God kväll! Det har hunnit bli den 20 mars och vi har mindre än
två månader kvar att spela av säsongen 2010/2011. För oss supportrar
väntar ett två veckor långt landslagsuppehåll och det är kanske bäst så
efter allt vi upplevt de senaste veckorna. Det är nästan så att man
glömt bort när laget vann en match senast.

Söndag betyder precis som vanligt podcast och med oss har vi den rätt så succéartade trion Joakim (aka Cartis), Nedim (aka Neno) och Mackan (aka Igor). Den trion kommer finnas med oss resten av säsongen, men
inför nästa säsong kommer stora förändringar ske med ljudbloggen då den
allt som oftast inte dragit till sig lika många lyssnare som läsare.
Planerna är i detta nuet hemliga.

Det finns egentligen inte så mycket att tillägga här i
inledningen. Vad vi diskuterar i dagens ljudblogg kan ni läsa här under
och jag hoppas innerligt att ni följer med från början till slut! Det är
en väldigt intressant ljudblogg och jag rekommenderar verkligen en
lyssning! Ha en trevlig söndag!

***

Saker som diskuteras i kvällens program:

Premier League: Omgång 29-30 (WBA - Arsenal & United - Bolton)

- Diskussion om WBA - Arsenal.

- West Bromwich - vårt nya mardrömsmotstånd?

- Skulle vi släppt in något av målen med vår starkaste elva (spekulationer)?

- Vem får ta på sig skulden vid 2-0?

- Är Jens Lehmann bra nog att slängas in i hetluften - är det verkligen ett smart drag?

- Comebacken - vad har den för inverkan?

Titelracet

- Manchester United - raka motsatsen till Arsenal?

- Har lagen likadana förutsättningar?

- Hur mycket bättre är United?

- Vad måste Arsenal lära sig av de senaste veckornas bedrövelser?

- Vi var aldrig menade att vinna tio matcher, eller?

Truppmaterial

- Jämfört med United - hur bra trupp har vi?

- Vilka spelare har underpresterat?

- Vad tycker man om folk som vill "sälja" halva laget?

- Behövs det drastiska förändringar?

- Hur skall truppen förbättras?

De utlånade spelarna

- Vem har imponerat mest?

- Vilka två har störst chans att slå in sig i laget till nästa säsong?

- Bör vi ha kallat tillbaka någon i januari?

+ en massa annat gott & blandat!

***

Gör mig inte besviken - lyssna!

Enjoy!

***

Kommentera mer än gärna! Alla era åsikter er fantastiska! Tack och hej!

{soundcloud}http://soundcloud.com/kicken/podcast-6-om-ligaspurten{/soundcloud}

1931. 1933. 1934. 1935. 1938. 1948. 1953. 1971. 1989. 1991. 1998. 2002. 2004. Det är åren som Arsenal vunnit förstadivisionen och Premier League. Det är åren som är inpräntade på Emirates Stadium. Det är åren vi alla älskar att minnas. I år är det 2011. Arsenal har chansen att vinna Premier League för första gången på sju år, men tror ni i all ärlighet att 2011 kommer bli året som vi äntligen vinner den efterlängtade ligatiteln? Det är frågan.

The Gunners hade idag chansen att vända den negativa formkurvan och börja om på nytt, fokusera på ligaspelet och se till att vinna mot West Bromwich. Precis som vanligt pratade supportrarna - även jag - om hur viktigt tre poäng är i en match som den vi spelade idag. Precis samma sak sades inför Sunderland. Bägge gångerna slutade det med ett misslyckande, trots att man såg till att integå förlorande ur striden.

Arsenal klev idag ut på Hawthornes med två stora förändring inom laget. Jens Lehmann var med i truppen för första gången sedan 2008 och Aaron Ramsey startade sin första match på lite mer än ett år (i en Arsenal-tröja). Supportrarna förväntade sig tre poäng och det såg ut som om spelarna verkligen förstod innebörden av matchen. Men oj så fel vi hade, oj så fel vi alla hade.

West Bromwich rivstartade matchen och hade inom loppet av bara tre minuter gjort 1-0 tack vare en hörna. Markeringen i straffområdet (defensiven?) var helt åt helvete vilket tillät Steven Reid att enkelt nicka in 1-0 till Birmingham-laget. Aaron Ramsey var mannen som var menad att markera Reid (det var åtminstone så det såg ut), men det rådde ett stort virr-varr i hela straffområdet som ledde till att West Brom tog vara på motståndarlagets svagheter och nickade in ledningsmålet.

Efter 1-0 är det meningen att Arsenal skall förstå allvaret, börja spela sitt spel och få till målchanser som förr eller senare leder till mål, men icke sa nicke. Både före och efter målet såg det segt, tafatt och uselt ut. Denilson verkade längta hem till Brasilien, Nasri såg inte alls trygg ut (varför i hela fridens skull spelas han aldrig i "Cesc-rollen" där han gjorde succé under hösten??) och Ramsey såg verkligen inte ut att vara redo.

Aaron Ramsey gjorde sin första Premier League-start sedan han startade mot Stoke förra året. Foto: Bildbyrån.

Då och då kom vi nära straffområdet, men längre än så verkade det inte gå att komma. West Bromwich jobbade hårt, jagade boll och gav inte Arsenal yta att spela på. De gav allt i allting, vare sig det gällde löpningar, tacklingar eller luftdueller. Svensken Jonas Olsson var bara en av många som utmärkte sig.

Till sist fick vi dock en fantastisk chans att kvittera, men Robin van Persies nick från ett fint inlägg av Gael Clichy gick i undersidan av ribban. På returen fanns Ramsey framme men avslutet gick rakt på målvakten, trots att han var någorlunda fri. Pressen var stor och förstatouchen går att ifrågasättas, men Ramsey á la 09/10 hade satt den bollen utan tvekan.

Jag gillar walesaren enormt mycket, men idag märktes det verkligen att han inte är redo än. Sedan finns det inget annat sätt att göra honom redo än att låta honom spela och i brist på andra alternativ fick han idag chansen att visa vad han går för. Tyvärr slutade det inte lika bra som Eduardos comeback mot Cardiff.

Istället fortsatte West Bromwich att dominera i försvarsspelet och Arsenal hade verkligen ingenting att sätta emot. Efter fyrtiofem minuter gick vi således till halvvila med underläge 1-0. Trots att chansen till vändning fanns kändes det redan i halvtid att det här inte skulle sluta bra.

Som tur var såg det bättre ut i andra halvlek, men Arsenal fortsatte att misslyckas både i defensiven, på mittfältet och anfallet. Bara fem-tio minuter in i andra halvlek fick West Bromwich till en kontring som mycket väl hade slutat med ett mål om det inte varit för att West Brom-anfallaren var vänsterfotad och inte högerfotad.

Birmingham-laget skulle dock få 2-0 och det skulle komma till efter en tabbe som var lika rolig som den var tragisk. West Brom satte igång ännu en kontring, men den här gången valde man att skicka iväg en långboll mot Odemwingie från mittplan. I mittförsvaret fanns både Koscielny och Squillaci redo och den sistnämnde såg ut att ha situationen under kontroll. Helt plötsligt - mitt ur ingenstans - ser man en brunfärgad spanjor komma springandes som om han vore en vilsen get i en grön skog. Inte för att getter brukar springa in i skogar, men så vilsen var han på ett ungefär.

Det är inte första gången Almunia är ute på hal is. Foto: Bildbyrån.

Denne fantastiske målvakt bestämde sig alltså för att springa ut ur målet mot en boll som Squillaci till en början såg ut att ha någorlunda kontroll på. Odemwingie var naturligtvis ett hot, men till och med om han hade tagit ner bollen någorlunda hade han fortfarande varit tvungen att ta sig förbi Squillaci och sedan sätta ett skott förbi Almunia.

Almunia sprang ut, insåg misstaget innan det var för sent och knuffade sedan till sin egen spelare(!) som resulterade i att Squillaci nästan gick omkull vilket i sin tur resulterade i att Odemwingie mitt i allt kaos enkelt kunde rulla in 2-0. Det var så pass tragiskt att jag och alla andra runt omkring mig började garva. Vi visste inte hur vi skulle reagera eftersom det vi såg utspela sig på tv:n var så tragiskt att man inte kunde göra någonting annat än att skratta åt det. På bänken fanns en viss Jens Lehmann och nog undrade han vad hans kollega och före detta antagonist hade ställt till med.

West Bromwich hade för andra gången under en och samma säsong gått upp i en ledning med 2-0 mot Arsenal. Det var nattsvart, hemskt och förfallet. Ligan var körd, titeln var borta och allt verkade meningslöst. Vid det här laget är det enklaste att bara lägga sig ner och ge upp, gräva ner ansiktet i händerna och invänta slutsignalen. Men Arsène Wengers män vägrade åka hem till London med 0 poäng, en förlust och ännu ett misslyckande.

2-0 är ett resultat som ofta innebär vinst för det fotbollslag som är i ledning, speciellt när det andra målet kommer sent i matchen. Men Arsenal vägrade att ge upp och fortsatte att pressa framåt i banan. Hoppet såg ut att vara kört, men från ingenting alls avlossade plötsligt Andrej Arsjavin ett kanonskott som gick in i Scott Carsons vänstra kryss. Med tjugo minuter kvar var det helt plötsligt match igen! 2-1!

Arsenal hade fått vittring igen och trots underläge såg man bara åtta minuter senare till att ännu en gång göra ett mål av ingenting. Efter ännu ett inlägg i straffområdet var Nicklas Bendtner på bollen med huvudet, men nickade tragiskt nog i stolpen. Bollen rikade sig dock tillbaka in i straffområdet där en West Brom-försvarare sattes under press av Robin van Persie som försökte få en fot på bollen. Det hela slutade med att försvararen knuffade in bollen i eget mål och plötsligt stod det 2-2.

Le Gunners fortsatte att pressa och med tolv minuter kvar av ordinarie tid fanns förhoppning om en vinst, men det närmsta vi kom ett segermål var en boll som tog på West Brom-huvuden två gånger om. Det hela slutade 2-2 och vad som gjorde aftonen ännu värre var att Manchester United gjorde 1-0 mot ett tappert Bolton först efter 88 minuter.

Mixed emotions är det perfekta uttrycket jag vill använda mig av idag. När jag kom hem idag och satte mig bakom datorn visste jag inte riktigt vad jag skulle ha för syn på det hela. Visst var vi helt förfärliga, men å andra sidan lyckades vi ju trots allt ta igen till 2-2, vilket inte vilket lag som helst vanligtvis gör. Men vi hade trots allt släppt in två skitmål innan.

Efter att ha lugnat ner mig, tagit ett par glas vatten och sett repriserna är jag dock beredd att erkänna att det hela var ännu ett stort misslyckande. Denilson var usel, Almunia kostade oss två poäng (varken Fabianski eller Szczesny hade någonsin kommit på tanken att bara rusa ut mitt i ingemansland) och många andra spelare såg ut att sätta egot före laget. Var fanns passionen? Var fanns mentaliteten? Var fanns kärleken för spelet?

Glädjen är som försvunnen. Foto: Bildbyrån.

Jag känner mycket väl till hur mycket ni hatar Manchester United och jag känner mycket väl till hur mycket jag hatar det där jävla laget, men sanningen är att de är och har varit ett bättre l a g än oss de senaste fem åren. Visst, man kan självfallet titta tillbaka på början av säsongen där de två matcher i rad släppte in två sena mål (vilket resulterade i likaresultat), men sett över hela säsongen har de varit det bästa laget. Och då får man ändå ha i åtanke att de haft en "svag" säsong!

De vinner matcher de inte borde vinna, de vinner matcher trots att de är tio man kvar på plan, de vinner matcher mot andra topplag, de vinner matcher där de ligger under (Blackpool borta är ett av många exempel) och de vinner matcher både ofta och sent. Det går inte att säga samma sak om Arsenal, hur mycket jag än vill göra det.

När vi var tio kvar man på plan mot Sunderland på Stadium of Light missade vi en straff och släppte in ett mål i sista minuten. När vi förtjänade att vinna en match släppte vi helt plötsligt in fyra mål och spelade lika. När vi inte förtjänar att vinna brukar vi heller inte vinna. När vi låg under med bara 1-0 mot Newcastle lyckades vi aldrig vända och vinna. Och det var bra länge sedan vi avgjorde med ett sent mål á la Nicklas Bendtner (West Ham hemma?).

Vårt självförtroende är i botten, mentaliteten behöver vi inte ens nämna, kreativiten är som försvunnen och laget lider av någon sorts bakfylla. Vi ser oroliga ut i försvaret, vi ser svaga ut på mittfältet och vi ser aldrig ut att skapa någonting farligt i anfallet. Och det här laget skall alltså se till att vinna Premier League 2011? Give me a break.

Många av er klagar på att jag varit för optimstiskt. Många av er klagar på att jag varit för pessimistisk. Många av er klagar på att jag varit för lagom. För mig kvittar det. Arsenal är laget i mitt hjärta och hur dåligt det än går eller kommer att gå kommer jag titta på varenda match och hoppas, hoppas ända tills allt hopp är kört. Men hur mycket jag än vill se Fabregas eller van Persie lyfta bucklan på Craven Cottage i maj månad ser jag att chansen är större till att vi blir ikappsprungna av antingen Chelsea eller Manchester City och slutar trea eller fyra - precis som vanligt.

Det här laget är fantastiskt när det är friskt, men den här säsongen - en säsong där vi vart friskare än vanligtvis - har bevisat att vår trupp är alldeles för dålig när vi väl drar på oss skador. Med Nasri, van Persie, Walcott, Fabregas, Song, Wilshere, Sagna, Koscielny, Djourou, Clichy och Fabianski var vi skrämmande bra både under senhösten och vinterperioden. Det var ett lag vars form visserligen gick ner sig lite då och då, men som presterade bra resultat sett över en längre period.

Fabianski var en av nyckelspelarna bakom en fantastisk bortaseger mot Everton. Foto: Bildbyrån.

När vi således ställer upp med spelare som Denilson, Squillaci, Almunia och än inte-redo Ramsey är saker och ting menade att gå åt helvete. När Wenger envisas med att inte spela Nasri i Cesc-rollen där han tidigare varit så framgångsrik är saker och ting menade att gå åt helvete. När Manuel Almunia får psykbryt på ett helt fel sätt är saker och ting menade att gå åt helvete. När ingen av lagdelarna fungerar som det ska är saker och ting menade att gå åt helvete. Och det var exakt det som hände idag - det gick åt helvete.

En poäng kan man naturligtvis glädja sig åt, men det hjälper inte så mycket när Manchester United såg till att vinna sin hemmamatch mot Bolton och ta tre värdefulla poäng. Nu är vi hela fem poäng efter - dock en match mindre spelad - och trots att vi aldrig var menade att vinna våra tio kvarvarande matcher hade det varit en bra början att se till att vinna mot West Bromwich.

Nu väntar ett två veckor långt landslagsuppehåll och det lär vara mer än välkommet bland Arsenal-supportrarna. Vi får massvis med tid över att analysera, värdera och framför allt tänka.  Nio matcher återstår av säsongen och för varje förlorad poäng blir sannolikheten för en vunnen ligatitel allt mindre. I normala fall hade jag sagt att det bästa är att blicka framåt, men jag avskyr de tre orden så pass mycket att jag avslutar med ett kort: här kommer dagens spelarbetyg och omdömen.

______________________________________________________________________________

Spelarbetyg och omdömen:
Standardbetyg: 6

• Almunia (3/10) - Vi brukar vänja oss nu vah? Han inleder - precis som vanligt - med två lovande matcher för att i tredje matchen kosta Arsenal en seger helt på egen hand. Om han inte sprungit ut ur målet som om en dobermann jagade honom hade vi vunnit tack vare Arshavin och van Persie.

• Sagna (6,5/10) - Brukar bli tråkigt att säga det här, men han är stabil, precis som han brukar vara. Kunde dock varit bättre då han gjorde flera småmissar i ett par idiotiska dueller.

• Squillaci (4,5/10) - I mina ögon går det enbart skylla Almunia vid 2-0 då Squillaci aldrig får chansen att bryta kontringen. Istället får han en knuff från Almunia som han nästan går i backen av. Var dock inte godkänd sett över hela matchen.

• Koscielny (5.5/10) - Verkligen inte en av hans bättre matcher. Har naturligtvis svårt för sig när hela laget mer eller mindre spelar uselt, men borde ändå ha gjort bättre ifrån sig.

• Clichy (7/10) - Är det bara jag som fått för mig att Clichy alltid är vår bäste spelare när vi går och förlorar (eller är på gränsen till en förlust)? Stoke 2008, Barcelona 2010 och WBA 2011 är bara några exempel.

• Wilshere (7/10) - Måste vara svårt när både Fabregas och Song saknas. En svag Ramsey och en usel Denilson gav inte Wilshere så mycket hjälp och trots det var han en av få som gjorde bra ifrån sig.

• Ramsey (5/10) - Lovande, men behöver mer tid på sig. Såg inte alls redo ut.

• van Persie (6,5/10) - Har en nick i ribban och ligger bakom 2-0. Rätt så bra med tanke på hur resten av vårt anfall såg ut.
• Denilson (4/10 - utbytt i matchminut '45) - Har varit en stor besvikelse hela säsongen.
• Arshavin (7/10) - En av få som såg ut att ge allt. Tog extralöpningarna, vann boll och hjälpte till i defensiven. Fantastiskt mål som gav laget hopp.

Ledsamt. Foto: Bildbyrån.

• Nasri (6/10) - Godkänd, men inte mer. Wenger envisas med att spela honom ute på kanten och det är således ingen överasskning att han ständigt såg instängd ut där ute på kanten.

• Chamakh (6/10 - inbytt i matchminut '45) - Gör okej ifrån sig, men inte mer.

• Bendtner (6/10 - inbytt i matchminut '70) - Även Bendtner gör okej ifrån sig och har bl.a. en nick i stolpen.

______________________________________________________________________________

Matchens tre kanoner:

• Gael Clichy - Bra både offensivt och defensivt.
• Andrey Arshavin - Bra match, fint mål.
• Manuel Almunia - Väldigt bra match. Står för många fina ingripanden och räddar laget vid flera tillfällen. Hjälper även till mittbackarna på ett fantastiskt sätt och ser då och då till att stoppa kontringar på bästa möjliga sätt.

______________________________________________________________________________

Glöm inte bort:

Glöm inte bort att ett två veckor långt landslagsuppehåll väntar. Nästa match spelas först den andra april och Arsène Wenger, laget och spelarna lär ha bra mycket tid att förbättra saker och ting. Dessutom lär vi få både en och en annan skadad spelare tillbaka!

______________________________________________________________________________

Mina sista tankar:

West Bromwich skall ha all möjlig cred för deras slit, men bägge målen bygger på missar av Arsenal. Om vi aldrig tillåtit dem göra mål hade vi med största sannolikhet vunnit matchen. Men saker och ting vägrar gå vår väg just nu. Nu får vi två veckors paus innan det är dags igen. Vi får alla hoppas att det ser bättre ut då. Annars kan det vara över på riktigt. Over and out.

Mikroblogg! Jadå, självklart är det dags för ännu en
mikroblogg. Anledningen är att jag redan skrivit en lång inför-rapport
och då får bloggen nöja sig med ett kortare inlägg! Ni som undrar vad en
mikroblogg är kan ta en titt på förra inlägget.

******

West Bromwich Albion väntar på lördag och allt om den matchen kan ni läsa i inför-rapporten som ni hittar här.

***

Det känns aningen löjligt att nämna det här, men om vi gör tre mål eller fler går vi om Manchester United i tabellen på målskillnad. Vinsten är dock det viktigaste och tre poäng går före antal gjorda mål.

***

Tänk om det ändå hände. Då skulle man kunna höra "we're top of the league" sjungas igen. Det var bra länge sedan man kunde stoltsera med den ramsan.

***

Visste ni att West Broms arena nästan har samma namn som det här bandet? Den låten var för övrigt min favoritlåt när jag var cirka fjorton år gammal (jag lyssnade iaf inte på Westlife!)

***

Om ingenting går snett blir Blackpool borta min fjärde bortamatch 2011. Längtar!

***

Jens Lehmann är tillbaka i Arsenal och då kunde klubbens fotograf inte hitta på någonting bättre än att ta lite bilder på tysken och en wodoo-docka(?). För inte kan det vara Almunia som står och skrattar bredvid sin gamle antagonist?

***

Ett bevis på att till och med världsmålvakter gör tabbar som ingen kan förutspå. Jag är tämligen säker på att jag gjort bättre ifrån mig just i den situationen.

***

Arsène Wenger och Samir Nasri har alltså blivit dömda av UEFA för att ha riktat kritik mot domaren efter matchen mot Barcelona.

***

På andra sidan bäcken har FA för första gången sedan 1872 givit Alex Ferguson en längre avstängning än en ynka match. Fem matcher var verkligen att ta i med hårdhandskarna, men det gillar vi här i norra London.

***

Men Robin van Persie som sade att domaren var "ett skämt" minst en miljon gånger slipper alltså undan avstängning. Jah, där satt den.

***

Någon som vet när Vermaelen sågs till sist? Interpol borde lysa honom.

***

Karim Benzema till Arsenal? Till och med goal.com kan komma på roligare rykten.

***

Är det så här det kommer se ut på läktarna när VM går i Qatar 2022?

***

Wenger ställer sig lika kritisk till OS-fotbollen som jag själv. Jag menar, OS 2000 vanns av Kamerun, 2004 lyckades Paraguay ta silver följt av 2008 där Nigeria av alla lag lyckades ta samma medalj. Argentina vann både 2004 och 2008. Känns lamt.

***

Det är sådana här stunder som får en att undra om man gjorde fel som inte satsade på en seriös fotbollskarriär. Jag är beredd att lägga stora summor pengar på att inte någon av er missat samma läge. Å andra sidan är det läget en miljon gånger svårare att sätta än detta.

***

The funny side of Arsenal players 5 är ute! Det är dock svårt att slå fyran som in my opinion var bäst i serien.

***

Vi klagar på våra skador, men då vill man inte vara Manchester United just nu. Ta en titt på deras skadelista och jag tror vi alla kan vara överens om att "skador" inte är ett bra skäl till en utebliven PL-pokal.

***

Spelade kvartsfinal i ligacupen mot Aston Villa och blev förbannad när jag såg Carew göra en Shawcross på en av mina spelare. Kan säga er att det inte lönade sig att spela fult. Efter det fjärde röda kom jag inte över halva plan en enda gång. Ett under att jag vann.

***

Pat Rice var minst sagt ett charmtroll back in the days.

***

Linköping spelade alltså 1-1 borta mot Arsenal i damernas Champions League. I returen 23/3 intar Arsenal Sweden Åtvidaberg. Be there!

***

Det här kan seriöst vara bland det roligaste jag sett hittills i år. Bara Balotelli kan åstadkomma något sådant.

***

Det är snart dags för videokväll igen och jag vill ha in alla möjliga förslag på videos jag kan ha med! Allt från intressanta händelser bak i tiden (exempel: bråk mellan en ung Diaby och Ben Arfa & Henrys hemvideos från VM 2002) till bra kompilationer! Skicka alla era tips till: kristonel.elwe@arsenal.se

***

Verkligen inte van med att behöva vänta en hel vecka tills att se Arsenal spela igen. Känns som en livstid jämfört med de 2-3 matcher i veckan vi fått njuta av sedan slutet av december.

***

Kommer i sommar göra min första tatuering. Blir en sådan här på ryggen och Victora Concordia Crescit på underarmen. Har någon av er Arsenal-tatueringar? Dela gärna med er!

***

Heroes Together.

***

Ett skäl till att älska Jocke Lander? "Det kunde ha varit värre, kolla på Spurs".

***

Kommer för övrigt fortfarande ihåg hur chockad jag blev när jag förra sommaren började läsa citat nummer 3 i Lasse Anrells klassiska floskeltopp.

***

Hoppas ni alla sett alla fyra delar av denna briljanta Q&A med Arsène Wenger, M. Keown och Nigel Winterburn.

***

Efter matchen mot WBA väntar alltså ett landslagsuppehåll och vi får inte se Arsenal spela förrän den andra april. Kommer bli tufft.

***

Säsongens tre bästa spelare i Arsenal (hittills)?

1. Samir Nasri
2. Theo Walcott
3. Bacary Sagna

***

Finns inte många av oss som gillar Stoke och den här videon gör det inte enklare att få sympatier för den klubben.

***

Innan jag avslutar dagens mikroblogg säger jag tack och hejdå för idag! Vi hörs precis som vanligt imorgon kväll! Låt oss nu avsluta med att återuppleva lite fina minnen tack vare denna sköna video:

[video:http://www.youtube.com/watch?v=HNxaOVGQioo]

Guten tag! Det har blivit väldigt tomt på nyhetsfronten på sistone, trots att vi är mitt uppe i en slutspurt, men det har ju sina anledningar. Vill inte ens tänka på hur tomt det kommer att vara under sommaren. Hur som helst finner man både ett och annat intressant så länge man letar!

The Gunners har som vi alla vet en lång skadelista för tillfället, men allt snack om att vi varit skadedrabbade den här säsongen är i mina ögon kraftigt överdriven. För bara ett par veckor sedan hyllades vår nye fysioterapeut M arcus Svensson för att han gjort ett väldigt bra jobb under sitt första år i Arsenal. Anledningen var att vi för första gången på 124 år faktiskt haft en säsong där vi inte varit överdrivet skadedrabbade.

Vi har under större delen av säsongen haft normalt mycket med skador. Vad som anses vara 'normalt' är olika enligt olika personer, men jag skulle säga att 3-5 skador varav 1-3 av dessa är skador på startspelare är normalt. Naturligtvis har vi haft skador på nyckelspelare (Vermaelen, Fabregas, van Persie m.fl.), men sett överlag har den här säsongen sett till skador varit vår bästa på flera år.

Skadorna har kommit och gått och man har aldrig samlat på sig en mängd skador på en och samma gång, förutom just nu då. Nu när vi fått med oss en massa skador tycker jag därför det är aningen tråkigt att folk skyller resultaten på just skador. Vi har haft all rätt att göra det föregående säsonger, men den här säsongen har varit annorlunda.

När vi dock åkt på skador eller vilat spelare har vi märkt att laget bakom den starkaste startelvan inte är bra nog, vilket leder oss till slutsatsen att vår trupp helt enkelt inte är bra och bred nog. I början av säsongen såg den i mina ögon - och i många andras ögon - bra och bred ut vilket även bekräftades av vår position för bara tre veckor sedan (kvar i alla fyra turneringar vid mitten av februari), men gång på gång har vi faktiskt märkt att skiktet under helt enkelt inte är bra nog.

Tomas Rosicky är en av flera spelare som varit kraftigt ifrågasatt. Foto: Bildbyrån.

Det går att jämföra med Manchester United som till en början inte alls såg ut att ha en bra trupp, men titta hur bra de ligger till nu. Man leder Premier League, är i semifinal i FA-cupen och i kvartsfinal i Champions League. Och de har minsann dragits med skador under hela säsongen, inte minst de senaste veckorna. Just nu är de det mest skadedrabbade laget i hela ligan med hela nio skador. Skillnaden mellan Manchester United och Arsenal handlar inte bra om vinnarmentalitet, styrka och erfarenhet, utan även truppmaterial.

Om man jämför lagens trupp spelare med spelare ser skillnaden inte ut att vara enorm, men tyvärr är det just vad den är. Att döma lag på papperet är en helt annan sak än att faktiskt döma dem efter spelet på en fotbollsplan.

Precis som vanligt handlar det dock om så himla små marginaler i fotboll och Wenger hade just nu blivit hyllad till skyarna om det inte handlat om individuella misstag och korrupta domare. Tyvärr är det en sådan fotbollsvärld vi lever i och trots att vår starkaste startelva är ett av världens bästa lag - när de väl spelar - måste man till sommaren se till att just förbättra truppmaterialet.

I frågestunden för ett par veckor sedan fick jag minst trettio frågor om vilka jag vill se lämna och vilka jag vill se bli inköpta. Jag har ett par favoritnamn, men det är ingenting jag fokuserar på just nu. Det jag hur som helst tänker säga är att lösningen inte behöver vara så drastisk som vissa vill ha den till. En klassvärvning (av en erkänt bra spelare), två sålda spelare i utbyte mot två bättre truppspelare och flytta upp 1-2 spelare från de egna leden skulle gott och väl räcka.

Just nu vet jag exakt vilka jag skulle ge en trupproll ur de egna leden och det är Kyle Bartley och Henri Lansbury. Ignasi Miquel behöver mer erfarenhet och är inte redo för a-laget än. Kyle Bartley är numera given i Glasgow Rangers (läs mer om honom i den här briljanta artikeln) och har förutom det mycket erfarenhet från flera engelska klubbar. Att ha honom som fjärdeval som mittback och andra- eller tredjeval som defensiv mittfältare ser jag inga problem med. Henri Lansbury är given efter de senaste årens imponerande insatser. Lägg där till en klassvärvning och två bättre truppspelare och vi har ett förskräckligt bra lag tills nästa säsong.

Kyle Bartley - en tuff jävel. Foto: Bildbyrån.

Ryo Miyaichi fortsätter dominera i Eredivise (senast mot NAC Breda), men med en sådan supertalang on our hands gäller det att ta saker och ting försiktigt. Vad många glömmer är att det är ett massivt steg mellan Eredivise och Premier League och trots att Miyaichi imponerat stort är jag tämligen säker på att han inte kommer att spela i Arsenal nästa säsong, utan lånas ut en sista säsong. Glöm inte att han ännu inte hunnit spela tio professionella matcher. Många av er har säkert spelat fler professionella matcher än honom!

Det bästa för Miyaichi vore om man lånade ut honom till ett fotbollspelande lag i England. På så sätt skulle han dels passa in i laget och dels få erfarenhet av engelsk fotboll (som visat sig vara bra för många unga utlänningar). Ett lag som t.ex. Wigan skulle han absolut passa i.

Men precis som vanligt gäller det att inte gå saker i förväg. Jag har brutit lite mot mitt eget löfte att inte prata om detta innan säsongen är slut, men det är ett intressant ämne som vanligtvis resulterar i bra diskussioner i kommentarspåret.

Som vi alla vet har M. Keown alltid intressanta åsikter och synpunkter och det här har han sagt om Lehmann:

Jens Lehmann is one of the most professional figures in the game and he will immediately become a father figure in that dressing room. The title race is hotting up – Arsenal are three points behind Manchester United with a game in hand – and it’s really positive having someone like him to help get them over the finishing line.

He was the No 1 goalkeeper for a long time but now he’ll support Manuel Almunia. What stood out for me playing with Jens was his ability to take crosses. He took risks but it’s a great feeling as a defender when a goalkeeper comes to claim a dangerous ball in the area and suddenly the problem has gone away. Jens did that better than any other goalkeeper I played with.

He’s a good communicator and excellent at identifying which of his team-mates are giving everything and who could offer more.If something needs to be said, he’ll say it.

Här är en lista över fem av Jens största avtryck i Arsenal och man måste säga att den listan är väldigt bra. Bortsett från straffräddningen mot Villarreal (som är given etta i alla Lehmann-listor) är min stora favorit räddningen på Ole Gunner Solskjaers skott med bara några minuter kvar av matchen. Ansiktsuttrycket på norrmanen talar sitt tydliga språk.

Thomas Vermaelen har det extremt tufft och erkänner i belgisk media att han drabbats av en så kallad "setback" hela sex gånger(!!):

I relapsed six times. That was hard. Every time I had a goal to come back, but that was then broken again and again. I am now cautious. It is frustrating that I cannot play. I had never been injured for so long. On some days it’s mentally very tough but I see this as a test. Perhaps it is also good for my career and it will make me stronger mentally. I do not know when I will be back. At first they said I would need four or six weeks after the operation. But it soon became apparent that it would last longer. I’m not even in training. I’m still working on my exercises to come back. This is a tough mental test.

Vermaelens skada är väldigt oroande, men om det är någon som kan komma tillbaka från en sådan skada så är det Verminator himself. Vi får hoppas att han läker ihop så att Verminator 3 blir av.

Jag är en man med väldigt många ursäkter och jag får ännu en gång ursäkta mig. Igår skrev jag att biljettpriset för alla biljetter kommer att höjas till nästa säsong, men det gäller enbart säsongskort (specifikt för de på Club Level). Nu har det dock satts igång rykten om att priserna på alla biljetter kommer att höjas när dessa medges i april och maj månad. Mer om det kan ni läsa The Daily Mirror.

Biljettpriserna blir allt dyrare. Foto: Bildbyrån.

Arsène Wenger är en pressad man och just nu flyter det runt inlägg, krönikor och artiklar om denne man. Ni som följt mig vet att jag respekterar honom (i viss mån "gillar", men ingenting överdrivet), men även jag förstår att han måste svälja lite av sin stolthet och stå för förändringar i sommar oavsett om vi vinner Premier League eller ej. Det finns en hel del intressanta inlägg, men jag tänkte tipsa er om Marcotti (för er som vet vem det är) som skrivit det här och vår egen medlem Jokkster som skrivit det här. Det här kommer att låta lite konstigt, men jag håller faktiskt med bägge.

Sist men inte minst får vi höra att Wenger skulle köpa Messi om han hade pengarna och Nicklas Bendtner snuvar Blackburn och föredrar en flytt till Tyskland och specifikt Hamburg eller Borussia Dortmund. Trots att hans självförtroende är mega-bauta-super-stort bör det åtminstone få honom att kliva ner på jorden igen när han blir ihopkopplad med lag som Blackburn.

Det här var dock allt för denna fina eftermiddag. Vi hörs vid imorgon kväll på exakt samma plats. Ha det!

God afton! Idag välkomnade vi en ny vecka, en ny dag och en ny ... era, fast, nee. Jag har pratat nog om Wenger, om laget och om allt som hör till det hela. Vilka spelare som bör lämna/säljas, vad Wenger bör förändra och vad klubben måste göra för att inte upprepa årets misslyckande är diskussioner jag vägrar att ta nu, utan det först efter att säsongen är avklarad.

Precis som jag sagt minst tusen gånger förut gäller det dock att inte ge upp nu när vi ligger så bra till positionsmässigt i ligan. Oavsett om ni är pessimister eller optimister måste vi åtminstone hoppas, annars kan vi lika gärna ställa in de tio kvarvarande matcherna och ge guldet till Manchester United. Och till och med om vi skulle falla till slut har vi åtminstone försökt. Det finns ingen som helst anledning att ge upp, hur dåligt det än sett ut i cupspelet. Detta då ligan är en helt annan sak.

Som vi alla känner till har Jens "psyko" Lehmann hoppat på båten igen och kommer nu finnas som backup till Almunia under de tio kvarvarande matcherna. Det finns de som seriöst tror att han kommer att få spela, men så länge spanjoren håller sig frisk kommer Lehmann endast finnas där ifall någonting skulle hända med Almunia (skada, sjukdom, extremt dåligt spel eller liknande).

Galne Jens är tillbaka. Foto: Bildbyrån.

Dessutom är jag väldigt osäker på hur mycket "vinnarmentalitet", "erfarenhet" och "lugn" (hahahah) han kan tillföra laget och omklädningsrummet under bara två månader som spelare. Vinnarmentalitet är ingenting man får från en annan spelare, det är någonting man skapar själv. I stort sett samma sak med erfarenhet. Och trots att 41-åringen lugnat ner sig efter pensionen vet vi alla att han kan flippa vilken sekund som helst. Detta har hur som helst tysken själv att säga om sin comeback:

I know this Arsenal team and I am sure we can go on and win the title. If I can play a part in that, so much the better.' It never crossed my mind that I might end up solving it (Arsenal's goalkeeping crisis). But when they asked me, I was more than happy to oblige. It was just over the last few days that they contacted me to see if I could help out for the rest of the season and I agreed straight away. I did not even dream that Arsenal would come and get me.

I will help Almunia or whoever is in goal. I know I will be the keeper on the bench. There is no rivalry, that was three years ago. It’s a different situation and it’s great to be coming back.

Arsène Wenger är inte lika frispråkig som Jens, utan nöjer sig med att säga detta:

Jens is a good communicator and excellent at identifying which of his team-mates are giving everything and who could offer more. If something needs to be said, he'll say it.

Manuel Almunia är fortfarande aktiv, har gjort två raka matcher där han spelat mycket bra och kommer inte att petas till förmån för Lehmann som inte spelat på snart över ett år. Däremot är det bra att ha en erfaren backup ifall nu någonting skulle hända. Och som vi alla vet kan allting hända med ett lag som Arsenal.

Fabio Capello fortsätter att fullständigt ösa beröm över Jack Wilshere och trots att han inte ser några problem med det börjar jag att oroa mig allt mer och mer. Italienaren sade följande om Super Jack igår:

He will one day captain England. Undoubtedly. He reminds me in many ways of Bryan Robson. He is the best young midfield player I have ever seen at his age. His Champions League performances against Barcelona show he is a real leader on the pitch. To play with the confidence and attitude he showed against a Barcelona side that is the finest in the world was incredible. And not just in London but in Barcelona as well. Wilshere has made stunning progress over the last seven months. When he played his first few minutes for England against Hungary last August, I was still to be convinced. But I was delighted with his performance against Denmark last month.

Med tanke på Jack Wilsheres ålder är han dessutom tillgänglig att spela för Storbritannien i de kommande olympiska spelen i London. För er som inte känner till det får de lag som är med endast ha med U23-spelare utöver tre spelare som har tillåtelse att vara över 23 år. Och om England tar sig till EM 2012 lär han med största sannolikhet även spela där. Angående OS kommer han dock enbart få spela om Arsenal ger honom tillåtelse att spela, vilket är föga troligt av flera anledningar. Inte minst på grund av att han i sådana fall skulle missa säsongsstarten.

Jag blir allt mer och mer orolig för Wilshere. Han är en supertalang utöver det vanliga och sådana talanger i England kommer endast fram en eller två gånger per tio år. Han kommer utan tvekan bli en världsspelare, men pressen på honom har varit ofantlig. Han är tillsammans med Laurent Koscielny den spelare som spelat flest matcher i Arsenal den här säsongen. Han har hyllats till extrema höjder av både tränare, spelare och supportrar. Han är nu så pass viktig att han blivit en nyckelspelare i Arsenals mittfält och lägg där till att han nu kommer starta varenda landskamp i det engelska landslaget.

Jack Wilshere - hur länge klarar han av pressen? Foto: Bildbyrån.

Min fråga är hur lång tid det kommer ta innan allt faller ihop som ett klosshus? Han har knappt fått vila, utan fått spela match och match ut (många gånger tre ggr/veckan) och med all den press han har på sig känns det som att en kollaps är nära vilken sekund som helst. Han har gjort ett fantastiskt jobb och jag hoppas innerligt att han fortsätter spela lika bra och stabilt som han gjort hela säsongen (man har ju knappt märkt av att han haft press på sig), men sanningen är många unga spelare knäckts tidigt i sina karriär när pressen blivit för stor. En sak jag inte vill ska hända Jack.

Det är dags att börja skydda honom istället för att göra det motsatta. Han är fortfarande bara en tonåring och har minst 16 år framför sig inom toppfotbollen. Det finns ingen anledning att ruscha honom hit och dit. Visst ser Jack ut att må bra och visst känns det som om han är killen som kan hantera pressen, men man vet aldrig vad som döljer sig bakom fasaden. Vi får hoppas att han klarar sig.

Arsenal meddelade för ett par dagar sedan att man kommer att hölja biljettpriserna med sex procent till nästa säsong och det är en nyhet som slår illa i många kretsar. Desto dyrare priser betyder att desto fler kostymnissar får plats på Emirates vilket betyder att stämningen blir ännu sämre än den redan är. Sedan känns det aningen tragiskt att man skall behöva pressa priserna ännu mer upp när man trots allt har en ekonomi som tillhöra Europas bästa, men de har väl sina anledningar, precis som alltid.

Det fortsätter att gå bra för våra lån. Kyle Bartley är efter ett par mycket stabila insatser nu given i Glasgow Rangers (som trots allt är ett tämligen bra lag), Pedro Botelho gjorde sitt tredje mål (se 04:23 i den här videon) i Cartagena och Henri Lansbury fortsätter att imponera stort i Norwich som utmanar om en Premier League-plats. Snacka om klassavslut han drog till med igår när han avgjorde matchen med ett sent mål. Jag är säker på att Wenger antecknar flitigt hemma i villan och som ni alla vet har jag alltid gillat Lansbury. Där har vi en kille som mycket väl kan slå in sig i a-laget nästa säsong. Han är visserligen redan med i a-laget, men det jag menar är att han kommer allt närmare en plats på bänken (i Arsenal) om han fortsätter göra bra ifrån sig.

Henri Lansbury. Här i den engelska U21-tröjan. Foto: Bildbyrån.

Ni som är aktiva på Twitter (ArsenalSweden finns självklart på Twitter) märkte att en video på Johan Djourou började flyta runt igår kväll. Saken är att det inte är vilken video som helst, utan den är något ... annorlunda, för att använda snälla ord. Saken är att det inte går att beskriva videon i ord, utan ni får ta en titt själva (jag lovar er att ni aldrig någonsin kommer kunna titta på Djourou utan att ha den här videon i åtanke):

[video:http://www.youtube.com/watch?v=sJsq9V-MdXc]

Ehm, ja, ehm, ehm. Hur skall jag förklara den här videon? Jag tänker inte ens ta mig tiden att börja. Enligt en intelligent kommentar skall det tydligen handla om någon promotion:

Apparantly it's a promotion. 'One Million Dollar Film (OMDF) is the first film production company - supporting independent movies – to be financed by a group of professional sportsmen.OMDF supports the creation of original and nonconformist projects.'

Vi får för guds skull hoppas att så är fallet. Att han smörjer in sig i mangokräm varenda morgon har varit absurt nog att veta, men det här?!?! Herregud.

Angående just Djourou gick idag det schweiziska fotbollsförbundet ut med nyheten om att Djourous skada inte var så illa som befarat och att han kan vara tillbaka i spel om bara två veckor. Nyheten togs dock bort av fotbollsförbundet efter bara några timmar och Arsenal insisterar fortfarande att han blir borta resten av säsongen.

Smånyheter och transferrykten? Sure! Matt Law och Richard Williams har skrivit en varsin krönika om Arsène Wenger och de problem han för tillfället har. Jack Wilshere och Kieran Gibbs lärde sig idag att laga mat tillsammans med Arsenals chefskock. Blackburn vill ha Nicklas Bendtner för £15 miljoner medan Arsenal skall vara på jakt efter M arseilles vänsterback Taye Taiwo.

Detta var dock allt för idag! Kommentera gärna! Vi hörs precis som vanligt imorgon eftermiddag/kväll. Ha det!

God eftermiddag! Det har ju blivit en rätt så uttjatad inledning, men det finns inte så mycket bättre och artigare hälsningsfraser som dessutom passar in i en blogg, så vi får väl fortsätta köra på det. Ibland önskar man ju att man kunde skriva på engelska då man kan inleda på minst en miljon sätt utan att känna sig dum. Hur som helst, nog om det!

Det har varit ett par händelsrika och omtumlande veckor vi fått vara med om. Uttåg ur alla cuper på bara några veckor innebär nu att Premier League är den enda titelchansen vi har kvar den här säsongen. Hur mycket man än kan skriva om allt dåligt som hänt är det nu dags att blicka framåt. Det är en mening jag avskyr att skriva varenda gång, men det är först i sommar som den riktiga utvärderingen skall göras och inte just nu. Detta då vi fortfarande har tio hyperviktiga matcher kvar att spela.

Jag vet att alla ni har läst massvis och åter massvis om det som hänt i allt från Carling Cup till FA-cupen (jag själv körde två raka inlägg om det), men nu är det dags att lägga all misär bakom sig och fokusera på Premier League-spel igen. Jag vet exakt hur jobbigt det är och hur förbannade vissa blir av orden "vi måste se framåt", men sanningen är ju att det inte går att göra så mycket mer. Precis som jag sade innan är det i sommar de kritiska frågorna måste besvaras av både tränare och spelare. Då kan vi även börja planera vad som är bäst för spelarna, laget och klubben inför nästa säsong för att samma sak inte skall repetera sig.

Visst lär vi få höra det vanliga "vi har lärt oss från våra misstag" vilket vi alla borde förstå är rent struntprat och Wenger lär även prova med den gamla vanliga "det här laget kommer bara bli bättre och bättre - lita på mig" vilket är en sanning med kraftig modifikation. Det är först då vi kan ställa alla mot väggen och kräva svar, kräva förändringar och kräva det vi vill kräva. Innan dess gäller det att stå bakom laget (vare sig man går på varenda match eller ser den i tv-soffan) och ge sitt fulla stöd.

Det låter säkert löjligt för vissa av er, men det är den bistra sanningen. Det hjälper inte att "dissa" att gå eller se på matcherna, att skriva könsord på Twitter eller någonting annat löjligt och trots att motsatsen (positiva saker & optimism) inte har någon effekt på laget eller spelarna måste man ändå inse att vi ligger rätt så bra till i ligan.

Det gör ont, men vi måste gå vidare. Foto: Bildbyrån.

Vi kan spekulera hur mycket vi vill kring hur det hela kommer sluta och medan jag är rätt säker på att de flesta gått från optimistiska till pessimistiska vet man aldrig vad som händer i fotboll. Det är just den ovissheten som får oss att älska ett fotbollslag och sitta där hemma, på puben eller gå på matchen vecka in och vecka ut. Man har inte den blekaste aning om vad som händer.

Följande exempel kan låta löjliga, men sanningen är att ingen vet vad som händer här näst. Chelsea - som av många varit helt avskrivet - kan ur ingenting komma tillbaka och gå om både Arsenal och United, Arsenal kan vinna tio raka matcher eller så kan vi se ett scenario där United-matchen flyttas upp - pga CL-spel för United - till att vara den sista matchen av säsongen och plötsligt har vi oss ett nytt 1989. Exakt vad som helst kan hända och medan vissa scenarion är troligare än andra kan man inte utesluta någonting.

Vi har ett par riktigt svåra matcher kvar som bl.a. inkluderar en tripp till Stoke, en svår hemmamatch mot ett nyfött Liverpool, ett hatmöte mot Sp*rs och en match som kan avgöra hela ligan i Arsenal - Manchester United. Det är verkligen inget lätt schema och medan United spelat klart två av sina tuffaste matcher (Chelsea borta & Liverpool borta) är det plötsligt Arsenal som har "tuffast" schema kvar.

Trots att jag här ovan skrev att Arsenal kan vinna tio raka matcher (man vet aldrig vad som händer, men oddsen på det lär vara skyhöga) är jag inte så pass dum att jag faktiskt tror på det. Spelarna, laget och tränaren måste naturligtvis tro det, men vi supportrar har som tur är tillåtelse att vara både optimistiska och pessimistiska. 10 raka vinster är naturligtvis inte helt omöjligt, men det är föga troligt, speciellt när vi har lag som Liverpool, Stoke, Tottenham och United kvar att möta.

Det kommer bli tufft för Arsenal och jag har seriöst svårt att se hur vi skall få ihop så mycket som 7 vinster i de matcher vi har kvar att spela. Naturligtvis kommer vi gynnas av att vi endast har Premier League att fokusera på och spelarna kommer gå in i varenda match med friska ben, en bra genomgång av taktiken och spela som om det vore som en cupfinal (= springa benen av sig). Medan många andra lag vi möter har cupspel kvar att fokusera på (Stoke, Liverpool, Manchester United, Tottenham och Bolton) kan vi gå in i varenda match med vetskapen om att vi faktiskt kan möta ett lag med trötta ben, med minnen av en tragisk förlust (åtminstone några av dessa lag kommer att åka ur) och med en vilja som inte är hundraprocentig.

Det är dags att vinna. Foto: Bildbyrån.

Det är naturligtvis ingenting spelarna skall ha i huvudet, någonting som skulle få dem att slappna av, men det är som supporter aningen lugnande att veta att vissa lag har andra tankar än Premier League, speciellt de mindre lagen som Bolton, Stoke och Tottenham som kommer att satsa fullhjärtat på FA-cupen respektive Champions League.

Medan vi har all anledning att klaga på spelare, laget och insatserna som fått oss att åka ur cuperna gäller det nu för just de spelarna att tillsammans bli ett lag och kliva fram ur skuggan. Det får inte finnas någonting annat än vinsttankar och den spelare som ens tvekar 0.1 % skall bänkas omedelbart i förmån för en spelare som vill kliva ut och bli hjälte med hela norra London (finns bara ett lag i norra London).

Medan vissa spelare uppenbarligen fortfarande inte mognat och medan laget inte är "där än" gäller det att ta lärdom av det som hänt (vilket inte innebär spelare som går ut i media och säger "we've learnt from our mistakes") och nu satsa fullhjärtat på att se sig som vinnare i mitten av maj månad. Det finns ingen som helst plats för förlorare i laget just nu och jag hoppas innerligt att Arsène Wenger visar upp den kalla handen för spelare som inte verkar kämpa nog.

Precis som Arseblog skriver i dagens hyllningsinlägg till Fredrik Ljungberg behöver vi ha en spelare som kliver fram och leder det här laget och antingen gör mål eller skapar mål i de matcher som kommer väga fram och tillbaka. Det bästa exemplet på en sådan hjälte är just Fredrik Ljungberg som under vårdelen 2002 var en av världens bästa spelare och som nästan på egen hand spelade hem ligatiteln till Arsenal den säsongen (han var ju även spelaren som låg bakom Wiltords mål på Old Trafford).

Fredrik Ljungberg 2002. Foto: Bildbyrån.

Varenda en av de tio matcher som vi har kvar att spela är en cupfinal - vilket faktiskt låter rätt tragiskt med tanke på hur vi spelat i dem.... - och det gäller för varenda tränare i tränarstaben att mata in det i spelarnas sinnen. Det får inte finnas någon spelare som inte "orkar" ta den där extra löpningen eller som väljer att promenera till hörnflaggan när man ligger under eller som inte tar hemåtjobbet när man är i en enmålsledning. Medan det förekommer av spelare i all lag under större delar av säsongen får det absolut inte hända nu när goda råd är dyra.

Hela klubben (vilket innefattar allt från oss supportrar till de som sitter i styrelsen) måste ha det inprintat i sin hjärna att allt annat än en Premier League-pokal innebär ännu ett stort misslyckande som i sådana fall skulle se en så anrik klubb som Arsenal gå titellösa i sex år. Och medan vissa supportrar menar att titlar inte är allt är det oacceptabelt för en klubb som Arsenal att inte vinna titlar. De behöver inte komma på löpande band á la Barcelona, men det behöver komma snarare än senare.

Det kommer bli djävulskt svårt, men det är långt ifrån omöjligt. Vinna tio matcher lär vi inte göra, men vinna en pokal finns fortfarande chansen till. Jag hoppas bara att Arsenal tar den chansen, för annars blir vi tvungna att se fram emot en sommar som kommar bekännetecknas av ordet "kris".

Sist men inte minst vill jag kommentera Jens Lehmanns återkomst i klubben. Trots att han är ogillad av en del supportrar har han alltid varit något av en favorit för mig då jag själv spelade målvakt i min aktiva karriär. Han må vara galen (och då pratar vi inte om galen som i galen, utan galen som i ett psyko), men det är just därför många tagit sig honom till hjärtat. Han är en legend och kommer alltid att förbli så. Han kommer inte spela en enda match så länge Almunia är frisk, men det ger åtminstone någorlunda trygghet att ha Lehmann redo på bänken istället för James Shea (inget illa menat).

Lehmann efter den där kvällen. Foto: Bildbyrån.

Han kan nog inte tillföra så jättemycket mer än stabilitet på bänken, men ordet "nödlån" förklarar just det. Sedan lär inte Almunia välkomna nödlånet med öppna armar, vilket säkert kan få honom att prestera ännu bättre. Sedan vore det ju inte helt fel att se en galen tysk springa runt och fira en sista ligatitel, men det är ju bara en dröm, och drömmer går tyvärr oftast i kras. Men vi får se, vi får se.

Det var dock allt för idag! Vi hörs imorgon eftermiddag igen. Ha det!

God kväll! Slutet av veckan är äntligen här och det betyder självklart att ännu en ljudblogg spelats in, redigerats och publicerats! Precis som vanligt har jag paneltrion beståendes av Joakim (aka Cartis), Nedim (aka Neno) och Marcus (aka Igor).

I förra podcasten fick vi ta emot massor av konstruktiv kritik (vilket vi alla är tacksamma för) och vi hoppas alla tre att ni även märker av det i den här veckans ljudblogg.

Efter allt det som hänt de föregående veckorna finns det massvis och åter massvis att snacka om. Förhoppningsvis har vi med allt ni vill höra och förhoppningsvis blir ingen besviken!

Jag har inte så mycket mer att säga här i
inledninge, utan sätt er ner, luta er tillbaka och lyssna på Arsenal Swedens 5e podcast om allt arsenaliskt mellan himmel och jord.

***

Saker som diskuteras i kvällens program:

Champions League

- Hur sammanfattar ni årets säsong av Champions League?

- Hur långt går de engelska lagen?

- Vilka tar hem det?

FA-Cupen

- Första halvlek - spelade vi bra? Vilka underpresterade? Hur såg det ut att sluta?

- Andra halvlek - vann Manchester United rättvist? Varför lyckades vi inte vända (inte ens göra mål)?

- Vad har det här för effekt på slutspurten av Premier League?

- Hur resonerar ni kring ligamatchen mot Manchester United senare i vår? Är den här förlusten någonting negativt eller positivt utifrån det vi såg igår.

Premier League

- Tio matcher kvar - hur går det?

- Optimism eller pessimism? Kan det gå?

- Hur ska vi bära oss åt?

Säsongen 2010/2011

- Vad trodde ni inför säsongen?

- Har den motsvarat era förväntningar hittills?

- Vad är det som fattas för att Arsenal skall gå längre i cuperna (alternativt vinna)?

- Kan det här laget (utan förstärkningar) nå bättre resultat nästa år?

- Hur ser ni på framtiden?

***

Eftersom det inte fungerar att bädda in webspelaren i bloggverktyget länkas den istället!

>>>>>>>>>>> Ni kan hitta den här! <<<<<<<<<<<<<

Gör mig inte besviken - lyssna!

Enjoy!

***

Kommentera mer än gärna! Alla era åsikter er fantastiska! Tack och hej!

Om bloggen

Under alla åren jag bloggat har jag nog aldrig beskrivit för er hur mycket jag uppskattar bloggen. Det är först idag jag på riktigt förstår hur stor del i mitt liv den här sidan, den här bloggen och ni läsare har. Det här är min frizon. Det är här jag kan känna mig som hemma, trots att jag bor utomlands. Det är här jag i lugn och ro kan beskriva min kärlek, ångest, rädsla, hat, oro, lycka, förväntan, spänning och alla andra känslor jag ständigt bär med mig.

Vid vinster är det alltid lika roligt att skriva ett inlägg, vid likaresultat är det alltid skönt att få svar på de frågetecken man ställt sig och vid förluster kan man varsamt släppa ut alla känslor man bär inom sig. Det har absolut ingenting med dagens match att göra, men innan jag börjar skriva dagens deprimerade inlägg tänkte jag passa på att göra det enda rätt och hylla er alla, för allt.

______________________________________________________________________________

Om skillnaden mellan Arsenal och Manchester United

En dag som denna är det nämligen bryskt att vara Arsenal-supporter. Det har bara tagit tre veckor för Arsenal att i tur och ordning åka ur Carling Cup, Champions League och FA-cupen. I slutet av februari pratade alla om vilket fantastiskt säte vi satt i. Vi var i final i Carling Cup mot Birmingham. Vi väntade med spänning inför returen mot Barcelona där vi vunnit den första matchen med 2-1. Och till slut hade vi även lottats mot självaste Manchester United i FA-cupen. För bara tre veckor sedan var det fantastiskt att hålla på Arsenal och se fram mot de kommande veckorna.

Snabbspola fram tiden tre veckor och vi finner ett lag som har noll i självförtroende, en tränare som vet att han går mot sitt sjätte titellösa år och en supporterskara med fans som är chockerade, skärrade, deprimerade och förbannade. Klyschan "det går snabbt i fotboll" har nog aldrig varit mer pricksäker än den är idag.

Arsenal ställdes idag inför ett lag som de senaste fem åren vunnit tre Premier League-titlar, en Champions League-pokal och tre ligacuper. Ett lag som trots två blytunga förluster i ryggen och trots massvis med skador vet vad Manchester United står för. I Manchester United existerar inte ordet förlust och när man väl åker på stryk intalar sig alla om att det inte kommer att ske igen. Vinnarmentaliteten är enorm, truppen är erfaren, laget är professionellt och trots att tränaren beter sig som ett litet barn har han under sina 20+ år i klubben vunnit skrämmande många pokaler.

Ferguson tillsammans med en av många pokaler han vunnit genom åren. Foto: Bildbyrån.

När Arsenal hade en av sina flera storhetstider under början av 00-talet såg klubben likadan ut. Laget var fullt av erfarna spelare som visste vad klubbmärket innebar. Man vann titlar, man spelade vacker fotboll, man skapade underverk (03/04) och man var ett lag som spelade som ett storlag. På många sätt var man nutidens Manchester United.

Trots att jag älskar dagens lag, Arsène Wenger och klubben hur mycket som helst är jag inte dum. Jag förstår att någonting är fel, väldigt fel. Vi har massvis med fantastiska spelare och idag har vi trots vår ringa ålder en erfaren trupp. Precis som mästarcoachen José Mourinho sade i somras finns det inte längre några bortförklaringar om att Arsenal är "ungt, oerfaret och dåligt". Ta en titt på hur många matcher i Premier League, FA-cupen och Champions League alla spelare gjort och ni finner snart att en stor majoritet bör känna till innebörden av varenda match.

Problemet finns inte där. Det finner vi istället i kvalitén, passionen och den så kallade mentala delen av spelet. Många spelare är inte bra nog - vilket vi sett tydligt de senaste veckorna - för Arsenal, många spelare saknar kampviljan och hjärtat som gjorde Arsenal 97/98, 01/02 och 03/04 så himla speciellt och många går in i stormatcher med ett brustet självförtroende.

______________________________________________________________________________

Om Carling Cup-effekten

Vi förlorade inte den här matchen på Old Trafford. Vi förlorade den på Wembley för tre veckor sedan. Jag är än idag totalt ursinnig och rasande på "supportrar" som dels tog ut en vinst i förskott och som dels både före och efter finalen sade att "den skitcupen inte betyder någonting/I could care less". Jag har tappat respekt för alla som någonsin tagit de orden i sin mun.

Dock pratar jag kanske om personer som inte kan sin fotbollshistoria. Carling Cup må i mångas ögon ses som en värdelös titel, men ta en extra titt på vilka lag som vunnit den och framför allt när de vunnit den och ni finner snart ett intressant samband. De två kanske bästa exemplena kan just dagens lag ge. Arsenal, 1988. Ta en titt på åren innan. Ta en titt på åren efter. Manchester United, 2006. Ta en titt på åren innan. Ta en titt på åren efter.

Om ni inte gillar de ovannämnda exemplena kan ni ta en titt på Manchester United som vann ligacupen både 2009 och 2010. Manchester-laget vann ingenting år 2010, ingenting, förutom just Carling Cup. Men tack vare den cupvinsten pratar ingen om att de gick titellösa. De hade ett svagt år, det kan alla erkänna, men de gick åtminstone inte titellösa. Eller Chelsea som år 2007 vann ligacupen. Två år senare vann man FA-cupen. Tre år senare vann man dubbeln.

Manchester United - vinnare. Foto: Bildbyrån.

Om Arsenal hade vunnit den finalen mot Birmingham kan de senaste veckornas resultat mycket väl ha sett annorlunda ut. Och vi hade åtminstone kunnat summera året med att vi för en gångs skull inte gått titellösa. De hade även kunnat vara en grogrund inför nästa säsong (precis som det varit för lagen jag nämnt här ovan). Men istället för alllt gott den hade fört med sig pratar vi idag om ett Arsenal som slagits ur i en final, en åttondelsfinal och en kvartsfinal.

______________________________________________________________________________

Om Arsène Wenger

Den här säsongen har gått från ett drömrike till en katastrofvarning på bara tre veckor. Kniven är nu satt mot strupen på Arsène Wenger som är absolut tvingad till att vinna ligan för att det inte skall börjas sätta upp stora krisskyltar i sommar. För om Manchester United skulle spela hem ligan väntar extremt stora förändringar i sommar.

Ända sedan Champions League-förlusten 2006 har Arsène Wenger agerat utifrån en femårsplan. Kortsiktiga planer har nästan ignorerats medan långsiktiga planer satts i extremt fokus. Ända sedan sommaren 2006 har han insisterat att det först är säsongen 2009/2010 och 2010/2011 som det här laget kommer nå sin första "peak". Under åren som gått har han varit absolut stensäker på att det är mellan 2009 och 2011 det här laget kommer att avancera i kvalitet.

Mannen som satt ihop det här laget, som skapat det från grunden och som bär mycket av ansvaret på sina axlar heter Arsène Wenger. Jag tänker inte förlöjliga mig själv genom att påstå att han bör avskedas (idiotiskt i mina ögon). Jag tänker heller inte förlöjliga mig själv genom att säga att han bär hela ansvaret för den nuvarande krisen (allt från spelare till domare har sin del i det hela). Vad jag däremot tänker säga är att Wenger har mycket kvar ett bevisa.

Idag finns det ingen bättre man än Arsène Wenger för Arsenal. Styrelsen älskar honom, han är fortfarande gillad av supportrarna och han sköter helt enkelt klubben på ett exemplariskt sätt (fantastisk ekonomi, inga £50m för Torres, lovande policy, flera semifinal- och finalframträdanden etc.). I all ärlighet har jag även svårt att hitta tränare som gjort det så mycket bättre än honom. Benitez? Hah. Guardiola? Knappast bättre. Mourinho? Aldrig ens varit aktuell. Sanningen är att det inte finns någon världsklass-tränare som gjort Wengers jobb så himla mycket bättre. Innan ni således kräver Wengers avgång vill jag helst se vem ni har tänkt ha som efterträdare.

Wenger - en pressad man. Foto: Bildbyrån.

Många kommer säkert ta till grova ord i kommentarspåret, mena att jag är "kär i Wenger" och att jag inte vet vad jag talar om. Visst, jag gillar Wenger och jag förstår att folk har olika åsikter, men gå inte bananas i kommentarspåret innan jag får uttala mig.

Wenger har fortfarande mycket kvar att bevisa och han har gjort misstag som inte går att reparera. Om han inte vinner Premier League har han inte vunnit en enda titel på sex år, vilket vid samma skede nästa säsong kommer vara nästan sju år. Han har under sina de senaste fem åren noga fått granska alla spelare och det är i sommar dags att göra sig av med de som presterat dåligt under en längre tid, de som inte klarat av pressen och de som helt enkelt inte är bra nog.

Jag pratar inte om en storrensning (sådant gör mer skada än nytta), utan 2-3 spelare som enkelt kan bytas ut mot bättre spelare samtidigt som man ger flera egna produkter chansen (spelare med stort hjärta för klubben á la Wilshere) som t.ex. Henri Lansbury. Av praktiska skäl tänker jag inte nämna några namn på de spelare som jag ser som bytbara, men jag tror de flesta har en god översikt om vilka som underpresterat kraftigt.

Sedan är inte Arsenal klubben som har råd att ha världsklasspelare på bänken. Det är ytterst få lag som klarat av det genom världshistorien och oftast har det bara slutat dåligt. Truppspelare är ett måste och supportrar måste börja acceptera att det alltid kommer finnas spelare som inte är startmaterial, men som är med i laget på grund av att finnas där som ersättare vid skador, avstängningar och trötthet. Det handlar om spelare som är bra, men inte världsklass.

Det är även dessa spelare som oftast får ta emot mest kritik. Detta eftersom vi är så vana vid att se bra spelare, bra insatser och vinster. Så fort det går dåligt och så fort vi inte har våra startspelare på plan är det bara normalt att dessa spelare hamnar under granskning. Många gånger förtjänar de det, men många gånger handlar det även om oförtjänt kritik av supportrar som inget hellre vill än att hitta en syndabock för spektaklet.

År efter år kommer vi allt närmare och närmare och det märks tydligt att det bara saknas några få pusselbitar tills det här laget är någonting alldeles extra. Det krävs inte en massrensning i truppen, en avskedad Wenger eller någonting annat spektakulärt. Säsong efter säsong har vi gjort små förbättringar och om vi bara fortsätter på det inslagna spåret är vägen öppen för oss.

Vad som kan göras ännu bättre känner nog tränarstaben, styrelsen och laget till mer än vi supportrar. Naturligtvis är stora värvningar av stora spelare intressant på flera plan (spelare som vinner 10+ poäng åt en/säsong) eller alternativet att ta hem fler legender för att få in mer hjärta och passion i laget.

Vad som än händer har Arsène Wenger en tuff period framför sig och trots att han nu enbart kan fokusera på ligaspelet kommer han ha många kritiska frågor att besvara i slutet av säsongen. Att då ha en Premier League-pokal att luta sig tillbaka emot skulle nog kännas bättre för både honom och supportrarna.

En syn vi inte sett på sex år. Foto: Bildbyrån.

______________________________________________________________________________

Om Premier League (slutspurten)

Det är nu två månader, tio matcher och trettio poäng kvar att
spela om av ligasäsongen 2010/2011. Borta är Arsenals två ordinarie
målvakter, borta är Johan Djourou och Thomas Vermaelen, borta är Theo Walcott och Cesc Fabregas (i
1-2 veckor) och borta är allt som heter självförtroende och
vinnarmentalitet (som aldrig existerat i det här laget). Borta är även
Carling Cup, Champions League och FA-cupen.

Just nu ligger vi ner på alla fyra, klara att rullas in i
slakteriet och bli köttade. Dagens moderna fotboll innehåller så hårfina
marginaler och sanningen är att meningen här ovan aldrig existerat om Szczesny och Koscielny inte tabbat sig i finalen, om van Persie inte blivit felaktigt utvisad på Camp Nou och om våra avslut varit
bättre idag. Men om det är något de senaste veckorna visat är det att
Arsenal inte är redo, inte har mognat och inte är bra nog än. Vad vi
däremot kan säga är att vi förbättrats (Carling Cup-final, vinst mot
Barcelona, trepoängare i ligan när vi spelat dåligt m.m.). Vi är nära, men inte där än.

Det är verkligen inte enkelt att glömma de senaste veckorna och dagens match mot Manchester United visade tydligt att vissa spelare fortfarande hade en baksmälla från Barcelona, men det är nu de måste visa sin professionalitet och visa att de är professionella fotbollspelare. Alla cuper må vara körda, men den kanske viktigaste tävlingen är fortfarande någorlunda up for grabs.

Tre poäng mot West Bromwich är ett absolut måste och vid vinst är vi på lika många poäng som United. Trots final i Carling Cup, bra läge mot Barcelona och bra chanser i FA-cupen är det alltid Premier League vi legat som allra bäst till. Visst har vi då och då halkat efter lite, men överlag har vi legat i topp nästan hela säsongen.

Vi finns fortfarande med i Premier League-toppen. En liga där Nasri dominerat stundtals. Foto: Bildbyrån.

Visst har vi tappat poäng som vi verkligen inte borde ha tappat, men det är i nuet vi lever i, inte fyra månader bakåt i tiden. I nuet befinner vi oss tre poäng bakom United med en match mindre spelad. Hur jävla ont än vissa förluster och likaresultat gjort är det ett faktum att vi tar hem ligan om vi matcher Uniteds resultat och vinner eller spelar lika mot dem på Emirates.

Tio vinster kan vi direkt utesluta, men jag är tämligen säker på att ett facit som sju vinster, två likaresultat och en förlust (eller något liknande) skulle innebära att vi tar hem ligan. Det är naturligtvis spekulationer all the way och Manchester United är fortfarande stora favoriter, men vi kan åtminstone drömma, right?

Vi måste ta dagens förlust som män och nu ge fan i att vinna åtminstone det som vi har kvar att vinna. Många supportrar hade nog inför säsongen sagt att man helst vinner Premier League medan allt annat skulle setts som en bonus. Bonusarna är nu bortspelade, men vi har fortfarande chansen att vinna den viktigaste titeln av dem alla - Premier League.

Säsongen är inte över, men den har tagit sig en kraftig törn som vi alla helst hade sluppit. När vi väl deppat klart gäller det således att samla ihop sig, fokusera på ligaspelet - vilket jag tror kan gynna ett lag som Arsenal - och ge exakt allt man har kvar i varenda match som är kvar att spela.

Om vi gör det finns alla chanser till att vi får se Cesc Fabregas lyfta en silvrig pokal med röd-vita slängor på Craven Cottage i maj månad.

Och det är en dröm jag gärna håller fast vid ända tills allt hopp är kört.

P.S. Riktig kärlek dör aldrig.

God eftermiddag! Livet går vidare, Arsenal går vidare och bloggen går vidare. Imorgon är det ännu en gång dags för match och den här gången är det FA-cupen vi ska ta oss an. En vinst mot Manchester United skulle inte bara säkra en plats i semifinalen, utan även se oss i semifinal för 27nde gången någonsin, vilket är ett rekord! Å andra sidan gäller exakt samma sak Manchester United. Mer om det kan ni läsa i den fullpackade inför-rapporten som går att finna här.

Nu vet jag exakt hur svår morgondagens möte är och jag vill verkligen inte gå saker och ting i förväg (om ni tror det), utan det jag vill göra är att upplysa er alla om vilka lag som är kvar i FA-cupen:

Arsenal
Manchester United
Manchester City
Birmingham
Bolton
Reading
Stoke
West Ham

Tänk er då att den här listan kommer att halveras när matcherna är färdigspelade. Jag vet att det är ett väldigt stort "om", men "om" vi skulle ta oss förbi Manchester United finns alla chanser till ännu ett finalbesök på Wembley. Alla lag är överkomliga och just nu drömmar jag bara om tanken att få revansch mot Birmingham i en eventuell semifinal eller final. Hur skönt skulle det inte vara att tvåla till dem efter det vi fick uppleva för bara en månad sedan?

Men, nu kommer vi ju till det här att inte gå saker och ting i förväg. Manchester United är det bästa laget som är kvar i FA-cupen och självklart är det Arsenal som har förmånen att möta just dem. Det är ett tufft möte som kan gå exakt hur som helst och det finns således skäl till att vara både pessimistisk och optimistisk.

Precis som jag skrivit i inför-rapporten är Manchester United ett skadeskjutet djur just nu. Man har inte bara skador på nyckelspelare som Ferdinand och Nani, utan man kommer att stega ut på Old Trafford men tung mental vecka bakom sig. Man har nämligen gått och förlorat mot mästarlaget Chelsea samt berg- och dalbanelaget Liverpool. Lägg där till förlusten mot Wolves som bara skedde några veckor sedan. Precis som vår dröm om en trippel gått i kras har deras dröm om en obesegrad säsong gått i kras när man nu gått från obesegrade till tre förluster på en väldigt kort tid.

På lika kort tid har dock Arsenal åkt ur två turneringar. Först förlorade man finalen mot Birmingham i Carling Cup och sedan åkte man på ett bedrövligt sätt ut mot Barcelona i åttondelsfinalen i Champions League. Lägg där till flera skador på nyckelspelare som Fabianski, Szczesny, Fabregas och Walcott. Det är alltså två skadade lag - på fler än ett sätt - som imorgon stegar ut på Old Trafford.

Om det här vart en normal match med ett någorlunda friskt United och ett normalt sett småskadat Arsenal hade jag nästan gått all-in på en United-vinst, men på grund av förutsättningarna har jag ingen aning om hur matchen kommer att se ut, vem som kommer att göra mål och vad som kommer att hända. Det enda jag vet är att det är två lag som är extremt desperat över en vinst, vilket kan resultera i att stämingen hettar upp förr eller senare.

Med tanke på vad som står på spel är det här inte vilken cupdrabbning som helst. Det är en match som betyder mer än en vinst, mer än ett avancemang och mer än en semifinalplats. Den här matchen är för bägge lagen vital för det mentala. En förlust för United kan sätta stora bromsspår i så väl ligan som i Champions League. En förlust för Arsenal innebär att man enbart har ligan kvar att kämpa för - både på gott och ont.

Att rivaliteten lagen emellan smått börjat återuppstå är enbart kul. Det var länge sedan man kände den känslan, men när vi nu fightas med självaste United i både FA-cupen och Premier League kommer bägge lagen hålla koll på varandras resultat - i varenda match. Oavsett hur det går i den här matchen talar mycket för att Premier League avgörs på Emirates när dessa lag går upp mot varandra i en av de sista omgångarna i Premier League. Att då för Arsenal ha en vinst med sig skulle innebära att man senare i vår går in i det mötet utan en mental spärr som säger "att det inte går att vinna över United".

The Double är nu det vi siktar på och ifall vi mot all förmodan (personligen tror jag inte att det kommer att gå) skulle vinna dubbeln kommer matcherna mot Birmingham och Barcelona vara som bortblåsta. Och om någon inför säsongen hade frågat mig vad jag vinner helst hade jag utan tvekan sagt Premier League. Det är världens bästa liga och att över 38 tuffa omgångar komma ut som det bästa laget är i mina ögon större än att vinna Champions League, åtminstone för Arsenal.

Men precis som jag nämnt om och om igen är allt det här drömmar, och att drömmar är till för att förverkligas tror jag mindre och mindre på. Oddsen talar fortfarande för att vi sammanfattar den här säsongen med exakt noll titlar och om det skulle hända skulle jag inte bli förvånad.

Jag är fortfarande på gränsen mellan att vara pessimist och optimist, men av hela mitt hjärta, hela min kropp och hela min själ hoppas jag mer än någonsin att vi ser till att för en gångs skull bära hem en titel till norra London igen. Att vinna mot Manchester United i kvartsfinalen är en bra början.

[video:http://www.youtube.com/watch?v=RMShAxDT3J0]

God eftermiddag once again! Efter varenda match har man med stor spänning klickat in sig på spelschemat och försökt lista ut hur de kommenade tidens resultat kan komma att se ut. Efter förlusten mot Barcelona blev man dock lite skärrad av att gå in och granska det resterande spelschemat. Ni undrar kanske varför, men svaret hittar ni nog själva om ni tittar in vad för matcher vi har kvar att spela. Som minst har vi alltså bara elva matcher kvar att spela och som mest har vi tretton.

Sommaren kommer allt närmare och jag är redan nu lite ångestfylld över vad som kan komma att hända då. Förra sommaren var det skönt att få ett break och trots att jag lär känna likadant förr eller senare är dagen efter den sista matchen som en enda stor bakfylla som vägrar att gå bort. Att vi som mest bara har tretton matcher kvar (troligast är att vi bara har elva kvar då jag personligen tror att United drar det längsta strået i stacken i övermorgon) gör mig både orolig och spänd.

Sommaren skulle dock vara skön att gå igenom om vi faktiskt för en gångs skull såg till att vinna en förbannad titel. Hur mörkt det än varit att åka ur Champions League och förlora Carling Cup-finalen vet vi alla att vi har en fantastisk chans att ta hem dubbeln om vi bara skulle vinna på Old Trafford imorgon. Det är dock mycket svårare gjort än sagt.

Med tanke på att spelare, tränare och fans bara för tre veckor sedan pratade om en quadrupel känns det aningen tragiskt att vi på söndag helt plötsligt bara kan se ligan som vårt enda hopp till en titel. Och trots att vi har ett bra utgångsläge är det långt ifrån avgjort.

I media handlar det mesta fortfarande om Barcelona-matchen och för mig har det gått upp att Massimo Busacca är en riktig fi..., ja, ni vet vad. Förlåt för ordvalet, men det är ingenting annat än sant då han utan tvekan skulle platsa på en lista över de största idioterna just nu. Allt från att han för ett par år sedan blev avstängd för att han visat fingret åt Young Boys-supportrar till att han än idag vägrat att prata om utvisningen. Det har även rapporterats om att han blivit fullständigt galen när Wenger frågade ut honom efter matchen och då tagit till extrema svordomar. Om ni känner för att adda honom på Facebook kan ni göra det. Han finns nämligen där med sitt tryniga leende.

Ett mycket bra dombeslut. Foto: Bildbyrån.

Jag vill säga många saker om Busacca, men som tur är har ju van Persie sagt allt. Det roligaste i det hela? Nasri och Wenger har blivit dömda av UEFA för osportsligt uppträdande, inte van Persie.

Förlåt att jag svävar in på Barcelona-matchen igen, men precis som jag sade innan handlar det mesta fortfarande om den matchen. En bild som cirkulerat runt på Internet är denna, vilket talar sitt tydliga språk. Johan Djourou har även han gått ut och sagt vad han tycker om Busacca:

He had no right to take a decision of that kind. It changed the course of the game. At this level of football you cannot accept decisions like that. But you have to admit that Barcelona deserved their win.

Ett uttalande som egentligen sammanfattar allting. Just ja, att inte glömma, vi måste ju lägga till Javier Mascherano på den där idiotlistan. Just ja, Busacca dömer Champions League-finalen i maj, bara så ni vet.

Det är svårt att glömma den matchen, med all rätt dessutom, men det är dags att ta nya steg och sätta nya mål. Jag är av den åsikten att vi hade åkt ur Champions League förr eller senare och då är det bättre att göra det i en åttondelsfinal än i en semifinal. Sure, vi kommer aldrig få veta vad som kunde ha hänt, men jag har det svårt att se att vi gått hela vägen. Sedan vet man ju aldrig  hur det hade gått då det handlar om så små marginaler. Jag hade nog sagt exakt samma sak (om jag hade haft en blogg för fem år sedan) om vi förlorat mot Real Madrid i åttondelsfinalen 2006. Men då gick vi hela vägen, nästan.

Hur som helst, Bacary Sagna och Jack Wilshere vill bägge glömma förlusten och gå vidare. Det här är vad de säger:

Sagna: We are ready to fight because we are even more frustrated after what happened against Barcelona and we want to give more. Everyone is disappointed but we want to bounce back. We are playing again on Saturday and it will be another big game. We just want to go there and play our football.

Wilshere: We have got to pick ourselves up. We have still got the championship, we are just three points behind and with a game in hand. We go to Manchester United in the FA Cup on Saturday and we have to pick ourselves up to get the win there. We never give up, that is the spirit of Arsenal. We are still in two competitions and need to get a trophy this year, that will be the aim.

FA-cup-matchen mot Manchester United är extremt viktig och man undrar ju hur domarinsatsen kommer att se ut i övermorgon. Vi har blivit rånade på en vinst och ett possibelt avancemang den senaste veckan. Det vore således inte chockerande om, låt oss säga, Rooney faller i straffområdet med bara några minuter kvar.

Hur som helst gäller det för spelarna att glömma de senaste två matcherna och det är någonting jag är hundra procent säker på att de inte kommer att ha gjort när domaren blåser igång matchen på Old Trafford. Efter två, tre och fyra dombeslut emot sig i övermorgon kommer nog känslorna ta över och om jag haft en hundring kvar på mitt Unibet-konto hade jag utan tvekan satt lite pengar på minst ett rött kort i matchen.

Irriterade spelare på lördag? Foto: Bildbyrån.

Det är hur som helst ett stort mognadstest de kommer att gå igenom på lördag. Om de kan vara lika professionella som man var efter finalförlusten mot Birmingham kan det mycket väl gå vägen, men det krävs en enormt sammansvetsad laginsats för andra matchen i rad. Och United har inte bara fördelen av att vara på hemmaplan, utan även fördelen av att ha vilat ett par dagar extra. Något säger mig att Arsenal-spelarna kommer ha ett par väldigt trötta ben i slutet av matchen.

Till råga på allt har Arsenal mitt i slutspurten av både FA-cupen och ligan dragiit på sig ett par mycket fina skador. Cesc Fabregas erkände att han spelade i smärtor på Camp Nou och Wojciech Szczesny har bekräftat att han blir borta 4-6 veckor. Till det kan vi tillägga att Thomas Vermaelen fått sin 874:e setback och honom lär vi inte få se resten av säsongen resten av våra liv.

Inför säsongen hade vi en stor målvaktskris. Problemet vi hade då var att våra målvakter var för dåliga. I vintras hade vi en målvaktshimmel då Almunia var på väg bort, Lukasz Fabianski storspelade och Wojciech Szczesny imponerade. Nu i vår kommer vi alltså få uppleva en målvaktsskadekris (jag uppfann det ordet nyss). Fabianski har varit borta sedan januari, Szczesny blir borta ett bra tag och kvar har vi alltså Manuel Almunia. Bakom honom? Well, Vito Mannone har varit skadad sedan slutet av december och Emilio Martinez har skadat sig även han. Kvar har vi James Shea, mannen som för två år sedan stod i mål när Arsenal vann FA Youth Cup. Han var ute på lån i Southampton, men har nu blivit tillbakakallad på grund av krisen vi befinner oss i. Det är även han som kommer att få sitta på bänken när vi möter Manchester United i övermorgon.

Manuel Almunia har haft en tung säsong, men ser fram emot de kommande veckorna:

I have nothing to prove to anyone. I have another year left on my contract with Arsenal and I have to play a few games now and they will help me to get back to my best again. I've had a difficult period with injuries and without playing. But I've taken it calmly. Now I have to play and do what I can.

Bortsett från en okej säsong 07/08 och en grym säsong 08/09 har Almunia gått ner sig totalt. Nu gäller det dock att glömma allt han gjort och ställa sig bakom honom. Han gjorde ett fantastiskt inhopp mot Barcelona, men som vi alla vet är det en f.d. blonderad spanjor vi pratar om. Ena dagen gör han en bra match för att dagen därefter göra en piruett och tappa in en boll i eget mål.

Vi har dock inget annat val än att lita på Almunia och jag har trots allt hellre honom i mål än Shea, Martinez eller ett nödlån (så länge det inte är ett väldigt intressant namn). Hur dålig han än varit vet han själv att det är upp till bevis. Han har vart i Arsenal länge, han känner till vad han måste göra och han är bra mer erfaren (den här säsongen har vi dock sett att det inte betyder ett skit i Arsenal) än de andra alternativen vi har just nu.

Arsenal-legenden M. Keown har ofta kloka åsikter och han har det här att säga just nu:

They’re hurting but they’ve got to look ahead now, it’s a very important game against Manchester United – what team will he [Wenger] pick? I feel he has to pick his strongest possible team because the fans may start to turn on the team a little bit.

He has a five-year plan and this is the last year of it. They are now showing what they are capable of but if they don’t win anything now he’ll be buying players to add to the group.

Barca were superb and you have to say they were on a different level. Tactically they are so hard to play against – but it was remarkable to see Arsenal dictated to in that fashion. They didn’t give a good account of themselves – there was only one team in it from start to finish.

[van Persie's] first booking was needless and you can’t give the ref any opportunity. He was giving them every decision so it (the second yellow card, for time-wasting) fell into his hands really. It’s hard enough trying to beat the best team in world with 11 men. But there doesn’t seem to be any common-sense in the referees’ rulebook these days – it killed it from an Arsenal point of view.

Som sagt, en hel del nyttiga åsikter.

Arsène Wenger - use the mind. Foto: Bildbyrån.

Smånyheter har vi också att bjuda på! Ernst Bouwes har skrivit en bra artikel om Ryo Miyaichi, den här tröjan är naturligtvis fake, men klubbemblet kommer i stor grad att se ut ungefär som den gör på bilden & det här måste man bara älska.

Arsène Wenger har nyss haft presskonferens och jag är mer än säker på att ni hittar allt han sagt på Arsenal.com eller på Twitter. Läste nyss att han funderar på ett nödlån av en målvakt (på samma sätt som Manchester City förra säsongen) och det finns ju ett par intressanta namn där ute, bl.a. Newcastles Tim Krul.

Nu tror jag att jag fick med allt för idag! Vi hörs imorgon med ännu fler tankar om mötet mot Manchester United. Ha det!