Davidsson & Mannen

Idag är det julafton och igår trummades julen igång med en haussad uppesittarkväll i toppfotbollens anda. Efter att ha spenderat åtta, nästan nio dagar i vila, ville ligstyret att Arsenal skulle inleda en period med tre matcher på sju dagar med att möta Lokomotiv, förlåt Chelsea FC, hemma på Emirates Stadium.

Om knappt ett år går svenska folket till vallokalerna för att avgöra vilket Sverige de vill vara med om att forma. Vi fotbollsfantaster saknar denna möjlighet att dels göra aktiva val, men framför allt att ändra oss och göra ett nytt val vart fjärde år. Har du låtit dig falla för ett lag så har du förhoppningsvis gjort det mer på känsla än tagit ett beslut vilandes på förnuft. Bandet du en gång knöt med ett fotbollslag kan du heller inte knyta upp och använda för att binda ihop dig med en annan klubb.

I lördags låg jag nedbäddad i sängen efter en natt i toalettsittandets tecken. Eftersom allt annat än ett totalt utelämnande av samtliga detaljer kring denna natt vore i högsta grad oskönt, så släpper vi frågan där och nöjer oss med att konstatera att jag såg matchen mot shitty (nej, inte en toalettreferens till, jag orkar bara inte mer) liggandes i sängen i ett disharmoniskt töcken av feberyrsel, utmattning och allt för långsam återhämtning. Fast ur detta töcken och ur matchen som den kom att utveckla sig, vill jag lyfta fram tre teman som kräver sin avhandling.

Hej

Tyvärr blir det ingen THR idag. Jag ligger magsjuk.

Återkommer när jag mår bättre.

/D&M

Under denna hektiska vecka har vi arsenalister fått vara med om att först avrunda föregående vecka med att tappa en sen 1-0-ledning till kryss hemma mot Everton och då se sjupoängsförsprånget i ligan bli till fem. Vi har sett våra hjältar vara blekare än blekast mot Napoli och genom sin insats, eller snarare brist på insats, se platsen som gruppetta, och såldes en tacksam åttondelsfinal, få vingar och segla över till Tysklands industriella hjärta.

Igår, onsdag, var vi gäster på en bjudnings som regisserades av fotbollseuropas allra mest finklädda värdfolk. Borden var dukade med både hembakt och lättdrucket och vi, Arsenal FC, skulle få äran att sitta ner och umgås med SSC Napoli i deras paradvåning Stadio San Paolo. En arena i en stad, någonstans ungefär ovanför ankeln på den italienska stöveln som kickat mången sjöfarare ut i Medelhavet vidare ut i Atlanten.

I kväll spelar vårt älskade Arsenal mot SSC Napoli på, den efter aposteln Paulus uppkallade, Stadio San Paolo i Neapel. Våra kanonjärer beträder planen som tabelletta, med tolv poäng och plus fem i målskillnad, tre poäng tillgodo på Dortmund (plus fyra) och till Napoli som står på minus ett i målskillnad. Trots segern mot Marseille senast, trots bortasegern över Dortmund och trots vinst i hemmamötet med Napoli, är vi inte ännu inte helt säkert vidare ur denna Dödens Grupp.

“I tried to grip my family, but I slipped”, frustade Rage Against the Machine för en massa år sedan. Och igår försökte jag hålla taget om både min familj och mitt Arsenal i princip samtidigt och ja, då kan man nog säga att jag, inhyst i en ymnig snålblåst, halkade/lät glida/lät slinka. I värsta snöovädret (okej, med västgotiska mått mätt) skulle hela familjen D&M packa ihop sig i bilen, åka till sonens bollklubb för samling, sedan i konvoj åka ut i norra skärgården för bortamatcher. Och sedan, efter matcher och dusch, fika tillsammans.

Eftersom Yours Truly spenderade den kronologiska sträckan mellan lunch och tidig middag i Göteborgs norra skärgård, där sonen spelade match mot ett lag med härkomst där, stiger forumekvilibrist Guris in på expeditionen och bistår i dagen bloggande. Jag säger stort tack på förhand och skall alldeles strax sätta tänderna i denna primör. Hoppas det smakar!

/D&M

Under stora delar av 00-talet var Steven Gerrard inte bara stjärna i ett Liverpool FC som dels var ett stadigt toppfyralag i ligan men även härjade i europaspelet med tämligen stor framgång. Som alla vet så bars laget fram av den store LFC-ikonen, tillika före detta Evertonfantasten, Steven Gerrard som i sitt klubblag var det centrala nav kring allt spel kretsade. I landslaget var han under en period även där ett av de stora namnen.