Davidsson & Mannen

När D&M var på Irland för några år sedan, avlades ett besök på Guinness fabriksmuseum i Dublin. Om den begivenheten kan man ju tycka både si och så, men den guidade vandringen längs med bryggeriets historia slutade ändå längst upp i en bar där man med utsikt över Dublin med omnejd, kunde avnjuta en vältempererad Guinness. Och det var ju gott. Och man slapp undan ösregnet för en stund. Och det var ju också gott.

Om Newcastle Brown Ale har ett museum undangömt någon stans, har D&M ingen som helst aning. Säkert är dock att denna dryck under åren sett till att vara stramt knuten till staden Newcastle upon Tyne, det vill säga den stad som ligger just vid floden Tynes mynning, eller i varje fall till dess fotbollslag. Historien om den bruna alen från Tyneside löper också parallellt med den om den engelska storfotbollens. De sjunger på samma sorgesång av uppblåst självförtroende och egenkärlek som slutar i samma nedslagenhet i kapitulationen för kapitalets makt över traditionen.

Den bruna alen från Newcastle började bryggas av Colonel J Porter 1925. Ölen vann en massa priser och 1927 startades en storskalig produktion av Newcastle Breweries i det som kallades The Tyne Brewery. Företaget var plötsligt en stormakt inom sitt gebit och blev 1960 en del i det då expanderande Scottish & Newcastle plc. Efter att det nya storföretaget fortsatt verksamheten i The Tyne Brewery föll det 2004 offer för effektiviseringens hårda vindslag, vilket förde verksamheten till Dunston, Gateshead på andra sidan floden Tyne.

Den totala produktionen på det, för den bruna alen från Newcastle upon Tyne, nya bryggeriet Federation Brewery i Gateshead höll bara i sig några år, innan den 2007 återigen blev föremål för flytt. Denna gång till John Smith´s Brewery i Tadcaster då själva bryggandet var kvar i Gateshead medan tappningen förlades till Tadcaster. Väl där fick den bruna alen sällskap av klassiker som John Smith´s Extra Smooth och Foster´s Lager, varför alen inte kände sig varken hemma eller speciellt väl till mods.

Den bruna alens steg var lika logiskt som utvecklingen för den engelska toppfotbollen. För innan hela produktionen han flytta till Tadcaster, så kom vår lilla vän den bruna alen, att 2008 bli uppköpt av ett multinationellt industrikonsortium bestående av holländska Heineken och danska Carlsberg, där Heineken International kom att stå som huvudägare. Vi får väl anse Carlsberg som logisk slutare av cirkeln som består av engelsk toppfotboll och den nordengelska aleproduktionen.

Så även en så stolt tradition som den nordengelska bruna alen skulle gå och bli uppköpt av utländska marknadskrafter. Ännu en stad skulle bli berövad sin stolta tradition och sina starka band med ett stolt varumärke. Hand i hand med den engelska toppfotbollen vandrar vätskan ned till Dover och tar båten över till kontinenten. Eller så tar den någon för länge sedan nedlagd färjelinje över Atlanten till de starka krafterna i det stora landet i väst. Eller bjuder den ut sig till någon icke alkoholdrickande ökenenklav med AC på fullt påslag och konstgjorda moln som säkerhet åt konsumenternas väl och ve.

Så kan det gå när inte haspen är på.

Om haspen, i Doncasterförorten Armthorpe under våren 1950, var på eller inte, kan vi intet säga. Vi kan dock vara så gott som säkra på att det just då, just där i Armthorpe nakenkramades för glatta livet. Vi kan med säkerhet fastslå just detta, inte som generalisering av förortsbors eventuella ovanor och fallenhet för snusk, utan beroende på att det nio månader senare föddes en Joseph Kevin Keegan in i samma förortssamkväm.

Denne Joseph Kevin Keegan spred sin fotbollsmagi inte bara över landet England och den mark dess landslag lade under sina fötter, utan även i den tyska ligans dåtida stormakt Hamburger Sport-Verein. När Kevin sedan kände sig färdig med kontinenten återvände han till England och denna gång till nordöstra delen och laget Newcastle United. Där avslutade han sen spelarkarriär genom att ta upp laget till förstadivisionen och där påbörjade han även sin karriär som manager, vilken nog, om sanningen skall fram, fick en ganska arla peak då han och hans vänner från Tyneside återigen tog sig tillbaka till förstadivisionen, för att sedan sluta som ligatvåa vid två tillfällen.

Joseph Kevin blev kung för ett helt folk och en stadens hjälte alla dagar i veckan, under mitten av 90-talet. Ett förvirrat återbesök på managerpositionen dryga 10 år senare verkar heller inte ha ändrat på detta. Toonsen är stolta över den Keegan de gjort till sin och som de valt att kalla för King Kenny.

Så när Arsenal nu inleder säsongen 2011-2012 genom att bege sig nordöstra England, så är det inte bara till en plats där tiden flytt, utan också till en plats där det faktiskt har spelats stor fotboll, en plats där forna tiders hjältar får lov att leka fotbollens mastermind och där klubbägare tycker om att stå bland vanligt folk och halsa lager med visad hängbuk.

Under D&M´s ungdom gick det färjor mellan D&M´s lilla hamnstad och Newcastle. Resan tog ungefär ett dygn, enkel resa, och det gick att hälla i sig en ofantlig massa rumstempererad elefantöl under den restiden. Konsekvenser av den möjligheten lämnar vi dock för andra sammanhang än detta. Skål.

I dag är det fredag. Som fredagar tenderar att göra så kommer den att följas av en lördag. Men inte vilken lördag som helst, utan lördagen då världens bästa fotbollsliga, EPL, sätter igång. Som ni vet så startar vi borta mot Newcastle och som ni också vet så är det, i varje fall från en utomståendes blick, fullkomlig röra i vårt Arsenal. Dagens presskonferens hjälpte väl inte till att motverka detta, men samtidigt så vet vi ju alla att Mr Wenger har en dokumenterad förkärlek att lägga ut dimridåer, somliga följda av en lyckad aktion medan andra blir följda av absolut ingenting, varför hans ord skall tas med ett antal digert toppade sjok salt.

Då D&M är den D&M är, så kommer inga som helst försök att reda ordning i denna, utifrån sedda, oreda att göras. Dock skall vi försöka se över situationen och identifiera vad vi egentligen står i och inför. Vi börjar i den lätta änden. Morgondagens match mot Newcastle.

I denna match har vi en ypperlig chans att jaga bort ett inte helt okänt spöke ur närmsta arsenalska klädkammare. För få av oss har lyckat förtränga 4-4-matchen från i våras och många av oss bär den som en tung börda och ständig påminnelse om hur långt ifrån vi, idag, är det oslagbara Arsenal vi en gång var. D&M anser att finalförlusten mot Birmingham, och inte fallet på St James´ Park, var orsaken till fjolårssäsongens implodering, men en stabil vinst på lördag, gärna med en sämre första halvlek och en lysande andra, skulle räta ut så många av de inombordsliga rynkorna våra respektive förhållande till klubben ständigt medför.

Newcastle anses av många även de vara en klubb i gungning, även de med en uttalad svårighet med spelare som har lämnat klubben eller som snackat en massa obekvämligheter om klubbledningen, vilket den hanterat med förskjutning, både av spelare och av frågeställning. Känns det igen, någon? Så låt morgondagens match komma, låt Arsenal ta tillvara på den ypperliga chans till positiv historierevision vi har på hand och låt oss ta denna ypperliga chans till upprättelse.

Sedan sitter vi, liksom alla andra lag i den moderna fotbollen, med en paradox i vårt knä. Vår säsong börjar i morgon, men många av förutsättningarna för den, avgörs efter att den börjat. Dvs. våra och alla andra lags förutsättningar för de kommande nio månaderna, har ända fram till den sista augusti på sig att ändras. Självklart är det, det fortfarande vidöppna, transferfönstret som avhandlas.

Många tycker fönstrets fortsatta öppenhet är en god möjlighet för klubbar att rätta det som fortfarande inte är korrigerat, medan D&M anser det vara en av de, modernitetens ständiga, buggar vi utsätts för. Då den riktiga säsongen börjar skall den galna vara slut. Vi skall veta vilka spelare som är tillgängliga och vi skall veta vilka förluster vi har att förhålla oss till. Vi skall veta vilka spelregler som är gällande inför den säsong vi i morgon skall påbörja. Den allmänt utspridda gränslösheten och oändliga tillgängligheten är, i motsats till vad många anser, absolut allt annat än allena av godo. I fotbollen såväl som i det övriga livet.

Så över till morgonens presskonferens. Den där Fabregas övergång till barca skulle bekräftas, där hans ersättare skulle presenteras och där den nya mittbacken även han skulle få träda fram i det ljuvligt arsenalska skimret. Som ni vet så blev det av detta, typ ingenting.

Wenger fortsatte sin inslagna väg med att bolla motsägelser. Å ena sidan så klarade manu sig utmärkt utan Cristiano Ronaldo men å andra sidan så skall ingen av dagens Arsenalspelare lämna klubben. Vi har en stor trupp som inte behöver bli större, vilket skall sättas emot de uttalade defensiva problem han avhandlade inför fönstret och hans tidigare prat om att värvningar av så kallad superkvalité.

Det vackra i den wengerska kråksången är att han inte på något sätt försöker göra sig populär, hämta in billiga poänger eller köpa sig tid. Han fortsätter bara med sina vanliga plattityder gentemot ledet av blodtörstande journalister. För det är nog så vi skall se hans dimridåer och motsägelser. Det är inte gentemot dig han riktar sig, inte dig han försöker lura eller finta bort. Dessa ickenyheter han idag gav oss var förvisso dåliga nyheter, men tänk om det inte var dig de var riktade till, tänk om det inte var oss han ville lura utan andra, pressen och andra aktörer på den, säga vad vi vill om det, fortfarande vidöppna spelarmarknaden.

Visst förtjänar vi fans mer klara besked, tydlighet och vetskap om vad som gäller inför den säsong som påbörjas i morgon. Och visst förtjänar barnen i Somalia vatten, mat och tak över huvudet.

När D&M vill göra gott intryck och intressera Fru D&M för ett samkväm, med eventuella inslag av semierotiskt umgänge, vattenkammar D&M sitt hår strikt bakåt, för att sedan frambringa en rät bena på vänster sida. Därefter ikläder han sig en tracktop-liknande vinröd uppvärmningsjacka, från tiden just före flytten från Highbury. Nike-flongen är där, O2-loggan likaså och till och med de där högst märkliga svarta inslagen vilka var framträdande på den gula bortatröjan finns med, här i något mindre framträdande form. Vacker som en sommardag och stilig från topp till tå. Kanske en strimma av tangorabatt, ett par shorts och ett par hängslen och sedan blir det anatomiskt kurragömma för hela slanten, den saken är säker. Det här paketet kan ingen motstå och här blir det medhårs kamning.

Enligt NE så skall en blogg vara en personlig och öppen dagbok eller logg på webben. Och nu har du landat på Arsenal Swedens hemsida så då bör ju innehållet ha, i varje fall ett uns, med Arsenal att göra. Så låt se här. Det skall vara något personligt och öppet, och dagböcker brukar ju handla om ens vardagliga sysslor och reflektioner kring dessa. Och så var det ju det där med laget i våra hjärtan, den där vitärmade klubben från norra London. Vi gör ett försök:

D&M sitter själsligen frånvarande på ännu ett möte under ännu en dag på jobbet. Han hör, nickar och verkar tillsynes närvarande, men de få som vet, de undrar inte. Killen tänker på annat, och vad det är som upptar hans prioriterade verksamhet behöver ingen gå undrande kring. Vidare under dagen står D&M fullständigt oförstående inför ett samtal i fikarummet, där någon fått för sig att någon sorts argentinsk snubbe i gb-glassrandigt är världens bästa fotbollsspelare genom tiderna, tätt följd av världens bästa Zlatan. En suck, ett bortvänt huvud och ett stadigt grepp kring Arsenalmuggen. Käkar som pressas ihop och tanken ”du kan inte förklara för någon som inte kan förstå”.

Senare samma dag sitter D&M hemma vid middagsbordet och försöker att, med alla till buds stående medel, låta bli att berätta för fru D&M om den molande känslan av ödeläggande spelarflykt vilken helt omöjliggör födointaget. D&M korrigerar sedan varsamt sonen, som fortfarande tror att Arsenals lagkapten heter WeloveCescFabligas, detta kanske beroende på att vi sjungit så några gånger för mycket i tv-soffan. Vidare biter D&M ihop och vinnlägger sig om att inte brusa upp när dottern redogör för sin skoldag och berättar om bästisens supersnygga ljusblåa klänning, som kompisen tydligen skall ha fått av sin morbror. Klänningen hade tre stjärnor på bröstet över någon läskig örn som höll någon sorts skylt i klorna. Stillsamt och utan att locka fram för stort mått av skuldkänslor i den lilla, berättar D&M att den klänningen, den är inte snygg, den är en avart och rent av en styggelse.

Efter maten går D&M på muggen och fortsätter där fundera över vilka spelare som kan tänkas vilja lämna oss, eller snarare hur det kan vara möjligt att någon spelare vill lämna ett lag som Arsenal. Vad som över huvud taget kan finnas till skäl till en sådan malör del grande? Förutom debilitet eller allmän sinnesslöhet?

Senare samma kväll sitter de vuxna uppkrupna i hemmets sköte, dvs. Tv-soffan och idkar kvalitétstid, troligen framför någon variant av Top Model. Efter en stunds kvalité uppmärksammar D&M fru D&M´s nu uppenbarligen irriterade tonfall. Det nystas då upp att hon frågat en massa gånger och D&M har underlåtit att svara på tilltal. Vad kan han ha suttit och tänkt på? Vilket ämne kan ha varit föremål för hans omsorg denna kväll? Pågående utröstning, val av make-up eller Tyra Banks numera yppigt inbjudande vuxenkropp?

Ja, men precis. Så här vill vi ju ha det. Ren och skär socialpornografi. Från början till slut. En personlig och öppen dagbok eller logg på webben, som dessutom skall innehålla Arsenal. Det kan bara sluta på ett, eller på precis hur många olika, sätt som helst och ovan nämnda urval kommer inte alltid att bli D&M´s. Ni skulle tröttna på dennes utnött påvra tillvaro efter några dagar och det vill vi inte utsätta er för.

Så därför kommer denna D&M-blogg, som faktiskt är en blogg, både innehålla reflektion, emotion och lite relation. Till Arsenal, till hur livet i stort kan upplevas och till hur det kan te sig för en vuxen man med ett osunt och smått autistisk förhållningssätt till ett favoritlag. Det kommer att blandas mellan faktaspäckade texter, kontemplation och ren spekulation. Mellan antaganden, allmänt jiddrande och rena påhitt.

Arsenal Sweden har ju en god historia av bloggande. Från tillförordnade klubbordföranden stigfinnande till dagens närmast avundsvärt ordproducerande Kicken och den alltid lika kloka peripetie. Genom Fektarns träffsäkra referenser och Peppes lysande ordflöde, sisådär en kvart efter barens stängning. Kvalité rakt igenom. D&M ser sig i nuläget, som något av en Arsenal Sweden-bloggandets Sven Nylander, fast utan narkotikabakgrund. Bibehållen hårväxt, med ett ordnat privatliv, men som den ständige fyran.

Så tar vi det från där. Väl mött!