Jag är inte arg. Jag är inte förbannad. Jag är inte besviken. Jag är inte frustrerad. Jag är inte irriterad. Jag är inte uppgiven. Jag är, kort och gott, ingenting.

Det här kommer inte bli ett domedagsinlägg. Det här kommer inte bli ett deppinlägg. Det här kommer inte bli en analys. Det här kommer inte bli någonting.

Efter en härlig vinst mot Manchester United visade vi upp varför vi är ett av de ojämnaste lagen i hela ligen. Att möta Stoke borta är alltid svårt, för varje lag, men att se så oinspirerat, så segt och så dåligt ut är en ren besvikelse, ingenting annat.

Det finns egentligen ingenting att säga. Jag har skrivit tusentals krönikor om varför det krävs förändring, var det krävs förändring och hur det krävs förändring. Vår katastrofartade avslutning för säsongen talar för sig självt. Jag behöver inte sitta här och skriva ännu ett inlägg om vad som gått fel, vad som är fel och vad som behöver göras. Men om det är någonting som är så uppenbart det bara kan bli, så är det att någonting är fel.

Jag hatar att säga följande saker, men det måste sägas. Stoke spelade ut oss taktiskt. Stoke spelade ut oss målmässigt. Stoke spelade ut oss chansmässigt. De hade större självförtroende, de är formstarka och de hade hemmaplan. Det är ibland allt som krävs för att kunna vinna mot vilket lag som helst. Vi var dåliga. Stoke var bra. Inga krusiduller. Ren fakta.

För de som vill läsa mer om matchen kan ni alltid läsa matchrapporten av Jacob Lennartson. Där har ni alla detaljer ni behöver veta om självaste matchen.

Manchester United är ligamästare 2011. Ser man tillbaka på hur många gånger de vunnit ligan de senaste tjugo åren är det en näst intill osannolik statistik. Ibland har de inte varit bra nog, men vunnit. Ibland har de inte varit starka nog, men vunnit. Ibland har de inte haft det där lilla extra, men ändå vunnit. I år har de haft en svag säsong, men ändå vunnit. De kan vinna, de vet hur man vinner och de kommer att vinna fler gånger. United har varit Englands bästa lag de senaste tio åren och fortsätter att vara det. Jag hatar dem innerligt, men här får ni ett ärligt grattis även från mig.

För Arsenal finns det numera bara en positiv sak att fira varje vår, och det är St Totteringham's Day. Jag älskar dagen lika mycket som alla er andra, men om jag tar på mig mina neutrala glasögon ser det allt löjligare ut för varje år när vi själva inte är bra nog för att vara det topplag vi är. Visst är vi bättre, starkare och snyggare än våra grannar, men firandet får inte gå överstyr.

Sist men inte minst är jag trött på att folk fortsätter vara positiva, optimistiska och "Look On The Bright Side"-aktiga direkt efter en förlust. Just nu är det inte rätt tid för det. På samma sätt som det inte rätt tid att basunera ut extrema åsikter, skriva med CAPS LOCK eller begära avsked, avgångar och värvningar. Låt oss smälta den här förlusten, spela klart säsongens två sista matcher och sedan börja sia om nästa säsong. Just nu är merparten av supportrarna deprimerade, besvikna och uppgivna, vilket leder till att merparten av alla kommentarer som görs inte är rationella eller nyanserade.

Sist men inte minst låter jag tystnaden tala för sig självt. Släck lamporna. Stäng musiken. Ställ er vid fönstret. Ta in tystnaden. God natt.

God afton! Dagarna flyger iväg och imorgon eftermiddag är det äntligen dags för det inte så efterlängtade mötet mot Stoke. Jag har fullbordat en hel inför-rapport som naturligtvis kan hittas här. Där hittar ni alla viktiga detaljer om matchen i fråga, precis som vanligt.

På grund av den redan existerande inför-rapporten kommer inte dagens inlägg bli allt för långt, utan jag kommer mest dela mina tankar om mötet som äger rum på Britannia Stadium imorgon.

Mycket har inför mötet handlat om Aaron Ramsey och med skador på bland annat Fabregas och Nasri lär walesaren fortsätta spela på det centrala mittfältet där han gjorde bra ifrån sig i hemmasegern mot Manchester United. Ramsey bröt som ni alla vet benet på samma arena för lite mer än ett år sedan, och nu är det alltså dags att återvända till samma plats.

Det bästa man kan göra är egentligen att låta honom ladda upp i fred, låta bli att prata om skadan och ge han tid och rum. Tyvärr kan vi inte ljuga för oss själva med att säga att matchen inte är så pass viktig för honom, då det här kommer bli ett av de största psykiska testen han vart med om i sin karriär. Det råder ingen tvekan om att minnesbilder kommer att dyka upp, att han inte kommer gå in i 50/50-dueller lika helhjärtat som han borde och att hans spel kan komma att lida på grund av det.

Det är någonting som vi kommer att få acceptera, eftersom resultatet - inte matchresultatet - är desto viktigare. Om han genomför hela matchen, står för en bra insats, och visar hela omvärlden att han inte berörs av det som hände honom för ett år sedan kommer han växa både som spelare och person. Trots att det här blir hans blott tredje match från start kan det här bli det största testet han får vara med om efter det brutna benet som höll honom borta från spel i nästan ett helt år.

Mycket handlar även om Ryan Shawcross som forsätter uppträda artigt i media, men som på planen är ett ärkesvin av högsta (lägsta?) klass. Visst är min bedömning enormt subjektiv, men de senaste säsongerna - vilket inkluderar årets säsong - har han kommit undan med helt osannolika saker som med några centimeter hit och dit hade kunnat kosta flera andra spelare ett eller flera ben. Det finns massvis med exempel att hämta, men det räcker med att se hans tackling mot West Hams succéman Scott Parker - som bara skedde ett par månader sedan - för att förstå att han knappast lärt sig tackla efter incidenten med Ramsey.

Det finns bara en enda spelare som jag respekterar i Stoke och det är Glenn Whelan som visade vilken gentleman han var då han nästan helt ensam såg till att ta hand om Ramsey när han låg nere och fick en panikattack. Annars är ju Stoke ett lag som är väldigt enformigt, tråkigt och fult. Och jag är en av de som inte kan förstå vad i hela friden det är som får en att börja hålla på ett lag som Stoke.

Nog om det, men det märks tydligt att ilskan och besvikelsen fortfarande sitter i oss supportrar. Att förlora mot Stoke vore således skamligt på flera plan. Däremot vågar jag säga att jag kan ta ett likaresultat imorgon, men enbart om vi visar upp bra spel från vår sida.

Det viktigaste imorgon är inte matchresultatet (så länge vi inte förlorar), utan att se om Arsenal kan fortsätta spela lika bra och moget som man gjorde mot Manchester United. Om vi spelar bra, håller tätt där bak och är någorlunda kliniska framför mål skulle jag kunna acceptera ett likaresultat, men enbart om vi visar upp att vi kan skapa en bra språngbräda inför nästa säsong. Och mycket beror även på hur vi släpper in målen, om vi nu inte håller nollan. Ett chansartat långskott kan man inte bli förbannad över, men en markeringsmiss, en misslyckad tackling eller ett annat sorts individuellt misstag skulle man bli aningen irriterad över.

Mycket av passionen har tyvärr svalnat av då vi inte har någonting kvar att kämpa för, och jag är inte ensam om att bara vilja spola fram tiden två månader, men det gäller att vänta ut tiden, spela klart matcherna och avsluta på bästa möjliga sätt. Vinsten mot Manchester United var bra och förlösande, men det räddar inte vår säsong, och det räddar inte vår formsvacka om vi fortsätter spela uselt och förlora. Då märks det tydligt att det bara var en engångsgrejj som vi inte kan upprepa.

Mest av allt vill jag som supporter bara glömma allt vad fotboll handlar om, glömma vår avslutning och glömma att vi gått sex år utan titlar, men mycket har kommit att handla om tålamod. Om vi bara väntar in säsongsavslutningen kan vi alla ta en nödvändig paus, ladda om batterierna och börja tagga inför nästa säsong. Det kommer vara smärtsamt att se många av våra rivaler lyfta upp pokaler i skyn, men som det klassiska talesättet lyder: what doesn't kill you makes you stronger.

Få matchen mot Stoke överstökad, låt oss hålla tummarna för att Ramsey genomför matchen bravurartat och att vi på söndagkvällen har åtminstone någonting att glädja oss över. Det räddar inte vår säsong, men det skapar åtminstone lite optimism inför nästa. Och kanske är det allt som krävs för att vi skall kunna hålla tålamodet vid liv.

Guten tag! Hur skall man egentligen inleda dagens inlägg? Jag försökte skriva en inledning till dagens inlägg, men märkte efter ett par sekunder att den blev identisk med gårdagens inledning. Så jag tycker vi gör det bästa vi kan göra av situationen, nämligen att skippa inledningen helt och hållet! De som endast är här för att se bortatröjan kan skippa hela inlägget och scrolla längst ner!

Med det sagt hoppar vi direkt in i nyhetsvärlden som just nu står aningen stilla, men som vanligt levererar åtminstone ett par saker att skriva och diskutera om. Det största som hänt är att den amerikanska affärsmogulen Stan Kroenke nu lämnat in sin dokumentation för ett övertagningsförsök - som är obligatoriskt när man överstiger 30 % - och väntar på svar. Arsenal Football Club kom med ett uttalande om saken i fråga tidigare under dagen, sägandes följande:

Today KSE, UK, INC. ("KSE") has announced an offer for Arsenal Holdings PLC. As part of the offer KSE, which is a company owned by existing Arsenal director Stan Kroenke, has committed to continue to operate the club in line with our existing self-sustaining business model.

Mr Kroenke has a proven track record of successful long-term investment in sport and has confirmed that he has asked the existing board to remain in place. This includes Mr Peter Hill-Wood as chairman. Mr Kroenke is also fully supportive of manager Arsene Wenger whom he has stated is a wonderful manager.

KSE has also stated that the offer will not be funded by debt finance secured against the club. The independent directors of Arsenal comprising of Mr Hill-Wood, Ivan Gazidis, Ken Friar, Sir Chips Keswick and Lord Harris of Peckham have considered these confirmations as well as the offer price and, having received advice from an independent adviser, Rothschild, are recommending that shareholders accept the offer.

Man rekommenderar alltså alla aktieägare i klubben att skriva under övertagningsförsöket och sälja sina aktier till Herr Kroenke. Med tanke på hur många delägare det finns i klubben, med väldigt få aktieandelar, tror jag inte att detta kommer gå igenom, och det är bäst om det heller inte gör det.

Om klubben skulle ägas av Kroenke till 100 % skulle mycket av vår frihet försvinna samtidigt som han själv blir något av en Sugar Daddy, trots att han inte lär ösa in miljoner för spelarköp á la Abramovich och Al Mubarak. Det bästa för Arsenal just nu är ifall de aktieägare som finns kvar håller kvar i sina aktier samtidigt som Kroenke får nöja sig med den majoritet han har just nu.

Abramovich äger Chelsea Football Club. Foto: Bildbyrån.

Det är absolut inget större fel på Kroenke då han är en väldigt trovärdig och trevlig man, men det bästa för Arsenal vore helt enkelt om det stannade som det var, åtminstone ett litet tag till. Vi får helt enkelt vänta och se vad som händer!

Arsène Wenger har haft presskonferens inför mötet mot Stoke, ett möte jag skriver mer om i morgondagens inför-rapport, och där fick han svara på alla möjliga frågor. Bl.a. erkände han att han hade sett sig om för försvarare om han vetat att Vermaelen blivit borta så länge som han blev borta:

I would have tried. He had a setback at the end of January but we hoped he would play the second part of the season. [But] football is not a supermarket where you go and say 'I want a good player, give me one please'. You must find them and in the middle of the season to find a player who strengthens Arsenal is not easy.

We did not have Vermaelen for the whole season but, if you look at the numbers, we conceded less goals from open play than any other team in the league. So it is not all negative, even defensively.

Att köpa en mittback av bästa möjliga kvalitet under januarifönstret är extremt svårt, men det går att genomföra. Titta bara på David Luiz som gjort stor succé i Chelsea under vårperioden. Nu klarade vi oss som tur var av fler mittbacksskador, men man måste fråga sig vad som hade hänt om Djourou blivit borta längre än väntat eller om Koscielny och Squillaci gått sönder. Det var en jävla stor risk han tog, en risk som jag inte vill se att han tar igen, men under omständigheterna gick allting bra.

Däremot vet både jag och ni hur känslan var back in january. Många av oss ville se en ny mittback, men precis som vanligt hände ingenting. Vid det laget hade Vermaelen redan haft tre-fyra set-backs och det känns som om det inte hade krävts rocket science för att förstå att möjligheterna för fler set-backs var stora. Ändå tog man sina chanser, hade enorm tur, och klarade sig någorlunda.

Frågor kan fortfarande ställas vad som hade hänt om vi bytt in Koscielny eller Djourou istället för Squillaci borta mot Newcastle, vad som hade hänt om vi haft en bättre mittback mot West Bromwich eller vad som hade hänt om någon av våra mittbackar gått sönder en längre period. Det är alltid bättre att vara på den säkra sidan, men nu klarade man sig, som tur var.

Thomas Vermaelen blev borta aningen längre än väntat. Foto: Bildbyrån.

Emmanuel Frimpong stod för sin första match från start efter den skada som höll honom borta från spel i nästan ett helt år för bara några veckor sedan. Nu har han äntligen talat ut om tiden vid sidlinjerna:

Next season could be Arsenal's season and next season could hopefully be my season. I am quite confident if I don't get injured I can do something big. You have to stay injury free, sometimes it is just down to bad luck. Hopefully next season I'll have a good year and won't get injured.

At the start it was very tough because sometimes I thought I might not even come back and play again so hard when you see players going out and training, you don't know what to do with yourself. It was tough and hard to get over it.

When you've been injured for so long the club isn't going to be waiting around for you to get fit. They have to move on. That's where sometimes it was tough because people are looking to take over your place even though they are old friends. Everyone is here just for their own career so when you are back training you just have to put in your whole effort and see how things pan out.

Ghanaiten gjorde ju en succéartad försäsong inför den här säsongen, och det höjdes till och med röster om att han skulle kunna gå rakt in i laget och ersätta Song vid skador, vila och avstängningar. Vi fick dock aldrig veta vad Wenger hade i planerna då Frimpong skadade sig, blev borta i nästan ett helt år, och är först nu tillbaka i spel i reservlaget.

Det bästa för honom och Arsenal vore om han blev utlånad ett halvår med option för ett helår. Om han blir utlånad till en någorlunda bra klubb i Storbritannien kan han visa vad han går föra under första halvåret för att sedan se Wenger ta ett beslut om han är redo eller ej att sitta på bänken i Arsenal.

En annan yngling som kan komma att lånas ut nästa säsong är Ryo Miyaichi. Ryo eller Rydinho som han kallas i Nederländerna har gjort stor succé i Feyenoord och den holländska klubben har flera gånger understrukit sin vilja att behålla honom ännu en säsong. Deras tekniske direktör Martin van Geel säger följande:

Arsenal will make a decision over Ryo in pre-season. We have to respect that. He will probably not be playing at Arsenal next season due to English rules and regulations. However, it could be that he will be at another European club. Of course we hope we can keep him at Feyenood, he is already settled over here.

Ryo kommer att träna med Arsenal under försäsongen, och när den väl tar slut lär han gå ut på lån igen. Anledningen är att han fortfarande inte lär få arbetstillstånd i Storbritannien, och till och med om Wenger skulle vilja ha honom redan nästa säsong skulle detta inte vara möjligt. Det finns en liten chans att Ryo får arbetstillståndet, men det återstår fortfarande att se.

Vad som även återstår att se är vilket lag han i sådana fall lånas ut till. Feyenoord är ett alternativ, men både jag och många andra känner av att han skulle få mer lärdom av den brittiska fotbollen om han spelade i "ett spelande lag" (läs: ett lag som spelar likt Arsenal) i Championship under ett halvår eller helår. Om t.ex. Wigan skulle ramla ner i Championship vore dem ett idealiskt lag att sätta Ryo in.

Det gäller även att inte gå saker och ting i förväg. Visst har han gjort bra ifrån sig i Feyenoord, men steget mellan Eredivise och Premier League är stort, om inte enormt. Han är dock en talang utöver det vanliga, och om han bara fortsätter att jobba hårt och leverera råder det ingen tvekan om att han kommer få chansen i Arsenal förr eller senare, men det kommer ta sin tid, vilket vi alla bör respektera. Om ni vill läsa mer om Ryo kan ni kika in denna artikel!

Ryo har gjort succé i Holland. Här försöker han komma förbi Andreas Isaksson i PSV-målet. Foto: Bildbyrån.

Mycket ynglingar idag! Vi fortsätter med 19-årige Jack Wilshere som spelat mer än femtio matcher den här säsongen för klubb och landslag. Lägg där till en U21-turnering i Danmark senare i sommar och den summan lär bli nästan sextio matcher. Wenger berättar följande:

I would never say that [Wilshere cannot play for England], first of all because I don't feel I have the right to do that. I educate English players to play for their country, if they can, but I would ask Fabio Capello to consider the consequences of a boy who is 19 years old who has played around 50 games at the end of the season, who has played for the first team and then a tournament on the back of it.

What will the consequences be for the next season? I don't know but I feel the youth system is there to promote the players to play in the top team. You cannot ask Jack if he wants to play - do you really think he will say no? I don't think that's realistic. The question raised by him playing are the consequences for the country, for England.

Och vem håller inte med Wenger? Jag vet att flera kommenterat om saken i fråga tidigare och då sagt att jag varit självisk i mitt tänkande, men jag vill det bästa för Jack och för Arsenal. Risken för att han blir utbränd är stor, och det är en risk jag inte känner mig villig att ta. Bli utbränd lär han inte bli nu, men titta på spelare som Michael Owen, Fernando Torres eller vår egen Cesc Fabregas. Spelare som alla började spela mycket vid en väldigt ung ålder, men nu får betala priset genom att vara halvskadade eller skadade väldigt ofta.

Det gäller att hålla Wilshere så trygg och säker som möjligt. Att låta honom spela sextio matcher per säsong är att riskera flera skador, långtidsskador och halvskador på honom under nästkommande säsonger. Killen säger självklart inte nej till att spela så mycket det går - vem skulle det? - men att låta honom spela för Arsenal, seniorlandslaget och U21-laget samtidigt känns så absurt det bara kan bli.

Nu kommer han ändå med största sannolikhet medverka i U21-EM, såvida han inte blir mystiskt skadad (han kanske borde rådfråga Almunia), och tyvärr får vi leva med det. Men kom inte och klaga på mig, Wenger eller någon annan när Wilshere segnar ner á la Chamakh, eller blir skadad.

Nicklas Bendtner har en skadefylld säsong bakom sig, och har flera gånger berättat att han kan tänka sig att lämna, men Wenger vill ha kvar honom:

I will sit down with Nicklas at the end of the season to see how he feels. I hope he will stay. I completely agree that he did not get enough chances - it was a very difficult season for him. He must be frustrated and I am as well because I feel he was not involved enough. That is part of the competition as well but we will see where we go from here at the end of the season.

Tankarna kring dansken går ofta i banor. Ibland kan han vara hur bra som helst - kom ihåg Porto 09/10 eller Leyton Orient-målen i år - medan hela han ibland kan transformeras till ett enda stort träben. Tyvärr har han aldrig vart bra nog att starta vecka in och vecka ut, men däremot är han oerhört värdefull som avbytare och truppspelare.

Saken med Bendtner är att han vill spela så mycket som möjligt, någonting han inte lär får göra i Arsenal. Visserligen är han bara 22 år, men såvida han inte utvecklas vidare, eller är nöjd med en bänkplats, kommer han att försvinna förr eller senare. Jag skulle inte sörja något sådant alltför mycket, men det är svårt att hitta spelare som kan acceptera en bänkplats och ändå vara bra nog att kliva in vid skador och avstängningar.

Vad som gör det hela sämre är att han kan det engelska spelet, han kan göra mål och han har gjort sig hemmastadd i Arsenal. Det tar tid för importer att acklimatisera sig, och man vet aldrig om man åker på miljonen, 100 kronor eller en nitlott.

Samtidigt har vi en viss Chamakh bredvid Bendtner som hade en fantastisk höst, men en usel vår. Samtidigt behöver Robin van Persie en partner av högsta klass. Varken Bendtner eller Chamakh är bra nog att starta vecka in och vecka ut i Arsenal, men bägge är däremot bra att ha på bänken och som truppspelare. Om van Persie skulle få en partner av världsklass måste antingen marockanen eller dansken flytta på sig, och då ligger tyvärr dansken närmast dörren.

Bendtner går upp och ner. Foto: Bildbyrån.

En trolig utgång är även att bägge stannar, men frågan är vad för spelsystem vi har nästa säsong, hur frisk van Persie är, hur mycket de får spela och hur bra de spelar. Ibland är jag faktiskt lycklig över att jag inte är Wenger. Huvudvärk!

En debatt som kommit upp rejält på sistone är den vem som skall få förtroendet mellan stolparna nästa säsong. Många av er som läst bloggen vet att jag föredrar Fabianski, men jag har ingen aning om vad för form han är i efter en skada som hållt honom borta från spel i ett halvår. Samtidigt kan Szczesny med en bra försäsong bli någonting speciellt.

Hela den debatten kommer troligtvis att avgöras under just försäsongen. Wenger gillar bägge målvakterna, men han måste ta ett beslut i sommar, och det troligaste är att det blir den målvakt som ser hetast ut under försäsongen som får förtroendet i premiären nästa säsong.

Som så många gånger tidigare vill jag understryka att jag inte ogillar Szczesny, utan snarare alla de som skrev inlägg som dessa och som nu fördömer honom helt på grund av Szczesnys framfart.

I övrigt finns det inte så många smånyheter och transferrykten att dela med sig av en dag som denna. På den fronten är det för en gångs skull relativt tyst. Det mesta handlar om den kommande matchen mot Stoke, trots att den är i övermorgon och inte imorgon.

Imorgon eftermiddag kommer jag med en inför-rapport inför mötet mot Stoke samt ett par korta tankar, kanske en mikroblogg, i ett kortare blogginlägg. Hörs då! Ha't!

P.S. Om ni tar en titt i bakgrunden på denna bild (om ni får felmeddelande kan ni se bilden här) ser ni att vi med största sannolikhet kommer bära denna fasansfulla bortatröja nästa säsong! Den sistnämnda tröjan har cirkulerat runt ett bra tag, men det är först nu man med största sannolikhet kan bekräfta att det faktiskt är den officiella tröjan. D.S.

Goder afton! Livet går vidare, bloggen går vidare och Arsenal går vidare. Sommaruppehållet kommer allt närmare och det märks, på flera sätt och vis. Till exempel kan du surfa in på en slumpmässig fotbollssida och läsa minst tusen rykten om spelare som skall vara på väg ifrån sina respektive klubbar. För Arsenal är i stort sett allting över, och en stor majoritet av supportrarna blickar redan framåt till nästa säsong, men man får icke glömma att tre matcher återstår.

Först möter vi Stoke på Britannia Stadium söndagen den åttonde maj. Sedan bär det vidare tillbaka till London där Aston Villa står för motståndet hemma på Emirates. Och sist men inte minst avslutar vi med en bortamatch mot Fulham på Craven Cottage. Svåra matcher alla tre, men vi såg vad Arsenal kan åstadkomma förra veckan, trots att det var det första positiva resultatet på år och dar flera veckor.

Matchen mot Stoke kommer vi prata mer om närmare helgen, trots att det i övrigt inte finns så mycket att tala om. Det man diskuterat mest är prishöjningen på säsongskort som nästa säsong ökas med hela 6,5 %. Ivan Gazidis har naturligtvis kommenterat det och säger detta:

We thought about this increase, the first in three seasons, very carefully. We fully understand fans are facing rising costs in many areas of their lives and their club faces the same issues. We have acted responsibly over the years to balance the impact of even inflationary increases on our fans with the rightful demand that we compete at the highest level and we will continue to do so.

We welcome suggestions from our fans to build into our thinking. Among others the Arsenal Independent Supporters' Association has presented a number of good ideas to us. Some of these ideas are already built into our thinking for next season. Others may take a little longer to develop but we are committed to responding positively to what has been proposed.

Klubben har även meddelat att man kommer att släppa hela 2000 fler säten för Red Members inför varje match - just nu är 1500 säten tillgängliga för Red Members - samt att Arsenal TV Online kommer ingå i medlemsskapet, med det nya namnet Arsenal Player.

Det blir dyrare att se på fotboll i norra London. Foto: Bildbyrån.

Mina tankar kan egentligen slutas upp i det som redan sagts. Prishöjningen kommer väldigt olägligt och det är ett besked som klubben ogillar att gå ut med, men man måste verkligen fråga sig om en prishöjning var så akut som det verkade. Vi betalar redan Storbritanniens högsta priser för att se en fotbollsmatch, men ändå är vi tvungna att höja priset, trots att vår ekonomi är stabil och trygg.

Jag har pratat med många personer som inte är fotbollsintresserade genom åren och när jag berättar vad jag betalar för att se elva män spela fotboll i nittio minuter får jag ofta en chockad syn tillbaka. Det är mycket pengar det handlar om. Om man går på nästan varenda hemmamatch, och även lägger till några bortamatcher, blir det väldigt dyrt, både kortsiktigt och långsiktigt. Lägg där till alla extrakostnader som resa, snacks/mat och öl så höjs priset ännu mer.

Man måste verkligen fråga sig om det här var ett måste, men vi supportrar kan inte göra så mycket åt saken. Beslutet är taget sedan länge och oavsett priser kommer de som har råd fortsätta att vallfärda till Emirates. Sedan får man tillägga att det här enbart handlar som säsongsbiljetter, alltså inte biljetter ni köper som Red Member, Silver Member eller här på Arsenal Sweden.

Laurent Koscielny trivs i Arsenal, vilket märkts under säsongen som gått. Han har acklimatiserat sig bra, gjort ett par mål, stått för många fina insatser och även fött sitt första barn - rättare sagt är det hans fru som fött barnet - vid sidan av plan. Nu sammanfattar han säsongen genom att berätta vilken anfallare som han haft det tuffast att spela emot:

I think the player is Didier Drogba, because he’s a strong striker, always fighting with his defender. [But] I like to play against Chicharito because he’s very different to Drogba, he likes space. [Lionel Messi?] He is the best player in the world, I saw the game yesterday [against Real Madrid, 1st leg], you saw two different teams, one playing football and one [focusing] on not taking a lot of goals. It was a close game [but] Messi arrived to do the difference.

I don’t know [if I improved this season]. When I was in France I played 30-35 games, when I arrived at Arsenal I didn’t know how many games I would play. I just want to play a lot of games, with Arsenal, I played 40 games so I’m happy for that. Every player wants to play football and take pleasure.

Det är ganska underhållande att han själv inte vet om han utvecklats den här säsongen. Han har mött spelare som Drogba, Anelka, Rooney, Hernandez, Messi, Villa, Pavlyuchenko (fast, nee), Carroll, Saha och massor av andra anfallare som inte direkt kan jämföras med Karim Ait-Fana från Montpellier eller Abdoul Camara från Rennes, för att ta två helt slumpmässiga exempel.

Naturligtvis har han utvecklats, något som går att diskutera vidare angående hur mycket han utvecklats. Vissa tycker inte han är en startman medan andra tycker att han är det. Personligen siar jag mellan de bägge alternativen och jag vet inte riktigt om jag ser honom som den idéella partnern till Thomas Vermaelen. Samma åsikt har jag om Djourou som också befinner sig någonstans mellan andra- och tredjeval. När de formtoppar är det inget snack om saken att de skall spela, men när de inte är i lika bra form brukar de ofta sjunka för mycket rent kvalitetsmässigt. Det kommer helt enkelt bli intressant att se vad Wenger tänker inför nästa säsong då förhoppningsvis alla våra mittbackar är friska och spelklara.

Snart är Thomas Vermaelen tillbaka! Foto: Bildbyrån.

Angående mittbackar ryktas det om att Thomas Vermaelen skall göra comeback mot Stoke på söndag eftermiddag, vilket absolut skulle kunna ske. Personligen tycker jag att han får göra vad han själv känner för. Om han är redo, spelklar och bra nog att ta en startplats skall han helt enkelt spela, men om någonting fortfarande är ett bekymmer är det bättre att vänta in försäsongen.

The Goon Blog - som jag inte gillar överdrivet mycket - "avslöjar" idag att Neil Banfield sägs vara förstavalet som assisterande tränare om Pat Rice lämnar sin post i sommar. Banfield har funnits i klubben sedan 1997 och har tränat i stort sett alla ungdomar och reserver som kommit genom vår akademi det senaste decenniet. Han är absolut en bra ersättare, men för oss supportrar känns det som ett tråkigt val då man helst av allt hade sett en mer utomstående person som kan se på vårt lag med en mer nyanserad syn.

Ni som vart vid Emirates på sistone har sett att broarna döpts om efter nyss avgångne Danny Fiszman samt vår nuvarande direktör Ken Friar. Den officiella hemsidan har en liten videosnutt om den sistnämnda, där ni bl.a. kan se hur broarna ser ut med flaggor på många av våra mest älskade spelare.

Kristoffer Olsson är just nu den enda svensken i Arsenal då han bara för några månader sedan värvades till ungdomslaget av Liam Brady. Nu kan även Robert Mirosavic vara på väg om klubben beslutar sig för att ta in svensken. Både Robert och Kristoffer har varit och provspelat med Arsenal ett flertal gånger, men medan Olsson fått ett kontrakt påskrivet har Mirosavic fått vänta på besked. Även Kevin Mbabu kommer få ett besked alldeles snart.

Kristoffer Olsson spelar för tillfället i Arsenal. Foto: Bildbyrån.

I övrigt finns det inte så mycket mer att tala om. Bacary Sagnas agent dementerar idag alla flyttrykten och säger att fransmannen trivs superbt i London medan Blackburns yngling Phil Jones kan vara på väg till Arsenal om man läst hans senaste uttalanden.

Transferrykten cirkulerar omkring som bara den och det senaste handlar om att vi skall vara intresserade av Falcao från Porto, Karim Benzema från Real Madrid samt att det pratas tyst och hemlighetsfullt om Franck Ribery från Bayern München.

Om ni vill läsa om någonting mer denna torsdagkväll kan ni alltid läsa ett dokument om hur Usama Bin Laden kom att hålla på Arsenal, om Arsenals scoutingäventyr i Göteborg eller varför inte se en video på skådespelartalangerna i Barcelona.

Vi avslutar dagens inlägg med en födelsedagsvideo som Cesc Fabregas - nyss fyllda 24 - själv retweetade på Twitter. Tills imorgon får ni ha det så gött! Hej!

[video:http://www.youtube.com/watch?v=ffSAPlLM8ls]

God eftermiddag! På den senaste tiden har jag fått väldigt mycket kritik för att jag inte är optimistisk och posivit nog och det skall det bli ändring på idag! Innan jag börjar skriva inlägget vill jag dock meddela alla er som inte gillar det att jag de senaste veckorna nästan enbart skrivit om Arsenals problem dag in och dag ut.

Jag har fördömt laget, kritiserat tränaren, klagat på spelarmaterialet och helt enkelt drivits med känslomässigt i vår enorma formsvacka. Men även pessimister - som jag blivit den senaste tiden - kan se på Arsenal med optimistiska och positiva ögon. Och idag tänkte jag ta upp allt det som vi bör se på med glada miner, istället för den ilska och depression vi släppt ut under de senaste månaderna.

______________________________________________________________________________

Målvaktsläget

Inför den här säsongen bestod vår målvaktstrupp av clownen Almunia, tvålen Fabianski, oprövade Szczesny och besvikna Mannone. Nästan alla - inklusive jag - ville mer än gärna se att Wenger öppnade plånboken för en erfaren och bra målvakt då alla pinsamma målvaktstabbar under säsongen 09/10 med största sannolikhet kostade oss ligatiteln.

Arsène Wenger förstod situationen och gav sig även ut på jakt efter en målvakt. Man lade ett officiellt bud på Pepe Reina, man var centimeter ifrån att dra till sig M. Schwarzer från Fulham och det ryktades även om namn som Frederico M archetti, Hugo Lloris och Renè Adler. När transferfönstret var över stod vi dock där med exakt samma målvaktsuppställning som hade kostat oss massvis med poäng säsongen innan.

Manuel Almunia fick förtroendet som förstemålvakt, men sumpade chansen när han släppte in tre enkla mål mot West Bromwich på Emirates. Efter den matchen "skadade" sig spanjoren varpå Lukasz Fabianski fick chansen. Polacken tog den chansen direkt genom att göra en kanonmatch mot Partizan Belgrad och fortsatte sitt äventyr med flera fantastiska insatser som bl.a. gav honom ett par MoTM-utmärkelser.

Fabianski gjorde bra ifrån sig under hösten och vintern. Foto: Bildbyrån.

Men i januari skulle Fabianski komma att skada sig och då fick plötsligt 20-årige Wojciech Szczesny hoppa in. Han hade gjort succé under sin period i Brentford, men hoppet från League 2 till Premier League är stort. Den yngre polacken klarade dock av det suveränt, och trots att jag haft och fortfarande har mina åsikter om killen kan man inte blunda för att han överlag spelat mycket bra och stabilt.

Vissa supportrar vill dock fortfarande se en ny målvakt, men majoriteten har ändrat åsikt och har förstått att de bägge polackerna är ett mycket bra målvaktspar som kan komma att stanna i Arsenal många år framöver. Om någon hade sagt det innan säsongen hade jag antingen skrattat eller gråtit, men både Fabianski och Szczesny har bevisat att de håller och inför nästa säsong kommer nog Wenger inte ha några problem med att välja ut en förstemålvakt.

______________________________________________________________________________

Jack Wilshere (talanger som tar det stora steget)

När Jack Wilsheres namn dök upp på Sky Sports inför premiären mot Liverpool blev det tyst i hela Gunners Pub. Ingen hade förväntat sig att 18-årige Wilshere skulle få chansen från start, i premiären, borta mot Liverpool. Men efter ett lyckat halvår i Bolton och en bra försäsong gav Wenger den unge britten chansen och resten är historia.

Wilshere kom till Arsenal när han var nio år och har sedan dess utvecklats i monstertakt. I år har hans stora genombrott kommit då han under hela säsongen varit given i startelvan. Tillsammans med Laurent Koscielny har han spelat flest matcher det här året och det lär fortsätta då han nu även är given startman i Fabio Capellos engelska landslag.

Sanningen är dock att Wilshere inte är ensam om att ha tagit det stora klivet från lovande talang till startman. Wojciech Szczesny har gjort succé under våren och visat att han kan bli en världsmålvakt. Johan Djourou som aldrig lämnat talangstadiet på grund av skador har spelat med stor bravur under hela vintern och våren. Och hur mycket har inte Theo Walcott utvecklats den här säsongen?

Wilshere har gjort stor succé. Foto: Bildbyrån.

Våra talanger verkar bli bättre år för år och det finns ingen som vet vilka höjder de kan nå. Om vi bara ser till att krydda till laget med en och en annan värvning kan det här laget bli någonting riktigt stort, men det krävs hårt arbete, intelligens och en liten gnutta tur.

______________________________________________________________________________

Bortaspelet

Medan vi besegrat lag som Barcelona, Chelsea och Manchester United hemma på Emirates är det fortfarande bortaspelet som imponerat mig allra mest. Vi hade ligans bästa bortafacit fram tills några veckor sedan (fortf. ligans näst bästa bortafacit) och har gjort väldigt bra ifrån oss på bortaplan.

Arsenal har slagit många tuffa hemmalag som man misslyckats med ett flertal gånger om under föregående säsonger. Aston Villa, Everton, Blackburn och Manchester City är bara fyra exempel på lag som Arsenal haft svårt emot tidigare, men som man nu sett till att vinna emot på deras egen mark.

Vi får heller inte glömma bort cuperna där vi också gjort väldigt bra ifrån oss på bortaplan. Tottenham besegrades i Carling Cup, Newcastle fick stryk med 4-0 efter att ha slagit ut Chelsea i samma cup, Leeds åkte på däng hemma på Elland Road i FA-cupen och vi hade 1-1 mot Barcelona på Camp Nou tills domaren valde att avgöra matchen.

Sedan finns det självklart många förluster, likaresultat och slip-ups att tala om, men överlag har vårt bortaspel hållt en hög klass och blivit mycket bättre än det varit tidigare.

______________________________________________________________________________

Stora skalper (Arsenal kan vara hur bra som helst)

Medan vi fått erfara en förlust mot Chelsea och två förluster mot Manchester United har vi även slagit dem en varsin gång! Chelsea blev utspelade och förlöjligade när de mötte på ett helt friskt Arsenal som hade spelat sig till 3-0 efter en timma hemma på Emirates. Manchester United vann enbart med 1-0 efter ett klassiskt turmål hemma på Old Trafford och fick för bara några dagar sedan erfara en förlust när de mötte oss på Emirates.

En magisk natt. Foto: Bildbyrån.

Lägg där till den moderna klassikern mot Barcelona och hur krossade Manchester City blev på Emirates (kom dock turligt nog undan med 0-0) och ni märker själva att insatserna mot de bättre lagen blivit bättre i år. Om man vill kan man även ta upp matcherna mot Tottenham där vi var det bättre laget i bägge matcherna, men oturligt nog är det inte alltid det bättre laget som vinner!

Arsenal kan vara hur bra som helst - om de bara vill. Ofta är det den mentala spärren som sätter stopp för det, men de gånger den inte finns till förstör vi ofta lag genom att spela ut dem, vara effektiva och inte låta dem komma in i matchen. Det är dock den känslan som man hatar att uppleva när saker och ting inte vill sig. Känslan av att se ett Arsenal som kan slå vilket lag som helst i världen, men som inte uppnår sin fulla potential. Just nu finns den känslan till både på gott och ont, men om ytterligare framsteg görs nästa säsong kanske vi kan skippa ondheten i den.

______________________________________________________________________________

Skador

År efter år har vi svurit, grinat och klagat på skador, skador och ännu fler skador. Och visst är Arsenal fortfarande ett skadedrabbat lag, men den här säsongen har vart vår bästa, rent skademässigt, sedan vi vann ligan 2003/2004.

Visst har vi haft en 2-4 spelare på skadelistan nästan jämt, men det är en grov förbättring gentemot förra säsongen då vi hade upp emot elva-tolv spelare skadade nästan samtidigt. I år har det också handlat om spelare som oftast kunnat bli ersatta någorlunda väl. Någonting vi inte kunde göra förra säsongen.

Robin van Persie har vart frisk i mer än ett halvår, Samir Nasri har i stort sett varit frisk hela säsongen, Jack Wilshere har inte skadat sig en enda gång och spelare som Koscielny, Sagna och Clichy har undvikit skador väl. Även Theo Walcott och Johan Djourou har haft relativt skadefria säsonger. Låt oss hoppas att nästa säsong rullar vidare likadant!

______________________________________________________________________________

Utlånade spelare

Det måste ha varit länge sedan som så många utlånade spelare gjort så bra ifrån sig som de gjort den här säsongen. Vi har haft väldigt många spelare ute på lån i år, och många av dem har gjort mindre eller större succé.

Ryo Miyaichi har varit en av Feyenoords bästa spelare under våren. Henri Lansbury har krigat, spelat bra och gjort mål för Norwich som i förrgår blev klara för Premier League-spel nästa säsong. Kyle Bartley har spelat till sig en startplats i Glasgow Rangers. Vito Mannone - när han var frisk - var ofta Hulls bästa spelare i Championship. Francis Coquelin har gjort mycket bra ifrån sig i Lorient. Sanchez Watt har gjort bra ifrån sig i Leeds, och trots att JET haft det lite svårare i Cardiff har även han haft sina stunder.

Trots att många av de jag nämnde inte har en framtid i Arsenal kan man inte blunda för det faktum att de gjort bra ifrån sig under sina låneperioder. Vissa har gjort bättre ifrån sig än andra, medan vissa harklat efter lite. Bottom line är dock att Arsenal har en hel del talangfulla spelare ute på lån. Vare sig de blir eller inte blir något återstår att se, men vad vi sett i år har varit mycket lovande.

______________________________________________________________________________

Framtiden

Ni som följt bloggen de senaste veckorna vet att jag vart bitter, pessimistisk och övergiven. Tyvärr är det den enkla sanningen att Arsenal inte vart bra nog när det väl gällt. Men trots vår katastrofartade avslutning på säsongen vill jag ändå understryka att framtiden ser ljus ut, om nu Wenger gör rätta val i sommar.

Massor av spelare har tagit stora kliv, laget har överlag gjort en bättre säsong än 09/10, målvaktsproblemet är löst, nya värvningar sägs vara på ingång, Denilson har knappt spelat, våra skadeproblem har varit knappa och många spelare har visat stjärnkvalitet i år (Robin van Persie, Samir Nasri m.fl.).

Arsenal kan vara hur bra som helst - om de bara vill. Foto: Bildbyrån.

Om det görs förändringar, förbättringar och värvningar kommer en nystart gynna oss enormt mycket. Tänk er att gå in i nästa säsong med en frisk trupp, ett par nya namn, en större trupp, ett förändrat spelsystem och en ny mentalitet. Jag är beredd att tro att det kommer att göra avtryck direkt.

Detta "om" är naturligtvis ett problem bara det, men ett mognare, bättre och större Arsenal är just det vi kan komma att se nästa år. Men mycket beror som sagt på vad som händer i sommar. Och vi kan alltid trösta oss med att problemen ser värre och större ut för Chelsea, United, Tottenham och i viss mån även Liverpool.

______________________________________________________________________________

Det här var då allt! Det finns naturligtvis hundratals saker att vara lycklig över, men det här är några av de saker åtminstone jag känner någorlunda glädje över. Sedan finns det massvis och åter massvis med saker man inte gillar, saker som man inte gläds åt och saker som man anser vara stora problem, men låt oss lämna det åt sidan en dag som denna och fokusera på allt positivt.

Har ni några tankar ni vill dela med er? Några positiva tankar? Några andra saker som får er att vara optimistiska? Dela med er i kommentarspåret! För mig är det dock tack och hej för idag!

God eftermiddag! Dagarna går vidare här i London och rutinen börjar sätta sig allt mer och mer. Vakna, äta, jobba, träna, äta, blogga, vila. Det är så mina dagar ser ut dagligen och jag klagar då inte. Idag tog jag mig en rutinmässig och lång inlinestur genom Hyde Park och känslan av att glida runt i t-shirt genom en av Europas vackraste parker är obeskrivlig. Hur som helst är det nu dags att bloggeli-blogga och jag tänkte göra någonting jag inte gjort på länge, nämligen ett "nyhetsinlägg"! Hoppas ni gillar't!

Det har pratats mycket de senaste dagarna och medan det mesta fortfarande handlar om segern mot Manchester United tänkte jag bara nudda vid det väldigt kort i inledningen. Arsène Wenger sammanfattar egentligen matchen perfekt då han säger detta:

When you listened to everybody before the game, we had no chance to take any points, but we won so let’s keep believing in ourselves. Despite the disappointments, the group is healthy, ambitious and there is a lot of quality.

Det finns sannerligen mycket kvalitet i laget och överlag har vi haft en rätt så skadefri säsong - när hände det senast? - som utan tvekan välkomnats av många. Tyvärr var det inte nog, men varje säsong verkar vi ta småkliv och komma närmare den där förbannade ligatiteln med små, små kliv. Vår trupp är enligt Wenger frisk, ambitiös och kvalitativ, men frågan är hur många fler bakslag vissa spelare orkar att ta?

Cesc Fabregas har spelat i Arsenal sedan 2003(!), men bara vunnit FA-cupen. Gael Clichy har spelat i Arsenal sedan 2003 även han, och bara vunnit ligan en gång samt FA-cupen 2005. Robin van Persie kom till Arsenal 2004, men har även han bara vunnit FA-cupen en enda gång. I övrigt har han vart skadad i princip hela tiden. Sedan finns det många andra spelare som även de spenderat bra många år i Arsenal, men inte vunnit en enda titel. Bacary Sagna, Emmanuel Eboue (spelade i reservlaget 2005), Theo Walcott, Johan Djourou och Nicklas Bendtner är bara några exempel.

Vi supportrar är de som ofta tar misslyckanden som hårdast, men man får inte glömma bort att även tränare och spelare drabbas extremt hårt. De spelar för att vinna, och då pratar vi inte om enstaka matcher, utan om titlar. Det är deras stora dröm. Och tyvärr har Arsenal inte gjort det sedan den där magiska kvällen i Cardiff för sex år sedan.

Ett leende signerat Fredrik Ljungberg. Foto: Bildbyrån.

Frågan är nu vilka spelare som är så pass trötta på alla återkommande misslyckanden att de faktiskt har seriösa tankar på att lämna klubben för en annan klubb, som kanske är mer framgångsrik på titelfronten. Samir Nasri lär med allra största sannolikhet stanna kvar och skriva på ett nytt kontrakt - som både han och hans agent antytt flera gånger -, men man kan verkligen ta på besvikelsen:

I don't care if I'm second or even the best player in the league, I would have preferred to win the Premier League. I have won nothing since I became a professional at Marseille - I have always lost in the final or finished second in the league. If you want to win the title it's difficult to lose many points at the end of games, and that's what happened at Bolton as well.

Om Carling Cup-finalen: We lost that game in a difficult way, then one week later when we were leading against Barcelona we had the incident with the referee and it was like two massive blows in a week. It was really difficult to come back from that, but we tried to do everything.

Det är tunga ord, men de är sanna. Finalförlusten i Carling Cup hade en större effekt än vad många tror och vem vet vad som hade hänt om det här laget vunnit finalen, fått vinna en pokal, och fått en självbekräftelse om att de är så pass bra att de kan vinna titlar. Jag är redo att säga att vi då hade fått en helt annan säsongsavslutning än vad vi fått nu.

En spelare som det alltid ryktas massor om under alla somrar är Cesc Fabregas. Många supportrar har olika åsikter om El Capitan, men det gäller inte bara supportrar, utan även spelare. Titta bara på vad Bacary Sagna och Wojciech Szczesny har att säga om Arsenal-kaptenen:

Bacary Sagna: I would understand if Cesc [Fabregas] leaves. He has been here at Arsenal for a long time and he wants to win trophies. As professionals we want to be successful and win cups and titles but we haven’t won a thing for six years. It’s embarrassing to be part of a team that hasn’t won a trophy for six years. We failed. It’s not the manager’s fault, it’s the players’. Some people say Arsene Wenger’s not doing well, but he doesn’t play.We know we are not a bad team. We have the quality to finish first, but we lost. This is the fault of the players – we have failed.

Wojciech Szczesny: I wouldn't understand Cesc leaving Arsenal because I believe being at this club is the best thing in the world.

Medan man gillar polackens lojala uttalande är det nog fransmannen som har fler rätt. Att inte ha vunnit på flera år sätter spår, och dem spåren blir bara större och större för varje år som går. Och den mentala styrka som vi saknar så mycket har nästan enbart kommit till på grund av flera titellösa år och misslyckanden. Vi tror inte att vi är bra nog, vi hanterar inte press bra, vi vågar inte ta chansen när den ges, vi misslyckas nästan alltid med att knappa in eller dra ifrån när vi väl kan.

Det krävs ett sista steg, en sista push, en sista kloss för att det här laget skall gå från bra till bäst, och det är en titel. Lyssna bara på Robin van Persie:

If you look back at a couple of games this year, like Sunday or against Chelsea, we didn't let these big games count because we dropped points against other teams. It makes it very frustrating. It is time to make that final step. We came so close a couple of times and achieved a final this year but we need to play at least two or three finals and be involved in those circumstances.

If you look at Manchester United, we can be better than them but they are in the final of the Champions League, have a big chance of winning the Premier League and were in the semi-final of the FA Cup. We want to be in those positions and it's up to us to do that.

Många vill ha in mer erfarenhet, rutin och klass i omklädningsrummet och oavsett om det är en startspelare eller bänkspelare kan sådana spelare vara mer värdefulla än många tror. Lyssna bara på Szczesny som berättar om hur mycket Lehmann stöttat honom under sin comeback i Arsenal:

It’s very interesting actually - after every game he talks to me in great detail. He also takes me to one side at training, or when we’re doing some stretching, and gives me a lot of advice about little aspects of my game. It’s not about big things, because I haven’t made many massive mistakes, but he spots little details and uses his experience to help me. That’s really useful and I’m very grateful for it.

It’s been enjoyable, and I’m looking forward to working with him more because I do learn a lot from him. He definitely has the qualities to be a very good coach – he has an ability to give out information in a very clear way, so that you can understand all his advice.

När en annan Arsenal-legend gjorde comeback förra säsongen, Sol Campbell, gav även han en ny syn på saker och ting. Han gav tips, rekommendationer och fick även vara med och träna spelare från vårt ungdomslag. Tänk er då att ha en sådan spelare som fortfarande är bra nog att starta i ett av världens bästa lag. Det kan hjälpa individer på plan och Arsenal som lag mer än man tror. En Gilberto Silva, en Patrick Vieira, en Petit, en Adams, ja, varför inte?

Kommer ni ihåg värvningen av Gilberto Silva? Något sådant vore på sin plats. Foto: Bildbyrån.

Viktigast är dock att komma ihåg att en spelare som skriker hej vilt inte löser alla våra problem. Det här laget är inte uppbyggt på samma sätt som föregående titelvinnande lag var och jag har mina misstankar om att en "galning" inte skulle hjälpa oss så mycket som många tror, men det kan vara värt ett försök, absolut.

Sista uttalandet i dagens inlägg kommer från ingen annan än George Graham som har en mycket intressat poäng att föra fram:

Arsenal need defensive-minded centre-halves. The full-backs like going forward. When the opposition get the ball Arsenal are vulnerable. The centre-backs they have look like midfielders.

I'm not going to apologise for the way I played. My aim was to get trophies. Chairman Peter Hill-Wood always said before the AGM 'just put a trophy on the table and nobody will have anything to say'. I probably wouldn't be in the job if I went six years without a trophy. But if Arsene left Arsenal tomorrow all the biggest clubs in the world would be after him.

I just think he has gone off the boil a bit. I would love him to explain why he hasn't had the success recent and why the team haven't got the edge to win a trophy.

Vad som inte kom med i uttalandet, men vad han även pratade om på SKY Sports igår kväll var att våra försvarare ser inte ut att vilja försvara fullhjärtat. Således ser han dem som mittfältare som ofta går upp i banan och vill bidra offensivt snarare än att jobba hemåt, markera, tackla, slita och kriga i defensiven. Vår backfemma back in the days var ju onekligen en av världens bästa backuppsättningar någonsin, men det som gjorde dem så bra var att de älskade att försvara.

Nu såg visserligen allt från spelsystem till taktik och regler annorlunda ut på den tiden, men Graham har en vass poäng i det han säger, någonting det kan ligga sanning i. Tänk om alla våra försvarare vart lika stabila och solida i försvaret som Bacary Sagna? Då hade vi inte släppt in många mål!

En oroväckande statistik som fördes upp efter förlusten mot Bolton var den att över 50 % av de mål vi släppt in den här säsongen kommit från fasta situationer. Och vem vet vad vi hade kunnat åstadkomma om den siffran bara varit 20 eller 30 procent lägre? Det är nog hög punkt att börja träna fasta sitautioner i massor under försäsongen. Få ner den siffran ett tiotal procent och vi hade utan tvekan lett ligan just nu.

Smånyheter? Stan Kroenke är beredd att utvidga sin aktieportfölj, Stuart Pearce kommer ha med Jack Wilshere till U21-EM (med största sannolikhetsgrad) och Magic Moment på officiella hemsidan rullar ner till plats nummer sex och Nigel Winterburn.

Jack Wilshere har och kommer fortsätta att få spela mycket fotboll. Foto: Bildbyrån.

Även transferrykten finns det gott om en dag som denna! Arsenal skall enligt rykten jaga Anderlechts 14-åring Charly Musonda, Barcelonas Bojan, Sjaktar Donetskts Willian och Birminghams Ben Foster. Enligt andra rykten är man beredd att göra sig av med Andrey Arshavin samtidigt som Chelsea sägs vara intresserade av Cesc Fabregas.

Om ni tycker jag vart aningen negativ och pessimistisk även i dagens inlägg kommer ni nog bli glada då jag imorgon tänker köra ett heloptimistiskt inlägg om allt som är positivt, trots ännu ett titellöst år! Vi hörs då. Ha det!

Dagen efter. Den sköna känslan är fortfarande kvar. Mycket på grund av att det är en frisk vind i en annars så dyster tillvaro. Äntligen kunde vi vinna. Äntligen kunde vi hålla i en ledning. Äntligen knipte vi igen käften på Patrice Evra (åtminstone lite). Att vinna 1-0 mot Manchester United är alltid lika skönt, men när vi nu lugnat ner oss lite är det dags att tänka efter - och inte dra för stora växlar.

På grund av läget vi befunnit oss i har många börjat dra alltför stora växlar efter gårdagens seger mot de artonfaldiga Premier League-mästarna. Jag har hört folk prata om att vi inte behöver Cesc Fabregas då vi har Jack Wilshere och Aaron Ramsey. Jag har hört folk säga att vi fortfarande kan vinna ligan, och matematiskt sett kan vi fortfarande göra det, men det tåget har gått. Det skulle krävas ett mirakel om vi skall förbi både Chelsea och United när tre matcher återstår, vilket alla borde förstå. Vad jag även sett är folk som efter gårdagens styrkebesked anser att vi knappast behöver värva då vi trots allt slagit lag som Barcelona, Chelsea och Manchester United den här säsongen.

Naturligtvis skall man vara glad efter gårdagens seger, och jag skall inte ta bort någonting av den glädjen, men innan man ropar ut sina åsikter hej vilt får man ta och tänka tillbaka på vad som egentligen hänt under säsongen. En vinst mot United gör den knappast perfekt. Vi har fortfarande enorma problem, och det krävs fortfarande förbätringar, värvningar och förändringar. Vad vi däremot såg igår var den framtid som Arsène Wenger så ofta talat väl om.

Samtidigt som jag ber andra att inte dra för stora växlar får jag inte göra det själv heller. Aaron Ramsey var väldigt bra, men även han gjorde sina misstag igår. Det är hur som helst fint att se honom tillbaka och sett överlag gjorde han en mycket bra match. Med en försäsong i benen och en nystart kanske han kan börja leverera på samma nivå som han gjorde innan skadan. Jack Wilshere har blivit lite sval mot slutet av säsongen, men det vi sett från honom under hela säsongen har varit nog med bevis för att förstå att han har det där lilla extra som krävs för att gå från spel i ungdoms- och reservlag till en startplats i ett av världens bästa lag. Wojciech Szczesny gjorde en toppenmatch och har överlag hållt bra nivå sedan han fick hoppa in efter Fabianskis skada.

Även de med lite mer erfarenhet, men fortfarande unga, gjorde bra ifrån sig. Theo Walcott, Johan Djourou, Samir Nasri och Alex Song är fortfarande väldigt unga spelare fotbollsmässigt, men har alla fyra gjort en bra säsong överlag. De spelare vi har kommer bara bli bättre och bättre och det råder ingen tvekan om att laget bara kan bli bättre - så länge det hanteras väl - och i slutändan kanske allt som krävs är lite tålamod. Barcelona väntade fem och ett halvt år på sin första titel sedan 1999. Men den väntan betalade av sig.

Självklart krävs det mycket mer än tålamod - som jag tagit upp en tiotal gånger nu - men det här laget är inte så dåligt som vissa får det att framstå. Segrar mot Chelsea, Barcelona och Manchester United bevisar det. Tennisresultat i Champions League-gruppspelet bevisar det. Tunga skalper i bortamatcher bevisar det. Arsenal är ett bra lag, men inte riktigt där än. Det gäller för Wenger att se sig om i sommar efter spelare som kan ge det här laget den där extra pushen som krävs för att springa förbi mållinjen och inte stanna precis innan.

Ett Arsenal i form. Ett Arsenal som vill. Ett Arsenal som krigar. Ett Arsenal som glömt bort att man annars saknar mental styrka är ett Arsenal som oftast vinner mot allt och alla. Vi kan vinna mot världens bästa lag för att matchen efter förlora eller spela lika mot ett lag från den engelska fjärdedivisionen. Tyvärr är det så vi fungerar och fungerat de senaste säsongerna. För att det skall se annorlunda nästa säsong krävs helt enkelt ett par förändringar, någonting jag tjatat om så mycket att ni vid det här laget bör vara trötta på att höra det ordet.

2009 slutade vi fyra, arton poäng bakom Manchester United. 2010 slutade vi trea, elva poäng bakom Chelsea. 2011 kommer vi sluta fyra, trea, eller tvåa, men poängavståndet lär bli mindre än elva poäng om vi bara ser till jobba ända fram till slutet. Vi kommer närmare år för år och medan vi alla är trötta på att höra att "det finns en nästa säsong" kan vi kanske komma ännu närmre nästa säsong, så länge de förbättringar som behövs genomföra åstadkoms och lyckas.

Det mesta som skrivs i media handlar fortfarande om gårdagens vinst och däribland kan vi bl.a. hitta ett citat från Wenger där han säger mot sig själv. Jag tror ni förstår vad jag menar. Annars florerar transferrykten precis som vanligt och det har twittrats rejält om en viss Phil Jagielka. Jag kan även bjuda er på dagens skratt som faktiskt har en svensk anknytning! Läs då denna artikel med rubriken "The one signing that would show Arsène Wenger's genuine intent to improve". Första april kom lite sent i år?

Andrey Arshavin har även erkänt på sin klassiska Q&A att Arsenal kommer åka på försäsongsresa till Malaysia och Kina istället för det annars så "tråkiga" Österrike. Kan bli intressant då Arsenal för första gången sedan mitten av 90-talet åker utanför Europas gränser! Lär även ge ett välbehövligt klirr i kassan, trots att det inte är någonting som behövs akut.

Sist men inte minst måste jag erkänna att det är skönt att vara tillbaka! Innan jag ser fram emot en trevlig sommar och en intressant försäsong har vi dock tre matcher att spela klart - Aston Villa, Stoke och Fulham. Låt oss hoppas att vi får avsluta säsongen med fyra positiva resultat. Men kom ihåg att tänka rationellt, sansat och dra för guds skull inte för höga växlar! Cheers!