

Twitter

mIRC (instruktioner finns här)

Följ bloggen via RSS

Så, nu är det dags för kanonerna att skjuta sönder vargarna! Come on you gunners!

I vilken jäkla ände börjar man idag? Ska vi ta skadehelvetet först? Avstängningarna sen? Och resultat där emellan? För att vara ärlig med er vet jag inte vart jag ska börja på dagens inlägg. Gårdagens match hade allt, exakt allting. Det var dessutom en av de galnaste matcher jag sett på ett bra tag. Förväntningarna hade byggts upp som bara den inför matchen och visst levde matchen upp till dem?

Samtidigt som jag idag är riktigt deppig (skador m.m vilket jag kommer till senare) så är jag uppriktigt glad. När Zlatan satte 2-0 till Barcelona hade jag redan titeln klar till mitt blogginlägg. Den skulle heta "Förnedring inför en hel värld". För om det var någonting så var det en förnedring. Det värsta var att det inte var på grund av att Arsenal spelade dåligt, utan på grund av att Barcelona visade varför man är världens bästa lag. Barcelona spelade fotboll som ... är omöjlig att beskriva. Det var total utspelning och jag undrade gång efter gång om vi spelade på Emirates eller Camp Nou. Sedan kan man ingenting annat göra än att hylla Xavi. Han var fullkomligt ... magnifik.

Efter 18 minuter hade Barcelona ett bollinnehav på 76 (sjuttiosex!!) procent, medan Arsenal mäktade med enbart 24 procent. Lite senare förbättrades den siffran till 70-30, men nog f-n handlade det om en total utspelning. Arsenal fick inte ens låna bollen. Så fort vi försökte starta upp ett anfall så stal Barcelona bollen och startade sitt eget. Om det inte vore för en fullkomligt fenomenal insats av Almunia i första halvlek skulle vi redan legat under med 0-5.

Zlatan på väg att sänka Arsenal. Foto: Bildbyrån.

Andra halvlek började likt första. Barcelona hade ständigt bollinnehav och den ständigt kritiserade Zlatan - speciellt i England - visade både en och två gånger hur bra han är på att förvalta chanser. Jag är ingen "Zlatanist", men jag har ett längre tag varit trött på överskattningen av svensken i England. Jag önskade gärna att han hade visat hur bra han är på engelsk mark, men inte mot Arsenal, inte mot det lag jag håller så nära hjärtat. Därför sved det något extra när man såg honom sätta både ettan och tvåan.

Almunia som hade varit fullkomligt fenomenal i första halvlek såg till att sänka betyget på sig själv när han gjorde ... (ja, vad gjorde han egentligen?) .. när han var på utflykt i sitt eget straffområde. Ibra kunde "enkelt" lobba in den bakom honom och sätta ettan. Tvåan kunde han inte göra lika mycket åt, men nog sved det lika mycket som ettan. Allt kändes kört, allt kändes över. Hur f-n skulle vi lyckas resa oss från detta? Om någon skulle sagt att vi skulle vänt till 2-2 skulle jag skrattat. Mot detta Barcelona? Ingen chans i världen. Lik förgäves så reste sig The Gunners och 35 minuter senare stod det 2-2 på resultattavlan.

Det var ett hårt slag mot Barcelona av flera skäl. De hade ägt matchen och om de inte skulle haft 2-0 så skulle de haft 3,4,5-0 inför den sista halvtimman. Guardiola gjorde ett av få misstag då han bytte in Henry. Han trodde att Barca skulle ha en större chans att sätta 3-0 än att släppa in ett mål. Någonting han senare fick ångra.

Henry på väg att bli inbytt. Foto: Bildbyrån.

När Walcott byttes in så var det få som trodde att han skulle briljera på det vis han gjorde. Det finns inte så mycket mer än fart hos den killen, men wow vad mycket han kan göra med den farten. Jag vet inte hur snabbt han sprang när han fick passningen från Bendtner som senare resulterade i 2-1, men det är bara att se på Maxwell eller vem det var som Walcott sprang förbi. Det sa bara svisch och Maxwell hann inte ens reagera. Jag tror aldrig jag sett en fotbollspelare springa snabbare. Det var extremt.

Men Walcott gav igår så mycket mer än bara fart. Han gav hopp, han gav tro och han gav Arsenal ett anfallspel. Han gav oss någonting vi saknat i hela matchen och gjorde dessutom mål. Samtidigt är det vid dessa tillfällen han är som bäst. Det är få gånger han briljerar när han är med från start, men när han byts in så skrämmer han slag i motståndarbackar. När de har kämpat och slitit som djur i sextio-sjuttio minuter ska de plötsligt möta en av världens snabbaste spelare. Snacka om jobbigt. Någonting Maxwell fick erfara.

Ställningen var dock bara 2-1, men så klev då Fabregas fram. Efter en superb nickpassning av Bendtner så ordnade han en straff efter en märklig bensax av Puyol. När man såg repriserna första gången så var man tvärsäker på att Fabregas filmade till sig straffen. Det kanske var på grund av att jag druckit ett par för många, men jag märkte inte bensaxen.

Straff. Rött kort. Bägge Barcelonas mittbackar att missa drabbningen på Camp Nou. Fabregas att ta straffen. Nio meter. Valdes i mål. Avsats. Visselpipa. Skott. MÅL! 2-2!

Det går inte att beskriva glädjen. 2-2 är fortf. ett riktigt bra resultat för Barcelona (på bortaplan), men efter all utspelning så var 2-2 ett resultat alla gooners bara kunde drömma om. Vi skulle egentligen inte ens haft 2-1 om Barca hade sett till att fortsätta sin mangling hela andra halvlek. Istället fick vi chansen att komma tillbaka och den chansen tog vi direkt. Det var lite av ett mirakel, det var det, men för att vi ska gå vidare mot Barcelona krävs det ett ännu större mirakel.

Fabregas får straff och Puyol rött kort. Foto: Bildbyrån.

Varför jag då är deppig är på grund av att skadehelvetet vägrar ta slut. Om det är någonting klubben bör satsa pengar på så är det att se till att förbättra skadestatistiken. Nu ryktas det om att Gallas, Arshavin och Fabregas missar resten av säsongen. Vi pratar om en av de viktigaste slutspurterna vi haft under de senaste säsongerna. Att då ha spelare som Gallas, Arshavin och Fabregas borta är naturligtvis ett stort minus. Men om det är någonting vi bevisat i år så är det att vi bemästrat varenda motgång på ett superbt vis. Någonting vi ännu en gång fick erfara igår.

Hur vi ska klara oss nere i Barcelona återstår att se. Vi kommer att sakna tunga pjäser, antagligen bli utspelade av Barca ännu en gång och bara få till några enstaka anfall. Ändå så kommer vi att ha en chans. Det skulle vi inte haft om Barcelona vunnit med 2-0 eller 2-1. Trots skadorna och exakt allting annat så har vi en superb chans att gå vidare. Barcelona sitter i förarsätet, men man bör inte räkna ut Arsenal, inte efter det som hände igår kväll.

Det absolut sista jag vill nämna om matchen är att det är så här fotboll bör spelas. Det var fotbollsporr, både av Barcelona och Arsenal. Det var nästan inga tacklingar alls, inget ful spel alls och inget tråkigt "elva-man-på-sin-egen-planhalva". Gårdagens match visade världen hur fotboll ska spelas. Det finns en klasskillnad mellan Arsenal och Barcelona, men om det är någonting bägge lagen kan göra så är det att spela underbar fotboll.
______________________________________________________________________________

Spelarbetyg och omdömen:

Almunia (7,5/10) - Han får ta på sig första målet, men sanningen är att vi inte ens skulle haft hopp om ett likaresultat om han inte skulle spelat på det sätt han gjorde i första halvlek. Det var världsklass på nästan varenda räddning.

Sagna (6/10 - utbytt i matchminut '66) - Var ganska osynlig hela matchen igenom. Fick enormt mycket att jobba med i första halvlek och defensivt så var han även väldigt bra. Men man kunde vänta sig lite mer av honom i andra halvlek.

Gallas (6/10 - utbytt i matchminut '45) - Spelade helt okej fram till att han klev av planen. Otroligt tråkigt. Med största sannolikhet är han borta resten av säsongen.

Vermaelen (7/10) - Går bort sig lite vid 2-0, men är allmänt bra matchen igenom. Gjorde dessutom ett extremt bra jobb genom att ta bort Messi ur matchen. Messi var osynlig nästan hela andra halvlek och mycket tack vare vår belgare.

Clichy (8/10) - Mycket mycket bra. Clichy spelar just nu lika bra som han gjorde 07/08 och det är vi tacksamma över. Spelade väldigt bra både defensivt och offensivt.

Fabregas (6,5/10) - De två huvudfigurerna i matchen (Fabregas och Messi) var för det mesta helt osynliga. Trots det så är Fabregas anledningen varför vi kan fara till Barcelona med hopp om avancemang.

Fabregas och Messi - en gång i samma ungdomsakademi. Foto: Bildbyrån.

Song (6,5/10) - Var väldigt bra fram tills han blev nedflyttad till försvaret. Han var helt godkänd där, men kom inte upp i samma nivå som i mittfältsrollen.

Diaby (6/10) - Diaby gjorde något av en plattmatch. Godkänd, men inte så mycket mer.

Nasri (7,5/10) - Vår näst bäste spelare. Tillsammans med Clichy och Almunia så var han bäst på plan. Offensivt var han alltid farlig och gjorde även ett riktigt bra jobb i defensiven. Riktigt bra match av fransmannen!

Bendtner (7,2/10) - Många påstår att Bendtner gjorde en dålig match, men då ber jag er alla att titta på repriserna vid våra mål. Man kan i stort sett säga att Bendtner är anledningen varför vi ö.h.t kunde komma tillbaka. Bägge assisterna är superba. Det första till Walcott är Cesc-klass då han lägger passningen med exakt rätt tyngd, längd, precision och tajming. Det andra till Fabregas är mycket fint spelat. En mindre begåvad spelare skulle försöka göra mål, men han nickpassar den till Fabregas som får straffen med sig.

Arshavin (spelade för lite för att betygsättas - utbytt i matchminut '27)

Eboue (6/10 - inbytt i matchminut '27) - Jag förväntade mig mer av honom, men han kom av sig lite under matchen. Klarar sig undan med godkänt.

Denilson (6/10 - inbytt i matchminut '45) - Var helt osynlig. Klarade sig dock bra överlag. Vi får komma ihåg att det inte var Arsenal som spelade dåligt, utan Barcelona som spelade bra.

Walcott (7,5/10 - inbytt i matchminut '66) - Förändrade matchbilden helt och hållet. Gav Arsenal någonting de saknade i form av ett farligt anfallspel. Krönte dessutom sin insats med ett mål.

______________________________________________________________________________

Matchens tre kanoner:

• Clichy - Möcke möcke bra.
• Nasri - Oerhört bra.
• Walcott/Almunia - Walcotts insats förändrar matchbilden. Almunias insats i första halvlek talar för sig självt.

______________________________________________________________________________

Matchens sp*rsspelare (spelare som behöver putsa sina kanoner):

• Det fanns ingen riktig sp*rsspelare på plan. Det finns det aldrig när två så här bra lag spelar fotboll på det vis fotboll bör spelas. Vi må ha blivit utspelade av Barcelona, men tack vare många individuellt grymma insatser så stog det bara 0-0 i halvtid och 2-2 efter fulltid.

______________________________________________________________________________

Glöm inte bort:

Arsenal Sweden. Det blev en mycket lyckad supporterträff i Stockholm. Trots att stämningen fick sig en liten knäck när Zlatan satte både 1-0 och 2-0 så var upphämtningen magnifik. Dessutom vill jag tacka herren från Gävle som satt mitt emot mig. En trevligare gooner får man leta efter!
______________________________________________________________________________

Mina sista tankar:

Mer av mina tankar får ni i morgondagens inlägg. Det här har redan blivit för långt. Ett stort tack till Arsenal som lyckades vända en snöplig förlust till ett likaresultat. Ett stort tack till Arsenal Sweden vars supporterträff var fantastisk. Ett stort tack till alla som läser bloggen. Ett stort tack till alla!

Bollen, Fabregas och Pique. Foto: Bildbyrån.